BROADCASTS.com

b'

N\\xe4r \\xe4r m\\xe4nniskan vild och n\\xe4r \\xe4r hon civiliserad? Venetianarnas syn p\\xe5 skogen p\\xe5 1700-talet kan l\\xe4ra oss mycket om vilka vi \\xe4r och kan vara. Id\\xe9historikern Julia Nordblad reflekterar \\xf6ver tr\\xe4dens tid.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publiceras 2020.

Tr\\xe4det kallades Senatorn, men eftersom det var s\\xe5 gammalt var det namnet f\\xf6rst\\xe5s bara det senaste i en l\\xe5ng rad. N\\xe4r tr\\xe4det en g\\xe5ng varit ungt hade varken kristendom eller islam funnits i v\\xe4rlden, och n\\xe4r europ\\xe9er d\\xf6k upp p\\xe5 den halv\\xf6 p\\xe5 den nordamerikanska kontinenten d\\xe4r det levde, hade det redan st\\xe5tt d\\xe4r och l\\xe5ngsamt l\\xe5tit r\\xf6tterna treva sig genom marken i tretusen \\xe5r. En bra bit in p\\xe5 dess fj\\xe4rde \\xe5rtusende hade en svensk upplysningsman ordnat all v\\xe4rldens v\\xe4xter och djur i ett enda system, och d\\xe4rmed givit tr\\xe4det ett annat av dess namn: Taxodium distichum, sumpcypress.

Stefano Mancuso och Alessandra Viola beskriver i boken \\u201dIntelligenta v\\xe4xter: Den \\xf6verraskande vetenskapen om v\\xe4xternas hemliga liv\\u201d det evolution\\xe4ra v\\xe4gsk\\xe4l som f\\xf6r femhundra miljoner \\xe5r sedan skiljde v\\xe4xterna fr\\xe5n djuren. D\\xe5 f\\xf6ddes tv\\xe5 radikalt olika, men b\\xe5da framg\\xe5ngsrika, f\\xf6rslag p\\xe5 hur livet kan utvecklas och m\\xe5ngfaldiga sig in i framtiden. Ett stillast\\xe5ende och l\\xe5ngsamt v\\xe4xtliv mot ett kortare, r\\xf6rligt djurliv.

Medan tr\\xe4det i en oavbruten r\\xf6relse, decennium efter decennium, \\xe5rhundrade efter \\xe5rhundrade str\\xe4cker sig mot solen smattrar v\\xe5ra livstider f\\xf6rbi. Stater, ja hela civilisationer dyker upp och f\\xf6rsvinner igen. Stillast\\xe5ende r\\xf6r sig tr\\xe4det f\\xf6rbi oss, in i framtiden.

Vi lever sida vid sida genom ett helt m\\xe4nniskoliv, f\\xf6r tr\\xe4det ett \\xf6gonblick. Tr\\xe4dets tid g\\xf6r m\\xe4nniskan g\\xe5tfull: vilka \\xe4r vi egentligen, vi r\\xf6rliga, kortlivade?

M\\xe5nga samh\\xe4llen har f\\xf6rs\\xf6kt str\\xe4cka sig efter tr\\xe4dens tid f\\xf6r att s\\xe4kra tillg\\xe5ngen p\\xe5 timmer och br\\xe4nsle. Inte hugga f\\xf6r tidigt, inte allt p\\xe5 en g\\xe5ng, ge sig till t\\xe5ls. Genom hela moderniteten har statstj\\xe4nstem\\xe4n, politiker och filosofer brottats med fr\\xe5gan om vad som kan f\\xf6rm\\xe5 m\\xe4nniskor att anpassa sig till den l\\xe5nga tiden? Svaren har varit olika, och varje samh\\xe4lles f\\xf6rh\\xe5llande till tr\\xe4den har d\\xe4rf\\xf6r ocks\\xe5 speglat vad det har trott om m\\xe4nniskan.

I ren\\xe4ssansrepubliken Venedig var tr\\xe4dens tid en st\\xe4ndig huvudv\\xe4rk. Historiken Karl Appuhn beskriver i boken \\u201dA Forest on the Sea\\u201d hur Venedig byggde hela sin existens p\\xe5 handel och milit\\xe4ra expeditioner sj\\xf6v\\xe4gen. Det var en stat vars glans och \\xe4ra kr\\xe4vde skepp p\\xe5 skepp av tr\\xe4, en hel skog p\\xe5 havet. F\\xf6r att garantera republikens fortlevnad byggde den venetianska politiska klassen under loppet av fyra hundra \\xe5r upp ett intrikat system av lagar och institutioner f\\xf6r att hush\\xe5lla med skogen s\\xe5 att det alltid skulle finnas timmer av tillr\\xe4cklig storlek att bygga fartyg av.

I b\\xf6rjan av 1700-talet skickade den venetianska senaten ut en skogsinspekt\\xf6r vid namn Leonardo Mocenigo f\\xf6r att inventera skogarna p\\xe5 fastlandet. Han gick grundligt till v\\xe4ga. N\\xf6jde sig inte med att avl\\xe4gga rapport om ekbest\\xe5ndet, utan f\\xf6rs\\xf6kte ocks\\xe5 utveckla den politiska vokabul\\xe4r han tyckte att ett samh\\xe4lle beh\\xf6vde n\\xe4r det var helt beroende av en v\\xe4xt som tog flera \\xe5rhundraden p\\xe5 sig att bli f\\xe4rdig f\\xf6r sk\\xf6rd. Mocenigo hittade orden f\\xf6r vad han s\\xe5g som principerna bakom en l\\xe5ngsiktig skogspolitik.

Genom att anv\\xe4nda italienskans olika ord f\\xf6r skog illustrerade han hur skogspolitiken i grunden handlade om m\\xe4nniskan. Bosco var den skog som sk\\xf6ttes v\\xe4l, det vill s\\xe4ga som brukades enligt republikens principer, med det allm\\xe4nna b\\xe4sta i meningen samh\\xe4llets l\\xe5ngsiktiga intressen f\\xf6r \\xf6gonen. Kontrasten var selva, vildmarken. Men inte vildmarken som vi t\\xe4nker oss den idag, som den or\\xf6rda naturen, utan vildmarken som den natur d\\xe4r den vilda m\\xe4nniskan f\\xe5tt h\\xe4rja och det kortsiktiga egenintresset styra. B\\xe5de bosco och selva var allts\\xe5 m\\xe4nniskans skogar. Den avg\\xf6rande skillnaden l\\xe5g inte i huruvida m\\xe4nniskan alls hade brukat naturen, utan i vem hon varit n\\xe4r hon gjort det. Vad hon l\\xe5tit sig drivas av n\\xe4r hon planerat, och huggit eller avst\\xe5tt och l\\xe5tit tr\\xe4den st\\xe5 kvar. Hur l\\xe5ngt fram\\xe5t hon sett.

Mocenigos s\\xe4tt att f\\xf6rest\\xe4lla sig relationen mellan m\\xe4nniskan, republiken och naturen var inte fr\\xe4mmande f\\xf6r hans publik, allts\\xe5 de venetianska senatorerna. De var vana vid att betrakta de politiska institutionerna som garanter f\\xf6r det l\\xe5ngsiktiga allm\\xe4nintresset. Men Mocenigos ord f\\xf6r skogen st\\xe4ller fr\\xe5gor vi \\xe4r mindre vana vid idag. N\\xe4r \\xe4r m\\xe4nniskan vild och n\\xe4r \\xe4r hon civiliserad? Vad beh\\xf6vs f\\xf6r att h\\xe5lla den vilda, den kortsiktiga, m\\xe4nniskan borta fr\\xe5n skogen?

Venetianarnas framtid h\\xe4ngde p\\xe5 tillg\\xe5ngen p\\xe5 h\\xf6gklassigt timmer och de byggde d\\xe4rf\\xf6r upp en byr\\xe5krati och ett politiskt spr\\xe5k som garanterade att tr\\xe4den fick st\\xe5 i ett par hundra \\xe5r. V\\xe5r framtid \\xe4r beroende av riktiga skogar, f\\xf6r att d\\xe4mpa den globala upphettningen och dess effekter, binda koldioxid och jord, r\\xe4dda n\\xe5gra av alla de arter som riskerar att f\\xf6rsvinna f\\xf6r alltid. Venedigs villkor \\xe4r p\\xe5 s\\xe5 s\\xe4tt ocks\\xe5 v\\xe5rt: utan tr\\xe4d ingen framtid. Kan vi l\\xe4ra oss n\\xe5got av venetianarna, deras institutioner och ord f\\xf6r tr\\xe4dens tid?

Den sumpcypress som kallades Senatorn var v\\xe4lk\\xe4nd i sin trakt i det som idag \\xe4r Florida. Med sin n\\xe4stan fyrtio meter h\\xf6ga, till stor del ih\\xe5liga stam var den ett landm\\xe4rke i terr\\xe4ngen, liksom i m\\xe4nniskors minnen och vanor. Klockan halv sex p\\xe5 morgonen den sextonde januari 2012 kr\\xf6p tjugosex\\xe5riga Sara Barnes in d\\xe4r, som hon brukade, f\\xf6r att i lugn och ro f\\xe5 r\\xf6ka sitt metamfetamin. Som vanligt gjorde hon upp en liten eld f\\xf6r att se b\\xe4ttre. Just den h\\xe4r dagen m\\xe5ste Sara ha varit ostadig p\\xe5 handen, f\\xf6r pl\\xf6tsligt hade elden spritt sig till tr\\xe4dets stam, och gick inte att sl\\xe4cka l\\xe4ngre. N\\xe4r brandk\\xe5ren kom brann sumpcypressen som en skorsten och var bortom r\\xe4ddning. Senatorn blev dess sista namn.

M\\xe4nniskan har potential f\\xf6r allt. Av alla r\\xf6rliga livsformer \\xe4r hon den r\\xf6rligaste. Ocks\\xe5 hennes f\\xf6rh\\xe5llande till tid \\xe4r f\\xf6r\\xe4nderligt. Hon kan offra vad som helst f\\xf6r ruset sju minuter bort, eller planera f\\xf6r de kommande tre hundra \\xe5ren. Fr\\xe5gan \\xe4r \\xe5t vilken m\\xe4nniska ett samh\\xe4lle anf\\xf6rtror skogen. V\\xe5rt f\\xf6rh\\xe5llande till tr\\xe4den \\u2013 milj\\xf6fr\\xe5gan om man s\\xe5 vill \\u2013 handlar inte s\\xe5 mycket om v\\xe5rt f\\xf6rh\\xe5llande till naturen som om v\\xe5rt f\\xf6rh\\xe5llande till oss sj\\xe4lva. Vem v\\xe5rt samh\\xe4lle tror att m\\xe4nniskan \\xe4r, och vem det g\\xf6r henne till.

Hur har vi det med tr\\xe4dens tid idag? Har vi ens ord f\\xf6r den? \\xc4r det selva eller bosco som Sveaskog kalhugger?

Kortsynta myllrar vi kring tr\\xe4dens f\\xf6tter, \\xe4gnar dem s\\xe4llan n\\xe5gon uppm\\xe4rksamhet. \\xc4nd\\xe5 \\xe4r v\\xe5r tillvaro tr\\xe4dens och v\\xe4xternas verk. N\\xe4r de en g\\xe5ng i prekambrisk tid l\\xe4mnade livet i havet f\\xf6r\\xe4ndrades allt. Det var de som syresatte luften, s\\xe4nkte koldioxidhalten i atmosf\\xe4ren och temperaturen p\\xe5 jorden. V\\xe4xterna skapade l\\xe5ngsamt de r\\xe4tta omst\\xe4ndigheterna f\\xf6r en evolution\\xe4r explosion av alltmer komplexa livsformer. De genererade hela den biokemiska sf\\xe4r p\\xe5 planetens yta d\\xe4r det r\\xf6rliga livet kunde m\\xe5ngfaldigas, d\\xe4r m\\xe4nniskan kunde utvecklas. De skapade den enda v\\xe4rld vi kan leva i, den v\\xe4rld d\\xe4r solljus silas gr\\xf6nt och skuggor r\\xf6r sig i vinden.

Julia Nordblad, id\\xe9historiker

Litteratur

Karl Appuhn, \\u201cA Forest on the Sea: Environmental Expertise in Renaissance Venice\\u201d, Johns Hopkins University Press, 2009.

Jaboury Ghazoul, \\u201cForests: A Very Short Introduction\\u201d, Oxford University Press, 2015.

Stefano Mancuso och Alessandra Viola, \\u201dIntelligenta v\\xe4xter: Den \\xf6verraskande vetenskapen om v\\xe4xternas hemliga liv\\u201d, \\xf6vers\\xe4ttning Olov Hyllienmark, Bazar, 2018.

Richard Powers, \\u201cThe Overstory\\u201d, Random House UK, 2018.

Rachel Sussman, \\u201cThe Oldest Living Things in the World\\u201d, The University of Chicago Press, 2014.