BROADCASTS.com

b'

Det s\\xe4gs att tidsbegreppet f\\xf6r\\xe4ndrats, att vi lever i ett expanderande nu. Men kanske bevisar klimatkrisen d\\xe5tidens och framtidens makt \\xf6ver v\\xe5ra liv. Det funderar f\\xf6rfattaren Helena Granstr\\xf6m p\\xe5.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

\\xc5r 2017 dog en \\xe5tta m\\xe5nader gammal bebis av drunkning, efter att hennes mamma l\\xe4mnat henne utan uppsikt i badkaret. Mamman var f\\xf6rtvivlad: Hon hade ju inte varit ifr\\xe5n sin dotter mer \\xe4n n\\xe5gon minut. Men polisens unders\\xf6kningar visade n\\xe5got annat: Flickans mamma hade \\xe4gnat n\\xe4rmare tjugo minuter \\xe5t sitt Facebookkonto, innan hon \\xe5terv\\xe4nde till sitt barn.

Den digitala teknikens oerh\\xf6rda f\\xf6rm\\xe5ga att dra till sig v\\xe5r uppm\\xe4rksamhet och n\\xe4rmast uppl\\xf6sa v\\xe5r tidsuppfattning, hur ska den egentligen f\\xf6rst\\xe5s? Har den som scrollar bland inl\\xe4gg och uppdateringar upph\\xf6rt att vara n\\xe4rvarande i nuet \\u2013 eller \\xe4r den tv\\xe4rtom s\\xe5 djupt h\\xe4ngiven det att all k\\xe4nsla f\\xf6r framtid och f\\xf6rflutet, ja, f\\xf6r sj\\xe4lva tidens g\\xe5ng, s\\xe4tts ur spel? Kanske \\xe4r vi aldrig s\\xe5 fullst\\xe4ndigt uppslukade av det enskilda \\xf6gonblicket som n\\xe4r vi motst\\xe5ndsl\\xf6st l\\xe5ter hj\\xe4rnan f\\xf6lja den digitala sf\\xe4rens algoritmiskt utstakade v\\xe4gar, f\\xf6rda av v\\xe5r fria vilja i en omgivning exakt utformad f\\xf6r att styra just denna viljas beslut.

Den amerikanske t\\xe4nkaren Jonathan Crary g\\xf6r i boken Scorched Earth en iakttagelse som m\\xe5nga har gjort f\\xf6re honom: Att m\\xe4nniskans f\\xf6rh\\xe5llande till tiden \\u2013 och till det bortom den \\u2013 idag \\xe4r under omdaning. Om hon tidigare har uppfattat sin naturliga omgivning som best\\xe5ende av best\\xe4ndiga och orubbliga strukturer \\u2013 strukturer som tycktes vara \\u201dh\\xe4r f\\xf6r att stanna\\u201d \\u2013 har denna betryggande l\\xe4nk till evigheten nu ryckts ifr\\xe5n henne. Den flertusen\\xe5riga skogen har fallit sedan l\\xe4nge. Berget \\xe4r inte h\\xe4r f\\xf6r att stanna, det inneh\\xf6ll v\\xe4rdefulla metaller, s\\xe5 det har kapats ned och schaktats bort. Glaci\\xe4rerna \\xe4r inte h\\xe4r f\\xf6r att stanna, m\\xe5nga av dem har redan sm\\xe4lt. Det enda, konstaterar Crary, som i v\\xe5r tid tycks vara h\\xe4r f\\xf6r att stanna \\xe4r det radioaktiva avfallet, mikroplaster och onedbrytbara kemikalier. I denna mening \\xe4r den virtuella verklighetens \\xf6gonblick \\u2013 p\\xe5 en g\\xe5ng intensivt n\\xe4rvarande och befriat fr\\xe5n den fysiska v\\xe4rldens f\\xf6rg\\xe4nglighet \\u2013 kanske det mest best\\xe4ndiga vi har.

Och det glupska nu som st\\xe4ndigt v\\xe4ntar i v\\xe5ra fickor, redo att uppsluka den vars blick riktas mot sk\\xe4rmen \\xe4r l\\xe5ngt ifr\\xe5n bara en privat angel\\xe4genhet \\u2013 tv\\xe4rtom kan det s\\xe4gas utg\\xf6ra den digitala teknikens sj\\xe4lva centrum. Nya tekniska innovationer \\u2013 st\\xe4ndigt nya, d\\xe5 de som bar nyhetens pr\\xe4gel ig\\xe5r kan vara f\\xf6r\\xe5ldrade imorgon \\u2013 utlovar realtidsfunktioner och omedelbar tillg\\xe5ng till efterfr\\xe5gade tj\\xe4nster. Idealet \\xe4r att varje beg\\xe4r ska kunna tillfredsst\\xe4llas med ett klick, i trotsig negation av s\\xe5v\\xe4l tidsliga som rumsliga och materiella begr\\xe4nsningar. Och ocks\\xe5 mer konkret bidrar v\\xe5ra maskiner till att hj\\xe4lpa nuet tugga i sig framtiden. Syftet med den alltmer omfattande datormodelleringen \\xe4r att \\xe5stadkomma prognoser och simuleringar som kan befria framtiden fr\\xe5n os\\xe4kerhet: att \\u201dbel\\xe4gra och neutralisera framtiden innan den har intr\\xe4ffat\\u201d. I takt med att de storslagna framtidsvisionerna har fallit, tycks v\\xe5r l\\xf6sning ist\\xe4llet ha blivit att expandera v\\xe5rt nu s\\xe5 l\\xe5ngt det bara g\\xe5r.

Det \\xe4r en iakttagelse besl\\xe4ktad med den som f\\xf6r mer \\xe4n trettio \\xe5r sedan gjordes av litteraturforskaren Frederic Jameson i den numera klassiska ess\\xe4n Postmodernism, or the Cultural Logic of Late Capitalism. Jameson argumenterar h\\xe4r f\\xf6r att det postmoderna tillst\\xe5nd i vilket vi fortfarande lever k\\xe4nnetecknas just av nuets fullst\\xe4ndiga \\xf6vertagande p\\xe5 bekostnad av b\\xe5de f\\xf6rflutet och framtid. Den postmoderna m\\xe4nniskan orienterar sig i v\\xe4rlden fr\\xe4mst utifr\\xe5n rumsliga kategorier, och upplever inte l\\xe4ngre tidens n\\xe4rvaro. Den moderna m\\xe4nniskans upplevelse av tid h\\xe4rr\\xf6rde n\\xe4mligen, menar Jameson, fr\\xe5n det f\\xf6rflutnas sp\\xe5r i landskapet: naturen framstod \\xe4nnu som evig, och ocks\\xe5 m\\xe4nniskans egen historia fanns representerad i olika delar av samh\\xe4llet. P\\xe5 landsbygden h\\xe4ngde en doft av f\\xf6rmoderniteten \\xe4nnu kvar. Men n\\xe4r moderniseringsprocessen v\\xe4l \\xe4r fullbordad och de sista sp\\xe5ren av det f\\xf6rflutna har eliminerats k\\xe4nner m\\xe4nniskan inte l\\xe4ngre tidens r\\xf6relse \\u2013 historiens f\\xf6rlopp har inte l\\xe4ngre n\\xe5gon mening, det enda som finns \\xe4r ett utstr\\xe4ckt, allt \\xf6vertagande nu.

Tv\\xe4rtom, menar emellertid humanekologen Andreas Malm, som i boken Stormens utveckling uts\\xe4tter Jamesons resonemang f\\xf6r h\\xe5rd kritik. Den historiska tiden \\xe4r inte borta, den \\xe4r inte ens p\\xe5 tillbakag\\xe5ng. Faktum \\xe4r att dess n\\xe4rvaro aldrig har varit s\\xe5 p\\xe5taglig \\u2013 eller s\\xe5 hotfull \\u2013 som nu. Det m\\xe5 vara sant att b\\xe5de de \\xe5ldriga skogarna och mycket av den traditionellt brukade jordbruksmarken \\xe4r borta \\u2013 eller \\xe5tminstone att den samtida m\\xe4nniskan aldrig konfronteras med dem \\u2013 men icke desto mindre insuper hon det f\\xf6rflutna med varje andetag hon tar. Det kol och den olja som under \\xe5rmiljoner inkapslats och lagrats i jordskorpan togs en dag upp och f\\xf6rbr\\xe4ndes, och mycket av deras destruktivitet h\\xe4rr\\xf6r just fr\\xe5n det faktum att de tillh\\xf6r ett sedan l\\xe4nge svunnet kretslopp, en helt annan tid \\xe4n v\\xe5r.

Men inte nog med det: De utsl\\xe4pp som idag ger upphov till sm\\xe4ltande glaci\\xe4rer, f\\xf6rsurade hav, \\xf6versv\\xe4mningar och v\\xe4rmeb\\xf6ljor \\xe4r inte v\\xe5ra egna, utan de som gjordes av generationer f\\xf6re oss. Koldioxidhalten i atmosf\\xe4ren \\xe4r i varje givet \\xf6gonblick summan av alla dessa historiska handlingar, av alla m\\xe4nniskor som f\\xe4rdats, fraktat och \\xe4tit; summan av var och en av alla de eldar som t\\xe4nts. Det vi trodde var nuet, l\\xe4tt och flyktigt som en svepning \\xf6ver sk\\xe4rmen, \\xe4ger i sj\\xe4lva verket historiens fulla tyngd. \\u201dVi kan aldrig\\u201d, skriver Malm, \\u201dvara i stundens hetta, bara i hettan av detta st\\xe4ndigt p\\xe5g\\xe5ende f\\xf6rflutna.\\u201d Och p\\xe5 samma s\\xe4tt kommer v\\xe5ra egna utsl\\xe4pp att ha \\xe5terverkningar l\\xe5ngt in i framtiden \\u2013 hur l\\xe5ngt vet ingen, men 10 000 \\xe5r \\xe4r en uppskattning. Det som avg\\xf6rs av v\\xe5ra handlingar n\\xe4r de l\\xe4ggs till alla de handlingar som utf\\xf6rts av m\\xe4nniskorna som kom f\\xf6re oss \\xe4r inte bara v\\xe5ra barnbarns framtid eller deras barnbarns \\u2013 det som avg\\xf6rs \\xe4r, f\\xf6r varje m\\xe4nskligt vidkommande, evigheten.

Och mot bakgrund av den bel\\xe4genheten \\xe4r det kanske inte s\\xe5 konstigt att vi flyr in i den digitala teknikens omsvepande \\xf6gonblick, in i ett evigt och uppslukande nu d\\xe4r inga skogar brinner, inga byar sv\\xe4mmas \\xf6ver, inga barn drunknar i badkaret; d\\xe4r det f\\xf6rhandenvarande \\xe4r tillr\\xe4ckligt, eftersom det \\xe4r allt som finns. Som Crary formulerar det i en annan av sina b\\xf6cker, 24/7: \\u201dJu mer man identifierar sig med det fysiska jagets immateriella, elektroniska surrogat, desto mer tycks man frambesv\\xe4rja ett undantag fr\\xe5n det biocid som p\\xe5g\\xe5r \\xf6verallt p\\xe5 planeten.\\u201d

Men kanske g\\xf6r vi b\\xe4st i att p\\xe5minna oss att den tillflykten riskerar att vara h\\xf6gst tempor\\xe4r. Det uppv\\xe4rmda tillst\\xe5ndet \\u2013 det i vilket historien oupph\\xf6rligt g\\xf6r sig p\\xe5mind \\u2013 har, noterar Malm, ett tydligt \\xf6vertag relativt det postmoderna tillst\\xe5ndets abstrakta nu: Det har naturlagarna p\\xe5 sin sida, och forts\\xe4tter vi att foga decennier av utsl\\xe4pp till dess b\\xf6rda kommer det troligen att inte dr\\xf6ja alltf\\xf6r l\\xe4nge innan det \\xf6verskuggar allt. P\\xe5 en sex grader varmare planet kommer nog inte ens en stunds l\\xe4ttjefullt sl\\xf6surfande att kunna sk\\xe4nka s\\xe4rskilt mycket l\\xe4ttnad alls.

Helena Granstr\\xf6m, f\\xf6rfattare