BROADCASTS.com

b'

I Allan Janik och Stephen Toulmin klassiska studie "Wittgensteins Wien" fr\\xe5n 1973 var det judiska ljuset \\xf6ver staden ett b\\xe4rande str\\xe5k. Kenneth Hermele

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Det judiska Wien s\\xe4ger jag med l\\xe4ngtan i r\\xf6sten, och t\\xe4nker p\\xe5 alla judar som verkade i den  kreativa blandning som utgjorde f\\xf6rra sekelskiftets Wien: fr\\xe5n politik till ekonomi, fr\\xe5n musik till filosofi, fr\\xe5n arkitektur till psykoanalys och litteratur. Wien har med r\\xe4tta hyllats f\\xf6r att ha lockat till sig all denna f\\xf6rm\\xe5ga, allt detta nyt\\xe4nkande, all denna judiska inspiration.

Men v\\xe4nta ett tag, vad var det som var s\\xe5 judiskt med den grupp m\\xe4nniskor som verkade under Wiens storhetstid, fr\\xe5n Mahler till Freud, fr\\xe5n Klimt till Victor Adler och Theodor Herzl, fr\\xe5n Arthur Schnitzler och Stefan Zweig till Ludwig Wittgenstein. M\\xe5nga av dem s\\xe5g visserligen p\\xe5 sig sj\\xe4lva som judar, men lika m\\xe5nga hade l\\xe4mnat den judiska traditionen och \\xf6verg\\xe5tt till kristendomen, eller bara st\\xe4llt sig utanf\\xf6r alla religi\\xf6sa trossystem.

N\\xe4r konstn\\xe4ren och keramikern Edmund de Waal i boken \\u201dHaren med b\\xe4rnstens\\xf6gon\\u201d f\\xf6rs\\xf6ker f\\xf6rst\\xe5 sina anf\\xf6rvanter i den enormt v\\xe4lbest\\xe4llda familjen Ephrussi \\xe4r det den fr\\xe5gan han st\\xe4ller sig: jag vet att de \\xe4r judar, men jag vet inte vad de g\\xf6r som judar, jag vet bara vad de inte g\\xf6r, de g\\xe5r inte i synagogan, de h\\xe5ller inga judiska traditioner, de uppfostrar inte sina barn judiskt, de \\xe4r inte sionister- P\\xe5 sin h\\xf6jd bidrar de med pengar till den judiska f\\xf6rsamlingen och l\\xe5ter sig begravas p\\xe5 en judisk begravningsplats, det kanske r\\xe4cker f\\xf6r att vara jude?

Ja, det g\\xf6r det, i alla fall i den ber\\xe4ttelse som Hugo Bettauer publicerar 1922, \\u201dDie Stadt ohne Juden\\u201d, Staden utan judar. Bettauer, som var f\\xf6dd jude men redan 18 \\xe5r gammal \\xf6vergick till kristendomen, l\\xe5ter oss spana in i framtiden n\\xe4r \\xd6sterrikes kansler g\\xe5r judehatarna till m\\xf6tes och f\\xe5r parlamentet att f\\xf6rbjuda judar att leva i landet, en judisk f\\xf6r\\xe4lder r\\xe4cker, l\\xe4mna judendomen kan man inte.  \\xd6sterrike t\\xf6ms p\\xe5 judar och folket jublar, slut p\\xe5 rofferi och exploatering, \\xe4ntligen ska riktiga \\xf6sterrikare f\\xe5 ta \\xf6ver ruljangsen. D\\xe4r slutar f\\xf6rsta delen i Bauers bok, och s\\xe5 l\\xe5ngt var hans framtidsspaning pricks\\xe4ker, sexton \\xe5r senare \\xe4r det just det som sker n\\xe4r Nazityskland inf\\xf6rlivar \\xd6sterrike i sitt Rike.

Men i bokens andra del sv\\xe4nger ber\\xe4ttelsen 180 grader: allt g\\xe5r d\\xe5ligt f\\xf6r \\xd6sterrike utan judar, valutan kraschar, ekonomin st\\xe5r still, folket sv\\xe4lter, oro p\\xe5 gatorna, uppror. F\\xf6r de f\\xf6rdrivna judarna g\\xe5r det d\\xe4remot utm\\xe4rkt, de v\\xe4lkomnas s\\xe4rskilt i Tyskland d\\xe4r de bidrar till den tyska ekonomins snabba \\xe5terh\\xe4mtning. D\\xe5 \\xe4ndrar sig f\\xf6rst\\xe5s opinionen i \\xd6sterrike, den judehatande kanslern tvingas bort och hans eftertr\\xe4dare bjuder judarna att \\xe5terv\\xe4nda: Kom tillbaka, vi beh\\xf6ver er!

Slutet gott, allting gott, det som s\\xe5g ut som en dystopi f\\xf6rvandlas medan jag l\\xe4ser till en sedel\\xe4rande historia: utan judar st\\xe5r hjulen stilla, utan judar f\\xf6rbl\\xf6der \\xd6sterrike. Men en noggrannare l\\xe4sning av Bettauers bok pekar ut en mots\\xe4ttning som nog \\xe4ven m\\xe5ngen antisemit skulle gilla: det \\xe4r skillnad p\\xe5 judar och judar. N\\xe4rmare best\\xe4mt \\xe4r det skillnad p\\xe5 de bildade, verksamma och uppfinningsrika aff\\xe4rsm\\xe4n som funnits l\\xe4nge i \\xd6sterrike och som i m\\xe5nga fall \\xf6verg\\xe5tt till kristendomen, \\xe5 ena sidan, och de judar som s\\xe4rskilt efter dubbelmonarkins sammanbrott \\xf6versv\\xe4mmar Wien, s\\xe5 kallade \\xd6stjudar, fattiga g\\xe5rdfarihandlare och hantverkare, religi\\xf6sa fanatiker, v\\xe5ldsamma revolution\\xe4rer. Den judehatande kanslerns misstag var allts\\xe5 inte att han ville bli av med judar, det var att han inte gjorde skillnad p\\xe5 goda och d\\xe5liga judar: beh\\xe5lla de goda och skicka iv\\xe4g de andra.

Att detta skulle visa sig vara en illusion vet vi, i och med den rasistiska synen p\\xe5 judar \\xe4r ju alla judar likadana och lika fr\\xe4mmande f\\xf6r den tyska folkkroppen, alla ska bort, de rika s\\xe5v\\xe4l som de fattiga, de drivande och verksamma s\\xe5v\\xe4l som de parasit\\xe4ra. Och det sl\\xe5r b\\xe5de mot Ephrussi och Wittgenstein, men p\\xe5 olika s\\xe4tt. Och h\\xe4r finner vi en paradox n\\xe4r vi j\\xe4mf\\xf6r hur dessa tv\\xe5 stenrika familjer drabbas av judehatet i Wiens trettiotal. Till skillnad fr\\xe5n Ephrussi s\\xe5g sig familjen Wittgenstein inte som judisk, och det var de v\\xe4l str\\xe4ngt taget inte heller: tv\\xe5 generationer innan vi st\\xf6ter p\\xe5 barnen Wittgenstein, pianisten Paul, filosofen Ludwig, husbyggaren och mecenaten Margarete samt v\\xe4lg\\xf6raren Hermine, hade redan far- och morf\\xf6r\\xe4ldrarna \\xf6verg\\xe5tt till kristendomen. S\\xe5 Wittgensteins hade \\u201dr\\xe4ddats\\u201d om Bettauers avgr\\xe4nsning g\\xe4llt, men sedan 1938 g\\xe4llde N\\xfcrnberglagarna \\xe4ven i \\xd6sterrike \\u2013 och s\\xe5 l\\xe5ngt i rasism kunde inte Bettauer f\\xf6rest\\xe4lla sig att man skulle kunna g\\xe5.

Ett av de mer ok\\xe4nda syskonen Wittgenstein, \\xe4ldsta systern Hermine, skriver i sin dagbok om de diskussioner hon och hennes syskon har om judendomen. Det \\xe4r en besynnerlig religion, s\\xe4ger hon, den g\\xe5r inte att bedriva vid sidan av utan den ingriper, till skillnad fr\\xe5n alla andra som hon k\\xe4nner till, i vardagen, i snart sagt alla dagliga handlingar. Ingen av hennes br\\xf6der \\xe4r s\\xe4rskilt imponerad av judendomen, pianisten Paul h\\xe4vdar \\u201dmed den st\\xf6rsta h\\xe4ftighet\\u201d att man inte kan lita p\\xe5 judar, \\u201dvarje jude b\\xe4r o\\xe4rlighet som grund\\u201d. Och filosofen Ludwig menar, enligt sin syster, att judar blivit onaturliga v\\xe4sen d\\xe5 de tvingats leva bland fr\\xe4mmande m\\xe4nniskor, underkastade fr\\xe4mmande lagar. Ingen st\\xf6rre vilja att \\xe5terknyta till ett judiskt arv s\\xe5ledes, inte bland dessa upplysta wienare.

Det \\xe4r en bild som strider mot den dominerande ber\\xe4ttelse om Wittgensteins judiska bakgrund och det judiska Wien som filosoferna Allan Janik och Stephen Toulmin spred 1973 i sin inflytelserika bok \\u201dWittgensteins Wien\\u201d, d\\xe4r just det judiska ljuset \\xf6ver Wien \\xe4r ett av flera b\\xe4rande str\\xe5k. De p\\xe5st\\xe5r till och med att nazisterna var beredda att se Wittgensteinbarna som icke-judar \\u2013 men att en av d\\xf6ttrarna, Margarete, inte ville f\\xf6rneka sitt judiska ursprung, s\\xe5 genomsyrade ska Wittgensteinarna ha varit av \\u201djudisk estetisk idealism\\u201d, vilket ocks\\xe5 ska f\\xf6rklara deras stora intresse f\\xf6r den samtida wienska konsten och musiken och deras st\\xf6d till de judar som ut\\xf6vade dessa konstarter.

Denna identifiering med n\\xe5got judiskt st\\xe4mmer dock inte med vad vi idag vet. Tv\\xe4rtom, anv\\xe4nde barnen Wittgenstein en del av familjens f\\xf6rm\\xf6genhet f\\xf6r att f\\xf6rfalska en f\\xf6rfaders stamtr\\xe4d s\\xe5 att han f\\xf6rvandlades fr\\xe5n en jude som \\xf6verg\\xe5tt till kristendomen till ett o\\xe4kta barn till en kristen adelsman \\u2013 vilket gjorde honom till icke-jude och hans barnbarn till Mischlinge enligt den nazistiska rasl\\xe4ran, det vill s\\xe4ga m\\xe4nniskor med blandad bakgrund, vilket skyddade dem \\xe4nda till krigsslutet d\\xe5 de nu bara delvis s\\xe5gs som judar.

Men s\\xe5 stark \\xe4r bilden av det judiska Wien runt f\\xf6rra sekelskiftet som en gyllene epok inte bara i \\xd6sterrikes utan \\xe4ven i Europas judiska historia, att fler \\xe4n jag med gl\\xe4dje ser judar \\xf6verallt, \\xe4ven d\\xe4r de inte finns.

Kenneth Hermele, ekonom och f\\xf6rfattare

Litteratur

Otto Bettauer (2016/1922): Die Stadt ohne Juden. Ein Roman von \\xdcbermorgen, Holzinger.

Margaret Greiner (2018): Margaret Stonborough-Wittgenstein. Grande Dame der Wiener Moderne, Kremayer & Scheriau.

Allan Janik och Stephen Toulmin: Wittgensteins Wien, \\xf6vers\\xe4ttning av Birger Hed\\xe9n. Sant\\xe9rus, nyutg\\xe5va 2014.

Edmund de Waal: Haren med b\\xe4rnstens\\xf6gon. \\xd6vers\\xe4ttare: Margareta Ekl\\xf6f. Bonniers, 2012.