BROADCASTS.com

Utan Porfirio Rubirosa ( 1909-1965) skulle vi inte ha någon James Bond. Jo, kanske. Men frågan är om någon annan man förkroppsligat fenomenet playboy mer och bättre än just Rubirosa. Under 1940- och 50-talet var han så pass omtalad för sin utsvävande livsstil och sin eleganta look att han i pressen kort och gott kallades för Rubi. Det räckte. Män ville gärna umgås med honom och - ja, det ville kvinnor också. Han gifte sig stenrikt, flera gånger. Porfirio Rubirosa ansågs kort sagt vara en avundsvärd man med föredömliga egenskaper ifråga om stil, etikett och socialt snille.

Till skillnad från många andra playboys hade Porfirio Rubirosa inga egna pengar – inget välbetalt arbete eller arv – som kunde upprätthålla den livsstil han blev världsberömd för. Men vad gjorde det? Han ansågs vara så trevlig och underhållande att umgås med att flera av världens rikaste kvinnor – bland annat Doris Duke och Barbara Hutton – ansåg det vara värt att spendera miljoner på honom. ”Skillnaden mellan mig och andra män som kallas för playboys är att de betalar för sina kvinnor, mina kvinnor betalar mig”, konstaterade Porfirio Rubirosa. Och så hade han andra talanger. Eller åtminstone en – en väldigt stor– som en hel del kvinnor var mycket angelägna att ta del av. Låt oss blott konstatera att författaren Truman Capote beskrev den som: ”Ett 28 centimeters café au laitfärgat sänke, tjockt som handleden på en man”. Hur hittar denna typ av män kalsonger? Det har vi kollat. I programmet tar vi även en titt på senare tiders playboys som inte tvekar att knäppa upp skjortan, djupt. Hur många knappar kan man egentligen knäppa upp, utan att det blir för mycket av det goda? Som den svenske författaren Björn Ranelid? Krögaren Anders Timell? Den franske filosofen Bernard-Henri Levy? Vi har bland annat frågat tidningen Kings modechef Claes Juhlin om den saken. Men i likhet med många andra playboys i historien var Porfirio Rubirosa inte guds bästa barn ifråga om arbetsdisciplin, moral eller val av vänner. Den i Dominikanska Republiken födde Rubirosa hade starka band till landets hårdföre president och diktator, Rafael Trujillo, vars dotter han var gift med under fem år. Förhållandet till svärfar räckte längre. Ända fram till Trujillos död 1961 fick Rubirosa en mängd diplomatiska uppdrag utomlands – i Berlin, Paris, Buenos Aires, Rom och Havanna. Positionerna krävde minimal arbetsinsats ifråga om dagligt kontorsarbete, men gav honom maximal utdelning ifråga om möjligheter att upprätthålla sin lättjefulla livsstil om nätterna. Rubirosa rörde sig likt en fisk i vattnet på världens nattklubbar. Han älskade nattlivet, och nattklubbar. Det gör även Noppe Lewenhaupt som för nio år sedan bestämde sig för att starta en egen privatklubb i Stockholm. Ett populärt ställe. Idag har den tusen medlemmar. Mer om drömmen om att driva en nattklubb berättar han i programmet. Somliga hävdar att playboyen var en sorts föregångare till många av dagens kändisar. Personer ”kända för att vara kända”, utan några framträdande talanger eller begåvningsresurser. En viss sanning finns i det. Men för att betraktas som en playboy av klassiskt snitt – som Rubirosa– krävdes vissa grundläggande egenskaper. Charm. Kunskap om vett och etikett. Kunna klä sig korrekt. Ha goda kontakter. Språkkunskaper. God smak. Vara diskret. Social. Trevlig! Och så gällde det att behärska vissa sporter. Ju dyrare och farligare desto bättre. Rubirosa blev med åren en hängiven hästpolospelare. I Sverige är hästpolo en relativt marginell företeelse, men visst existerar den även här. Vi har mött några av dagens utövare för att ta reda på vad som krävs idag. Veckans gäst är Fredrik Strage, popskribent.