BROADCASTS.com

b'

Tennis f\\xf6rknippas med klass, stil eller snobberi. Spelreglerna utg\\xe5r f\\xf6rvisso fr\\xe5n planens heldragna linjer, men Elisabeth Skog g\\xe5r till tennislitteraturen och hittar en annan ber\\xe4ttelse.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-08-25.

Jag har l\\xe4nge n\\xe4rt en obesvarad k\\xe4rlek till det som brukade kallas f\\xf6r den vita sporten. Likt andra som \\xe4lskar utan gensvar har jag vant mig vid att n\\xf6ja mig med minsta lilla. En undanl\\xe4ggning vid n\\xe4tet eller ett passerslag som lurar motspelaren. D\\xe5 kan jag tillf\\xe4lligtvis gl\\xf6mma orenheten i grundslagen och det fladdriga sportlinnet fr\\xe5n billighetsaff\\xe4ren. Vad \\xe4r grejen med tennis? Vad \\xe4r det som lockar med denna snobbsport i fl\\xe4ckfri pik\\xe9? Omg\\xe4rdad av klass och stil, quiet please, uppfunnen 1873 av en brittisk major.

R\\xe4knes\\xe4ttet begripligt bara f\\xf6r de inf\\xf6rst\\xe5dda; fifteen love. Och de g\\xe5tfulla orden: tiebreak, dubbelfel. Linjernas str\\xe4nghet. Det \\xe4skas tystnad vid t\\xe4vlingar och kl\\xe4dkoder g\\xe4ller. Ner till trosor och kalsonger. F\\xf6r spelare i Wimbledon stipulerar ett tiopunktsdokument till exempel att bredden p\\xe5 r\\xe4nder i avvikande f\\xe4rg p\\xe5 kl\\xe4derna max f\\xe5r vara 1 centimeter, och att skosulan ska vara vit, liksom underkl\\xe4derna.

I litteraturen ger tennis, liksom m\\xe5nga andra sporter, gestaltning \\xe5t kampen mellan moral och egenintresse, mellan regler och \\xf6vertr\\xe4delser, liksom maktens f\\xf6rskjutning.

Som i Lionel Shrivers roman \\u201dDubbelfel\\u201d, d\\xe4r ett par spelar tennis p\\xe5 elitniv\\xe5 men g\\xf6r s\\xe5 p\\xe5 allt mer divergerande bevekelsegrunder: uppriktig k\\xe4rlek till sporten kontra pengarna. Men i huvudsak verkar tennisen i litteraturen fylla en annan funktion.

\\u201dTennisspelarna\\u201d, av Lars Gustafsson, \\xe4r Sveriges mest v\\xe4lk\\xe4nda roman med tennistema. Den kretsar kring en svensk man som, likt Gustafsson sj\\xe4lv, g\\xe4stforskar vid University of Texas i Austin. Det \\xe4r en sorgfri man i god kondition som tidigt varje morgon brukar spela tennis p\\xe5 en enkel bana med oj\\xe4mn betong inramad av rostigt h\\xf6nsn\\xe4t. Just s\\xe5dana banor med kn\\xf6lig asfalt och kanske n\\xe5gra namnl\\xf6sa v\\xe4xter invid baslinjen som i Sverige \\xe5terfinns i st\\xe4der d\\xe4r kommunen uppl\\xe5ter mark och n\\xe4t, s\\xe5v\\xe4l som i v\\xe4lm\\xe5ende sommarparadis med bortgl\\xf6mda allm\\xe4nningar. M\\xe5tte de f\\xe5 finnas kvar, m\\xe5tte inte allting bli f\\xf6r v\\xe4lordnat, borttaget eller inl\\xe5st.

I \\u201dTennisspelarna\\u201d beskrivs noggrant hur det ska k\\xe4nnas i kroppen vid en serve, i detta fall en american twist (som ska resultera i en pervers sidskruv): Tyngden rullar \\xf6ver kroppen, fr\\xe5n det h\\xf6ga uppkastet i linje med det v\\xe4nstra \\xf6rat fram mot foten. Som ett \\xe5rtag. Som en havsv\\xe5g. \\u201dTom, lyckligt tom, som en nolla, som ett tecken utan mening h\\xe4ngde bollen d\\xe4r, och n\\xe5gonting inom mig gratulerade mig till dess tomhet. N\\xe5gonstans ute i tomheten kvittrade en liten f\\xe5gel i grenarna i det stora pecanotr\\xe4d som str\\xe4ckte sig in \\xf6ver banan.\\u201d skriver Gustafsson. Men kanske uttrycker f\\xf6rfattaren, som sj\\xe4lv fr\\xe4mst betraktade sig som poet, det \\xe4nnu b\\xe4ttre i diktsamlingen \\u201dSonetter\\u201d d\\xe4r en rad lyder:

\\u201dDet torra slaget g\\xf6r dig \\xe5ter hel\\u201d

Det torra slaget avser \\xf6gonblicket n\\xe4r tennisracket tr\\xe4ffar bollen. Det handlar om nuet. Inte nyligen och inte snart. Nu. F\\xf6rfattaren menar att vi \\xe4gnar s\\xe5 mycket tid \\xe5t f\\xf6rhoppningar och minnen, framtid och d\\xe5tid. Han hittar den avsp\\xe4nda n\\xe4rvarok\\xe4nslan just i tillslaget och k\\xe4nner sig full\\xf6dig. \\u201d... Hel blir bara den som inte l\\xe4ngre ser en annan boll i bollen som han ser.\\u201d

Den amerikanske f\\xf6rfattaren David Foster Wallace var precis som Gustafsson b\\xe5de intresserad av tennis och filosofi, men \\xe4ven matematik. Han var en lovande juniorspelare, ja n\\xe4stan lysande s\\xe4gs det. Han h\\xe4nf\\xf6r framg\\xe5ngarna till sitt sinne f\\xf6r geometri mer \\xe4n de kroppsliga f\\xf6ruts\\xe4ttningarna; kortvuxen som han var och l\\xe5ngsam med konkavt br\\xf6st och smala handleder. Han kunde spela \\xf6ver hela banan, det \\xe4r en viktig sak, och han satte en \\xe4ra i att med stoiskt lugn begagna sig av statistiska ber\\xe4kningar av underlag, sol och vindar. \\u201dJag hade utvecklat en sorts hybris vad g\\xe4llde min taoistiska f\\xf6rm\\xe5ga att kontrollera genom icke-kontroll.\\u201d  Han menar att tennis \\xe4r som biljard men med bollar som aldrig stannar, som schack med spr\\xe5ng. Det \\xe4r geometri, exakta rutor och bollbanans vinklar i flera led.

Wallace beskriver njutningsfullt l\\xe5nga tr\\xe4ningspass med sin b\\xe4sta v\\xe4n och fiende, med- och motspelare Gil Antitois. De k\\xf6r monotona serier d\\xe4r crossbollar varvas med raka slag s\\xe5 att bollens bana utg\\xf6r formen av en stiliserad fj\\xe4ril. Det \\xe4r just i utmattningen via repetition, en form av dissociation, som Wallace menar \\xe4r m\\xe5let med hans tennistillvaro. Under en mycket l\\xe5ng slagv\\xe4xling k\\xe4nns det som om han \\u201d...tyst l\\xe4mnat planeten och svepts in i sig sj\\xe4lv.\\u201d

Uppl\\xf6sning, tystnad, det ordl\\xf6sa. Det \\xe4r vad som lockar tennisens uttolkare, men det \\xe4r intressant att det sker med stor noggrannhet och en fascination f\\xf6r gr\\xe4nser. B\\xe5de Wallace och Gustafsson redog\\xf6r noga f\\xf6r tennisbanans utseende, linjer och m\\xe5tt.

Poeten Peder Alexis Olsson tar detta ett steg l\\xe4ngre i sin helt ordl\\xf6sa bok \\u201dTennis\\u201d. Han \\xe5terger n\\xe4rbilder av hela banan bit f\\xf6r bit. Linjerna \\xe4r svarta i skala 1:1 mot vit bakgrund, n\\xe4stan 800 sidor. Det b\\xf6rjar vid baslinjen, f\\xf6ljer den fram till sidlinjerna som i sin tur m\\xf6ter serverutorna och s\\xe5 vidare. N\\xe4tet \\xe4r bokens peripeti, v\\xe4ndpunkt, om j\\xe4mf\\xf6relsen till\\xe5ts. Sedan tar andra sidan vid, serverutor, sidlinjer och boken avslutas med bortre baslinjen.

Tennisf\\xf6rfattarna tycks ha kommit till samma slutsats som asketer och munkar s\\xe5v\\xe4l som formbundna nonsenspoeter i alla tider gjort: F\\xf6r att uppn\\xe5 frihet kr\\xe4vs strikta regler. Uppl\\xf6sningen kan inte \\xe5stadkommas med slarv.

Men kanske finns det en \\xe4nnu vildare metod. I Mats Kempes roman \\u201dHavet\\u201d spelas det i ett kapitel tennis p\\xe5 en av Bromma flygplats startbanor sent en sommarkv\\xe4ll. Vad h\\xe4nder n\\xe4r man spelar utan linjer och gr\\xe4nser? Svaret visar sig vara n\\xe5got liknande, citat: \\u201d...utan n\\xe4t och linjer finns bara en sida. Bommar jag bollen - upph\\xf6r allt. S\\xe5 jag spelar p\\xe5 det yttersta av min f\\xf6rm\\xe5ga. [...] Skulle jag d\\xf6 i n\\xe4sta stund, s\\xe5 skulle jag \\xe4nd\\xe5 ha levt.\\u201d

Litteraturen verkar ha anv\\xe4ndning f\\xf6r tennisen n\\xe4r den ska gestalta l\\xe4ngtan efter och uppl\\xf6sningen i den totala n\\xe4rvaron/fr\\xe5nvaron. Men man kan undra om tennisen beh\\xf6ver litteraturen. Det \\xe4r kanske lite mer tveksamt, men 2010 blev i alla fall den brittiske f\\xf6rfattaren Matt Harvey inbjuden till Wimbledon f\\xf6r att, som dess officiella poet, underh\\xe5lla publiken med en dikt varje dag under turneringen.

Han skrev om bollkallar och damspelarnas kl\\xe4dsel, men min favorit \\xe4r den frenetiska rappliknande dikten Thwok som efterliknar sportkommentatorns snabba s\\xe4tt att tala. Onomatopoetiska nonsensord varvas med tennisens eget knoparmoj: fifteen love, deuce, advantage, OUT! Bollen studsas f\\xf6re serve: bounce bounce, bounce.

Det torra slaget g\\xf6r dig \\xe5ter hel. Thwok.

Elisabeth Skog, bibliotekarie

K\\xe4llor

Lars Gustafsson \\u201dSonetter\\u201d Norstedt 1977

Lars Gustafsson \\u201dTennisspelarna : en ber\\xe4ttelse\\u201d Norstedt 1977

Mats Kempe: \\u201dHavet\\u201d Pequod Press, 2018

Lionel Shriver \\u201dDubbelfel\\u201d Ordfront 2009

David Foster Wallace \\u201dTexter\\u201d Natur & Kultur, 2013

H\\xf6r ett utdrag ur Matt Harveys Wimbledon-dikt h\\xe4r: https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=3815136