BROADCASTS.com

b'

En frihet s\\xe5 fri att den blir fasansfull ett \\xe4mne f\\xf6r f\\xf6rfattare som gjort den stora ensamheten till en gemensam angel\\xe4genhet. Isabella Nilsson ser verklighetens vakande hand vika av.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Uppl\\xe4sare: Sofia strandberg.

Har du n\\xe5gon g\\xe5ng st\\xe5tt vid ett \\xf6verg\\xe5ngsst\\xe4lle i ett mindre samh\\xe4lle och pl\\xf6tsligt blivit varse hur v\\xe4rlden tystnat? Som om verkligheten under n\\xe5gra \\xf6gonblick kommer av sig, st\\xe5r och dagdr\\xf6mmer, innan den ruskar p\\xe5 huvudet och forts\\xe4tter dirigera biltrafiken och f\\xe5gels\\xe5ngen. Kanske \\xe4r du d\\xe5 ocks\\xe5 bekant med den hisnande f\\xf6rnimmelsen av frihet? Ett f\\xf6rundrat Det \\xe4r bara jag och tomheten h\\xe4r. Under ett par sekunder genomfars du av svirrande rymd och o\\xe4ndlighet, l\\xe4tt berusning; en eruption av evighet mellan inandning och utandning.

Men denna epifaniska frihetsk\\xe4nsla \\xe4r totalt avh\\xe4ngig av tilldragelsens flyktighet; redan efter n\\xe5gon minut m\\xe5ste verkligheten \\xe5terv\\xe4nda till din sida, ta dig i handen och skynda \\xf6ver gatan n\\xe4r trafikljuset sl\\xe5r om till gr\\xf6nt. Allt annat vore riskabelt, allt annat f\\xf6r\\xf6dande f\\xf6r den tillit du med \\xe5ren byggt upp. F\\xf6r hur bristf\\xe4llig och v\\xe5rdsl\\xf6s verkligheten \\xe4n \\xe4r i sitt f\\xf6rmyndarskap \\xf6ver m\\xe4nskligheten s\\xe5 har den lovat dig \\xe5tminstone ett minimum av stabilitet: att den alltid kommer att finnas d\\xe4r.

Tyv\\xe4rr h\\xe4nder det att verkligheten sviker \\xe4ven detta \\xe5tagande. Den \\xf6verger en m\\xe4nniska och l\\xe4mnar henne vind f\\xf6r v\\xe5g utan minsta f\\xf6rklaring. Minut efter minut passerar utan att den ger sig till k\\xe4nna och tar sin skyddsling i famnen och skrattande ber om urs\\xe4kt f\\xf6r sitt elaka spratt. Timmarna g\\xe5r, dagarna, veckorna, m\\xe5naderna\\u2026 Den initiala k\\xe4nslan av frihet \\xf6verg\\xe5r i en f\\xf6rlamande och kuslig \\xe5ngest. Den fasansfulla f\\xf6rnimmelsen av frihet. Det \\xe4r bara jag och tomheten h\\xe4r.

V\\xe4rldslitteraturen \\xe4r full av ber\\xe4ttelser om m\\xe4nniskor som under l\\xe5nga perioder l\\xe4mnats ensamma och tvingats sk\\xf6ta sig sj\\xe4lva, n\\xe4stan helt utan kontakt med verkligheten. Under epitet som excentriker, byf\\xe5nar, galningar, neurotiker, dagdr\\xf6mmare och magiska t\\xe4nkare lever de, alltefter f\\xf6rm\\xe5ga, i sin egen lilla v\\xe4rld. I min bokhylla h\\xf6r dessa solit\\xe4rers vittnesm\\xe5l till de mest tummade och l\\xe4sta volymerna. De l\\xe4mnar mig ingen ro, jag l\\xe4ser och l\\xe4ser om, i jakt p\\xe5 ett slutgiltigt avg\\xf6rande: vem \\xf6vergav vem? Var det m\\xe4nniskan som flydde verkligheten eller verkligheten som flydde m\\xe4nniskan?

V\\xe4rldslitteraturens kanske allra ensammaste m\\xe4nniska m\\xf6ter vi i Mircea C\\u0103rt\\u0103rescus bok Melancolia, \\xf6versatt till svenska av Inger Johansson. I ber\\xe4ttelsen Broarna lever en fem\\xe5rig pojke \\xf6vergiven i en l\\xe4genhet d\\xe4r tiden har frusit fast i ett stumt, of\\xf6r\\xe4nderligt och evigt nu. Alltsedan den dagen mamman gick ut f\\xf6r att handla och sedan gl\\xf6mde att komma tillbaka har det varit s\\xe5. I dagar, veckor, m\\xe5nader, \\xe5r, decennier, \\xe5rhundraden, \\xe5rtusenden har pojken varje morgon betraktat sin spinkiga fem\\xe5ringskropp i badrumsspegeln utan att skymta minsta f\\xf6r\\xe4ndring. Sitt namn har han gl\\xf6mt. Fragment av minnen fr\\xe5n sin tidigare tillvaro genomkorsar honom ibland med en blixtrande sm\\xe4rta, men oftast minns han ingenting alls. Om eftermiddagarna leker han med sina leksaker h\\xe4sten, katten och clownen, alltid samma lek, och om kv\\xe4llarna vaggar han sig sj\\xe4lv till s\\xf6mns invirad i mammans gula sat\\xe4ngt\\xe4cke. Ibland sl\\xe5r han p\\xe5 radion, den spelar alltid samma nostalgiska jazzmelodier och han kan dem sedan l\\xe4nge utantill. Men hopkrupen framf\\xf6r apparaten, hypnotiserad av ljuset fr\\xe5n den osynliga lampan som belyser v\\xe5gl\\xe4ngdsskalan, blir han \\xe4nd\\xe5 kvar i timmar. C\\u0103rt\\u0103rescu skriver: \\u201dD\\xe4r han l\\xe5g p\\xe5 kn\\xe4 p\\xe5 golvet, speglad i de lackade sk\\xe5pd\\xf6rrarna, s\\xe5g det ut som han tillbad n\\xe5gon avgud, en melankolins hypnotiska, grymma avgud.\\u201d

Att f\\xf6lja den lilla pojkens tr\\xf6stl\\xf6sa f\\xf6rflyttningar mellan l\\xe4genhetens olika rum \\xe4r fullst\\xe4ndigt hj\\xe4rtsk\\xe4rande, och kanske har mer \\xe4n en l\\xe4sare tvingats l\\xe4gga ifr\\xe5n sig boken och ta ett djupt andetag, n\\xe4r pojken vid ett tillf\\xe4lle lyckas \\xf6ppna ytterd\\xf6rren, bara f\\xf6r att m\\xf6tas av en v\\xe4gg av kompakt jord som fyller hela trapphuset.

Hur och om pojken lyckas bryta sin isolering skall h\\xe4r inte avsl\\xf6jas helt, men l\\xe5t oss konstatera att C\\u0103rt\\u0103rescu inte \\xe4r den typ av f\\xf6rfattare som skulle f\\xe5 f\\xf6r sig att tumma p\\xe5 sanningens komplexa natur till f\\xf6rm\\xe5n f\\xf6r ett lyckligt slut. Med sitt sagoaktiga spr\\xe5k gr\\xe4ver han sig ist\\xe4llet envist in mot den mytiska och mystiska sanningsk\\xe4rna, som ligger inkapslad i ensamhetens epicentrum. Det \\xe4r dock talande att han gett pojkens ber\\xe4ttelse titeln Broarna. P\\xe5 ett plan g\\xe5r ber\\xe4ttelsen n\\xe4mligen alldeles utm\\xe4rkt att l\\xe4sa som en studie i den moderna psykologins utvecklingsl\\xe4ra; det handlar om modersseparation och om er\\xf6vrandet av ett autonomt subjekt, om barnet som kommet till ett visst stadie av utveckling m\\xe5ste sluta anv\\xe4nda modern som l\\xe4nk mellan sig sj\\xe4lv och omv\\xe4rlden, f\\xf6r att ist\\xe4llet p\\xe5 n\\xe5got outgrundligt s\\xe4tt uppr\\xe4tta en egen direktf\\xf6rbindelse med v\\xe4rlden. Broar, om man s\\xe5 vill, mellan barnets inre magisk-realistiska perceptionsv\\xe4rld och den yttre konkreta livsmilj\\xf6n.

Den svenska utg\\xe5vans baksidestext beskriver Melancolia som en samling historier som skildrar de traumatiska separationer som pr\\xe4glar v\\xe5ra metamorfoser i f\\xf6rvandlingen fr\\xe5n barn till vuxen. S\\xe5dana historier lider varken min av separations\\xe5ngest b\\xe5gnande bokhylla eller v\\xe4rldslitteraturen i stort n\\xe5gon brist p\\xe5. Det som g\\xf6r C\\u0103rt\\u0103rescus bok till ett s\\xe5 betydande bidrag \\xe4r hur v\\xe4l han lyckas illustrera att det inte bara \\xe4r separationen fr\\xe5n modern och barndomshemmet som utg\\xf6r uppv\\xe4xt\\xe5rens traumatiska f\\xf6rluster; var och en av v\\xe5ra metamorfoser p\\xe5 v\\xe4gen mot vuxenblivande inneb\\xe4r ocks\\xe5 en f\\xf6rlust av den verklighet vi ditintills f\\xf6rlitat oss p\\xe5. Ber\\xf6vade denna f\\xf6rvandlas livet till en allvarsam gissningslek med v\\xe5rt subjekt som insats. I tider av existentiell f\\xf6rvandling och omorientering \\xe4r v\\xe5r f\\xf6rm\\xe5ga, eller of\\xf6rm\\xe5ga, att \\xe5teruppr\\xe4tta kontakten med verkligheten helt avg\\xf6rande f\\xf6r lekens utg\\xe5ng.

Ifr\\xe5ga om m\\xe4nniskors s\\xe4tt att fungera i mellanm\\xe4nskliga relationer pratar man om anknytningsm\\xf6nster. Man skiljer mellan trygg och otrygg anknytning. M\\xe4nniskor med ett tryggt anknytningsm\\xf6nster har fr\\xe5n barndomen med sig en erfarenhet av att f\\xe5 sina behov av n\\xe4rhet och omsorg tillgodosedda, och k\\xe4nner d\\xe4rf\\xf6r som vuxna tillit till sin  omgivning. M\\xe4nniskor med ett otryggt anknytningsm\\xf6nster har fr\\xe5n barndomen med sig erfarenheten av att bli avvisade, f\\xf6rsummade eller \\xf6vergivna n\\xe4r de s\\xf6kt st\\xf6d och tr\\xf6st. Som vuxna pr\\xe4glas deras sociala liv av misstro och os\\xe4kerhet, som kan ta sig uttryck i s\\xe5v\\xe4l ett \\xf6verdrivet behov av bekr\\xe4ftelse som en \\xf6verdriven r\\xe4dsla f\\xf6r att beh\\xf6va andra m\\xe4nniskor.

Det \\xe4r bara jag och tomheten h\\xe4r. Fr\\xe5gan forts\\xe4tter hems\\xf6ka mig: vem \\xf6vergav vem? \\xc4r det jag som flyr verkligheten eller verkligheten som flyr mig? \\xc4r det jag, eller kanske snarare verkligheten, som lider av ett otryggt anknytningsm\\xf6nster?

Isabella Nilsson, f\\xf6rfattare och \\xf6vers\\xe4ttare

Litteratur

Mircea C\\u0103rt\\u0103rescu: Melancolia. \\xd6vers\\xe4ttning: Inger Johansson. Albert Bonniers f\\xf6rlag, 2023.