BROADCASTS.com

b'

Utsikten pr\\xe4glade en g\\xe5ng bilden av en stad. Anna Blennow \\xe5ker upp p\\xe5 fj\\xe4llet och reflekterar \\xf6ver betydelsen av att betrakta v\\xe4rlden lite grann fr\\xe5n ovan.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Linbanan upp p\\xe5 fj\\xe4llet s\\xe4tter sig i sakta i r\\xf6relse. Bara en br\\xe4cklig sittkorg skiljer mig fr\\xe5n avgrunden under mina f\\xf6tter, och ovanf\\xf6r mitt huvud bara de tunna, knakande metallvajrarna och den o\\xe4ndliga rymden. Jag blundar och r\\xe4knar sekunder under den tjugo minuter l\\xe5nga f\\xe4rden.

D\\xe4ruppe \\xe4r allting annorlunda, ovanf\\xf6r tr\\xe4dgr\\xe4nsen, n\\xe4ra till molnen. Allt \\xe4r s\\xe5 rent, den iskalla b\\xe4cken, b\\xe4ren p\\xe5 marken. En annan v\\xe4rld, men \\xe4nd\\xe5 samma. Och nu har jag ingen svindel n\\xe4r jag l\\xe5ter blicken flyga ut \\xf6ver djupet, ut \\xf6ver utsikten. D\\xe4r ligger sj\\xf6n som en levande, glittrande karta, d\\xe4r borta reser sig fj\\xe4llmassiven som m\\xe4ktiga v\\xe5gor, och allting \\xe4r n\\xe4ra och samtidigt obegripligt l\\xe5ngt borta.

Det var under romantiken, p\\xe5 1700-talet, som bergsbestigning och alpturism f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen blev en fluga. Dessf\\xf6rinnan hade h\\xf6ga och otillg\\xe4ngliga berg fr\\xe4mst betraktats som hinder p\\xe5 v\\xe4gen, op\\xe5litliga och oregelbundna, motsatsen till det kultiverade landskapets sk\\xf6nhet. Men nu skulle bergskl\\xe4ttrarna b\\xe5de f\\xf6rtjusas och f\\xf6rskr\\xe4ckas av den vilda naturen p\\xe5 tillf\\xe4lligt bes\\xf6k i en annan v\\xe4rld ovanf\\xf6r molnen.

Men utsikten hade tj\\xe4nat en avg\\xf6rande roll f\\xf6r resor och resen\\xe4rer redan l\\xe5ngt innan dess. T\\xe4nk dig till exempel att du kommer till en ok\\xe4nd plats, en stad, en by, i en tid d\\xe5 kartor och bilder och texter \\xe4nnu inte var l\\xe4ttillg\\xe4ngliga och massproducerade. Hur skulle du b\\xe4ra dig \\xe5t f\\xf6r att f\\xf6rst\\xe5 var du hamnat?

Den italienske 1500-talsf\\xf6rfattaren Anton Francesco Doni visste p\\xe5 r\\xe5d. Var och en som bor i en stad och k\\xe4nner den v\\xe4l, och som ska v\\xe4gleda en fr\\xe4mling som just anl\\xe4nt dit, b\\xf6rjar med att visa de vackraste och mest v\\xe4lk\\xe4nda landm\\xe4rkena och monumenten. Sedan b\\xf6r bes\\xf6karen ledas till n\\xe5gon h\\xf6g byggnad, eller kanske n\\xe5got litet berg i n\\xe4rheten. D\\xe4rifr\\xe5n demonstreras stadens l\\xe4ge, bredd och l\\xe4ngd, de viktigaste offentliga byggnaderna, gatorna och allt annat, och genom utsikten fr\\xe5n denna h\\xf6gt bel\\xe4gna plats kan g\\xe4sten forma sig en f\\xf6rest\\xe4llning, en id\\xe9 om staden och platsen.

Tidiga kartbilder \\xf6ver platser som Florens och Rom utgick fr\\xe5n samma princip n\\xe4r de framst\\xe4llde st\\xe4derna sedda snett uppifr\\xe5n, som om betraktaren stod p\\xe5 en h\\xf6jd och s\\xe5g ut \\xf6ver staden: precis en s\\xe5dan bild som Anton Francesco Donis bes\\xf6kare pr\\xe4glade in visuellt i sitt synminne. Hus och byggnader tecknades i miniatyr, men metoden gjorde det ofta sv\\xe5rt att urskilja gator och \\xf6ppna platser bland alla fasader. Det var helt enkelt monumenten man skulle navigera efter snarare \\xe4n v\\xe4gstr\\xe4ckningar och infrastruktur.

Det var f\\xf6rst senare man kom att \\xf6verg\\xe5 mer generellt till de schematiska och skalenliga kartor vi \\xe4r vana vid idag, d\\xe4r gator och kvarter tecknas i abstrakt kontur sedda rakt uppifr\\xe5n \\u2013 en praktik som naturligtvis kr\\xe4vde en helt annan teknisk apparat f\\xf6r sitt genomf\\xf6rande.

Kartan formad som en utsikt var inte bara informativ utan ocks\\xe5 vacker. De stora kartverken fr\\xe5n 1500- och 1600-talen h\\xe4ngde ofta som monumentala smycken p\\xe5 v\\xe4ggen i de rikas och m\\xe4ktigas bibliotek, och tj\\xe4nade s\\xe4kert just b\\xe5da syften: att f\\xf6rtjusa och att undervisa betraktaren. Och inte bara det. Att \\xe4ga bilden \\xf6ver staden, att ensam ha \\xe4gander\\xe4tt och tillg\\xe5ng till en s\\xe5dan karta, var ocks\\xe5 ett uttryck f\\xf6r makt.

I guideb\\xf6cker fr\\xe5n 1800-talet och det tidiga 1900-talet f\\xf6renades s\\xe5 de tv\\xe5 huvudfunktionerna hos utsikten som fenomen: den estetiska, k\\xe4nsloladdade upplevelsen och den pedagogiska och praktiska aspekten. I bokf\\xf6rlaget Baedekers guide till Italien fr\\xe5n 1926 uppmanas den som reser till Rom att ta sig till n\\xe5gon av stadens b\\xe4sta utsiktspunkter, till exempel kullen Pincio i nord\\xf6stra delen av staden. H\\xe4r, skriver guideboken, f\\xe4ngslas blicken st\\xe4ndigt av n\\xe5gonting nytt: Peterskyrkans m\\xe4ktiga kupol och Vatikanens cypresser \\xe5t h\\xf6ger, pinjerna p\\xe5 Gianicolo till v\\xe4nster, och d\\xe4remellan noggrant uppr\\xe4knade kyrktorn, kolonner och monument. \\xd6verv\\xe4ldigande sk\\xf6nhet och betryggande ordning str\\xe5lade samman under betraktarens blick.

Men h\\xe4r tydligg\\xf6rs ocks\\xe5 utsiktens sociala aspekt: p\\xe5 Pincio samlades mot kv\\xe4llen den f\\xf6rn\\xe4ma v\\xe4rlden i sina automobiler och vagnar, och turister, aristokrater och prelater str\\xf6vade om varandra till tonerna av parkens konsertmusik med hela Rom som kuliss. Man skulle inte bara se ut \\xf6ver utsikten \\u2013 man skulle ocks\\xe5 synas vid den.

N\\xe4r Baedekerf\\xf6rlaget b\\xf6rjade publicera guideb\\xf6cker till de nordiska l\\xe4nderna mot slutet av 1800-talet var programf\\xf6rklaringen n\\xe4stan pl\\xe5gsamt tydlig. Till Sverige och Norden reser man inte f\\xf6r att uppleva konst och civilisation. H\\xe4r finns ingenting som kan m\\xe4ta sig med Europas kultur, nja, m\\xf6jligen Stockholm i s\\xe5 fall. Nej, det \\xe4r naturen som \\xe4r sj\\xe4lva m\\xe5let, den vilda naturen och ensamheten l\\xe5ngt ifr\\xe5n tr\\xe4ngsel och turistgrupper. S\\xe5 n\\xe4r de traditionella Baedekerstj\\xe4rnorna skulle delas ut - en f\\xf6r n\\xe5got sev\\xe4rt, tv\\xe5 f\\xf6r n\\xe5got exceptionellt - var det inte fr\\xe4mst monument och byggnader som markerades. Det var naturscenerier som brusande vattenfall, str\\xf6mmande forsar och \\u2013 framf\\xf6r allt \\u2013 utsikter. Efter den m\\xf6dosamma vandringen upp p\\xe5 \\xc5reskutan, Dundret eller kanske V\\xe5rdkasberget i H\\xe4rn\\xf6sand utlovas en undersk\\xf6n utsikt som bel\\xf6ning. Och \\xe4ven i st\\xe4der anv\\xe4nds utsikten f\\xf6r att skapa s\\xe5v\\xe4l k\\xe4nslor som kunskap. K\\xe4rnan, Helsingborgs medeltida borgtorn, f\\xe5r ingen stj\\xe4rna, men det f\\xe5r utsikten mot Sundet och Danmark fr\\xe5n dess h\\xf6gsta topp. Uppsala slott \\xe4r inte p\\xe5 l\\xe5nga v\\xe4gar lika sev\\xe4rt som utsikten d\\xe4rifr\\xe5n \\xf6ver staden. Och den som st\\xe4ller sig p\\xe5 Norrbro i Stockholm (en stj\\xe4rna) f\\xe5r en b\\xe5de pittoresk och instruktiv vy \\xf6ver staden, vattnet och holmarna.

Men ut\\xf6ver dessa tv\\xe5 egenskaper, sk\\xf6nhet och anv\\xe4ndbarhet, finns det ocks\\xe5 en befriande lekfullhet i upplevelsen av en utsikt: det normala, jordbundna perspektivet \\xe4r tillf\\xe4lligt upph\\xe4vt, skalan omkastad, h\\xf6gt och l\\xe5gt byter plats. \\xc4r det kanske det som lockar oss allra mest, och som f\\xe5r oss att ofr\\xe5nkomligen dras till utsiktstorn och till bergets h\\xf6gsta punkt, som f\\xe5r oss att \\xf6vervinna tr\\xf6tthet och h\\xf6jdskr\\xe4ck p\\xe5 v\\xe4gen mot toppen?

D\\xe4r jag st\\xe5r uppe p\\xe5 fj\\xe4llet \\u2013 dit jag rest i fotsp\\xe5ren av Baedekers guide fr\\xe5n 1906 \\u2013 \\xe4r jag bara en obetydlig del av det gigantiska landskap som omger mig. Jag v\\xe4ger oerh\\xf6rt l\\xe4tt j\\xe4mf\\xf6rt med de ur\\xe5ldriga bergskedjornas massiva tyngd. Och samtidigt, n\\xe4r jag blickar mot bergen, krymper de i skala och ryms mellan tumme och pekfinger. Det \\xe4r b\\xe5de komiskt och skr\\xe4mmande p\\xe5 samma g\\xe5ng att se det stora bli litet och sj\\xe4lv vara b\\xe5de mindre och st\\xf6rre \\xe4n allt.

N\\xe4r jag tar linbanan ner f\\xf6r fj\\xe4llsidan v\\xe5gar jag \\xf6ppna \\xf6gonen och kika lite f\\xf6rsiktigt. D\\xe4r ringlar sig v\\xe4gen fram f\\xf6rbi fj\\xe4llstationen, d\\xe4r g\\xe5r j\\xe4rnv\\xe4gen, d\\xe4r breder sj\\xf6n ut sig \\xe5t \\xf6ster, och norrut \\xe4r v\\xe4gl\\xf6st land och gr\\xe4nsen till Norge. F\\xf6r ett \\xf6gonblick r\\xe5der en underbar ordning i v\\xe4rlden, en ordning som \\xe4r b\\xe5de sk\\xf6nhet och trygghet. S\\xe5 s\\xe4tter jag f\\xf6tterna p\\xe5 marken: allt \\xe4r \\xe5ter som vanligt.

Anna Blennow, latinforskare och poet

Litteratur

Thomas Frangenberg, \\u201dChorographies of Florence. The Use of City Views and City Plans in the Sixteenth Century\\u201d, Imago Mundi, Vol. 46 (1994), ss. 41\\u201364.

Anton Francesco Doni, \\u201dI Mondi\\u201d, Venedig 1552.

Baedekers Italien von den Alpen bis Neapel, 1926.

Baedekers Schweden und Norwegen, 1906.

Bj\\xf6rn Billing, \\u201dUtsikt fr\\xe5n en bergstopp\\u201d, ellerstr\\xf6ms f\\xf6rlag 2017.