BROADCASTS.com

b'

Intet, ingenstans, icke-varat. I djupet av v\\xe5r existens finns denna fr\\xe5nvaro. Psykoanalytikern och filosofen Johan Eriksson ser det kan utg\\xf6ra ett allvarligt hot mot v\\xe5ra jag. Men ocks\\xe5 en m\\xf6jlighet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2018.

Vi kommer fr\\xe5n Ingenstans. Fr\\xe5n den tomma rymden. Vi k\\xe4nner det. I djupet av v\\xe5r existens k\\xe4nner vi att vi egentligen inte h\\xf6r hemma h\\xe4r \\u2013 i livet, i v\\xe4rlden, i varat. Vi lockades in i den h\\xe4r existensformen. Vi f\\xf6rf\\xf6rdes av dom som redan var f\\xf6rf\\xf6rda, dom troende. Dom som kallar sig v\\xe5ra f\\xf6r\\xe4ldrar gav oss v\\xe5rt namn och deras omsorger etablerade attraktionspunkter runt vilka de riktningsl\\xf6sa energierna, trycket fr\\xe5n Ingenstans, b\\xf6rjade organiseras. En plats inmutades. Ett rum v\\xe4xte fram. Energierna banades och antog formen av det som dom troende kallar beg\\xe4r, drifter, affekter, viljor. En v\\xe4rld b\\xf6rjade etableras. Saker och ting b\\xf6rjade ang\\xe5 oss. Vi formades till m\\xe4nniskor som tycker, t\\xe4nker, k\\xe4nner och v\\xe4rderar. Vi formades till m\\xe4nniskor som gillar tr\\xe4sl\\xf6jd och sk\\xe4ms f\\xf6r sina trasiga t\\xe4ckjackor; m\\xe4nniskor som h\\xe5ller tummarna f\\xf6r att Djurg\\xe5rden ska vinna allsvenskan och som br\\xe5kar med f\\xf6rs\\xe4kringsbolag, g\\xf6r upp planer inf\\xf6r midsommar, oroar sig f\\xf6r klimatkrisen, detonerar hemmagjorda bomber p\\xe5 offentliga platser och sv\\xe4r \\xf6ver bredbandsuppkopplingen. Det m\\xe4nskliga livets h\\xe5ll-i-g\\xe5ng blev v\\xe5r verklighet, den verkliga verkligheten.

Det \\xe4r pl\\xf6tsligt lite l\\xe4skigt att g\\xe5 och l\\xe4gga sig p\\xe5 kv\\xe4llarna, att sl\\xe4cka ljuset och sluta \\xf6gonen. Sl\\xe4ppa taget. Den existentiella oskulden har g\\xe5tt f\\xf6rlorad.

Men ibland, kanske n\\xe4r vi precis ska till att trycka in portkoden eller l\\xe4gga keso p\\xe5 en skiva m\\xf6rkt br\\xf6d (grannens v\\xe4ckarklocka h\\xf6rs genom v\\xe4ggen), d\\xe5 k\\xe4nner vi det \\u2013 att vi kommer fr\\xe5n Ingenstans, att rottr\\xe5darna finns kvar. F\\xf6r ett \\xf6gonblick sl\\xe4pper f\\xf6rankringen i v\\xe4rlden. Kontinuiteten i levandet avbryts tv\\xe4rt. Vi famlar, faller. Fasan \\xe4r namnl\\xf6s. F\\xf6rtvivlan \\xe4r d\\xf6dstyst. Vi k\\xe4nner: detta \\xe4r en f\\xf6rsmak av den katastrof som kallas f\\xf6r galenskap. Det \\xe4r s\\xe5 h\\xe4r det \\xe4r att \\u201dtappa det\\u201d.

I b\\xe4sta fall hittar vi snabbt tillbaka. Telefonen ringer. Radionyheterna pockar p\\xe5 uppm\\xe4rksamhet. Vi \\xe4r hemma igen, i den verkliga verkligheten, i livets h\\xe5ll-i-g\\xe5ng. Men l\\xe5ngt d\\xe4r nere bevaras minnet av det snabba \\xe5terbes\\xf6ket. Det \\xe4r pl\\xf6tsligt lite l\\xe4skigt att g\\xe5 och l\\xe4gga sig p\\xe5 kv\\xe4llarna, att sl\\xe4cka ljuset och sluta \\xf6gonen. Sl\\xe4ppa taget. Den existentiella oskulden har g\\xe5tt f\\xf6rlorad. Vi har introducerats till vad det egentligen inneb\\xe4r att vara m\\xe4nniska. Vi har introducerats till det skr\\xe4mmande faktum att v\\xe5r blinda f\\xf6rtrogenhet med oss sj\\xe4lva och v\\xe5rt liv vilar p\\xe5 att vi lyckas tr\\xe4nga bort minnet av v\\xe5r egentliga h\\xe4rstamning.

Som barn retades vi genom att fr\\xe5ga v\\xe5ra f\\xf6r\\xe4ldrar var vi var n\\xe5gonstans innan vi f\\xf6ddes. P\\xe5 ytan \\xe4r detta en oskyldig lek. Men alla b\\xe4r vi p\\xe5 sp\\xe5ren av den prenatala tomhet varifr\\xe5n vi kommer. F\\xf6r vissa \\xe4r dessa sp\\xe5r s\\xe5 levande, borttr\\xe4ngningen \\xe4r s\\xe5 sk\\xf6r, att de hela tiden m\\xe5ste anstr\\xe4nga sig, och d\\xe5 inte bara g\\xe4llande olika typer av str\\xe4vanden inom ramen f\\xf6r det m\\xe4nskliga livet (d\\xe4r m\\xe5ste alla m\\xe4nniskor anstr\\xe4nga sig), utan anstr\\xe4nga sig f\\xf6r att \\xf6verhuvudtaget ha ett liv och en v\\xe4rld inom vilken str\\xe4vanden kan projekteras och realiseras. Dessa m\\xe4nniskor \\xe4r dom ontologiskt otrygga, dom existentiellt heml\\xf6sa, dom som saknar en vilande bas f\\xf6r erfarenhetslivet. Dom lever sina liv jagade av en k\\xe4nsla av att livet och existensen i sig \\xe4r en l\\xf6gn. Dom lever p\\xe5 ett k\\xe4nslom\\xe4ssigt plan med en misst\\xe4nksamhetens blick riktad mot den verklighet inom vilken den stora massans h\\xe5ll-i-g\\xe5ng utspelar sig. V\\xe4rlden blir en kuslig plats att befinna sig p\\xe5.

F\\xf6r dessa m\\xe4nniskor blir det anstr\\xe4ngande att \\xf6verhuvudtaget vara m\\xe4nniska. Dom upplever sig inte s\\xe4llan som \\u201dsom-om-m\\xe4nniskor\\u201d. Levandet faller sig liksom inte naturligt. Dom har relationer som om dom hade relationer; dom skaffar barn och g\\xf6r karri\\xe4r som om dom skaffade barn och gjorde karri\\xe4r; dom \\xe4lskar och skrattar som om dom \\xe4lskade och skrattade; dom gr\\xe5ter och \\xe4r deprimerade som om dom gr\\xe4t och var deprimerade. Om du fr\\xe5gar dom \\u201dvem \\xe4r du egentligen?\\u201d s\\xe5 ser du paniken i deras \\xf6gon.

Att vara \\xe4r f\\xf6r m\\xe4nniskan att g\\xf6ra anspr\\xe5k p\\xe5 att vara. I relation till m\\xe4nniskan \\xe4r det d\\xe4rf\\xf6r alltid m\\xf6jligt att kunna st\\xe4lla ironiska fr\\xe5gor av karakt\\xe4ren \\u201dfinns det n\\xe5gon bland alla levande som verkligen lever?\\u201d,

Dock kan man fr\\xe5ga sig om inte dessa m\\xe4nniskor b\\xf6r betraktas som privilegierade vittnen till ett grundl\\xe4ggande existentiellt villkor som g\\xe4ller oss alla. I grunden \\xe4r vi alla som-om-m\\xe4nniskor, de flesta av oss vet bara inte om det \\u2013 \\xe5tminstone inte f\\xf6rr\\xe4n existerandet p\\xe5minner oss. Att vara m\\xe4nniska \\xe4r att vara som-om-m\\xe4nniska. Vi kommer fr\\xe5n Ingenstans. Intet \\xe4r den fond mot bakgrund av vilken vi tr\\xe4der fram. Det vi kallar f\\xf6r medvetande, psyke, det personliga varandet avtecknar sig mot bakgrund av Intets n\\xe4rvaro. Det \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r vi inte helt och fullt \\xe4r f\\xf6rm\\xf6gna att vara oss sj\\xe4lva. Vi \\xe4r inte identiska med oss sj\\xe4lva i egenskap av, l\\xe5t s\\xe4ga, arga, lyckliga, levande, v\\xe4lbest\\xe4llda, medelklass, f\\xf6r\\xe4ldrar, m\\xe4n, kvinnor, och s\\xe5 vidare. Intets n\\xe4rvaro \\xe4r sj\\xe4lva sprickan i v\\xe5r existens som g\\xf6r att vi p\\xe5 ett eller annat s\\xe4tt alltid m\\xe5ste f\\xf6rh\\xe5lla oss till oss sj\\xe4lva: vi kan inte bara vara (arga, lyckliga, levande, v\\xe4lbest\\xe4llda och s\\xe5 vidare), utan hur det \\xe4r att vara (arga, lyckliga, levande, v\\xe4lbest\\xe4llda) \\xe4r alltid en aktuell fr\\xe5ga f\\xf6r oss \\u2013 implicit eller explicit.

Att vara \\xe4r f\\xf6r m\\xe4nniskan att g\\xf6ra anspr\\xe5k p\\xe5 att vara. I relation till m\\xe4nniskan \\xe4r det d\\xe4rf\\xf6r alltid m\\xf6jligt att kunna st\\xe4lla ironiska fr\\xe5gor av karakt\\xe4ren \\u201dfinns det n\\xe5gon bland alla levande som verkligen lever?\\u201d, \\u201dfinns det verkligen n\\xe5gon riktig filosof bland alla filosofer?\\u201d, \\u201dfinns det n\\xe5gon riktig man bland alla m\\xe4n?\\u201d, \\u201dfinns det n\\xe5gon riktig m\\xe4nniska bland alla m\\xe4nniskor?\\u201d. Logiskt tycks detta vara meningsl\\xf6sa fr\\xe5gor. Alla m\\xe4nniskor \\xe4r v\\xe4l riktiga m\\xe4nniskor? \\xc4nd\\xe5 h\\xf6r vi att det faktiskt fr\\xe5gas n\\xe5gonting h\\xe4r. Livets overklighet \\xe4r alltid en risk f\\xf6r oss. Misstanken finns alltid d\\xe4r: \\xe4r jag verkligen arg, levande, troende, svensk, man, k\\xe4r, engagerad, och s\\xe5 vidare?

I de stunder d\\xe5 v\\xe5r egentliga h\\xe4rstamning g\\xf6r sig p\\xe5mind och v\\xe5r sj\\xe4lvklara f\\xf6rankring i livets h\\xe5ll-i-g\\xe5ng f\\xf6r ett \\xf6gonblick sl\\xe4pper s\\xe5 konfronteras vi med det faktum att vi i egenskap av m\\xe4nskliga personer p\\xe5 ett djupt plan \\xe4r fr\\xe4mmande inf\\xf6r alla v\\xe4rldsliga identifikationer. \\xc4nd\\xe5 kan vi alla, \\xe5tminstone i minimal mening, fortfarande s\\xe4ga \\u201djag\\u201d. Det \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r vi kan bli galna: jag kan f\\xf6rlora allt, inklusive mitt sj\\xe4lv. Om det inte vore s\\xe5 \\u2013 om det liksom inte ingick i den m\\xe4nskliga personvaron att kunna bli fr\\xe4mmande inf\\xf6r existensen som helhet, inklusive sin egen existens \\u2013 s\\xe5 skulle vi inte kunna f\\xf6rundras \\xf6ver existensen, f\\xf6rh\\xe5lla oss till den. D\\xe4rmed skulle det saknas utrymme f\\xf6r fr\\xe5gor av typen \\u201dvarf\\xf6r?\\u201d, det vill s\\xe4ga fr\\xe5gor efter orsaker, sk\\xe4l, grunder. Att vi kommer ifr\\xe5n Ingenstans, att vi inte har n\\xe5gon naturlig plats i existensen, och att vi i djupet av v\\xe5r existens k\\xe4nner av detta faktum, \\xe4r allts\\xe5 ett villkor, inte bara f\\xf6r att vi ska kunna bli galna, utan ocks\\xe5 f\\xf6r att vi ska kunna bedriva n\\xe5gonting s\\xe5dant som vetenskap eller filosofi

Johan Eriksson, psykoanalytiker, psykoterapeut, filosof