BROADCASTS.com

b'

Den europeiska bilden av Stilla havets \\xf6v\\xe4rld liknar en dr\\xf6m, f\\xf6r dem som redan bodde h\\xe4r var kolonisat\\xf6rernas ankomst en mardr\\xf6m. Per J Andersson sp\\xe5rar arvet i litteraturen.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes ursprungligen 2022-11-16.

Stilla havet \\xe4r v\\xe4rldens st\\xf6rsta hav och t\\xe4cker en tredjedel av planetens yta. \\xc4nd\\xe5 \\xe4r den v\\xe4rld som existerar h\\xe4r i stort sett ok\\xe4nd f\\xf6r gemene v\\xe4sterl\\xe4nning. Oceanien \\xe4r den v\\xe4rldsdel vi har vagast uppfattning om. Visst, Australien och Nya Zeeland \\xe4r ganska bekanta, men om vi zoomar in p\\xe5 kartan lite l\\xe4ngre \\xf6sterut s\\xe5 ser vi en v\\xe4rld som p\\xe5minner om sm\\xe5 dammkorn mot en klarbl\\xe5 tapet. D\\xe5 uppt\\xe4cker vi ocks\\xe5 att \\xf6arna i det stora havet delats in i tre geografiska omr\\xe5den:

Melanesien, Mikronesien och Polynesien.

De svarta \\xf6arna, De sm\\xe5 \\xf6arna och De m\\xe5nga \\xf6arna.

F\\xe5 nyheter n\\xe5r oss h\\xe4rifr\\xe5n. Och \\xe4nnu f\\xe4rre b\\xf6cker skrivna av n\\xe5gon som kommer h\\xe4rifr\\xe5n. D\\xe4remot \\xe4r ju de flesta av oss bekanta med ber\\xe4ttelser med utifr\\xe5nperspektiv som Robinson Crusoe och Pippi L\\xe5ngstrump i S\\xf6derhavet.

S\\xf6derhavet var det gamla svenska namnet p\\xe5 detta hav som Magellan fanns s\\xe5 lugnt att han namngav det Mar Pacifico, det fridfulla havet. Men det var knappast det f\\xf6rsta namnet p\\xe5 denna v\\xe4ldiga havsmassa. Europ\\xe9erna var heller inte f\\xf6rst med att kartl\\xe4gga omr\\xe5det eller att betrakta det som en helhet. Men det finns avg\\xf6rande skillnader i hur Stillahavsomr\\xe5dets ursprungsbefolkningar och kolonisat\\xf6rerna betraktade vad de s\\xe5g. N\\xe4r europ\\xe9erna drog gr\\xe4nser mellan sina er\\xf6vringar och isolerade \\xf6arna fr\\xe5n varandra f\\xf6rvandlades havet till ett slags mellanrum, en tomhet. Det \\xe4r, med den amerikanske historikern John R Gillis ord, att t\\xe4nka arkipelagiskt. Men medan europ\\xe9erna mest hade \\xf6gon f\\xf6r delarna s\\xe5 s\\xe5g polynesierna, melanesierna och mikronesierna ett hav som f\\xf6renade dem. De tillh\\xf6rde \\u201dett hav av \\xf6ar\\u201d snarare \\xe4n en specifik \\xf6.

Den v\\xe4rldsbilden blir tydlig n\\xe4r man l\\xe4ser den polynesiske f\\xf6rfattaren Witi Ihimaeras \\xe5ttiotalsroman The Whale Rider. I den ber\\xe4ttas myten om hur den f\\xf6rsta maoriern anl\\xe4nde till Aotearoa \\u2013 som \\xe4r det polynesiska namnet p\\xe5 Nya Zeeland \\u2013 ridande p\\xe5 ryggen av en val som kommer simmande fr\\xe5n djupet av den v\\xe4ldiga oceanen.

F\\xf6rfattaren Epeli Hau\\u2019ofa, som f\\xf6ddes p\\xe5 Papua Nya Guinea 1939, d\\xe4refter pluggade p\\xe5 Fiji och sedan bosatte sig p\\xe5 Tonga, har formulerat det som att stillahavs\\xf6arna \\xe4r en del av ett universum som inte bara best\\xe5r av den landyta som \\xf6arna utg\\xf6r, utan ocks\\xe5 av det omgivande havet.

Att denna syn \\xe4r \\xe5terkommande hos m\\xe5nga stillahavsf\\xf6rfattare blir tydligt i brittiska litteraturvetaren Michelle Keowns bok Pacific islands writing, d\\xe4r hon g\\xe5r igenom de gamla myterna s\\xe5v\\xe4l som den samtida oceaniska litteraturen. \\xc5terkommande teman \\xe4r konflikten mellan att stanna kvar och uppr\\xe4tth\\xe5lla traditionerna och att emigrera till v\\xe4sterlandet och ge upp desamma. Historien om Oceanien \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r historien om migration, alienation, heml\\xe4ngtan och rotl\\xf6shet. Men ocks\\xe5 om resor p\\xe5 haven, om f\\xf6rflyttningarna; om navigation, kanotf\\xe4rder och seglatser.

Avfolkningen b\\xf6rjade tidigt. M\\xe5nga av dem som efter europ\\xe9ernas ankomst inte dukade under f\\xf6r influensan och m\\xe4sslingen f\\xf6rdes bort som arbetskraft och hamnade p\\xe5 kopra- och kryddplantager p\\xe5 Fiji och Mauritius \\u2013 eller i Nordamerika f\\xf6r att jobba p\\xe5 p\\xe4lsfarmer, som skogshuggare eller med valfiske.

Om den europeiska ankomsten kan liknas vid en mardr\\xf6m f\\xf6r stillahavsborna, var och f\\xf6rblev deras hem en dr\\xf6m och utopi i kolonisat\\xf6rernas \\xf6gon. Inte minst en erotisk s\\xe5dan. P\\xe5 Tahiti ans\\xe5g man sig ha hittat den \\xe4dle vilden som levde i det naturliga och lyckliga urtillst\\xe5nd som upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseau fantiserat om.

\\xc5r 1768 ankrade fransmannen Louis Antoine de Bougainvilles utanf\\xf6r \\xf6n och h\\xe4lsades av en flicka insvept i tyg, som sakta snurrade p\\xe5 kroppen tills hon stod helt naken. Men det som de sexsvultna franska sj\\xf6m\\xe4nnen tolkade som en invit till fysisk ber\\xf6ring var i sj\\xe4lva verket n\\xe5got helt annat \\u2013 en polynesisk sedvana inf\\xf6r m\\xf6ten med gudar, h\\xf6vdingar och h\\xf6gt uppsatta fr\\xe4mlingar. En rituell handling som handlade om att visa respekt och v\\xf6rdnad. Detta hindrade inte Bougainville fr\\xe5n att i boken om sin jordenruntresa skildra m\\xf6tet med den nakna kvinnokroppen som om Afrodite sj\\xe4lv hade uppenbarat sig. Tahiti fick smeknamnet Nya Kythera efter Afrodites grekiska f\\xf6delse\\xf6. Vid denna tid var k\\xe4rleksgudinnans namn liktydigt med typ mjukporr, allts\\xe5 ett lite finare s\\xe4tt att s\\xe4ga att n\\xe5got var sexuellt upphetsande.

De v\\xe4sterl\\xe4ndska skribenterna s\\xe5g \\xf6borna som sk\\xf6ra, ursprungliga, feminina \\u2013 och framf\\xf6rallt \\xe5tr\\xe5v\\xe4rda.

Samma blick hade konstn\\xe4rerna. Med p\\xe5 James Cooks expeditioner fanns John Webber, vars m\\xe5lningar f\\xf6rest\\xe4llde palmkantade \\xf6ar, ansiktstatuerade m\\xe4n och barbr\\xf6stade kvinnor och som eldade p\\xe5 myten om en paradisisk plats. Tv\\xe5 polynesiska m\\xe4n hade dessutom lockats att f\\xf6lja med den brittiske v\\xe4rldsomseglaren hem till Europa f\\xf6r att visas upp i salongerna som exempel p\\xe5 den \\xe4dle vilden. Snart blev polynesiska tapeter h\\xf6gsta mode samtidigt som romantiska diktsviter, reseskildringar och \\xe4ventyrsromaner med s\\xf6derhavstema s\\xe5lde som sm\\xf6r.

P\\xe5 1890-talet bes\\xf6kte Paul Gauguin Tahiti. Ocks\\xe5 han avbildade fascinerat halvnakna m\\xe4n och kvinnor i ett \\xe5ngande, prunkande tropiskt landskap.

Strax d\\xe4refter blev \\xf6arna i dessutom Melanesien dubbade till \\u201ddet idealiska laboratoriet\\u201d f\\xf6r f\\xe4ltstudier i socialantropologi, en vetenskap som f\\xf6ddes med den polsk-brittiske Bronis\\u0142aw Malinowskis rapporter fr\\xe5n Trobriand\\xf6arna.

Ett perspektiv p\\xe5 den extrema exotiseringen och idylliseringen f\\xe5r man genom att bet\\xe4nka vad det var f\\xf6r v\\xe4rld europ\\xe9erna hade skapat f\\xf6r sig sj\\xe4lva p\\xe5 hemmaplan d\\xe4r himlarna f\\xf6rm\\xf6rkades av gr\\xe5 kolr\\xf6k fr\\xe5n fabriksskorstenar och \\xe5nglok.

Den v\\xe4sterl\\xe4ndska f\\xf6rest\\xe4llningen om Oceanien som en del av v\\xe4rlden som \\xe4r praktiskt taget tom och som man d\\xe4rf\\xf6r kan g\\xf6ra n\\xe4stan vad som helst med blev tydlig ocks\\xe5 efter andra v\\xe4rldskriget. D\\xe5 evakuerade USA och Frankrike inv\\xe5nare fr\\xe5n bland andra Marshall\\xf6arna och Mururoa f\\xf6r att provspr\\xe4nga sina atombomber.

Bomberna och migrationen har krympt \\xf6befolkningarna. Mer \\xe4n en tredjedel av alla polynesier bor idag i framf\\xf6rallt Australien och Nya Zeeland, men ocks\\xe5 i USA och i viss m\\xe5n \\xe4ven i Europa.

Med tiden har k\\xe4nslan av heml\\xe4ngtan bleknat n\\xe5got. I litteraturen kan man se hur \\xf6borna b\\xf6rjat rota sig i sina nya l\\xe4nder. Ett exempel p\\xe5 denna fastlandifiering \\xe4r den samoanska f\\xf6rfattaren, poeten och dramatikern Albert Tuaopepe Wendt. I sina tidiga b\\xf6cker skildrade han korruption och vanstyre p\\xe5 \\xf6arna s\\xe5v\\xe4l som det utanf\\xf6rskap som m\\xe5nga som emigrerat k\\xe4nde. Men fr\\xe5n nittiotalet och fram\\xe5t handlar hans texter alltmer om \\xf6-migranter som funnit sig tillr\\xe4tta och etablerat sig i sina nya heml\\xe4nder.

Det betyder ju inte att det att det direkt ges ut en massa feelgood-litteratur i Stilla havet. F\\xf6rutom internationella bestsellers som Whale Rider, som skildrar maoriernas utanf\\xf6rskap, finns Oceaniens hittills enda Bookerprisvinnare: Keri Hulmes Benfolket, fr\\xe5n1985. I den ber\\xe4ttar hon med ett poetiskt spr\\xe5k om allt fr\\xe5n social vilsenhet till spruckna familjer och v\\xe5ld i n\\xe4ra relationer.

Ganska l\\xe5ngt, kan man s\\xe4ga, fr\\xe5n Rousseaus \\xe4dle vilde och Gauguins frodiga paradis.

Per J Andersson, f\\xf6rfattare och resejournalist

Litteratur

Michelle Keown: Pacific Islands Writing \\u2013 The postcolonial literatures of aotearoa/new zealand and oceania. Oxford University Press, 2007.

Keri Hulme: Benfolket. \\xd6vers\\xe4ttning av Cai Melin. Albert Bonniers f\\xf6rlag, 1987.