BROADCASTS.com

Else Kleen är en av få svenska journalister som suttit i fängelse dömd i ett tryckfrihetsmål för sin samhällskritik. Ändå är hon lika okänd idag som hon var känd i publicistiska kretsar under drygt första halvan av 1900-talet. Inte minst för sin kamp för kvinnlig rösträtt, bättre villkor inom psykvård och i fängelser, till exempel Långholmen där hon själv satt av sitt straff. Det är Kristina Lundgren - docent i journalistik vid Umeå universitet - som nu försöker göra den kontroversiella journalisten och yrkeskvinnan Else Kleen känd igen i dagens Sverige. Detta genom en mycket ambitiös biografi som bland annat bygger på Kleens artiklar, brev och det hennes kollegor, släkt och vänner sagt och skrivit om henne.

-Hon är ett föredöme! Hon väjer inte och tar konsekvenserna av sin journalistik. Helt enkelt en förebild genom sitt mod och sin integritet, säger Kristina Lundgren. -Hennes journalistik är tidiga exempel på omdiskuterade begrepp som "aktiv journalistik" (även kallad "kampanjjournalistik") och "undersökande journalistik." Skrev över ett halvt sekel Else Kleen levde mellan 1882 och 1968. Och skrev under 55 år, fram till 1961, i tidningar som Dagens Nyheter, Stockholms Dagblad, Svenska Dagbladet, men även i Idun. Dessutom gav hon ut en del böcker. Mobiliserad suffragett-ledare Hon betraktades tillsammans med Elin Wägner som "en av rösträttsrörelsens pressdrabanter"; i en nidteckning av Albert Engström i satirtidningen Puck 1912 är hon avbildad i täten för "Suffragetternas mobilisering". Socialministerns vilda hustru I den gängse historieskrivningen har hon annars fått spela rollen av ministerns vilda fru. Den tidigare journalisten, socialminister Gustav Möller, blev nämligen hennes fjärde man. -De verkar ha varit ett ovanligt lyckligt par. Men det betydde att även socialministern var avlyssnad av Säpo precis som sin fru, berättar Kristina Lundgren. Ministern avlyssnades av egna centralen  -Möller var dessutom chef för bland annat Säpo. Så när han besökte Telegrafverkets  avlyssningscentral lyfte de bort skylten med Else Kleens namn på kopplingsbordet, så att han inte skulle inse att även hans egna samtal var avlyssnade. Bokförläggare Gerhard Bonnier ville i ett artigt brev 1959 få henne att skriva sina memoarer. Brevet fick inget svar. Rörelsen hade svårt acceptera socitetsfröknen Hon var mer intresserad av framtiden. Så hade hon också gjort en annorlunda klassresa, från ung och konstnärligt begåvad socitetsfröken till socialt engagerad reporter, ingift i folkhemmets arbetarregering. Men socialdemokratin hade svårt att förlika sig med minister Möllers fru. Fast när hon lämnade Långholmen hade hon närmast hjälteförklarats. Biografi istället för efterlysta memoarer Och nu har alltså Kristina Lundgren sett till så att hennes liv trots allt finns i bokform: "Alltför mycket kvinna", med undertiteln: "En biografi om Else Kleen och den Nya kvinnan som samhällsförbättrande journalist". Lång tid att gräva fram material Boken är på 350 sidor. Men så har också Lundgren arbetat från och till med den under flera år. Mycket tid har gått åt att leta och läsa mikrofilmade artiklar av och om Else Kleen. Och att gräva i arkiven.