BROADCASTS.com

b'

Att inte \\xe4ga och att inte f\\xe5 sin \\xf6nskan uppfylld kan det vara detsamma som att vara rik och att f\\xe5 en g\\xe5va? Isabella Nilsson argumenterar f\\xf6r hur tomheten kan vara en verklig tillg\\xe5ng.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Uppl\\xe4sare: Sofia Strandberg.

I en kristen f\\xf6rsamling existerar inte n\\xe5got s\\xe5dant som en m\\xe4nniska fri fr\\xe5n synd. I s\\xf6ndagsm\\xe4ssan h\\xf6r du aldrig n\\xe5gonsin pr\\xe4sten s\\xe4ga att \\u201cde av oss som under veckan har syndat f\\xe5r nu ta emot syndernas f\\xf6rl\\xe5telse\\u201d, pr\\xe4sten s\\xe4ger \\u201cnu f\\xe5r vi ta emot syndernas f\\xf6rl\\xe5telse\\u201d. M\\xe4nniskans ofullkomlighet betraktas inom kristendomen som s\\xe5 konstituerande f\\xf6r hennes varande i v\\xe4rlden, att den \\xe4r inskriven som en fast punkt i gudstj\\xe4nstordningen. J\\xe4mf\\xf6rt med v\\xe4rldens Ljus \\xe4r vi alla lika goda k\\xe5lsupare.

Detta faktum tog inte minst Luther fasta p\\xe5, n\\xe4r han p\\xe5 1500-talet gjorde insikten om m\\xe4nniskans oavhj\\xe4lpliga felbarhet till en central premiss f\\xf6r den protestantiska l\\xe4ran. Fr\\xe4lsning, menade Luther, \\xe4r inte n\\xe5gonting som m\\xe4nniskan kan g\\xf6ra sig f\\xf6rtj\\xe4nt av genom att vara duktig eller sn\\xe4ll. S\\xe5 duktig eller sn\\xe4ll kommer hon liksom aldrig att bli. M\\xe4nniskan kan aldrig vinna fr\\xe4lsning tack vare, utan tv\\xe4rtom alltid bara trots att. Med Nietzsches formulering skulle vi kunna kalla detta f\\xf6r \\u201cden moraliska skepsisens inom kristendomen\\u201d. Guds k\\xe4rlek, menar Luther, \\xe4r ingen transaktion, ingen l\\xf6n f\\xf6r ett moraliskt leverne, den har alltid karakt\\xe4ren av n\\xe5d. Det viktigaste en kristen har g\\xf6ra \\xe4r att i livets alla skeden, \\xe4ven i d\\xf6dsskuggans dal, forts\\xe4tta tro p\\xe5 n\\xe5dens existens, forts\\xe4tta f\\xf6rh\\xe5lla sig \\xf6ppen till n\\xe5dens eventuella uppdykande. Ogarderad, sj\\xe4lvutl\\xe4mnande och med \\xf6ppna armar; som Jesus p\\xe5 korset.

\\u201cMan kan endast \\xe4lska de varelser som inte \\xf6verskrider det minimum av vulgaritet som \\xe4r oundvikligt f\\xf6r att leva\\u201d, h\\xe4vdade den svartsynte 1900-talsmisantropen E.M. Cioran i \\u201dSammanfattning av s\\xf6nderfallet\\u201d. Just p\\xe5 denna punkt skulle kanh\\xe4nda han och Luther ha kunnat enas. Den kristna mystikern M\\xe4ster Eckhart k\\xe4nde sig f\\xf6r sin del s\\xe5 t\\xe4mligen \\xf6vertygad om m\\xe4nniskans outt\\xf6mliga ben\\xe4genhet att f\\xf6rvandla \\xe4ven den b\\xe4sta avsikt till en vulgaritet, att han rentav uppmanade f\\xf6rsamlingen att t\\xf6mma sig snarare \\xe4n att b\\xe4ttra sig. Detta enligt logiken: Det \\xe4r Guds natur att Han skapar n\\xe5got av intet. D\\xe4rf\\xf6r: Den som \\xe4nnu icke \\xe4r intet, av henne kan Gud heller inte skapa!

Id\\xe9n om tomheten och bristtillst\\xe5ndet som n\\xe5got eftertraktansv\\xe4rt, ja kanske som den fr\\xe4msta dygden av alla, manifesteras inte minst av historiens m\\xe5nga minimalistiska str\\xf6mningar: indiska asketer, kristna \\xf6kenf\\xe4der, punkens straightedge:are och senkapitalismens prylbantare utg\\xf6r allihop exempel p\\xe5 sanningen att \\xe4ven fattigdom \\xe4r en sorts kapital.

Men ocks\\xe5 universella, tidl\\xf6sa sanningar har en g\\xe5ng varit nyheter f\\xf6r oss p\\xe5 individniv\\xe5. Jag minns f\\xf6rsta g\\xe5ngen den insikten drabbade mig, att otillfredsst\\xe4llelsen i sig kan vara en njutning. Jag var elva \\xe5r och l\\xe4ste Maria Gripes saga \\u201dGlasbl\\xe5sarns barn\\u201d. P\\xe5 slottet lever H\\xe4rskaren f\\xf6r att tillfredsst\\xe4lla H\\xe4rskarinnans varje nyckfulla beg\\xe4r. Han \\xe4r fullkomligen besatt av att locka hennes l\\xe4ppar att forma det lilla uts\\xf6kta ordet \\u201cTack\\u201d, hela hans tillvaro har kommit att kretsa kring denna mission. Men H\\xe4rskarinnan, som \\xe4r b\\xe5de uttr\\xe5kad och kallhj\\xe4rtad, har sedan en tid tillbaka v\\xe4grat att uttala minsta lilla \\xf6nskning. En dag d\\xe5 h\\xe4rskarparet \\xe4r ute och \\xe5ker med fyrspannet p\\xe5 en landsv\\xe4g kantad av t\\xf6rnrossn\\xe5r minns H\\xe4rskarinnan hur hon som fattig flicka av folket brukade plocka t\\xf6rnrosknoppar och s\\xe4lja till traktens rika fruar. Obet\\xe4nksamt undslipper hon sig att hon g\\xe4rna skulle velat ha en s\\xe5dan bukett med knoppar nu...

Varp\\xe5 H\\xe4rskaren kastar sig ur vagnen och in bland sn\\xe5ren f\\xf6r att uppfylla hennes \\xf6nskning. Men sommaren \\xe4r l\\xe5ngt g\\xe5ngen, buskarnas blommor har redan slagit ut, inte en enda knopp finns kvar. H\\xe4rskaren \\xe5terv\\xe4nder f\\xf6rtvivlad till vagnen, d\\xe4r H\\xe4rskarinnan till s\\xe4llskapets f\\xf6rvirrade f\\xf6rv\\xe5ning str\\xe4cker ut armarna mot honom.

\\u2013 Tack min v\\xe4n, sade hon mjukt, tack f\\xf6r att du \\xe4ntligen l\\xe5ter mig beh\\xe5lla min \\xf6nskan.

Han s\\xe5g handfallen p\\xe5 henne, men lycklig ocks\\xe5 \\xf6ver att \\xe5ter h\\xf6ra henne s\\xe4ga ordet \\u201ctack\\u201d som han \\xe4lskade, och hon log mot honom igen och sade:

\\u2013 Nu har du gett mig n\\xe5got som ingen kan ta ifr\\xe5n mig. Men om du gett mig t\\xf6rnrosknopparna som jag \\xf6nskade mig, s\\xe5 skulle de ha slagit ut innan kv\\xe4llen och i morgon skulle de ha f\\xe4llt sina blad. Nu kommer de alltid att vara sm\\xe5 rosiga knoppar, som aldrig sl\\xe5r ut och f\\xe4ller sina blad, just s\\xe5dana som jag \\xf6nskar mig. Tack f\\xf6r att du l\\xe4t mig beh\\xe5lla dem!

I H\\xe4rskarinnans ord genljuder Jesus uppmaning i Matteusevangeliet:

Samla inte skatter h\\xe4r p\\xe5 jorden, d\\xe4r mal och mask f\\xf6rst\\xf6r och tjuvar bryter sig in och stj\\xe4l. Samla skatter i himlen, d\\xe4r varken mal eller mask f\\xf6rst\\xf6r och inga tjuvar bryter sig in och stj\\xe4l. Ty d\\xe4r din skatt \\xe4r, d\\xe4r kommer ocks\\xe5 ditt hj\\xe4rta att vara.

Antimaterialisten Jesus har ingenting emot att m\\xe4nniskan sl\\xf6sar bort allt hon \\xe4ger och har i form av v\\xe4rdslig rikedom. Men han ber oss likv\\xe4l att investera i Guds rike.

En s\\xe5dan som aforistikern Vilhelm Ekelund var en st\\xf6rre sl\\xf6sare \\xe4n s\\xe5, han r\\xe4knade inte ens p\\xe5 sin sj\\xe4ls fr\\xe4lsning! Bortkastandet av allt uppt\\xe4nkligt kapital i form av \\xe4godelar, makt, ryktbarhet, popularitet, h\\xe4lsa och k\\xe4rlek fyllde ist\\xe4llet hos Ekelund f\\xf6rst och fr\\xe4mst en funktion: storstrejkens. Nog presenteras den materiella och andliga prylbantningen som ett frig\\xf6relseprojekt, sl\\xf6sandet som en den fria andens modus operandi: inte f\\xe4sta sig, inte vara bunden till, inte beh\\xf6va, inte vara beroende av. \\u201dDen som utpl\\xe5nar sig\\u201d skriver han i \\u201dDet andra ljuset\\u201d, \\u201di honom skall solen uppg\\xe5\\u201d. Och styrkan, skriver han i \\u201dCampus et dies\\u201d, ligger i att \\u201dintet \\xe4ga\\u201d. Ja, \\u201dallt m\\xe5ste du gl\\xf6mma, om allt ska falla dig till\\u201d, h\\xe4vdar han best\\xe4mt i \\u201dLyra och Hades\\u201d.

Men anar vi inte, i str\\xe4ngheten med vilken han genomdrev sin f\\xf6rsakelse, i hans krav p\\xe5 absolut obefl\\xe4ckelse, en vilja bort fr\\xe5n snarare \\xe4n en l\\xe4ngtan till? Att avst\\xe5 v\\xe4rdslig lycka och framg\\xe5ng verkar ha haft ett v\\xe4rde i sig f\\xf6r Ekelund, oavsett om det verkligen ledde till \\xf6kad frihet och autonomi. Till inneh\\xe5ll och stil uppfattar jag Ekelunds aforistik som reaktiv snarare \\xe4n aktiv; h\\xe4r finns en asocial underton av f\\xf6rol\\xe4mpad stolthet och besviket \\xe4ckel som varken vagabondens slackeruppsluppna soldyrkan eller vandrarens meditativa tomhetsfrid f\\xf6rm\\xe5r \\xf6verr\\xf6sta. F\\xf6rfattaren l\\xe5tsas att han av fri \\xf6vertygelse g\\xe5r utopin till m\\xf6tes, men \\xe4r v\\xe4l i sj\\xe4lva verket driven p\\xe5 flykt fr\\xe5n nyttoslaveriets dystopi?

Hellre vara fattig \\xe4n bestulen, tycks han s\\xe4ga. Hellre oanv\\xe4ndbar \\xe4n missbrukad. Hellre tom \\xe4n full av skit.

Isabella Nilsson, f\\xf6rfattare