BROADCASTS.com

b'

I slutet av den franska revolution\\xe4ra eran stals konstverk fr\\xe5n er\\xf6vrade regioner och placerades i vad som senare blev Louvren. Thomas Steinfeld ber\\xe4ttar om hur det p\\xe5verkar v\\xe5r konstsyn \\xe4n idag.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Under sommaren 1794 skickades fyra franska l\\xe4rda m\\xe4n till Belgien, Holland och de nyss er\\xf6vrade omr\\xe5dena v\\xe4ster om floden Rhen. De skulle hitta och beslagta betydande konstverk och vetenskapliga objekt. Kort d\\xe4refter flyttades flera dussin m\\xe5lningar ur den flaml\\xe4ndska skolan till Paris, bland annat verk av Jan van Eyck och Peter Paul Rubens. Bilderna f\\xf6ljdes av tusentals gamla manuskript fr\\xe5n Aachen, K\\xf6ln, Bonn och Koblenz, samt av stora m\\xe4ngder teckningar och tr\\xe4snitt, antika pelare, mynt och medaljer, romerska sarkofager, historiska kanoner och s\\xe4llsynta stenar. M\\xe4nnen var uts\\xe4nda av nationalkonventet, som vid denna tid utgjorde b\\xe5de Frankrikes parlament och regering, och de flesta av dessa objekt hamnade i Nationalbiblioteket eller i ett f\\xf6re detta kungaslott, som vid denna tid kallades "Mus\\xe9e central des arts", centrala konstmuseet, och som idag \\xe4r k\\xe4nt under namnet Louvren.

De l\\xe4rde m\\xe4nnen uppfattade sig sj\\xe4lva varken som tjuvar eller r\\xf6vare, tv\\xe4rtom, de var \\xf6vertygade om att de handlade inte bara f\\xf6r Frankrikes, utan ocks\\xe5 f\\xf6r m\\xe4nsklighetens b\\xe4sta: "Medan vi vinner \\xf6ver tyrannerna, skyddar vi konsterna", f\\xf6rklarade en av dem och fortsatte, att han s\\xe5g fram emot att se dem uppvisade i franska museer. M\\xe4rkligt nog motsatte sig konstk\\xe4nnarna i de ber\\xf6vade l\\xe4nderna f\\xf6r dett mesta inte detta. I st\\xe4llet var de f\\xf6rtjusta i id\\xe9n att ett museum skulle ta emot alla dessa skatter. De gladde sig \\xf6ver att verken fick l\\xe4mna kyrkorna, herres\\xe4tena och privata salonger, s\\xe5 att alla m\\xe4nniskor kunde besk\\xe5da det b\\xe4sta vad konsten hade kommit fram till. Bortr\\xf6vandet av konst som krigsbyte har en l\\xe5ng historia, som g\\xe5r tillbaka till antiken. Mest hade det skett av materiella sk\\xe4l, f\\xf6r verkens ekonomiska v\\xe4rde. N\\xe4r bildade franska revolution\\xe4rer b\\xf6rjade samla in de st\\xf6rsta konstskatterna i grannl\\xe4nderna h\\xe4nde det f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen med blick p\\xe5 verkens estetiska och historiska betydelse.

De franska r\\xf6vart\\xe5gen genom Europa fortsatte i allt st\\xf6rre skala, n\\xe4r revolutionsarm\\xe9erna under Napoleons ledning drog  fram genom Italien, Egypten och senare till Moskva: Laokoongruppen h\\xe4mtades ur Vatikanen, den v\\xe4ldiga farnesiska Herakles sl\\xe4pades ur kungens palats i Neapel, de fyra h\\xe4starna p\\xe5 Markuskyrkan i Venedig monterades ned och f\\xf6rdes bort. Senare f\\xf6ljde egyptiska mumier, segergudinnan med vagn och h\\xe4star fr\\xe5n "Brandenburger Tor" i Berlin och m\\xe5nga andra konstverk. Allting plockades ner, packades i stora l\\xe5dor och reste i l\\xe5nga processioner till Paris. Den franska huvudstaden hade, enligt revolutionspolitikernas \\xe5sikt, blivit till frihetens hemvist i v\\xe4rlden. D\\xe4r bodde ett folk, som betraktade sig som den republikanska antikens sanna arvtagare. De kunde inte f\\xf6rest\\xe4lla sig en b\\xe4ttre placering f\\xf6r ett betydande konstverk \\xe4n civilisationens centralort, och m\\xe5nga konstk\\xe4nnare utanf\\xf6r Frankrike kunde det inte heller. Snart f\\xf6renade Centralmuseet, som s\\xe5 sm\\xe5ningom d\\xf6ptes om till "Mus\\xe9e Napol\\xe9on", den st\\xf6rsta konstsamlingen som n\\xe5gon g\\xe5ng funnits i v\\xe4rlden.

De l\\xe4rda m\\xe4nnen var inga dilettanter. Napoleons konstkommissarie Dominique-Vivant Denon och hans kollegor visste mer om konsten och dess f\\xf6rflutna \\xe4n de flesta av sina likar i de utplundrade l\\xe4nderna. Det fanns ingen konsthistoria i dagens mening f\\xf6rr\\xe4n l\\xe5ngt in p\\xe5 1800-talet. Det revolution\\xe4ra Frankrikes konstkommissarier var vetenskapens pionj\\xe4rer, de inventerade, systematiserade och centraliserade konsten. De uppt\\xe4ckte den medeltida tyska konsten, som dittills knappt blivit uppm\\xe4rksammad. De skapade en ny form f\\xf6r att presentera verken, de s\\xe5g till att det fanns verkst\\xe4der f\\xf6r restaurering, de utvecklade f\\xf6rest\\xe4llningen att varje konstverk skulle betraktas bara f\\xf6r sig sj\\xe4lvt, som ett enast\\xe5ende dokument \\xf6ver m\\xe4nniskans f\\xf6rm\\xe5ga att skapa och gestalta. Och s\\xe5 uppstod en j\\xe4mf\\xf6rande konsthistoria, en f\\xf6ruts\\xe4ttning f\\xf6r att \\xf6ver huvud taget kunna best\\xe4mma stiler, epoker och individuella egenarter. Dessutom kunde tall\\xf6sa konstn\\xe4rer, som dittills rest till Italien f\\xf6r att utbilda sig, numera hitta sina modeller i det statliga museet.

"Beauty is bounty", "sk\\xf6nhet \\xe4r byte", lyder ett tales\\xe4tt som ofta tillskrivs Karl Marx. Bortsett ifr\\xe5n att man inte hittar meningen i hans verk, ligger det mycket sanning i dessa ord: Sedan mer \\xe4n tv\\xe5hundra \\xe5r delar vi f\\xf6rest\\xe4llningen om att ett museum \\xe4r konstens h\\xf6gsta destination, och om n\\xe5gra av kolonialmakter stulna konstskatter l\\xe5ngt senare ska l\\xe4mnas tillbaka, s\\xe5 flyttas de inte till kungapalatsen d\\xe4r de en g\\xe5ng r\\xf6vades ifr\\xe5n, utan till ett praktfullt museum. I och med det revolution\\xe4ra Frankrikes konstst\\xf6lder f\\xf6r\\xe4ndrades f\\xf6rest\\xe4llningen om vad konst \\xe4r och hur man skall handskas med den, f\\xf6r all \\xf6versk\\xe5dlig tid.

Ibland kan man l\\xe4sa att Louvren var det f\\xf6rsta offentliga museet. Men s\\xe5 \\xe4r det inte. Redan under det tidiga 1700-talet fanns det museer som var tillg\\xe4ngliga f\\xf6r offentligheten, i Basel, i Florens eller i London till exempel. Men till skillnad fr\\xe5n alla andra museer var Centralmuseet i Paris ett f\\xf6retag av och f\\xf6r hela nationen. Det uppstod f\\xf6r att hysa alla konstverk som revolution\\xe4rerna hade samlat in fr\\xe5n kyrkor och palats, b\\xe5de som ett tecken p\\xe5 segern \\xf6ver de gamla makterna och till skydd inf\\xf6r det uppr\\xf6rda folkets ben\\xe4genhet att f\\xf6rst\\xf6ra. Med r\\xf6vart\\xe5gen genom Europa och Egypten v\\xe4xte Centralmuseets best\\xe5nd mot det o\\xe4ndliga. Snart var Louvrens salar \\xf6verfulla. \\xc5r 1802 grundades tolv mus\\xe9er i provinserna f\\xf6r att ta emot vad centralen inte l\\xe4ngre kunde b\\xe4rga, bland annat i Gen\\xe8ve, Bryssel och i tyska Mainz. I den sistn\\xe4mnda staden kan man fortfarande se trettio konstverk fr\\xe4mst fr\\xe5n ren\\xe4ssansen som kommit fr\\xe5n Paris, men som tappade sina r\\xe4ttm\\xe4tiga \\xe4gare under de napoleonska krigens lopp.

\\xc5r 1815 slogs Napoleon f\\xf6r den sista och avg\\xf6rande g\\xe5ngen, i slaget vid Waterloo. D\\xe4refter b\\xf6rjade den enorma konstsamlingen i Paris uppl\\xf6sas, men i m\\xe5nga fall inte direkt och inte helt  - de \\xe5tta romerska pelare som en g\\xe5ng hade st\\xe5tt runt Karl den Stores grav i Aachen finns till exempel fortfarande p\\xe5 Louvren. I K\\xf6ln mottogs de \\xe5terv\\xe4ndande verken med en folkfest. N\\xe4r segergudinnan fr\\xe5n "Brandenburger Tor" kom tillbaka till Berlin s\\xe5 skedde det i form av ett triumft\\xe5g, med kungen i spetsen. Men det fanns experter som den preussiske filosofen och statsmannen Wilhelm von Humboldt, som beklagade att man aldrig mer skulle se s\\xe5 m\\xe5nga av de st\\xf6rsta konstverken p\\xe5 en plats, s\\xe5 som det varit i Paris. Id\\xe9n om ett nationalmuseum spred sig dock fr\\xe5n Paris till m\\xe5nga l\\xe4nder: Preussen fick sitt "Altes Museum" under 1820-talet, i M\\xfcnchen skapades "Alte Pinakothek" \\xe5r 1836, Sveriges Nationalmuseum \\xf6ppnades \\xe5r 1866, efter en femtio \\xe5r l\\xe5ng f\\xf6rberedelsetid. Och koncepten l\\xe5nades allts\\xe5 fr\\xe5n Paris, konstr\\xf6varnas huvudstad.

Thomas Steinfeld, f\\xf6rfattare och professor i kulturvetenskap