BROADCASTS.com

Published: Sept. 21, 2021, 4 a.m.

b'

Att ta bladet fr\\xe5n munnen \\xe4r ett uttryck som funnits l\\xe4nge p\\xe5 m\\xe5nga spr\\xe5k. Men hur sann blir den ocensurerade sanningen, i realiteten? Det fr\\xe5gar sig f\\xf6rfattaren Ulrika K\\xe4rnborg, med utg\\xe5ngspunkt i n\\xe5gra exempel ur den svenska utgivningen.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

\\n

I h\\xf6jd med sin 90-\\xe5rsdag gav f\\xf6rfattaren Elsie Johansson ut vad hon sa skulle bli hennes sista bok. Redan titeln, \\u201dBladet fr\\xe5n munnen\\u201d, s\\xe4nde en chockv\\xe5g av f\\xf6rv\\xe4ntan genom skaran av trofasta fans. Det finns inget som l\\xe4sare p\\xe5 dagens bokmarknad \\xe4lskar s\\xe5 mycket som l\\xf6ften om kommande indiskretioner.

\\n

Inte s\\xe5 konstigt att kritikerna sedan fick sv\\xe5rt att maskera besvikelsen. Elsie Johansson har ju inte alls skrivit n\\xe5gon skandalbok med smaskiga avsl\\xf6janden Ingenting n\\xe4rg\\xe5nget om moget sex, partnerbyten, sorger och of\\xf6rr\\xe4tter. Inget om att ge betalt f\\xf6r gammal ost, inga p\\xe5hopp p\\xe5 namngivna k\\xe4ndisar.

\\n

Tv\\xe4rtom \\xe4r \\u201dBladet fr\\xe5n munnen\\u201d en f\\xf6rtjusande men ganska splittrad klippbok. Den k\\xe4nns mer som hopkok p\\xe5 gamla rester fr\\xe5n tidigare romanprojekt \\xe4n ett sj\\xe4lvst\\xe4ndigt verk. Och om Elsie Johansson sj\\xe4lv, den fattiga men sturska flickan i de slitna, bl\\xe5vita gymnastikskorna vid vars sida vi vandrat i s\\xe5 m\\xe5nga tidigare romaner, f\\xe5r vi inte veta mycket. Tji fick vi!

\\n

Den moderna biografin \\xe4r en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bek\\xe4nnelselitteratur.

\\n

F\\xf6rr brukade biografiformen anv\\xe4ndas f\\xf6r att servera en respektfull allm\\xe4nhet tillr\\xe4ttalagda versioner av framg\\xe5ngsrika liv. Den moderna biografin \\xe4r n\\xe5got annat, en oren blandgenre med drag av autofiktion, cancerjournal eller bek\\xe4nnelselitteratur. M\\xe5nga samtida f\\xf6rfattare v\\xe4ljer att kalla sina biografier f\\xf6r \\u201dromaner\\u201d, kanske f\\xf6r att l\\xe4sarnas f\\xf6rm\\xe5ga att skilja mellan liv och dikt blir alltmer op\\xe5litlig.

\\n

Vissa, som Kerstin Ekman, driver samvetsl\\xf6st med l\\xe4sarnas hunger efter verklighet och ger dem i st\\xe4llet dimrid\\xe5er och speglar. I hennes romanbiografi \\u201dGrand final i skojarfabriken\\u201d kallas f\\xf6rfattarens alter ego Lillemor Troj, en beundrad f\\xf6rfattare p\\xe5 ett av landets st\\xf6rsta f\\xf6rlag. Hon \\xe4r elegant och slagf\\xe4rdig, upptr\\xe4der g\\xe4rna p\\xe5 galor s\\xe5v\\xe4l som i televisionen.

\\n

Vad ingen vet \\xe4r att Lillemor inte har skrivit de b\\xf6cker hon hyllas f\\xf6r. Konstn\\xe4rlig motor bakom de m\\xe5nga och tjocka romanerna \\xe4r Barbro \\u201dBabba\\u201d Andersson, vulg\\xe4r och frispr\\xe5kig, och knappast n\\xe5gon som sl\\xe4pps in i de fina salongerna. Under alla \\xe5r har Lillemor bara renskrivit Babbas b\\xf6cker. Hon har fungerat som sk\\xf6ld och tjusigt skyltf\\xf6nster medan det st\\xf6kiga konstn\\xe4rliga geniet kunnat skapa i lugn och ro.

\\n

Snabbt listar l\\xe4saren ut att varken Babba eller Lillemor i egentlig mening \\u201d\\xe4r\\u201d Kerstin Ekman. De \\xe4r b\\xe5da uppvuxna i Kramfors, inte i Ekmans Katrineholm. Medan Kerstin Ekman sj\\xe4lv levt ett ganska konsekvent f\\xf6rfattarliv, \\xe4r Lillemor Troj \\xe4ngslig medelklass med stark dragning till fina titlar och \\xe4rvt porslin. Babba, d\\xe4remot, \\xe4r r\\xe4ttfram arbetarklass p\\xe5 ett s\\xe4tt som Kerstin Ekman aldrig framst\\xe5tt som. Hon st\\xe5r med b\\xe5da f\\xf6tterna i myllan, snapsar och spottar snus.

\\n

Somliga l\\xe4sare \\xe4r kanske desperata nog att vilja bena ut vad som \\xe4r sant och vad som \\xe4r falskt i \\u201dGrand final i skojarfabriken\\u201d. Jag \\xe4r det inte. Dessutom tycker jag alldeles f\\xf6r mycket om romanen f\\xf6r att vilja hacka s\\xf6nder den i sm\\xe5bitar. Viktigare f\\xf6r mig \\xe4r att Ekman med den skildringen av tv\\xe5 separata kvinno\\xf6den lyckas gestalta hela efterkrigstidens litter\\xe4ra offentlighet. Av den f\\xf6rmodade sj\\xe4lvbiografin blir det en generations- och kollektivroman, som verkligen kan m\\xe4ta sig med Ekmans mest \\xe4lskade b\\xf6cker, till exempel romansviterna om Katrineholm och Svartvattnet.

\\n

Men att ta bladet fr\\xe5n munnen, vad betyder det egentligen? \\xc4r det vi s\\xe4ger n\\xe4r vi gjort oss fria fr\\xe5n sociala konventioner och k\\xe4nslom\\xe4ssiga band sannare \\xe4n det vi s\\xe4ger n\\xe4r vi fortfarande befinner oss i deras n\\xe4t? I \\u201dBladet fr\\xe5n munnen\\u201d skriver Elsie Johansson:

\\n

\\u201dDen f\\xf6r mig huvudsakliga po\\xe4ngen med detta mitt f\\xf6rmodligen avslutande livsprojekt, \\xe4r att jag v\\xe5gar vara den jag vill vara, och i sj\\xe4l och hj\\xe4rta ocks\\xe5 \\xe4r, utan undanflykter och \\xe4ngsliga sidoblickar.\\u201d

\\n

Det \\xe4r som om den benh\\xe5rda f\\xf6resatsen att \\xe4ntligen skriva sant g\\xf6r att hon g\\xe5r vilse bland anekdoter och dagsverser.

\\n

Vi \\xe4r nog m\\xe5nga som tycker att Elsie Johanssons bok snarare skildrar f\\xf6rberedelsen inf\\xf6r att l\\xe4gga korten p\\xe5 bordet, \\xe4n handlingen i sig. Sj\\xe4lva avsl\\xf6jandet, det skaml\\xf6sa, of\\xf6rbeh\\xe5llna, uteblir. Personlig och frank har Johansson ofta varit i sitt f\\xf6rfattarskap; h\\xe4r blir hon snarare kokett och undvikande. Det \\xe4r som om den benh\\xe5rda f\\xf6resatsen att \\xe4ntligen skriva sant g\\xf6r att hon g\\xe5r vilse bland anekdoter och dagsverser. Liknande tendenser tycker jag mig kunna ana hos tv\\xe5 andra memoarf\\xf6rfattare, Niklas R\\xe5dstr\\xf6m och G\\xf6ran Greider.

\\n

R\\xe5dstr\\xf6ms \\u201dSom har inget redan h\\xe4nt\\u201d \\xe4r en sj\\xe4lvbiografisk ess\\xe4, p\\xe5b\\xf6rjad efter det cancerbesked som f\\xf6rfattaren mottog n\\xe5gon tid innan coronapandemin br\\xf6t ut. I samband med ett bes\\xf6k p\\xe5 akuten i Kalmar f\\xe5r R\\xe5dstr\\xf6m veta att hans blodv\\xe4rden \\xe4r extremt l\\xe5ga. Han l\\xe4ggs in. Under morgonronden n\\xe4sta dag f\\xe5r att veta att han drabbats av akut leukemi.

\\n

Det som f\\xf6ljer \\xe4r ett \\xe5r full av fysiskt och psykiskt p\\xe5frestande behandlingar, men ocks\\xe5 av stillsam reflexion och \\xf6ppenhet. Patienten best\\xe4mmer sig f\\xf6r att f\\xf6ra cancerjournal. Som l\\xe4sare anar jag den d\\xe4r lusten, lik en kl\\xe5da, att l\\xe4gga korten p\\xe5 bordet. Att \\xe4ntligen f\\xe5 sjunga ut, \\xe4ven om det fula och sv\\xe5ra! Men inte heller R\\xe5dstr\\xf6m lyckas med det. Han b\\xf6rjar snart  darra p\\xe5 manschetten, och liksom Elsie Johansson blir han elegiskt, ibland sentimental.

\\n

I st\\xe4llet f\\xf6r att utmana och l\\xe4gga under lupp vill han f\\xf6rl\\xe5ta och stryka medh\\xe5rs, till och med f\\xf6rl\\xe5ta den bortg\\xe5ngna modern som svek honom n\\xe4r han var barn. Det \\xe4r fint, men \\xe4r det \\xe4rligt?

\\n

\\xc4ven den kroniskt kritiske debatt\\xf6ren G\\xf6ran Greider b\\xf6rjar, n\\xe4r han drabbas av sv\\xe5r sjukdom, l\\xe5ta som en gemytlig prelat. Han b\\xf6rjar fundera \\xf6ver livet och barndomen. Tankarna, varvade med dikter och k\\xe5serier, kan vi ta del av i sociala medier och i Svenska Dagbladet, men \\xe4ven i Greiders motsvarighet till R\\xe5dstr\\xf6ms och Johanssons sj\\xe4lvbiografier, en prosadiktbok med titeln \\u201dBarndomsbrunnen: En historia om sjukdom och minne i brutna rader\\u201d. Inte heller den bjuder p\\xe5 n\\xe5gra direkta \\xf6verraskningar eller sanningar.

\\n

Nej, oftast \\xe4r det inte till biografierna utan till dikten man m\\xe5ste v\\xe4nda sig om man vill veta n\\xe5got om en enskilds f\\xf6rfattares innersta liv. Sk\\xf6nlitteraturen \\xe4r den snabbaste och p\\xe5litligaste v\\xe4gen, helt enkelt f\\xf6r att fiktionen ger f\\xf6rfattaren tillr\\xe4ckligt med skydd f\\xf6r att v\\xe5ga ber\\xe4tta om det allra naknaste och mest intxima.

\\n

Det \\xe4r sj\\xe4lva l\\xf6ftet om att ta bladet fr\\xe5n munnen som st\\xe4ller till det, rent kognitivt.

\\n

Det verkar n\\xe4mligen som om f\\xf6rfattare, precis som andra m\\xe4nniskor, ljuger som mest n\\xe4r de svurit att tala klarspr\\xe5k. Inte medvetet, och absolut inte med upps\\xe5t. Jag tror snarare att det \\xe4r sj\\xe4lva l\\xf6ftet om att ta bladet fr\\xe5n munnen som st\\xe4ller till det, rent kognitivt. N\\xe4stan alla f\\xf6rfattare och konstn\\xe4rer anv\\xe4nder sitt omedvetna som ett sorts arkiv att h\\xe4mta motiv  och konflikter ur. Exakt vad de motiven och konflikterna betyder och varf\\xf6r de \\xe4r s\\xe5 viktiga att bearbeta, vet man inte alltid. Men n\\xe4stan j\\xe4mt \\xe4r, som Agneta Pleijel brukar h\\xe4vda, det sk\\xf6nlitter\\xe4ra skrivandet ett f\\xf6rs\\xf6k att svara p\\xe5 en fr\\xe5ga.

\\n

Vet man svaret fr\\xe5n b\\xf6rjan, som ju den som f\\xf6resatt sig att ber\\xe4tta en fastlagd sanning tror sig g\\xf6ra, \\xe4r det ingen id\\xe9 att ens s\\xe4tta sig vid datorn.

\\n

Ulrika K\\xe4rnborg

'