BROADCASTS.com

b'

En av filosofihistoriens st\\xe4ndiga fr\\xe5gor handlar om f\\xf6rh\\xe5llandet mellan kropp och sj\\xe4l. Maria Andersson Vogel funderar p\\xe5 vad hennes egen ovilja och of\\xf6rm\\xe5ga att lyssna till kroppen betyder.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

En vecka innan min dotters ber\\xe4knade ankomstdag vaknade jag av att jag hade ont i magen. Det var som kraftiga kramper som p\\xe5gick intensivt under en kort stund och sedan f\\xf6rsvann, f\\xf6r att n\\xe5gra minuter senare komma tillbaka. Jag v\\xe4ckte min sambo: \\u201dJag har s\\xe5 ont i magen!\\u201d N\\xe4r jag n\\xe5gon halvtimme senare f\\xf6rstod vad som p\\xe5gick hade han redan diskret b\\xf6rjat klocka mina regelbundna anfall av magknip. Trots att jag var h\\xf6ggravid, f\\xf6rstod jag inte vad min kropp ville s\\xe4ga mig. 

Den eviga ber\\xe4ttelsen om att kvinnor bara vet, att det finns en urkraft som g\\xf6r att vi instinktivt f\\xf6ljer v\\xe5r kropp genom s\\xe5v\\xe4l graviditet som f\\xf6dande, tycktes inte g\\xe4lla mig. V\\xe4l inne p\\xe5 f\\xf6rlossningen l\\xe4t jag barnmorskan leda mig rakt igenom hela f\\xf6rloppet. Jag gjorde allt hon sa, ifr\\xe5gasatte ingenting, det var hon som visste och jag hade ingen aning. Att det var min kropp det h\\xe4nde hade liksom inte med saken att g\\xf6ra. Sedan dess har jag aldrig upph\\xf6rt att fascineras av de kvinnor som tycks (i alla fall f\\xf6rs\\xf6ka) ta kontroll \\xf6ver sin egen f\\xf6rlossning. Som har \\xf6nskem\\xe5l, id\\xe9er om hur eller var de vill f\\xf6da. Som att de visste vad det innebar. Jag hade inga s\\xe5dana f\\xf6rest\\xe4llningar, k\\xe4nde ingen kvinnlig urkraft tala till mig \\xf6verhuvud taget.

N\\xe4r jag genom \\xe5ren funderat \\xf6ver detta, och j\\xe4mf\\xf6rt min upplevelse med alla andra f\\xf6rlossningsber\\xe4ttelser jag f\\xe5tt mig till livs, har jag ofta landat i att det m\\xe5ste ha handlat om \\xe5ldern. Jag var bara 24 n\\xe4r jag blev mamma. Snitt\\xe5ldern f\\xf6r f\\xf6rstf\\xf6derskor i Stockholm d\\xe4r jag bor \\xe4r 32 och alla i min bekantskapskrets har varit \\xe4ldre \\xe4n jag var f\\xf6rsta g\\xe5ngen de f\\xf6tt. M\\xe5nga har varit etablerade, utbildade, vana att st\\xe4lla krav. De har kunnat projektleda sina f\\xf6rlossningar. Men jag har alltmer b\\xf6rjat tvivla p\\xe5 om den f\\xf6rklaringen h\\xe5ller. Handlar det inte snarare om min of\\xf6rm\\xe5ga, eller ska jag kalla det ovilja, att p\\xe5 riktigt st\\xe5 i kontakt med min kropp?

P\\xe5 senare \\xe5r tycks v\\xe4stv\\xe4rlden ha fl\\xf6dat \\xf6ver av r\\xf6relser som handlar om att p\\xe5 olika s\\xe4tt v\\xe4nda \\xe5ter till naturen, inte minst genom att lyssna p\\xe5 kroppen. Vi yogar och vi mediterar, vi f\\xf6rs\\xf6ker sitta still (ibland i mycket m\\xe4rkliga st\\xe4llningar) f\\xf6r att lyssna in\\xe5t. Vi flyttar ut p\\xe5 landet, l\\xe5ter sj\\xe4lvhush\\xe5ll och naturens v\\xe4xlingar styra v\\xe5rt tempo, l\\xe4r oss leva med kroppens krafter. Det senaste exemplet \\xe4r den s\\xe5 kallade \\u201dno shower\\u201d-r\\xf6relsen d\\xe4r man duschar s\\xe4llan och undviker industriellt framtagna hygienprodukter f\\xf6r att i st\\xe4llet \\xe5terg\\xe5 till kroppens naturliga f\\xf6rsvar mot smuts. Vad som f\\xf6renar den h\\xe4r typen av r\\xf6relser \\xe4r synen p\\xe5 kroppen som n\\xe5got vi \\xe4r. Och att vi i st\\xe4llet f\\xf6r att tukta, manipulera och f\\xf6rs\\xf6ka ta makten \\xf6ver den b\\xf6r beakta och ta p\\xe5 allvar den kunskap och intelligens den besitter.

Det l\\xe5ter s\\xe5 klokt. Jag menar, hur ska vi annars f\\xf6rh\\xe5lla oss till v\\xe5ra kroppar om inte lyssnande? Men jag tycks inte kunna. Eller vilja? Det \\xe4r hela tiden n\\xe5got som skaver. Som ger mig rysningar och f\\xe5r mig att snabbt vilja backa ut ur rummet s\\xe5 fort \\u201dlyssna till din kropp\\u201d f\\xf6resl\\xe5s. Trots att jag anar att det \\xe4r det enda rimliga f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4ttet f\\xe5r s\\xe5dana uppmaningar mig alltid att omg\\xe5ende vilja halsa en flaska vin och kedjer\\xf6ka ett helt paket cigg. I sin film \\u201dSibling Topics\\u201d s\\xe4ger den amerikanske konstn\\xe4ren Ryan Trecartin: \\u201dI don\\u2019t want a body anymore. Fuck the body\\u201d. I motsats till uppmaningarna om att lyssna p\\xe5 kroppen letar detta citat sig raka v\\xe4gen in i mitt hj\\xe4rta och jag hummar inst\\xe4mmande. Men varf\\xf6r?

Sedan jag var barn har min relation till kroppen uteslutande handlat om hur den ser ut. Maten har sedan tidiga ton\\xe5r inte haft n\\xe5got med h\\xe4lsa, energip\\xe5fyllning eller njutning att g\\xf6ra utan varit ett medel f\\xf6r att uppn\\xe5 en kropp som inte putar, v\\xe4ger eller st\\xf6r. Jag har, likt alldeles f\\xf6r m\\xe5nga andra, i \\xe5ratal \\xf6vat mig p\\xe5 att f\\xf6rneka s\\xe5v\\xe4l hunger- som m\\xe4ttnadsk\\xe4nslor och bit f\\xf6r bit klippt banden mellan mitt psyke och min kropp. Ibland t\\xe4nker jag att jag gl\\xf6mt att jag \\xe4r en kropp, gl\\xf6mt att den \\xe4r lika mycket jag som mina tankar och inte endast en formbar bit k\\xf6tt. Men ofta undrar jag om jag n\\xe5gonsin vetat det. Att jag har en bristande f\\xf6rm\\xe5ga att lyssna p\\xe5 kroppen \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r kanske inte s\\xe5 konstigt. Men varifr\\xe5n kommer oviljan?

I Karl-Ove Knausg\\xe5rds roman "Morgonstj\\xe4rnan" beskriver Eskil att kroppen hans kommer att d\\xf6, men inte det i honom som \\u201d\\xe4r\\u201d. I en intervju i P1-programmet Lundstr\\xf6ms bokradio s\\xe4ger Knausg\\xe5rd att han f\\xf6rest\\xe4ller sig den od\\xf6dliga delen av m\\xe4nniskan som en \\u201dklang\\u201d. Handlar min ovilja att lyssna p\\xe5 kroppen om d\\xf6dsskr\\xe4ck? Om jag erk\\xe4nner att kroppen \\xe4r jag, erk\\xe4nner jag ocks\\xe5 att jag kommer att d\\xf6.

Om d\\xf6dsskr\\xe4ck \\xe4r f\\xf6rklaringen framst\\xe5r min copingstrategi att halsa en flaska vin och kedjer\\xf6ka ett paket cigg som h\\xf6gst kontraproduktiv. F\\xf6r att inte tala om de \\xe5ratal d\\xe5 jag f\\xf6rs\\xf6kt l\\xe5ta bli att \\xe4ta. Ryan Trecartin forts\\xe4tter sitt \\u201dfuck the body\\u201d med \\u201dI want a soul\\u201d. Kanske \\xe4r allt Descartes fel? Den franske filosofen menade att medan sj\\xe4lens fr\\xe4msta attribut \\xe4r t\\xe4nkandet, det r\\xf6rliga, f\\xf6ljer den kroppsliga substansen naturens mekanistiska lagar. En s\\xe5dan uppdelning g\\xf6r mig knappast mer sugen p\\xe5 att identifiera mig med min kropp, vem vill vara styrd av lagar n\\xe4r alternativet \\xe4r att vara r\\xf6rlig och fri? Men det \\xe4r ocks\\xe5 en dikotomi som i \\xe5rhundranden har utnyttjats f\\xf6r att r\\xe4ttf\\xe4rdiga m\\xe4ns \\xf6verordning och kvinnors underordning, d\\xe4r mannen varit intellektet och kvinnan den passiva kroppen. Det \\xe4r ett s\\xe4rskilt riskabelt projekt att som kvinna identifiera sig med sin kropp.

Samtidigt vet alla som n\\xe5gon g\\xe5ng haft fj\\xe4rilar i magen p\\xe5 grund av nervositet att ett fullst\\xe4ndigt separerande av kropp och sj\\xe4l inte \\xe4r m\\xf6jligt. S\\xe5v\\xe4l Descartes sj\\xe4lv som en l\\xe5ng rad efterf\\xf6ljande filosofer har f\\xf6rs\\xf6kt l\\xf6sa g\\xe5tan kring hur det materiella och det sj\\xe4lsliga kommunicerar med varandra. Samma g\\xe5ta som jag sj\\xe4lv allts\\xe5 inte kan sluta grubbla p\\xe5.  

Jag h\\xf6r en historia om den svenska konstkritikern Ulf Linde. N\\xe4r l\\xe4karen meddelar honom att han m\\xe5ste sluta r\\xf6ka, f\\xf6r att de annars m\\xe5ste kapa hans ben, svarar Linde: \\u201dta benen\\u201d. Oavsett sanningshalten i historien s\\xe4ger den n\\xe5got om vad vi betraktar som essensen i v\\xe5ra identiteter. \\xc4r det intellektet eller \\xe4r det kroppen? F\\xf6r Linde var r\\xf6kningen en st\\xf6rre del av den han var \\xe4n hans ben, hans kropp. Kanske har Linde och jag det gemensamt, att vi inte klarar av att se kroppen som en del av oss? Att vi bed\\xf6mer intellektet som viktigare. Det l\\xe5ter vackert, men det r\\xe4ddar oss inte fr\\xe5n d\\xf6den. Vi kan bara hoppas att klangen stannar kvar.

Maria Andersson Vogel