BROADCASTS.com

Per Feltzin tar oss med via demenshemmet, tågresor och familjeminnen tillbaka till andra världskriget och Bachs passionsmusik.

Per Feltzin i en personlig radioessä som tar spjärn mot demenshemmet och familjeminnen och tar ett språng tillbaka till andra världskriget och Bachs passionsmusik."När Tredje rikets soldater anföll bundsförvanten Sovjet den 22 juni 1941, retirerade de sovjetiska soldaterna. Men samtidigt grävde de ner enstaka krypskyttar, gömda, kvarlämnade för att orsaka skada och sedan dö.När min pappa, i den tyska armén, hukande reste sig för ta över en död soldatkollegas kulspruta fick den ryska krypskytten in en fullträff. Kulan gick in vid lårbenshalsen, for igenom kroppen och stannade i vänster överarm.Min pappa var 21 år. Första tanken, sa han sen, var: "Skönt. Nu är kriget över för min del". Sedan förlorade han medvetandet. Några timmar senare vaknade han av ljudet från motorer. "Hör jag ryska röster är livet över helt och hållet", tänkte han."Feltzin ställer frågan om hur man går vidare eller stannar kvar, eller kastas fram och tillbaka mellan nu och då?