BROADCASTS.com

b'

Yoko Ono (1933-) har av italienska Vogue beskrivits som obesv\\xe4rat f\\xf6rargelsev\\xe4ckande, och det var i positiv bem\\xe4rkelse. Men s\\xe5 \\xe4r denna kontroversiella konstn\\xe4r mycket roligare \\xe4n man kan f\\xf6rledas tro. Hon \\xe4r b\\xe5de kul och kl\\xe4dintresserad. Den idag 82-\\xe5riga Yoko Ono kl\\xe4r sig inte bara sj\\xe4lvklart i hotpants och l\\xe4derpaj, hon jobbar dessutom of\\xf6rtrutet vidare med att h\\xe4vda att konst inte n\\xf6dv\\xe4ndigtvis m\\xe5ste vara n\\xe5got man kan ta p\\xe5, lyssna p\\xe5 eller k\\xf6pa f\\xf6r massor av pengar. Det kan vara en id\\xe9 som man sj\\xe4lv f\\xe5r vidareutveckla. Provocerande! Nu \\xe4r hon f\\xf6rem\\xe5l f\\xf6r en utst\\xe4llning p\\xe5 Museum of Modern Art i New York, Yoko Ono: One Woman Show, 1960-1971, heter den. I veckans STIL ber\\xe4ttar vi mer om Yoko Ono och hennes konst och kl\\xe4der.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

M\\xe5nga (ofta m\\xe4n) har under \\xe5rens lopp h\\xe5llit henne ansvarig f\\xf6r splittringen av Beatles 1970, genom att hon d\\xe5 g\\xe4ngade sig med John Lennon. En man som hon, enligt belackarna, f\\xf6rvandlade till en humorl\\xf6s hippie. Hemmapappa blev han ocks\\xe5. S\\xe5d\\xe4r fyrtio \\xe5r f\\xf6re den idag \\xf6verallt f\\xf6rekommande lattefarsan i hipstersk\\xe4gg och mjukisbyxor. Framsynt har hon alltid varit. Men nu har tiden b\\xf6rjat komma i kapp henne och hennes konst, skulle man kunna s\\xe4ga.

Yoko Ono menade att konst inte alltid beh\\xf6ver ett galleri eller ett museum, eller ens en fysisk form, f\\xf6r att \\xf6ppna ens \\xf6gon och sinne. Med fantasi g\\xe5r det att f\\xf6rest\\xe4lla sig v\\xe4rlden p\\xe5 fler s\\xe4tt, \\xe4n ett. Hennes bok Grapefruit, fr\\xe5n 1964, \\xe4r tillexempel en sorts korta recept p\\xe5 konst som vem som helst kan genomf\\xf6ra, eller inte. De kan beskrivas som en blandning av traditionell haiku och moderna twittertexter. Fast f\\xf6r femtio \\xe5r sedan. \\u201dR\\xf6k allt. \\xc4ven dina k\\xf6nsh\\xe5r\\u201d. \\u201dTitta p\\xe5 solen tills den blir fyrkantig\\u201d. \\u201dKasta upp en sten i skyn, h\\xf6gt, s\\xe5 att den inte trillar ner igen\\u201d. Hon har alltid f\\xf6respr\\xe5kat fred. Och hon har ofta anv\\xe4nt sig av kl\\xe4der, p\\xe5 ett s\\xe4tt eller ett annat.

I Tokyo den 20 juli 1964 arrangerade hon den f\\xf6rsta f\\xf6rest\\xe4llningen av vad hon kallade f\\xf6r Cut Piece. Ensam p\\xe5 en scen satt hon p\\xe5 kn\\xe4, p\\xe5 det traditionellt japanska viset med baken mot h\\xe4larna och f\\xf6tternas \\xf6versida mot golvet. Bredvid henne l\\xe5g en stor sax. Publiken inbj\\xf6ds att komma upp p\\xe5 scen, en och en, och klippa bort en bit av hennes plagg och ta bitarna med sig. Yoko Ono sade ingenting. Bara hennes \\xf6gon skvallrade om att hon faktiskt var vettskr\\xe4md. Det enda som h\\xf6rdes var ljudet fr\\xe5n saxen som klippte s\\xf6nder kl\\xe4derna, och ett d\\xe4mpat, och lite besv\\xe4rat, fnitter fr\\xe5n publiken.

I veckans program ber\\xe4ttar vi mer om Yoko Ono som konstn\\xe4rlig vision\\xe4r, p\\xe5 olika vis. Varf\\xf6r sjunger hon som en katt kl\\xe4md i en d\\xf6rr? Och hur ville hon att en man skulle g\\xe5 kl\\xe4dd?

Veckans g\\xe4st \\xe4r Cecilia Widenheim, chef f\\xf6r Malm\\xf6 Konstmuseum.