BROADCASTS.com

I helgen var det Netflix-premiär för komediserien Santa Clarita Diet, där Drew Barrymoore spelar mäklare och kannibal. Och även inom filmen har kannibaltemat fått ett uppsving. P1 Kultur reder ut.

Amerikansk tv älskar sina antihjältar. Ju värre, mer kriminella och bestialiska dom är, desto mer populära verkar dom också vara. Frågan är om inte något slags rekord slogs i och med tv-serien där huvudpersonen var en seriemördare med gott hjärta. I totalt åtta säsonger följde tv-publiken polismannen Dexter Morgan när han försökte rättfärdiga sina mordiska drifter med att bara ta livet av människor som förtjänade att dö. Metamfetaminförsäljaren Walter White i Breaking Bad, eller hemmafrun Nancy Botwin som började sälja gräs för att försörja sig efter att hennes man dog. Det är svagheterna, människans mindre attraktiva sidor, som blir bra tv. Men frågan är om Netflix gått för långt med sin nya serie Santa Clarita Diet. En komedi om vad som hnänder i en familj när mamman förvandlas till en välfungerande zombie. Det enda som avslöjar att hon är en odöd är att hon fått upp en rejäl aptit på färskt människokött. Det är en konstig genreblandning när den välkända övre medelklasskomedin blandas upp med blodiga och rätt motbjudande skräckeffekter. Och det är inte som att Santa Clarita Diet är ensamma om att använda det här greppet. Även finkulturella festivalfilmer har börjat bli sugna på kannibalinnehållet. P1 Kulturs Roger Wilson har bjudit in Charlotte Wiberg, som bland annat skriver i tidskriften FLM, och Tora Liliedahl, skribent på sajten TV-dags, för att dissekera den här spektakulära och märkliga genren.