BROADCASTS.com

b'

Varf\\xf6r har just tidsloopar blivit s\\xe5 popul\\xe4rt i amerikansk film de senaste \\xe5ren? Torbj\\xf6rn Elensky letar efter svar i den h\\xe4r ess\\xe4n.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Det m\\xe5ste vara n\\xe5gon mer \\xe4n jag som har lagt m\\xe4rke till en r\\xe4tt m\\xe4rklig trend i framf\\xf6r allt amerikansk film under senare \\xe5r: fler och fler filmer handlar om m\\xe4nniskor som fastnar i tidsloopar. Tidsresor \\xe4r en sak, s\\xe5dana har l\\xe4nge varit vanliga, b\\xe5de frivilliga och ofrivilliga, det \\xe4r inte s\\xe5dana jag t\\xe4nker p\\xe5. Utan det h\\xe4r n\\xe4r folk fastnar i en dag, som sedan bara g\\xe5r om och om och om... Den mest k\\xe4nda \\xe4r fortfarande Groundhog day, p\\xe5 svenska M\\xe5ndag hela veckan, fr\\xe5n 1993, i vilken Bill Murrays sj\\xe4lvupptagne, cyniske och manipulative rollfigur, som \\xe4r v\\xe4derman p\\xe5 n\\xe5gon halvstor tv-kanal, ska rapportera om ett murmeldjur som traditionsenligt ska sp\\xe5 hur l\\xe4nge vintern kommer att vara. Det \\xe4r urlarvigt, han tycker det \\xe4r urlarvigt, han hatar hela den urlarviga grejen. Och s\\xe5 vaknar han upp, g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng, till samma dag, med Sonny and Cher som sjunger I got you babe p\\xe5 klockradion. Han blir f\\xf6rtvivlad, road, passar p\\xe5 att utnyttja l\\xe4get, f\\xf6rs\\xf6ker ta livet av sig, men hela tiden vaknar han upp till precis samma enahanda dag. Tills han b\\xf6rjar l\\xe4ra sig sin l\\xe4xa, blir en god m\\xe4nniska och vinner den sanna k\\xe4rleken. Det ges aldrig n\\xe5gon f\\xf6rklaring till varf\\xf6r han h\\xf6lls kvar i den h\\xe4r dagen och tvingades genomleva den igen och igen och igen. Men den moraliska lektionen \\xe4r klassisk och f\\xf6rl\\xf6sningen genom en kvinnas k\\xe4rlek likas\\xe5.

Den filmen verkar inte ha startat n\\xe5gon trend under 90-talet. Det \\xe4r ju ocks\\xe5 sv\\xe5rt att upprepa en id\\xe9 som bygger p\\xe5 ett s\\xe5 specifikt koncept utan att det blir efterapning, m\\xe5ndag hela veckan det ocks\\xe5. Men p\\xe5 senare \\xe5r har det kommit den ena efter den andra filmen som utnyttjar just detta motiv, med olika variationer. Som Boss Level, en film i vilken n\\xe5gon fastnat i en sorts dataspel, som den f\\xe5r spela om g\\xe5ng efter g\\xe5ng, och The map of tiny perfect thing, i vilken tv\\xe5 ton\\xe5ringar fastnar i samma loopade dag, finner varandra och blir k\\xe4ra. Det finns skr\\xe4ckfilmsvarianter och det finns komedier, storbudgetrullar som Edge of tomorrow med Tom Cruise och indiefilmer som den suggestiva The endless, av Justin Benson och Aaron Morrhead, som b\\xe4gge ocks\\xe5 spelar huvudrollerna: tv\\xe5 br\\xf6der som \\xe5terv\\xe4nder till den UFO-kult d\\xe4r de v\\xe4xte upp, och som uppt\\xe4cker att m\\xe4nniskor i den lever f\\xe4ngslade i var sin liten loop. Br\\xf6derna m\\xe5ste fly igen f\\xf6r att inte fastna i en egen loop.

N\\xe4r en trend blir s\\xe5 p\\xe5taglig, som denna \\xe4r, m\\xe5ste det bero p\\xe5 n\\xe5got. Vad \\xe4r det i tidsandan som speglas i den stora m\\xe4ngden tidloopsfilmer? N\\xe5got m\\xe5ste det ha att g\\xf6ra med den generella k\\xe4nslan av att vi fastnat, att vi inte lyckas f\\xf6rnya oss, att vi bara upprepar, citerar, bearbetar, parodierar. Kulturutbudet \\xe4r proppfullt av uppkok p\\xe5 gamla rester. Jag skulle vilja p\\xe5st\\xe5 att vi lever i vad som kan kallas en alexandrinsk epok, en d\\xe4r bevarandet, f\\xf6rvaltandet, kommenterandet och citerandet \\xe4r viktigare \\xe4n nyskapandet. Den kommer inte att vara f\\xf6r evigt, men det \\xe4r r\\xe4tt speciellt att den b\\xf6rjar k\\xe4nnas s\\xe5 seg att den bearbetas \\xe4ven i Hollywoodfilmer, d\\xe4r man knappast egentligen bryr sig om kulturens vitalitet s\\xe5 l\\xe4nge man drar publik.

Men det \\xe4r n\\xe5got annat ocks\\xe5, djupare, som jag tycker mig uppfatta i dessa filmer. Tidloopar \\xe4r n\\xe5got r\\xe4tt nytt, det k\\xe4nns som science fiction \\u2013 men tanken att man kan fastna i m\\xf6nster \\xe4r mycket \\xe4ldre. Gestaltterapin exempelvis \\xe4r en psykologisk metod som handlar om att bli medveten om sina egna m\\xf6nster och "bryta den onda cirkeln". Och medvetenheten om att vi kan sitta fast i v\\xe5ra egna vanor, k\\xe4nslor, \\xe5sikter och r\\xe4dslor \\xe4r \\xe4ldre \\xe4n s\\xe5, \\xe4r det till exempel inte detta den svenske mystikern och vision\\xe4ren Emanuel Swedenborg syftar p\\xe5 d\\xe5 han beskriver helvetet (och f\\xf6r all del ocks\\xe5 himlen) som n\\xe5got som vi skapar sj\\xe4lva: onda handlingar ger upphov till m\\xf6nster som h\\xe5ller oss f\\xe4ngslade, f\\xf6r Gud skulle inte straffa m\\xe4nniskor, han \\xe4r enbart god, utan det \\xe4r vi sj\\xe4lva som sn\\xe4rjer oss i negativiteten.

V\\xe4rldslitteraturens st\\xf6rsta skildrare av m\\xe4nniskor som fastnat i loopar \\xe4r annars Dante Alighieri . N\\xe4stan alla de p\\xe5tagliga straffen i helvetet bygger p\\xe5 att sj\\xe4larna som torteras d\\xe4r sitter fast i upprepningen av det som utgjorde deras synd under livstiden. I Helvetets fj\\xe4rde krets straffas exempelvis de som varit sn\\xe5la och de som varit sl\\xf6saktiga tillsammans, genom att tvingas att rulla runt i eviga cirklar, d\\xe4r de g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng m\\xf6ter varandra:

De st\\xf6tte ihop, sen v\\xe4nde de, och v\\xe4lte

\\xe5t andra h\\xe5llet, under h\\xf6ga tillrop:

"Gnidare d\\xe4r!" och "Allt har ni f\\xf6rsl\\xf6sat!"

S\\xe5 fortsatte de rulla tills de m\\xf6ttes

vid motsatt punkt p\\xe5 denna m\\xf6rka cirkel

och skrek p\\xe5 nytt den skymfliga refr\\xe4ngen...

Andra, \\xe4nnu mera k\\xe4nda exempel \\xe4r Paolo och Francesca, som straffas f\\xf6r lustfullhet genom att evigt svepas runt av virvelvindar och s\\xe5 frossarna, som visserligen bara befinner sig i sk\\xe4rselden f\\xf6r att renas inf\\xf6r sitt intr\\xe4de i himlen, men som tvingas g\\xe5 hungriga i skuggan av tr\\xe4d som dignar av l\\xe4ckra frukter.

Och d\\xe4r k\\xe4nner vi \\xe4ven igen en av Dantes m\\xe5nga klassiska influenser: f\\xf6r det \\xe4r i antiken vi hittar de f\\xf6rsta looparna. Tantalos, en kung som fick ordna en middag i gudarnas boning p\\xe5 Olympen, och som ville testa Zeus allvetande genom att servera sin egen son. Ett groteskt test, som straffades med att han tvingas st\\xe5 i vatten upp till hakan, men varje g\\xe5ng han vill dricka viker det undan; och ovanf\\xf6r sig har han, likt frossarna hos Dante, ett tr\\xe4d fullt av frukter, som drar sig undan varje g\\xe5ng han str\\xe4cker sig efter det. Bland de myter om eviga straff som vi k\\xe4nner fr\\xe5n antikens greker \\xe4r ocks\\xe5 Prometheus , vars lever evigt \\xe4ts av en \\xf6rn, och naturligtvis den mest k\\xe4nde av dem alla, Sisyfos, som straffas f\\xf6r r\\xe4tt invecklade brott, p\\xe5 ett pedagogiskt enkelt s\\xe4tt: genom att tvingas rulla en sten upp f\\xf6r en kulle, som rullar ner igen varje g\\xe5ng han n\\xe4stan n\\xe5tt toppen.

Albert Camus anv\\xe4nde Sisyfos som symbol f\\xf6r m\\xe4nniskans livsvillkor: det vi sysslar med har ingen mening, men vi m\\xe5ste sj\\xe4lva ge det mening, tillskriva det mening genom v\\xe5r inst\\xe4llning till det. Vi m\\xe5ste, med en ber\\xf6md fras ur Camus bok, "t\\xe4nka oss Sisyfos lycklig".

De h\\xe4r motiven ur mytologin och litteraturhistorien har alltid varit popul\\xe4ra som motiv f\\xf6r vidarediktning, skulpturer och andra konstverk. Det finns n\\xe5got i dem, som i koncentrerad form s\\xe4ger n\\xe5got om v\\xe5ra livsvillkor, precis som Camus ocks\\xe5 p\\xe5pekar. Tv\\xe5nget att upprepa, sv\\xe5righeten att komma vidare, k\\xe4nslan av att g\\xe5 i cirklar, som straff f\\xf6r eller bara f\\xf6ljden av ensidighet, fantasil\\xf6shet, sj\\xe4lvupptagenhet, eller n\\xe5gon av de andra eviga synderna, som alla har den egenheten att de straffar sig sj\\xe4lva.

\\xc5terkommande i filmerna om tidloopar \\xe4r att det g\\xe4ller att komma p\\xe5 ett s\\xe4tt att ta sig ur dem, ett som oftast bygger p\\xe5 att man m\\xe5ste f\\xf6rst\\xe5 n\\xe5got, l\\xe4ra sig hur v\\xe4rlden fungerar, komma till insikt om sig sj\\xe4lv kanske. V\\xe4ldigt tydligt i The map of tiny perfect things, d\\xe4r tjejen m\\xe5ste f\\xf6rsonas med sin mors d\\xf6d i cancer f\\xf6r att klara att g\\xe5 vidare i livet. Men ocks\\xe5 i The endless, som mest av allt p\\xe5minner om Dantes helvetesstraff \\u2013 eller Swedenborgs, f\\xf6r den delen. \\xc4r det inte n\\xe5got i v\\xe5r tid, som vi m\\xe5ste bli medvetna om, som vi m\\xe5ste fatta f\\xf6r att komma vidare? Eller \\xe4r det helt enkelt insikten om att vi m\\xe5ste rulla Sisyfos sten och att det \\xe4r m\\xe5ndag hela veckan och det g\\xe4ller att gilla l\\xe4get bara? M\\xe5ste vi t\\xe4nka oss Bill Murray lycklig? Eller kommer Sisyfos \\xe4ntligen att vakna till en ny dag?

Torbj\\xf6rn Elensky, f\\xf6rfattare och skribent