BROADCASTS.com

En dag hittade Eva Grossman sin mormors slitna anteckningsbok där hon på jiddisch skrivit om livet i Vilnius före andra världskriget, och om vad som hände familjen under Förintelsen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

”Mina armar hade sträckt ut sig så att jag höll alla i händerna och gick över vägen. En berättelse om min mormor Fruma Don.” Så heter den bok som läkaren Eva Grossman skrivit utifrån sin mormors minnen.

Det har varit en lång process. Ett sätt att få ihop en splittrad historia. Boken ska finnas som en påminnelse och upprättelse för det de utsattes för. Men den är också en uppgörelse med den egna historien, säger hon, att ta sig an arvet från Förintelsen sker i olika steg.

När mormodern har skrivit dagboken vet inte Eva Grossman. Händelserna blandas, kommer tillbaka, och de allra sista meningarna lyder: ”Olika tankar kommer goda och dåliga men mest kommer dåliga. Jag vill komma ihåg allt.”  Hon dör 1965, 64 år gammal.  

Vilnius eller Vilna kallades för Nordens Jerusalem före andra världskriget och hade över 100 synagogor. En tredjedel av stadens befolkning var judar. I Litauen mördades 200 000 judar under kriget, de flesta redan 1941.

Ett reportage av Katarina Wikars.