BROADCASTS.com

b'

En och annan mellanchef till\\xe4gnas v\\xe4l en roman, men generellt \\xe4r de underordnades perspektiv som skildras i litteraturen. Thomas Steinfeld funderar \\xf6ver ett perspektiv f\\xe5 tycks vilja se.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Kontoret har en egen litteraturhistoria. Den b\\xf6rjar innan f\\xf6rrf\\xf6rra sekelskiftet, n\\xe4r de nya nationalstaterna utvecklade en alltmer omfattande byr\\xe5krati, och n\\xe4r allt fler f\\xf6retag blev s\\xe5 stora att de beh\\xf6vde en egen organisation framf\\xf6r allt f\\xf6r bokf\\xf6ring, ink\\xf6p och f\\xf6rs\\xe4ljning samt f\\xf6r korrespondens. Italo Svevos \\u201cEtt liv\\u201d fr\\xe5n 1892 \\xe4r en tidig kontorsroman liksom Elin W\\xe4gners \\u201dNorrtullsligan\\u201d fr\\xe5n 1908. B\\xf6ckerna handlar om unga, bildade, men maktl\\xf6sa och mestadels d\\xe5ligt betalda m\\xe4nniskor. De f\\xe5r titta upp\\xe5t n\\xe4r de vill se n\\xe5gonting av v\\xe4rlden, upp\\xe5t till ett helt samh\\xe4lle, som uppenbarligen klarar sig alldeles utm\\xe4rkt \\xe4ven utan kontoristernas m\\xf6dosamma insats. F\\xf6rmodligen finns det tusentals s\\xe5dana romaner. Och genren best\\xe5r i v\\xe5r tid.

Men om publiken \\xe4r v\\xe4l f\\xf6rtrodd med kontoristernas sj\\xe4lsliv, om den vet mycket om deras f\\xf6rhoppningar och deras besvikelser, om deras privatliv, deras intriger och deras ofta f\\xe5f\\xe4nga f\\xf6rs\\xf6k att g\\xf6ra sig sj\\xe4lva till oers\\xe4ttliga medarbetare, s\\xe5 \\xe4r det f\\xf6rv\\xe5nansv\\xe4rt tyst om motsidan. Det \\xe4r sv\\xe5rare att hitta en kontorsroman med titeln \\u201dChefen\\u201d, och det finns ingen motsvarighet till den tyske sociologen Siegfried Kracauers banbrytande studie \\u201dDe anst\\xe4llda\\u201d fr\\xe5n 1930, med perspektivet riktat mot andra sidan av makten. Visserligen publiceras det b\\xf6cker om chefen i o\\xe4ndliga m\\xe4ngder: De handlar om hur man blir chef, hur man blir en b\\xe4ttre chef eller hur man kl\\xe4ttrar upp i hierarkin s\\xe5 att man blir chefernas chef. Men det \\xe4r inte ofta man kan l\\xe4sa om de l\\xe4gre anst\\xe4lldas uttr\\xe5kade miner som kan f\\xf6rvandla ett m\\xf6te till ett l\\xe5ngsamt och kvalfullt nederlag f\\xf6r ledaren. S\\xe4llan f\\xe5r vi en beskrivning uppifr\\xe5n av det \\xe5tr\\xe5v\\xe4rda skvallret som enar en klick och kan f\\xf6rst\\xf6ra en hel arbetsmilj\\xf6. Och f\\xe5 har n\\xe5gonsin lyckats skildra ett krissamtal i telefon, fr\\xe5n den d\\xe5liga nyhetens ankomst, framf\\xf6rd med stammande r\\xf6st, till den hysteriska best\\xe4mdheten, som brukar f\\xf6lja en stunds stumhet, till alla tvivel och bet\\xe4nksamheter, som blir kvar efter ett beslut.

Innan tysken Niklas Luhmann blev en av 1900-talets fr\\xe4msta sociologer, arbetade han som tj\\xe4nsteman. Under sina \\xe5tta \\xe5r i den statliga f\\xf6rvaltningen, fr\\xe5n 1954 till 1962, b\\xf6rjade han bygga upp en gigantisk arkivl\\xe5da, som senare blev fundamentet till sjuttio vetenskapliga b\\xf6cker och flera hundra artiklar. Han skaffade sig d\\xe4rut\\xf6ver erfarenhet f\\xf6r skriva tre korta f\\xf6redrag, som skiljer sig fr\\xe5n hans annars mer eller mindre abstrakt formulerade verk. \\u201dDen nya chefen\\u201d \\xe4r temat f\\xf6r det f\\xf6rsta f\\xf6redraget, det andra handlar om \\u201dspontana ordningar\\u201d p\\xe5 kontoret och i det tredje f\\xf6resl\\xe5r han en ny socialteknik kallad f\\xf6r \\u201dundervakning\\u201d \\u2013 i motsats till \\u201d\\xf6vervakning\\u201d \\u2013 f\\xf6r att f\\xe5 kontroll \\xf6ver m\\xe4nniskan som vill best\\xe4mma \\xf6ver det mesta utan att dock verkligen vara f\\xf6rtrodd med b\\xe5de \\xe4mnet och rutinerna. F\\xf6redragen publicerades f\\xf6rst flera \\xe5r efter Niklas Luhmanns d\\xf6d \\xe5r 1998. Den som vill skriva en roman med titeln \\u201dChefen\\u201d hittar grunddragen till sin huvudperson h\\xe4r.

I den dunkla tiden f\\xf6re byr\\xe5kratins genombrott, f\\xf6rklarar Luhmann, fanns det chefer som var produktionsledare, krigsh\\xf6vdingar, huvuddansare, medlemmar av stamr\\xe5det och mycket annat, allt p\\xe5 en g\\xe5ng. I n\\xe5gra s\\xe4llsynta fall tycks s\\xe5dana chefer finnas kvar, mest i mindre, familje\\xe4gda f\\xf6retag. Med f\\xf6rvaltningens segert\\xe5g genom samh\\xe4llet f\\xf6r\\xe4ndras dock chefens funktion, genom att den gamla chefens funktioner delas upp, s\\xe5 att det uppst\\xe5r allt fler chefer, p\\xe5 allt fler niv\\xe5er. Det blir allts\\xe5 sv\\xe5rare att veta vem som ansvarar f\\xf6r vad. Men det leder ocks\\xe5 till konsekvensen att det faktiska ansvaret flyttas alltmer ner\\xe5t i hierarkin, medan de h\\xf6gre cheferna mest sysslar med f\\xf6rmedling. Och detta i sin tur leder till att chefen blir tvungen att h\\xe4rska genom samarbete. Samarbete \\xe4r dock inte s\\xe5 l\\xe4tt som man skulle vilja tro.

Luhmann skiljer mellan tre omr\\xe5den d\\xe4r \\u201dchefsskap\\u201d \\u2013 ett vackert svenskt ord, som enligt mitt vetande inte finns n\\xe5gon annanstans i v\\xe4rlden \\u2013 verkligen kr\\xe4vs. Enklast \\xe4r det att vara chef p\\xe5 det f\\xf6rsta omr\\xe5det: genom att h\\xe5lla i kontakterna med v\\xe4rlden utanf\\xf6r den egna organisationen. Att representera f\\xf6rvaltningen ut\\xe5t, det \\xe4r chefens privilegium, och n\\xe5de den underordnade som framf\\xf6r utomst\\xe5ende p\\xe5st\\xe5r sig kunna tala f\\xf6r hela sin enhet. Det andra omr\\xe5det \\xe4r initiativen: Det borde vara chefens uppgift att utveckla nya id\\xe9er, att komma p\\xe5 och genomdriva meningsfulla f\\xf6r\\xe4ndringar, att leda den egna organisationen till framg\\xe5ng och effektivitet. Men i samma m\\xe5n som ansvaret flyttas ner\\xe5t i hierarkin, desto mindre vet chefen om vad som egentligen g\\xf6rs inom sin organisation.

Dennes insikter i arbetet, i dess villkor, i dess f\\xf6rem\\xe5l och dess procedurer, \\xe4r f\\xf6r begr\\xe4nsade f\\xf6r att verkligen kunna ta initiativ \\u2013 med f\\xf6ljden att chefens uppslag blir av alltmer verklighetsfr\\xe4mmande karakt\\xe4r. Dessutom blir varje uppvisning av sakkunskap en utmaning av chefens auktoritet. Farligast f\\xf6r chefen \\xe4r dock vad som sker p\\xe5 det tredje av chefsskapets omr\\xe5den. H\\xe4r handskas man med \\u201dos\\xe4kerheter\\u201d: ov\\xe4ntade h\\xe4ndelser som p\\xe5verkar f\\xf6rvaltningens g\\xe5ng, pl\\xf6tsliga konflikter inom och utanf\\xf6r organisationen, utmaningar av alla slag. Ju mer chefen blivit till enbart f\\xf6rmedlare, f\\xf6rklarar sociologen, desto mera sannolikt blir det att de nedre anst\\xe4llda i fall av en kris b\\xf6rjar samarbeta direkt. De uppfattar sig som kollegor och stabiliserar sin tillvaro med hj\\xe4lp av varandra, p\\xe5 chefens bekostnad.

Luhmann l\\xe4mnar inget tvivel om p\\xe5 vilken sida han st\\xe5r. Med enbart lite medlidande ber\\xe4ttar han om statssekretaren som sj\\xf6nk ihop n\\xe4r han fick g\\xe5 i pension. Och med uppenbart n\\xf6je utvecklar han tanken om att det g\\xe5r att styra chefen underifr\\xe5n: \\u201dJag uppfattar det som or\\xe4ttvist\\u201d, skriver han, \\u201datt cheferna, som redan \\xe4r privilegierade, dessutom f\\xe5r st\\xf6d genom till exempel seminarier om ledarskap, om personalutveckling, om kommunikationsf\\xe4rdigheter. Minst lika meningsfullt vore det att utbilda de underordnade i teknikerna att handskas med chefen\\u201d. Och s\\xe5 utvecklar han en rad subversiva f\\xf6rslag, fr\\xe5n att medvetet strypa informationsfl\\xf6det upp\\xe5t till att i smyg \\xf6verta tidsplaneringen genom att skapa tillgjorda tillf\\xe4llen som kr\\xe4ver chefens uppm\\xe4rksamhet. Till slut kommer det dj\\xe4rvaste f\\xf6rslaget: M\\xf6t din chef med respekt. P\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt f\\xe5r den \\xf6verordnande vad hen mest av allt vill ha, och du f\\xe5r g\\xf6ra vad du vill.

Thomas Steinfeld, f\\xf6rfattare och professor i kulturvetenskap