BROADCASTS.com

b'

I den s\\xe5 kallade Wienkretsen s\\xf6ktes under 1920- och 30-talen gr\\xe4nserna f\\xf6r det s\\xe4kra och meningsfulla. Mycket av filosofin kvalificerade inte. Olof \\xc5kerlund reflekterar \\xf6ver denna str\\xe4van.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

N\\xe4r jag en vinter f\\xf6r m\\xe5nga \\xe5r sedan drabbades av en allvarlig sjukdom hade de en d\\xe5lig dag p\\xe5 lasarettet i den lilla universitetsstaden. Akuten och specialistavdelningen var b\\xe5da \\xf6verbelagda och de br\\xe5kade om vem som skulle beh\\xf6va hantera \\xe4nnu en patient. Till slut blev jag inrullad p\\xe5 ett kontor, och den enda information jag fick kom fr\\xe5n en undersk\\xf6terska som till svar p\\xe5 beredvilligt framstr\\xe4ckt pekfinger utbrast \\u201cnej, d\\xe4r sticker vi inte om du skulle bli blind sen\\u201d. Dagen efter flyttades jag till en helg\\xf6ppen avdelning d\\xe4r jag fick dela ett rum med en bitter man som f\\xf6rlorat b\\xe5da sina f\\xf6tter till f\\xf6ljd av sjukdomen. Det var av honom jag fick min f\\xf6rsta, mycket subjektiva, introduktion till hur mitt liv nu skulle gestalta sig.

Det var kort sagt n\\xe5got omtumlande. Och som n\\xe5gon som fr\\xe4mst alltid kunnat uttrycka sig och f\\xf6rst\\xe5 saker genom skrift, s\\xe5 var jag m\\xe5n om att f\\xe5 en anteckningsbok till sjukhuset. Jag antar att jag f\\xf6rest\\xe4llde mig att jag skulle f\\xf6ra n\\xe5gon sorts dagbok, men det blev inte mycket skrivet. Jag gjorde bara n\\xe5gra sm\\xe5 teckningar, fram tills att jag vid ett tillf\\xe4lle pl\\xf6tsligt tittade ner i anteckningsboken och s\\xe5g att jag omedvetet hade fyllt sidorna med sm\\xe5 uppst\\xe4llningar. Det tog ett litet tag innan jag ins\\xe5g att det r\\xf6rde sig som om de sanningstabeller som introduceras i Ludwig Wittgensteins "Tractatus Logico Philosophicus".

Det handlar om grundl\\xe4ggande relationer i element\\xe4r logik, s\\xe5 kallad satslogik, och \\xe4r p\\xe5 m\\xe5nga h\\xe5ll \\xe4n i v\\xe5ra dagar det s\\xe4tt som filosofistudenter introduceras till logik som \\xe4mne. Enkel, sk\\xf6n och obestridlig sanning. N\\xe4r jag begrundade vad jag hade skrivit fylldes jag f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen p\\xe5 flera dagar av n\\xe5got slags lugn.

F\\xf6r den som har en vag bild av filosofi kan det l\\xe5ta m\\xe4rkligt att logik tillh\\xf6r dess dom\\xe4ner. Men det g\\xe5r faktiskt tillbaka \\xe4nd\\xe5 till Aristoteles och handlar om det som alltid, p\\xe5 olika s\\xe4tt och med blandad framg\\xe5ng, varit filosofins m\\xe5l: att skapa klarhet. Och vad Aristoteles gjorde var inget annat \\xe4n att systematisera grunden f\\xf6r allt detta - t\\xe4nkandet sj\\xe4lvt. I hans verk \\u201cF\\xf6rsta analytiken\\u201d som utkom p\\xe5 svenska \\xe5r 2020 kan man sj\\xe4lv studera denna alltf\\xf6r s\\xe4llan uppm\\xe4rksammade revolution i id\\xe9ernas historia.

Likt Euklides geometri skulle Aristoteles logik f\\xe5 ett l\\xe4ngre liv \\xe4n s\\xe5 gott som alla vetenskapliga teorier, det var egentligen f\\xf6rst p\\xe5 1800-talet som avg\\xf6rande landvinningar skulle erbjuda en ny logik med nya m\\xf6jligheter. Och d\\xe5 v\\xe4cktes ocks\\xe5 hoppet om att kunna h\\xe4rleda hela matematiken ur logiken och ge det s\\xe4kraste m\\xe4nskligheten visste en \\xe4nnu s\\xe4krare grund.

Sjukdomen jag drabbades av var kronisk. Att s\\xe4ga att jag fortfarande lider av den \\xe4r allts\\xe5 en tautologi, ett p\\xe5st\\xe5ende som uttrycker en utifr\\xe5n f\\xf6ruts\\xe4ttningarna redan etablerad sanning om man talar om retorik, en sats som \\xe4r sann oavsett vilket sanningsv\\xe4rde man tillskriver dess variabler om man talar logik. Wittgenstein framh\\xf6ll att hela satslogiken var tautologisk. Om man tycker att det f\\xe5r den att verka meningsl\\xf6s, s\\xe5 b\\xf6r man fundera \\xf6ver om man \\xe4ven anser att datorprogrammering \\xe4r meningsl\\xf6st.

Man kan kanske sammanfatta mitt nedtecknande av sanningstabeller p\\xe5 sjukhuset som att det i omskakande tider \\xe4r en en tr\\xf6st med tydlighet och klarhet. En period i behov av logikens tr\\xf6st var onekligen tiden under och mellan de tv\\xe5 v\\xe4rldskrigen. Det var ocks\\xe5 d\\xe5 den s\\xe5 kallade Wienkretsen samlades. Matematikprofessorn Karl Sigmund ger sin h\\xf6gintressanta bok om dessa filosofiskt intresserade vetenskapsm\\xe4n och vetenskapligt sinnade filosofer den passande undertiteln \\u201cFilosofi vid avgrundens rand\\u201d eller i original \\u201cexakt t\\xe4nkande vid underg\\xe5ngens rand\\u201d. I kretsens k\\xe4rna ingick framtr\\xe4dande samtida profiler som Moritz Schlick och Otto Neurath samt den framst\\xe5ende analytiske filosofen Rudolf Carnap. De s\\xe5g sig som f\\xf6retr\\xe4dare f\\xf6r den vetenskapliga v\\xe4rldsbilden och ville g\\xf6ra sig av med alla sorters resonerande som inte stod p\\xe5 bergfast grund. Med i gruppen fanns ocks\\xe5 matematiska genier som Kurt G\\xf6del \\u2013 den fr\\xe4msta logikern sedan Aristoteles enligt Albert Einstein. Han skulle dock med tiden visa sig vara en metafysiker av platonska  proportioner, och representerade allts\\xe5 i hemlighet allt gruppen bek\\xe4mpade.

Filosofin hade ju genom \\xe5rtusendena, i takt med att metoder och teorier utvecklats, knoppat av sig i olika vetenskapliga discipliner. Det som \\xe5terstod torde antingen kunna omvandlas till vetenskap eller f\\xf6rkastas som nonsens. Och med de nyvunna framstegen i logik s\\xe5 k\\xe4ndes tiden inne f\\xf6r n\\xe4sta steg.

Wien var en god jordm\\xe5n  f\\xf6r dessa tankar. H\\xe4rifr\\xe5n kom fysikern Ernst Mach som h\\xe4vdade att vi inte hade n\\xe5got \\u201cjag\\u201d bortom v\\xe5ra sinnesf\\xf6rnimmelser. Hans kollega Ludwig Boltzmann, t\\xe4nkte i liknande banor, men i en ber\\xf6md debatt dem b\\xe5da emellan tog han st\\xe4llning f\\xf6r atomens existens, vilken Mach f\\xf6rnekade. Och Boltzmann pl\\xe5gades av att de filosofiska problemen st\\xe4ndigt d\\xf6k upp, hur mycket han \\xe4n f\\xf6rs\\xf6kte g\\xf6ra sig av med dem. S\\xe4rskilt fr\\xe5gan om varf\\xf6r n\\xe5got \\xf6verhuvudtaget existerar gav honom mardr\\xf6mmar.

F\\xf6r Wienkretsen blev ocks\\xe5 Ludwig Wittgenstein snabbt en fixstj\\xe4rna. Hans Tractatus f\\xf6rstods som ett f\\xf6rs\\xf6k att g\\xf6ra sig av med filosofisk spekulation, genom att med logikens hj\\xe4lp visa p\\xe5 gr\\xe4nsen f\\xf6r det meningsfulla spr\\xe5ket. De l\\xe4ste boken b\\xe5de ivrigt och ih\\xe4rdigt och ur gruppen str\\xf6mmade m\\xe5nga olika f\\xf6rs\\xf6k att skilja p\\xe5 meningsfullt och meningsl\\xf6st, pseudoproblem och verkliga problem. Sv\\xe5righeterna med detta f\\xf6retag blev dock pl\\xe5gsamt tydliga. Vetenskapen \\xe4r ju s\\xe5 mycket mer \\xe4n matematik och logik, och likt Mach s\\xf6kte m\\xe5nga en fast grund i sinnesf\\xf6rnimmelserna. Olika f\\xf6rslag om att bara det som kunde kontrolleras empiriskt var meningsfullt, eller att meningen med ett p\\xe5st\\xe5ende var identisk med metoden med vars hj\\xe4lp man kunde bekr\\xe4fta det, lades fram.  Problemet med alla dessa antaganden \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s att de sj\\xe4lva inte g\\xe5r att bekr\\xe4fta empiriskt och allts\\xe5 b\\xf6r betraktas som meningsl\\xf6sa. Men f\\xf6r vissa i gruppen fortsatte korst\\xe5get mot filosofin of\\xf6rtrutet och de s\\xe5g metafysik och mystisk spekulation i var och varannan buske.

Denna misstanke restes ocks\\xe5 mot Tractatus av vissa av Wienkretsens medlemmar. De gjorde en enk\\xe4tunders\\xf6kning d\\xe4r de f\\xf6re, under och efter sin noggranna l\\xe4sning fick bed\\xf6ma de mest centrala av bokens 526 numrerade p\\xe5st\\xe5enden enligt en f\\xe4rgskala. Bl\\xe5tt betydde medh\\xe5ll, r\\xf6tt oenighet och gr\\xf6nt att tesen var meningsl\\xf6s. Som Karl Sigmund krasst noterar utgjorde enk\\xe4tsvaren en brokig palett.

Wittgenstein kom att l\\xe4gga s\\xe5 gott som allt i Tractatus bakom sig, men han upph\\xf6rde aldrig att f\\xf6rs\\xf6ka g\\xf6ra slut p\\xe5 det mesta av det som genom \\xe5rhundradena kallats filosofi. Hans utsagor om disciplinen har blivit legendariska. Filosofins syfte, skrev han i \\u201cFilosofiska unders\\xf6kningar\\u201d, \\xe4r att visa flugan v\\xe4gen ut ur den flugf\\xe4lleflaska den lockats ner i. Det \\xe4r spr\\xe5ket som st\\xe4ndigt lurar in oss i dessa f\\xe4llor och varje fr\\xe5ga m\\xe5ste filosofin behandla som om den vore en sjukdom.

Yttrandet f\\xe5r mig att t\\xe4nka p\\xe5 fysikern Boltzmann som alltmer kom att pl\\xe5gas  av filosofins obeveklighet. Driften att filosofera liknar kr\\xe4kreflexen vid migr\\xe4n, menade han, den vill kasta upp n\\xe5got fast inget finns d\\xe4r, men, framh\\xe4rdade han samtidigt, det \\xe4r filosofins h\\xf6ga, majest\\xe4tiska uppgift att bota m\\xe4nskligheten fr\\xe5n denna fruktansv\\xe4rda migr\\xe4n.

Ja, kanske \\xe4r filosofin i viss m\\xe5n en sjukdom. Men efter 2500 \\xe5r av f\\xf6rs\\xf6k med avancerad medicinering, huskurer, \\xe5derl\\xe5tning och andeutdrivning \\xe4r det nog dags att vi accepterar att den \\xe4r kronisk.

Olof \\xc5kerlund, producent f\\xf6r OBS 

Litteratur

Aristoteles: F\\xf6rsta analytiken. \\xd6vers\\xe4ttning, inledning och kommentarer Per-Erik Malmn\\xe4s. Bokf\\xf6rlaget Thales, 2020.

Karl Sigmund: Wienkretsen \\u2013 filosofi vid avgrundens rand. \\xd6vers\\xe4ttning av Jim Jakobsson. Fri tanke f\\xf6rlag, 2017.

Ludwig Wittgenstein: "Filosofiska unders\\xf6kningar". \\xd6vers\\xe4ttning Anders Wedberg. Bokf\\xf6rlaget Thales, 1992.
Ludwig Wittgenstein, "Tractatus Logico-Philosophicus". \\xd6vers\\xe4ttning av Sten Andersson. Norstedts, 2014.