BROADCASTS.com

I Finland pågår ytterligare nedbantning medan lyssnare och tittare protesterar högljutt mot en ny medieavgift. I Norge står en hård kamp om makten över de nya medierna, medan svenska SVT, SR och UR är inne i en tillfällig andhämtningspaus. I Island riskerar public service radio och tv svältdöden. Medan de danska verkar överleva den tidigare chockterapi de var orsak till.

Publicerat har varit på ett nordiskt medieseminarium på Hanaholmens kulturcentrum utanför Helsingfors, där de stora finska, kommersiella mediekoncernerna betygade public service sin vördnad. De var fullt beredda att leva i fredlig samexistens. En grekisk tragedi? -Men bakom kulisserna kan vi ana ett riktigt grekiskt drama. En kamp om överlevnad från båda sidor, säger Tom Moring - professor i journalistik i Helsingfors. Tom Moring ser en stor risk för segregerade mediesamhällen, där kvalitetsjournalistik bara når en mindre del av invånarna i Norden. EU mot public service?  Så vi sammanförde honom med Mats Svegfors - vd på Sveriges Radio - Gunilla Ohls, programchef på finska YLE och Hallvard Moe, medieforskare från norska Bergen, som specialiserat sig på forskning om public service-medierna. Inte minst om deras förhållande till EU och de kommersiella bolagen. Speciell nordisk ps-kultur? Frågan är vad som händer med public service-medierna i de nordiska länderna i framtiden? Vilken roll kommer de att spela i medievärlden? Finns det kanske trots alla problem till och med en speciell nordisk public service-kultur värd att exportera? Det hävdar i varje fall en del medieforskare i andra länder. Bok om frågorna Det här seminariet är det första i en serie på fem som ska hållas det här året och början av nästa. Bland arrangörerna finns Nordicom - det utmärkta forskarcentret i Göteborg. Och därifrån har medieprofessor Ulla Carlsson tillsammans med Eva Harrie sammanställt en skrift med titeln "Nordiska public service-medier i den digitala mediekulturen" med underrubriken: Pengar, politiken och publiken. I ett minfält I den finns bland annat några intressanta analyser av var public service-medierna står idag. Enligt medieprofessor Anker Brink Lund från Köpenhamn står de i ett veritabelt minfält. Det gäller att inte bli paralyserade, men samtidigt att inte klampa på för snabbt. Och åt vilket håll, och med vilken hastighet?