BROADCASTS.com

Published: May 19, 2021, 2 p.m.

b'

Trots att vi aldrig egentligen kan veta n\\xe5got om framtiden g\\xe5r vi runt och lovar varandra saker. Kanske \\xe4r l\\xf6ftet s\\xe5 viktigt eftersom det svarar mot ett annat fundamentalt inslag i v\\xe5ra liv: hoppet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Denna ess\\xe4 publicerades f\\xf6rsta g\\xe5ngen i september 2020.

\\n

\\u2013 Vad gr\\xe5ter du f\\xf6r? Du ska gjuta klockor och jag ska m\\xe5la ikoner!

\\n

Det \\xe4r konstn\\xe4ren Andrej Rubljov i Tarkovskijs film \\u201dDen ytterst domen\\u201d som efter en l\\xe5ng tid \\xe4ntligen bryter tystnaden. Krigets fasor har gjort att han f\\xf6rlorat tron p\\xe5 m\\xe4nskligheten och d\\xe4rigenom det djupast v\\xe4sentliga, tron p\\xe5 Gud. Utan sin gudstro kan han inte m\\xe5la. Men han h\\xe5ller en d\\xf6rr p\\xe5 gl\\xe4nt.

\\n

Just om detta \\u2013  att h\\xe5lla en d\\xf6rr p\\xe5 gl\\xe4nt, att n\\xe4ra ett hopp, skriver Charles P\\xe9guy i boken \\u201dPortalen till hoppets mysterium\\u201d. Han framh\\xe5ller att det \\xe4r ett v\\xe5gstycke, ett beslut som \\xe4r n\\xe5got av det sv\\xe5raste man kan uts\\xe4tta sig f\\xf6r. P\\xe9guy skriver: \\u201dF\\xf6r att hoppas m\\xe5ste man ha besk\\xe4rts en stor n\\xe5d.\\u201d

\\n

I Tarkovskijs film avl\\xe4gger Rubljov ett l\\xf6fte. Han beslutar sig f\\xf6r att tiga. Inte ett ord ska komma ur hans mun. Det \\xe4r ett uppror mot Guds fr\\xe5nvaro. S\\xe5 l\\xe4nge Gud inte talar i v\\xe4rlden ska inte heller han. Det \\xe4r ett l\\xf6fte som blir till en b\\xf6n. Han g\\xe5r igenom brinnande byar, d\\xf6ende m\\xe4nniskospillror, bestialiska avr\\xe4ttningar av barn och djur. Tigande iakttar han fasorna omkring sig utan att m\\xf6ta n\\xe5got f\\xf6rsonande. I flera timmar l\\xe5ter Tarkovskij filmpubliken tillsammans med Rubljov vara vittne till detta det mest fasansfulla.

\\n

Men s\\xe5 dyker pojken Boriska upp. Den gamla kyrkklockan \\xe4r f\\xf6rst\\xf6rd och man f\\xf6rest\\xe4ller sig nu att klangen fr\\xe5n en ny ska f\\xe5 slut p\\xe5 allt el\\xe4nde. Men ingen vet l\\xe4ngre hur man g\\xf6r. Hemligheten har f\\xf6rsvunnit med den siste klockgjutaren. Pojken lovar att han k\\xe4nner till den, han ensam vet hur man f\\xe5r en klocka att ljuda. Hans liv st\\xe5r p\\xe5 spel och detta \\xe4r hans chans att \\xf6verleva.

\\n

Rubljov f\\xf6rst\\xe5r pojkens bel\\xe4genhet och iakttar honom i tystnad. Publiken v\\xe4ntar p\\xe5 uppl\\xf6sningen n\\xe4r allt ska uppdagas. F\\xf6r visst \\xe4r pojken en l\\xf6gnare som kommer att bli avsl\\xf6jad? Hans tid \\xe4r utm\\xe4tt, hans d\\xf6d n\\xe4rmar sig. Sammanbiten iscens\\xe4tter han klockgjutningen. Dagen f\\xf6r installationen infinner sig. Alla samlas. M\\xe4nniskorna i den lilla byn v\\xe4ntar and\\xe4ktiga.

\\n

Miraklet sker. Klockan ljuder \\xf6ver landskapet.

\\n

Pojken \\xe4r f\\xf6rbi av sp\\xe4nning och tr\\xf6tthet och faller gr\\xe5tande samman. Det \\xe4r d\\xe5 Rubljov bryter tystnaden.

\\n

\\u2013 Vad gr\\xe5ter du f\\xf6r? Du ska gjuta klockor och jag ska m\\xe5la ikoner!

\\n

Undret har intr\\xe4ffat. Gud har \\xe5ter v\\xe4nt sitt ansikte till oss. Att hoppas \\xe4r sv\\xe5rt men f\\xf6r den som inte ger upp finns m\\xf6jligheten. B\\xe5de pojken och Rubljov har \\u201dbesk\\xe4rts en stor n\\xe5d.\\u201d

\\n

Men handlar filmen om Rubljovs v\\xe4ntan p\\xe5 att Gud ska visa sig i v\\xe4rlden? Eller \\xe4r det s\\xe5 att Rubljov just genom sitt l\\xf6fte, sin b\\xf6n f\\xe5r det att ske? Det g\\xe5r ocks\\xe5 att g\\xf6ra en betydligt enklare tolkning; just genom att v\\xe5ga hoppas f\\xe5r Rubljov f\\xf6rm\\xe5gan att m\\xf6ta undret n\\xe4r det intr\\xe4ffar.

\\n

F\\xf6r man beh\\xf6ver inte tro p\\xe5 Gud f\\xf6r att k\\xe4nna igen sig i filmen. Det r\\xe4cker med att referera till dagsaktuella h\\xe4ndelser, politiska beslut eller sitt eget liv. Som n\\xe4r man \\xe4r f\\xf6r\\xe4lskad utan att veta om k\\xe4rleken \\xe4r besvarad. Eller n\\xe4r man \\xe4r sjuk utan att veta om man ska bli frisk igen. I en m\\xe4ngd situationer uts\\xe4tts vi f\\xf6r h\\xe4ndelser om vilka vi inte vet utg\\xe5ngen. Hur g\\xf6r vi n\\xe4r det enda som \\xe5terst\\xe5r \\xe4r hoppet? Hur lever vi, hur hanterar vi det dag f\\xf6r dag, timma f\\xf6r timma?

\\n

Tarkovskij \\xe5terkommer g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng till den h\\xe4r problematiken i sina filmer. I Offret fr\\xe5n 1986 finns ber\\xe4ttelsen om munken vars l\\xe4rjunge vattnar ett visset tr\\xe4d. Varje dag \\xe5r ut och \\xe5r in vattnar han det vissnade f\\xf6rtorkade tr\\xe4det. Alla skrattar \\xe5t honom, h\\xe5nar honom och skakar p\\xe5 huvudet. Tills en dag n\\xe4r ett l\\xf6v sl\\xe5r ut.

\\n

Men vad hade h\\xe4nt om inget hade intr\\xe4ffat? Hade l\\xe4rjungens handling varit meningsl\\xf6s d\\xe5?

\\n

\\u201dVarf\\xf6r leva i verkligheten n\\xe4r man kan dr\\xf6mma om den\\u201d, skrev den italienska poeten och filmaren Pier Paolo Pasolini och v\\xe4nde p\\xe5 en invand utsaga.

\\n

Som om undret inte finns mitt ibland oss. I naturen, i det liv vi faktiskt lever. Som om inte allt \\xe4r beroende av v\\xe5rt tilltal, v\\xe5r blick eller det vi f\\xf6rm\\xe5r offra f\\xf6r det vi vill n\\xe5.

\\n

Som om sj\\xe4lva upps\\xe5tet vore betydelsel\\xf6st.

\\n

Faktum \\xe4r att upps\\xe5ten styr m\\xe5nga viktiga beslut. Utifr\\xe5n dem formulerar vi v\\xe5ra l\\xf6ften. L\\xf6ften som ocks\\xe5 v\\xe5ra politiker avger i valr\\xf6relsens stund. B\\xe4ttre sjukv\\xe5rd, kortare k\\xf6er, skolor som ger alla samma m\\xf6jlighet till utbildning. Det \\xe4r vad vi har att h\\xe5lla oss i n\\xe4r vi g\\xe5r till valurnorna. Utan garantier m\\xe5ste vi helt enkelt f\\xf6rlita oss p\\xe5 l\\xf6ften. Vi hoppas och tror att de ska genomf\\xf6ras och p\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt f\\xf6rvandlas till verklighet.

\\n

Tarkovskij b\\xe4r med sig arvet efter Dostojevskij, som behandlade problematiken i flera b\\xf6cker. Efter att den unge Raskolnikov i \\u201dBrott och straff\\u201d m\\xf6rdat en pantl\\xe5nerska d\\xf6ms han till ett l\\xe5ngvarigt straffarbete i Sibirien. Det \\xe4r dock det egna samvetet som utg\\xf6r den st\\xf6rsta pl\\xe5gan, men f\\xf6r att han ska f\\xf6r\\xe4ndras kr\\xe4vs n\\xe5got mer. Det \\xe4r tack vare Sonja som dag efter dag v\\xe4ntar p\\xe5 honom som Raskolnikovs inre f\\xf6rvandling \\xe4r m\\xf6jlig. Hennes t\\xe5lmodiga f\\xf6rhoppning, hennes tysta l\\xf6fte om att finnas d\\xe4r \\xe4r den n\\xe5d som f\\xf6rm\\xe5r f\\xf6r\\xe4ndra honom p\\xe5 djupet.

\\n

Men varf\\xf6r ska vi s\\xe4tta v\\xe5r tillit till n\\xe5got s\\xe5 sk\\xf6rt? Vi vet ju att allt \\xe4r f\\xf6r\\xe4nderligt. Att nya situationer uppst\\xe5r, att l\\xf6ften om att \\xe4lska i n\\xf6d och lust har f\\xe4ngslat m\\xe4nniskor i pl\\xe5gsamma \\xe4ktenskap. Vi kastas mellan det f\\xf6r\\xe4nderliga och det eviga.

\\n

Vi l\\xe4ngtar efter n\\xe5got som \\xe4r h\\xe5llbart, men bryter l\\xf6ften till varandra varje dag. Vi lovar att komma p\\xe5 evenemang som vi aldrig dyker upp p\\xe5. Vi \\xe5terber\\xe4ttar saker vi h\\xf6rt i f\\xf6rtroende, kanske f\\xf6r att vi tror att det nog trots allt gynnar en god sak. Samtidigt hoppas vi att v\\xe5r terapeut aldrig bryter sin tystnadsplikt.

\\n

Varf\\xf6r har vi s\\xe5 br\\xe5ttom? Oroliga tar vi temperaturen p\\xe5 l\\xf6ften vi avgivit f\\xf6r att se om de fortfarande b\\xf6r g\\xe4lla. Vi vill helt enkelt inte ha valt fel eller tillh\\xf6ra f\\xf6rlorarna.

\\n

Samtidigt finns risken att vi f\\xf6rlorar oss sj\\xe4lva, att vi inte l\\xe4ngre \\xe4r trov\\xe4rdiga utan ist\\xe4llet g\\xf6r oss till offer f\\xf6r tillf\\xe4lligheternas spel.

\\n

Men varf\\xf6r avge s\\xe5 radikala l\\xf6ften n\\xe4stan om\\xf6jliga att uppfylla? R\\xe4cker det inte med att avl\\xe4sa vardagen och anpassa sig efter den? Utan sin besv\\xe4rliga f\\xf6rpliktelse hade Rubljov kunnat m\\xe5la kriget och fasorna. Det \\xe4r ju det Tarkovskij g\\xf6r i sin film n\\xe4r han iscens\\xe4tter varje detalj av krigets grymheter.

\\n

Men det r\\xe4cker inte. Det Tarkovskij s\\xe4ger \\xe4r att perspektivet \\xe4r viktigt. Ett l\\xf6fte som det Rubljov avger f\\xf6rmedlar ett hopp som kan r\\xe4dda m\\xe4nniskan fr\\xe5n att dras ner i krigets avgrund.

\\n

Det utesluter inte att vi ibland m\\xe5ste svika de l\\xf6ften vi avgivit. Men detta b\\xf6r ske efter att vi utt\\xf6mt alla anstr\\xe4ngningar att h\\xe5lla dem. Bara s\\xe5 kan den som bryter sitt l\\xf6fte beh\\xe5lla sin trov\\xe4rdighet.

\\n

Grethe Rottb\\xf6ll, f\\xf6rfattare

'