BROADCASTS.com

b'

Mikael Timm \\xe5terv\\xe4nder till f\\xf6rfattaren John Steinbecks skildring av livet l\\xe4ngs v\\xe4garna i b\\xf6rjan av 1960-talet, och funderar p\\xe5 om ett land som USA kanske m\\xe5ste beskrivas genom sina stereotyper.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Hur f\\xf6rst\\xe5 USA?

Ja, s\\xe5 enkelt skulle omv\\xe4rldens funderingar om det land som fortfarande dominerar v\\xe4rldshandeln och v\\xe4rldspolitiken kunna sammanfattas. Landet tycks sv\\xe5rbegripligt ocks\\xe5 f\\xf6r \\xe5tskilliga av dess egna inv\\xe5nare. I vart fall finns en l\\xe5ng  tradition av litter\\xe4ra sj\\xe4lvbetraktelser fr\\xe5n Thoreaus ber\\xe4ttelser om sin vandring till Cape God, via 20-talsf\\xf6rfattaren Sinclair Lewis ber\\xe4ttelser om sm\\xe5st\\xe4der och Nelson Ahlgrens skildringar av efterkrigstidens utslagna till Tom Wolfes neddykningar i 80-talet.

Vid sidan av dessa framst\\xe5r John Steinbeck, f\\xf6dd 1902, d\\xf6d revolt\\xe5ret 1968, som en l\\xe4ttviktare. Steinbeck fick visserligen Nobelpriset 1962, men d\\xe5 l\\xe5g verken som gjort honom ber\\xf6md sedan l\\xe4nge bakom honom. Vredens druvor och M\\xf6ss och m\\xe4nniskor kom p\\xe5 30talet, Det stora kalaset p\\xe5 40-talet. Senare romaner som Buss p\\xe5 Villov\\xe4gar, var charmiga och s\\xe5lde bra men b\\xe5de han sj\\xe4lv och kritikerna tvivlade p\\xe5 deras h\\xe5llbarhet. N\\xe4r 60-talet n\\xe4rmade sig och ett nytt litter\\xe4rt klimat drog in var han dessutom sjuk och visste att d\\xf6den kunde komma snabbt.

\\xc4nd\\xe5 \\u2013 eller enligt en av hans s\\xf6ner, kanske just d\\xe4rf\\xf6r \\u2013 drog Steinbeck ig\\xe5ng sitt sista stora litter\\xe4ra projekt 1960. Han k\\xf6pte en lastbil, l\\xe4t bygga ett litet hus som placerades p\\xe5 flaket. D\\xe4rmed \\xe4gde han en av de f\\xf6rsta husbilarna som han d\\xf6pte till Rocinante, efter Don Quijotes h\\xe4st.

Planen var att \\xe5ka 1500-hundra mil runt hela USA, fr\\xe5n kust till kust. Bilen var del av det litter\\xe4ra projektet, han den framg\\xe5ngsrike f\\xf6rfattaren ville likt \\xf6verklassluffarna i n\\xe5gon 30-talskomedi g\\xe4stspela hos folket utan att bli igenk\\xe4nd. Hans reseskildring \\xe4r iscensatt och skriven som en komedi. Bakgrunden var m\\xf6rkare. Projektet f\\xf6ddes ur \\xe5ngest. Steinbeck hade inom sig samma mots\\xe4ttningar som det land han levde i.

Han var samh\\xe4llskritisk och dr\\xf6mmande, l\\xe4ngtade efter att ing\\xe5 i ett kollektiv, men flydde fr\\xe5n n\\xe4stan varje litter\\xe4rt sammanhang han hamnade i. Han visste att han inte var sin generations st\\xf6rste stilist, men ocks\\xe5 att han var den b\\xe4ste betraktaren. Problemet var att han inte l\\xe4ngre visste hur USA s\\xe5g ut. F\\xf6r att \\xe5ter bli relevant som f\\xf6rfattare m\\xe5ste Steinbeck l\\xe4ra k\\xe4nna det nya Amerika \\u2013 \\u201dthis monster land\\u201d, som han skriver. Iv\\xe4g allts\\xe5 i Rocinante med pudeln Charley som s\\xe4llskap.

"Resor med Charley", som boken kom att heta, ber\\xe4ttar om hur Steinbeck k\\xf6r runt med sin bil, talar med folk, betraktar landskap och st\\xe4der. Punkt. Uppl\\xe4gget var ambiti\\xf6st, strukturen enkel, stilen naiv.

Resultatet \\xe4r f\\xf6rf\\xf6risk feel good-litteratur. Steinbeck \\xe4r motsatsen till en unders\\xf6kande reporter. Han st\\xe4ller inga tuffa fr\\xe5gor och avsl\\xf6jar i f\\xf6rstone inte mer \\xe4n att landet best\\xe5r av kufar. Han tassar genom samtiden som pr\\xe4glas av kalla kriget och medborgarr\\xe4ttsr\\xf6relsen. Hur \\xe4r det m\\xf6jligt? Hade denne Nobelpristagare verkligen inget intressant att s\\xe4ga? Ville han driva med det Kerouacs beatroman "On the road"? Var han rentav lite gaggig?

Nej, naiviteten \\xe4r en litter\\xe4r kamouflagemetod. Steinbeck visste vad han gjorde. Och han visste hur det litter\\xe4ra reportaget fungerar. Redan 1947 hade han rest med fotografen Robert Capa till Sovjetunionen, Till skillnad fr\\xe5n s\\xe5 m\\xe5nga andra l\\xe4t sig Steinbeck inte luras, A Russian Journal, har en fr\\xe4sch\\xf6r och nyfikenhet som lockar \\xe4n idag. Men nu g\\xe4llde det att beskriva USA f\\xf6r amerikaner. Det vart sv\\xe5rare.

Steinbeck hade arbetat som krigskorrespondent, han hade varit mitt i striderna, sett d\\xf6d och lidande. Han hade kunnat skriva om sin tids konflikter. S\\xe5 varf\\xf6r valde han att kuska runt i en lyxig husbil och skriva om kufarna han m\\xf6tte\\u2026

Svar: f\\xf6rfattaren segrade \\xf6ver journalisten. Som l\\xe4sare sitter man p\\xe5 passagers\\xe4tet medan f\\xf6rfattaren k\\xf6r Rocinante fr\\xe5n en stereotyp till n\\xe4sta: den enkle bonden, den filosoferande bensinmacksf\\xf6rest\\xe5ndaren, den unge mannen som l\\xe4ngtar bort. Ingen journalist hade valt att intervjua dessa bifigurer.

Samtalen och beskrivningarna bryts av notiser om vad hunden Charley g\\xf6r samt funderingar om litteratur och att \\xe5ldras som f\\xf6rfattare, om f\\xf6reg\\xe5ngaren Sinclair Lewis, om hur man b\\xe4st sk\\xf6ter tv\\xe4tten i en husbil och om varf\\xf6r en del m\\xe4nniskor \\xe4r s\\xe5 negativa.

Kritiker och f\\xf6rl\\xe4ggare hade sagt att tiden beh\\xf6vde andra ber\\xe4ttelser. \\xc4nd\\xe5 odlar han denna stilistiska naivitet och r\\xf6riga uppl\\xe4gg.

Det var ett medvetet val. Steinbeck hade inte bara skrivit journalistik, han var ocks\\xe5 en professionell manusf\\xf6rfattare i Hollywood, med filmer som Hitchcocks \\u201dLivb\\xe5t\\u201d och Kazans \\u201dVia Zapata\\u201d som h\\xf6jdpunkter. Nu skapar han en ny huvudroll: den godhj\\xe4rtade, \\xe4ldre, stillsamme och aningen t\\xf6ntige helylle-amerikanen. Mannen som \\xe4r v\\xe4nlig, lyssnar till vad folk s\\xe4ger och t\\xe4nker tyst. Ber\\xe4ttar-jaget \\xe4r motsatsen till alla sj\\xe4lvs\\xe4kra m\\xe4nniskor som har en \\xe5sikt om allt. Det gjorde boken n\\xe4stintill exotisk att l\\xe4sa och den f\\xf6rv\\xe5nar \\xe4nnu.

S\\xe5 \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s Steinbeck perfekt i huvudrollen. Om sig sj\\xe4lv skriver han \\u201djag \\xe4r f\\xf6dd vilseg\\xe5ngen\\u201d. Nja, snarare var f\\xf6dd listig. Steinbeck antyder att han inte antecknar vad folk s\\xe4ger, att det tar tid att skriva en bok \\u2013 men han d\\xf6ljer bokens konstruktion. Ist\\xe4llet bygger han kapitel f\\xf6r kapitel ett mytiskt USA. De m\\xe4nniskor Steinbeck skildrar i Resor med Charley \\xe4r, hur oansenliga de \\xe4n f\\xf6refaller, st\\xf6rre \\xe4n sig sj\\xe4lva. P\\xe5 samma s\\xe4tt som Charley \\xe4r den ultimata hunden - en sammanfattning av alla Hollywoods jyckar, \\xe4r Steinbeck den ultimate luffaren och varje person han tr\\xe4ffar \\xe4r en sammanfattning av andra, fr\\xe5n den trevlige bonden, \\xf6ver den Shakespearebitne sk\\xe5despelaren till den otrevlige rasisten. En skrivande arketyp m\\xf6ter andra arketyper.

Likt Homeros skissar Steinbeck dem han m\\xf6ter. Han verkar alltid tr\\xe4ffa m\\xe4nniskor vid en l\\xe4gereld som kastar l\\xe5nga skuggor in i ett mytiskt f\\xf6rflutet. Steinbeck ins\\xe5g att i ett land befolkat av v\\xe4sternhj\\xe4ltar och vilsna halvgudar \\xe4r sanningen litter\\xe4r snarare \\xe4n journalistisk. L\\xe4saren kan notera diverse litter\\xe4ra blinkningar till Don Quijote och Shakespeare.

Stora ber\\xe4ttare men knappast sanningsvittnen. Steinbeck polemiserar mot de l\\xe4sare som v\\xe4ntar sig klarhet n\\xe4r han skriver \\u201datt verkligheten \\xe4r f\\xf6r m\\xe5ngskiftande f\\xf6r journalistik\\u201d.

Sj\\xe4lv har jag sv\\xe5rt att bli uppr\\xf6rd \\xf6ver diverse studier om hur Steinbeck lj\\xf6g om sin resa. Han var helt enkelt en skicklig f\\xf6rfattare som mot slutet av sitt liv besl\\xf6t sig f\\xf6r att ta en mytologisk landsv\\xe4g \\u2013 den som leder till dikten.

Boken blev en stor framg\\xe5ng och forts\\xe4tter att fascinera i ett annat USA n det Steinbeck f\\xe4rdades igenom. Det finns en politisk dimension i Resor med Charley som blixtrar till i ett av bokens sista kapitel fr\\xe5n Louisiana. Pl\\xf6tsligt, n\\xe4r Rocinante rullat in i brutal rasism, tar ber\\xe4ttaren st\\xe4llning. Sedan f\\xf6rsvinner han likt Odysseus in i sin hukande f\\xf6rkl\\xe4dnad. En listig man som v\\xe4nligt men ob\\xf6nh\\xf6rligt lirkade upp fanatikernas f\\xf6rdomar.

1967, \\xe5ret innan han avled, kom Steinbeck med "America and the Americans", en reportagebok om samma land han skrev om i "Resor med Charley" \\u2013 men aggressivare, mer d\\xf6mande. Den boken \\xe4r n\\xe4rmast bortgl\\xf6md, "Resor med Charley" lever d\\xe4remot vidare. Pudeln Charley hade nog talat om f\\xf6r husse att dikten \\xe4r mer l\\xe5nglivad \\xe4n verkligheten i ett land som alltid haft l\\xe4ttare att hantera sin framtid \\xe4n sitt f\\xf6rflutna.

Mikael Timm