BROADCASTS.com

b'

Induktion \\xe4r metoden att ur enskilda exempel sluta sig till vad som g\\xe4ller i allm\\xe4nhet. Inom vetenskaperna \\xe4r den historiskt omstridd - men i v\\xe5ra liv styr den med j\\xe4rnhand. Det menar f\\xf6rfattaren Helena Granstr\\xf6m.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

M\\xe4nniskans f\\xf6rk\\xe4rlek f\\xf6r induktion \\xe4r, har det sagts, j\\xe4mf\\xf6rbar med hennes f\\xf6rk\\xe4rlek f\\xf6r kopulation: Den ligger helt enkelt i hennes natur. Att utifr\\xe5n ett eller flera enskilda fall dra slutsatser om det allm\\xe4nna fallet \\xe4r ett s\\xe4tt att f\\xf6rh\\xe5lla sig till v\\xe4rlden som tycks sv\\xe5rt att separera fr\\xe5n den m\\xe4nskliga tanken i stort.

Att denna tendens skulle vara alltigenom positiv \\xe4r tveksamt: antagligen har den en inte f\\xf6rsumbar del i framg\\xe5ngen f\\xf6r s\\xe5v\\xe4l kvasivetenskapliga f\\xf6rklaringsmodeller som fr\\xe4mlingsfientlighet och populistisk manipulation. \\xc5 andra sidan vore v\\xe4rlden i det n\\xe4rmaste ogripbar om vi inte i n\\xe5gon grad kunde luta oss mot \\xf6vertygelsen att det faktum att solen hittills g\\xe5tt upp varje morgon inneb\\xe4r att den kommer att g\\xf6ra det imorgon ocks\\xe5. Dessutom \\xe4r det induktiva f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4ttet en f\\xf6ruts\\xe4ttning f\\xf6r all spr\\xe5klig begreppsbildning: Vad betyder ordet "hund" om jag utifr\\xe5n de hundar jag m\\xf6tt inte kan till\\xe5ta mig att dra n\\xe5gra som helst slutsatser om dem jag kommer att m\\xf6ta i framtiden?

Men trots det b\\xf6r vi nog anstr\\xe4nga oss f\\xf6r att h\\xe5lla den induktiva metodens grundl\\xe4ggande tillkortakommande i minnet: Bara f\\xf6r att vi har tusen exempel p\\xe5 n\\xe5gonting visst, betyder det inte att den ettusenf\\xf6rsta observationen inte kan erbjuda ett motexempel. Det \\xe4r f\\xf6r \\xf6vrigt just detta som g\\xf6r att det enbart \\xe4r matematiken som kan bevisa p\\xe5st\\xe5enden, medan allt vetenskapen kan g\\xf6ra \\xe4r att troligg\\xf6ra dem; ett f\\xf6rh\\xe5llande som tyv\\xe4rr alltf\\xf6r ofta gl\\xf6ms bort.

Trots ett klanderfritt resonemang visade sig kalkonens slutsats felaktig \\u2013 och fatalt s\\xe5.

Det kanske allra tydligaste \\xe5sk\\xe5dligg\\xf6randet av induktionens svagheter h\\xe4rr\\xf6r fr\\xe5n den brittiske 1900-talsfilosofen Bertrand Russell, som frammanar bilden av en tam kalkon som i god induktiv ordning insamlar en m\\xe4ngd observationer till st\\xf6d f\\xf6r tesen: "Jag f\\xe5r alltid mat klockan nio". Kalkonen pr\\xf6var sitt antagande kalla dagar, regniga dagar, bl\\xe5siga dagar, heta dagar: Det st\\xe4mmer ofelbart. \\xc4nd\\xe5 blir han en dag inte matad, utan f\\xe5r halsen avhuggen. Trots ett klanderfritt resonemang visade sig kalkonens slutsats felaktig \\u2013 och fatalt s\\xe5.

Men egentligen beh\\xf6ver vi v\\xe4l inte g\\xe5 l\\xe4ngre \\xe4n till v\\xe5ra egna liv f\\xf6r att inse samma sak: Den gedigna empiri som ger vid handen att varje andetag vi tar kommer att f\\xf6ljas av ett n\\xe4sta, tycks i alla avseenden tillf\\xf6rlitlig \\u2013 \\xe4nda till den dag d\\xe5 vi tar v\\xe5rt sista.

En person som \\xe4gnade det induktiva tillv\\xe4gag\\xe5ngss\\xe4ttet djup uppm\\xe4rksamhet var 1600-talst\\xe4nkaren Francis Bacon, som aprop\\xe5 fj\\xe4derf\\xe4n f\\xf6r \\xf6vrigt p\\xe5st\\xe5s ha m\\xf6tt sin d\\xf6d d\\xe5 han under en vagnf\\xe4rd i sn\\xf6storm fick syn p\\xe5 en h\\xf6na, och pl\\xf6tsligt best\\xe4mde sig f\\xf6r att testa hypotesen "h\\xf6nsk\\xf6tt kan bevaras f\\xe4rskt genom att h\\xf6nan sp\\xe4ckas med sn\\xf6 efter slakt"; han st\\xf6rtade utan vidare eftertanke ut i sn\\xf6n f\\xf6r att p\\xe5b\\xf6rja f\\xf6rs\\xf6ket, och avled en kort tid d\\xe4refter i lunginflammation.

Kanske skulle man d\\xe4rmed kunna kalla honom den vetenskapliga metodens f\\xf6rsta d\\xf6dsoffer, med tanke p\\xe5 att han med sina arbeten anses ha lagt grunden till det som idag g\\xe4ller f\\xf6r empirisk vetenskap. Bland annat i skriften Novum Organum \\u2013 en titel som p\\xe5 svenska lyder n\\xe5gonting i stil med "ny metod" \\u2013 utgiven f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen 1620, och sedan vintern 2021 tillg\\xe4nglig i svensk \\xf6vers\\xe4ttning. Bacon sl\\xe5r h\\xe4r ett slag f\\xf6r ett djupg\\xe5ende och systematiskt studium av de sinnliga fenomenen som v\\xe4g till sann kunskap om v\\xe4rlden; erfarenheten \\xe4r, skriver Bacon, "den \\xf6verl\\xe4gset b\\xe4sta bevisf\\xf6ringen", till skillnad fr\\xe5n logiken som snarare syftar till att "underordna v\\xe4rlden och g\\xf6ra den till slav under m\\xe4nniskans tankar".

Men den induktion som Bacon f\\xf6respr\\xe5kar \\xe4r av ett s\\xe4rskilt slag; en som utg\\xe5r inte enbart fr\\xe5n insamlad erfarenhet, utan snarare fr\\xe5n metodisk granskning av densamma. Tabeller, scheman och j\\xe4mf\\xf6relser mellan olika typfall \\xe4r en f\\xf6ruts\\xe4ttning, liksom det numera helt centrala vetenskapliga greppet att utifr\\xe5n hypoteserna formulera nya f\\xf6ruts\\xe4gelser och sedan testa dem. Bacons induktion \\xe4r, med andra ord, en h\\xf6gst sofistikerad s\\xe5dan, medan den induktion som bygger p\\xe5 enkel uppr\\xe4kning enligt filosofen \\xe4r att betrakta som "ett barnsligt p\\xe5fund".

\\xc4nd\\xe5 lyckas Bacon knappast undg\\xe5 den djupg\\xe5ende kritik som genom historien har riktats mot den induktiva metoden som id\\xe9. Redan p\\xe5 100-talet konstaterade den grekiske filosofen Sextus Empiricus att en induktiv slutsats antingen m\\xe5ste bygga p\\xe5 alla m\\xf6jliga fall, vilket \\xe4r om\\xf6jligt eftersom de \\xe4r o\\xe4ndligt m\\xe5nga \\u2013 eller p\\xe5 bara en del av dem, vilket inneb\\xe4r att den mycket v\\xe4l kan vara felaktig. I b\\xe5da fallen tycks induktionen ha problem.

Det \\xe4r en kritik som senare skulle f\\xf6rdjupas av t\\xe4nkare som David Hume, som menade att det grundantagande som all induktion bygger p\\xe5 \\u2013 n\\xe4mligen att naturen \\xe4r regelbunden \\u2013 i sig \\xe4r omotiverat, och ocks\\xe5 det f\\xf6ruts\\xe4tter ett induktivt resonemang. Vi tror p\\xe5 induktion eftersom naturen hittills har visat sig vara regelbunden, s\\xe5 att induktion ger vid handen att den ska forts\\xe4tta vara det \\u2013 ett cirkelresonemang.

Och i denna cirkel tycks vi allts\\xe5 ohj\\xe4lpligt inskrivna, som om den godtrogna \\xf6vertygelsen om alltings f\\xf6ruts\\xe4gbarhet vore en f\\xf6ruts\\xe4ttning f\\xf6r att man ska orka med att vara m\\xe4nniska \\u2013 vilket det kanske ocks\\xe5 \\xe4r. Och det kunde v\\xe4l, t\\xe4nker jag, vara gott s\\xe5 \\u2013 om det inte vore f\\xf6r en obehaglig k\\xe4nsla av att det finns en djupare och mer subtil konsekvens av m\\xe4nniskans induktiva faiblesse, som inte har att g\\xf6ra med hennes tendens att f\\xf6rv\\xe4nta sig upprepning, utan snarare med hennes tendens att bidra till att skapa den. F\\xf6r inte bara \\xe4r m\\xe4nniskan ben\\xe4gen att iaktta regelbundenhet omkring sig, \\xe4ven n\\xe4r ingen s\\xe5dan finns \\u2013 hon tycks ocks\\xe5 vara ben\\xe4gen att infoga sig sj\\xe4lv i den, om \\xe4n ofta p\\xe5 omedveten v\\xe4g.

Vi tycks helt enkelt oerh\\xf6rt ben\\xe4gna att beg\\xe5 samma misstag om och om igen.

Skulle inte till exempel det freudianska upprepningstv\\xe5nget kunna ses som ett h\\xf6gst oroande uttryck f\\xf6r induktionens psykologi? Som om den f\\xf6rm\\xe5ga till m\\xf6nsterigenk\\xe4nning som vi s\\xe5 g\\xe4rna framh\\xe5ller som ett av den m\\xe4nskliga intelligensens fr\\xe4msta f\\xf6retr\\xe4den p\\xe5 samma g\\xe5ng utgjorde en tydlig begr\\xe4nsning f\\xf6r v\\xe5r fria vilja, genom att med kraft driva v\\xe5ra handlingar mot ett m\\xf6nster att k\\xe4nna igen, utan h\\xe4nsyn till hur destruktivt detta m\\xf6nster kan t\\xe4nkas vara. Freud sj\\xe4lv erbjuder i ess\\xe4n "Bortom lustprincipen" n\\xe5gra dystra exempel: "M\\xe4n f\\xf6r vilka varje v\\xe4nskapsf\\xf6rh\\xe5llande slutar med att v\\xe4nnen f\\xf6rr\\xe5der dem, andra som ett upprepat, obest\\xe4mt antal g\\xe5nger utn\\xe4mner en annan person till stor auktoritet f\\xf6r sig sj\\xe4lv, f\\xf6r att sedan efter l\\xe4mplig tid sj\\xe4lv st\\xf6rta denna auktoritet och ers\\xe4tta den med en ny; \\xe4lskande vars k\\xe4rleksfulla f\\xf6rh\\xe5llande till kvinnor varje g\\xe5ng genomg\\xe5r samma stadier och leder till samma slut och s\\xe5 vidare".

Man kan hur som helst konstatera att tillvaron utifr\\xe5n det m\\xe4nskliga livets perspektiv inte s\\xe4llan framst\\xe5r som just s\\xe5 fast best\\xe4md, repetitiv och f\\xf6ruts\\xe4gbar som v\\xe5rt i princip grundl\\xf6sa induktiva antagande vill g\\xf6ra g\\xe4llande; vi tycks helt enkelt oerh\\xf6rt ben\\xe4gna att beg\\xe5 samma misstag om och om igen.

Och f\\xf6r den som just tr\\xf6ttnat p\\xe5 sin tionde pojkv\\xe4n, \\xe5terigen avf\\xe4rdats som p\\xe5frestande av en n\\xe4ra v\\xe4n, eller \\xe4nnu en g\\xe5ng inlett en relation med n\\xe5gon som \\xe4r v\\xe5ldsam, \\xe4r tanken p\\xe5 att vi sj\\xe4lva skulle visa oss vara Russells kalkon, vars regelbundna tillvaro en dag pl\\xf6tsligt bryts av n\\xe5gonting radikalt nytt, knappast det v\\xe4rsta skr\\xe4ckscenariot. Tv\\xe4rtom: Kanske \\xe4r det i sj\\xe4lva verket det b\\xe4sta vi har att hoppas p\\xe5.

Helena Granstr\\xf6m