BROADCASTS.com

b'

F\\xf6rfattaren Tora Dahl (1886-1982) s\\xe5g hur f\\xf6raktet f\\xf6r barn f\\xf6rdes vidare mellan generationerna. Vi har fortfarande mycket att l\\xe4ra av henne, menar Eva-Lotta Hult\\xe9n i denna ess\\xe4.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Under m\\xe5nga \\xe5r t\\xe4nkte jag att jag n\\xe5gon g\\xe5ng skulle skriva en biografi \\xf6ver Tora Dahl. Hennes serie om flickan Gunborgs uppv\\xe4xt var en av min ungdoms stora l\\xe4supplevelser och jag tyckte att Tora Dahl blivit or\\xe4ttvist bortgl\\xf6md. Men andra hann f\\xf6re.

Tora Dahl hade en s\\xe4rskild f\\xf6rm\\xe5ga att skildra inte minst det lilla barnets k\\xe4nslor. Jag var i ton\\xe5ren n\\xe4r jag l\\xe4ste hennes sju b\\xf6cker l\\xe5nga svit om fosterbarnet Gunborg, byggd p\\xe5 Tora Dahls uppv\\xe4xt, och jag hade min egen barndom i hyfsat f\\xe4rskt minne. Sj\\xe4lv var Tora Dahl 68 \\xe5r n\\xe4r f\\xf6rsta delen kom ut, men hon verkade minnas allt med sk\\xe4rpa och jag k\\xe4nde igen mig sj\\xe4lv: nyfikenheten, f\\xf6rundran inf\\xf6r de vuxnas ofta obegripliga ord och handlingar, k\\xe4nslan av att bli missf\\xf6rst\\xe5dd och inte tagen p\\xe5 allvar.

I sin biografi "Jag vill skriva sant. Tora Dahl och poeterna p\\xe5 Parkv\\xe4gen" anv\\xe4nder sig Jesper H\\xf6gstr\\xf6m av Tora Dahls dagb\\xf6cker och det blir tydligt att k\\xe4nslor av att inte bli f\\xf6rst\\xe5dd eller lyssnad till fortsatte att f\\xf6lja henne. Hennes egen man nedv\\xe4rderade henne som f\\xf6rfattare och t\\xe4nkare, liksom flera i den litter\\xe4ra umg\\xe4ngeskrets de tillh\\xf6rde och d\\xe4r bland andra Artur Lundkvist, Gunnar Ekel\\xf6f och Erik Lindegren ingick. En scen som s\\xe4rskilt fastnar \\xe4r den d\\xe4r Tora Dahl, som sj\\xe4lv \\xe4r mycket f\\xf6rtjust i barn men inte har n\\xe5gra egna, bevittnar ett samspel mellan en mor och ett sp\\xe4dbarn som hon sedan \\xe5terber\\xe4ttar f\\xf6r n\\xe5gra av de andra och f\\xe5r veta att hon sett i syne. Bebisar kan inte samspela, de \\xe4r tomma blad, vet dessa andra barnl\\xf6sa personer att ber\\xe4tta f\\xf6r henne.

Barn \\xe4r ju s\\xe5 ointressanta!

Ocks\\xe5 en annan scen \\xe5terger hur hon blir nedl\\xe5tande bem\\xf6tt f\\xf6r att hon vill prata om barn. En liten pojke hon tr\\xe4ffat visade henne sina bokm\\xe4rken och hon \\xe4r glad \\xf6ver det korta m\\xf6tet. Artur Lundqvist tittar p\\xe5 henne som hon inte \\xe4r riktigt klok n\\xe4r hon ber\\xe4ttar och maken, kritikern och ess\\xe4isten Knut Jaensson, blir generad \\xf6ver att hon vill ta upp deras tid med detta. Barn \\xe4r ju s\\xe5 ointressanta!

Jesper H\\xf6gstr\\xf6m konstaterar p\\xe5 n\\xe5got st\\xe4lle i sin biografi att Tora Dahl fyller sida efter sida i sin dagbok med tankar om hur v\\xe5r uppfostran formar barn men han skriver ganska lite om vad det \\xe4r hon faktiskt t\\xe4nker om detta.

Barns liv och f\\xf6rest\\xe4llningsv\\xe4rld \\xe4r centrala inte bara i hennes dagb\\xf6cker utan ocks\\xe5 i flera av hennes publicerade verk. Jag s\\xf6ker i en av hennes ess\\xe4b\\xf6cker, ocks\\xe5 den en viktig l\\xe4supplevelse i min ungdom, efter mer av hennes tankar p\\xe5 omr\\xe5det. "Om v\\xe4xande och om f\\xf6rtryck" heter boken. I den kopplar Tora Dahl f\\xf6raktet f\\xf6r barn till f\\xf6raktet f\\xf6r allt som v\\xe4xer. Hon ondg\\xf6r sig \\xf6ver hur vi v\\xe4nder oss till det levande och s\\xe4ger att det ingenting \\xe4r v\\xe4rt i sig sj\\xe4lvt utan f\\xe5r sitt v\\xe4rde av den som formar eller nyttjar det. Hon kopplar ocks\\xe5 f\\xf6rtrycket av barn till andra sorters f\\xf6rtryck. Tyranner finns b\\xe5de i form av totalit\\xe4ra diktatorer och f\\xf6r\\xe4ldrar som trycker ner och omformar sina barn med straff, hot eller bel\\xf6ningar. Alla varelser har r\\xe4tt till sin egenart, menar Tora Dahl.

Hennes reflektioner f\\xe5r mig att t\\xe4nka p\\xe5 hur ett par \\xe4ldre kvinnor, n\\xe4r jag var nybliven mamma, oberoende av varandra ber\\xe4ttade f\\xf6r mig att de var avundsjuka p\\xe5 dagens unga f\\xf6r\\xe4ldrar som kelade med eller ammade sina barn n\\xe4r barnen p\\xe5kallade att de beh\\xf6vde det. Sj\\xe4lva hade de h\\xe5llit sig till sin tids r\\xe5d: barnet skulle bara plockas upp n\\xe4r det skulle \\xe4ta eller bytas p\\xe5 \\u2013 och tiderna f\\xf6r det var strikt reglerade. Mat h\\xf6gst var fj\\xe4rde timme s\\xe5 inte barnen blev bortsk\\xe4mda eller klemiga. D\\xe4remellan kunde de gott skrika sig till s\\xf6mns. Dessa \\xe4ldre kvinnor hade lytt r\\xe5den trots att det v\\xe4rkt i sj\\xe4len p\\xe5 dem.

Idag t\\xe4nker vi v\\xe4l inte l\\xe4ngre s\\xe5?

Det var s\\xe5 man s\\xe5g p\\xe5 barn och barnuppfostran n\\xe4r Tora Dahl blev n\\xe4pst f\\xf6r att hon visade intresse f\\xf6r barns k\\xe4nsloliv och kommunikation. Idag t\\xe4nker vi v\\xe4l inte l\\xe4ngre s\\xe5?

Medan jag l\\xe4ser Tora Dahls ess\\xe4er snubblar jag \\xf6ver en artikel i Riksf\\xf6rbundets Attentions medlemstidning. Den handlar om en pappa till ett barn som under flera \\xe5r v\\xe4grade att g\\xe5 till skolan. Mannen var, samtidigt som sonen skolstrejkade, utbildningschef i en kommun i V\\xe4rmland. Han ber\\xe4ttar hur alla, n\\xe4r sonen slutade g\\xe5 till skolan, f\\xf6rs\\xf6kte f\\xe5 honom dit igen. Men pappan \\xe5ngrar att han var med och pushade. F\\xf6r, som han s\\xe4ger i intervjun, "alla tittade p\\xe5 sonen, ingen tittade p\\xe5 skolan."

Det var ju skolan som gjort sonen sjuk, \\xe4nd\\xe5 f\\xf6rv\\xe4ntades han b\\xf6ja sig krokig f\\xf6r att passa in d\\xe4r. Och pappan sk\\xe4ms \\xf6ver att han sj\\xe4lv pressat sonen med "Man kan inte ha roligt j\\xe4mt", och "Du v\\xe4njer dig". Nu f\\xf6rs\\xf6ker pappan skapa den skola hans barn hade beh\\xf6vt, d\\xe4r det finns avskildhet f\\xf6r dem som \\xe4r i behov av det och d\\xe4r varken barn eller f\\xf6r\\xe4ldrar ombeds sk\\xe4rpa sig n\\xe4r skolg\\xe5ngen blir \\xf6verm\\xe4ktig.

De h\\xe4r f\\xf6rv\\xe4ntningarna om att alla barn ska klara samma saker och trivas i samma milj\\xf6er, och h\\xe5rdheten som hela tiden h\\xf6rs i debatten \\u2013 de st\\xe4ndiga kraven p\\xe5 mer krav och gn\\xe4llet \\xf6ver att dagens barn \\xe4r bortsk\\xe4mda och \\xf6verk\\xe4nsliga \\u2013 \\xe4r det inte samma gamla f\\xf6rakt f\\xf6r det som lever och v\\xe4xer som ocks\\xe5 Tora Dahl f\\xf6rs\\xf6kte g\\xf6ra upp med? Vad h\\xe4nder med den som aldrig f\\xe5r k\\xe4nna att den duger eller att det den g\\xf6r r\\xe4cker? Hur l\\xe5ngt ska vi egentligen g\\xe5 i v\\xe5ra f\\xf6rs\\xf6k att forma barnen efter samh\\xe4llsinstitutionerna ist\\xe4llet f\\xf6r tv\\xe4rtom? Hur mycket psykisk oh\\xe4lsa bland unga t\\xe5l Sverige?

Hur mycket psykisk oh\\xe4lsa bland unga t\\xe5l Sverige?

Tora Dahl s\\xe5g hur f\\xf6raktet f\\xf6r barn internaliserades och f\\xf6rdes vidare mellan generationerna. Den som m\\xf6tts med h\\xe5rdhet blev sj\\xe4lv h\\xe5rd och hon skriver: "Vi har b\\xe5de tyrannen och barnet inom oss, det fr\\xe5gande och r\\xe4ttframma barnet och tyrannen som f\\xf6raktar detta barn d\\xe4rf\\xf6r att det ingenting har att komma med som kan g\\xf6ra sig g\\xe4llande." Hon citerar poeten Wordsworth som skrivit att \'Barnet \\xe4r mannens fader\'. I oss alla finns det barn vi en g\\xe5ng var kvar och forts\\xe4tter forma vilka vi \\xe4r som vuxna.

Jag sam\\xe5kte en g\\xe5ng med en engelsman i n\\xe5gon timme. Det var n\\xe4r mina egna barn var sm\\xe5 och jag precis hade b\\xf6rjat arbeta igen. Mannen ville ber\\xe4tta f\\xf6r mig om sin egen frus tid hemma med barnen. Hur frustrerande han tyckte det var att se denna framg\\xe5ngsrika yrkeskvinna degradera sig sj\\xe4lv \\u2013 i hans tycke \\u2013 till att bara prata om bl\\xf6jbyten och matning. Jag svarade syrligt att det h\\xe4r var ett av sk\\xe4len till att jag var glad att min egen man delat tiden hemma med v\\xe5ra barn med mig: att han begrep att bl\\xf6jbyten och matning faktiskt \\xe4r mycket viktiga saker n\\xe4r man har med sm\\xe5 m\\xe4nniskor att g\\xf6ra.

Det blev alldeles tyst i bilen och jag undvek avsiktligt att l\\xe4tta upp st\\xe4mningen genom att b\\xf6rja prata om annat. Det \\xe4r f\\xe5 saker jag har s\\xe5 sv\\xe5rt f\\xf6r som m\\xe4nniskor som nedv\\xe4rderar barns behov och upplevelser. Men om jag varit klokare och mer storsint hade jag kanske i hans barnf\\xf6rakt kunnat se det f\\xf6rtryckta barn han m\\xf6jligen varit sj\\xe4lv en g\\xe5ng.

Eva-Lotta Hult\\xe9n