BROADCASTS.com

b'

"N\\xe4r Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga dr\\xf6mmar fann han sig liggande i s\\xe4ngen f\\xf6rvandlad till en j\\xe4ttelik insekt." Med Dan J\\xf6nssons hj\\xe4lp ber\\xe4ttar han i dag om sina kval och vederm\\xf6dor.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 25/8 2015.

 Det \\xe4r uppvaknandet som \\xe4r det mest riskabla \\xf6gonblicket p\\xe5 dagen. S\\xe5 skrev Kafka i en passage precis i b\\xf6rjan av \\u201dProcessen\\u201d som han sedan visserligen str\\xf6k, men som jag m\\xe5ste s\\xe4ga att jag g\\xe4rna ansluter mig till. Det kr\\xe4vs, skrev han, \\u201den o\\xe4ndlig sinnesn\\xe4rvaro eller snarare humor f\\xf6r att man, n\\xe4r man \\xf6ppnar \\xf6gonen, s\\xe5 att s\\xe4ga ska kunna fatta tag i allt p\\xe5 samma st\\xe4lle d\\xe4r man sl\\xe4ppte det p\\xe5 kv\\xe4llen. N\\xe4r det v\\xe4l \\xe4r \\xf6verst\\xe5ndet utan att man blivit bortf\\xf6rd fr\\xe5n sin plats kan man vara lugn hela dagen\\u201d. S\\xe5 sant \\u2013 men samtidigt, och med all respekt: jag undrar vad Kafka sj\\xe4lv, i konkret mening, visste om den saken? Om att en morgon vakna upp och finna allt f\\xf6rvandlat, menar jag. Att st\\xe4ndigt vara r\\xe4dd f\\xf6r att f\\xf6rvandlas, det \\xe4r en sak. Att faktiskt f\\xf6rvandlas d\\xe4remot, det \\xe4r n\\xe5got annat. V\\xe4lkomna till \\u201dSommar\\u201d, k\\xe4ra lyssnare. Jag heter Gregor Samsa.

 Det har g\\xe5tt hundra \\xe5r sedan Kafka f\\xf6rvandlade mig till en insekt. Exakt vilken insekt vet jag fortfarande inte. Hundra \\xe5r, det \\xe4r en l\\xe5ng tid. Jag vet inte heller om Kafka, n\\xe4r han skrev de ber\\xf6mda inledningsraderna till \\u201dF\\xf6rvandlingen\\u201d, verkligen hade klart f\\xf6r sig vad det skulle inneb\\xe4ra. F\\xf6r mig, Gregor Samsa, menar jag. Jag \\xe4r inte bitter, det \\xe4r inte det. Tv\\xe4rtom, Kafkas ber\\xe4ttelse har gett mig ryktbarhet och ber\\xf6mmelse; det \\xe4r ingen \\xf6verdrift att p\\xe5st\\xe5 att jag idag inte bara \\xe4r v\\xe4rldens mest k\\xe4nda insekt, utan ocks\\xe5 den med det djupaste sj\\xe4lslivet. \\u201dF\\xf6rvandlingen\\u201d har gjort att man idag talar om mig med respekt \\xf6ver hela v\\xe4rlden, jag \\xe4r \\xf6versatt till de flesta av v\\xe4rldens spr\\xe5k. Det \\xe4r jag f\\xf6rst\\xe5s tacksam f\\xf6r. Men ni m\\xe5ste ocks\\xe5 f\\xf6rst\\xe5 att fram till den d\\xe4r dagen i oktober 1915, n\\xe4r ber\\xe4ttelsen kom ut, eller kanske snarare till den d\\xe4r kv\\xe4llen n\\xe4stan tre \\xe5r tidigare, n\\xe4r Kafka f\\xf6rst fattade pennan, hade jag levt ett stilla liv som handelsresande, en tillvaro jag visserligen ofta kunde sv\\xe4ra \\xf6ver och till och med dr\\xf6mma om att bli fri fr\\xe5n, men som \\xe4nd\\xe5 gav mina dagar en stadga som l\\xe4t mig f\\xf6rdriva kv\\xe4llar och helger med mina l\\xf6vs\\xe5gsarbeten och mina t\\xe5gtidtabeller. En tillvaro som allts\\xe5 i ett slag f\\xf6rbyttes i n\\xe5gon sorts \\u2013 vad ska jag kalla det: panik? Inte exakt, kanske. S\\xe4kert har somliga av er varit med om n\\xe5got liknande. Jag t\\xe4nker mig att mitt \\xf6de motsvarar p\\xe5 ett ungef\\xe4r det som sker n\\xe4r man r\\xe5kar ut f\\xf6r en allvarlig olycka, eller utvecklar en sv\\xe5r nervsjukdom som hastigt bryter ner muskulaturen. Livet f\\xf6r\\xe4ndras, inte bara f\\xf6r en sj\\xe4lv, utan ocks\\xe5 f\\xf6r ens omgivning. Man blir en annan. Eller, som i mitt fall \\u2013 n\\xe5got annat.

 Man blir en annan, och f\\xf6rs\\xf6ker anpassa sig s\\xe5 gott det g\\xe5r. Men anpassningen kr\\xe4ver trots allt n\\xe5gon form av visshet, att man vet p\\xe5 ett ungef\\xe4r vad det \\xe4r man ska anpassa sig till. Om n\\xe5gon fr\\xe5gar mig vad som \\xe4r v\\xe4rst \\u2013 sj\\xe4lva f\\xf6rvandlingen eller det att inte veta \\u2013 s\\xe5 svarar jag direkt och utan tvekan: ovissheten. Det att inte veta. Kafka kallar mig f\\xf6r \\u201dUngeziefer\\u201d, som betyder ohyra. Vad \\xe4r en ohyra? Denna vaghet \\xe4r det grymmaste i ber\\xe4ttelsen \\u2013 och f\\xf6r var g\\xe5ng n\\xe5gon l\\xe4ser den upprepas den p\\xe5 nytt. P\\xe5 v\\xe5ra f\\xf6reningsm\\xf6ten brukar jag d\\xe5 och d\\xe5 diskutera detta med andra som p\\xe5 liknande s\\xe4tt har blivit utsatta f\\xf6r Kafkas grymma fantasi \\u2013 fr\\xe4mst f\\xf6rst\\xe5s med Josef K, som ju pl\\xe5gas i en hel roman av ovissheten. Det var K som startade f\\xf6reningen \\u2013 i ett f\\xf6rs\\xf6k att rentv\\xe5 sig, posthumt om inte annat \\u2013 men det visade sig att vi var m\\xe5nga som k\\xe4nde samma behov av uppr\\xe4ttelse. Han har betytt enormt mycket f\\xf6r mig, K. Det var han som fick mig att f\\xf6rst\\xe5 att \\xe4ven om det som h\\xe4nde n\\xe4r vi blev skrivna var att vi blev fixerade vid v\\xe5ra \\xf6den, s\\xe5 att s\\xe4ga, s\\xe5 betyder det inte att l\\xe4get \\xe4r helt l\\xe5st. M\\xf6jligheten finns alltid att n\\xe5gon pl\\xf6tsligt l\\xe4ser ber\\xe4ttelsen p\\xe5 ett helt nytt s\\xe4tt. M\\xf6jligheten \\u2013 och f\\xf6rst\\xe5s risken.

 Ja, risken ja. K brukar s\\xe4ga att han fortfarande hoppas p\\xe5 att bli rentv\\xe5dd. Att n\\xe5gon, n\\xe5gonstans, n\\xe5gon g\\xe5ng ska l\\xe4sa \\u201dProcessen\\u201d p\\xe5 ett s\\xe4tt som, \\xe4ven om den inte rent konkret kommer att f\\xe5 ett annat slut, \\xe4nd\\xe5 ska inneb\\xe4ra en befrielse. Att det \\xe4r detta vi v\\xe4ntar p\\xe5: precis som sagornas prinsessa v\\xe4ntar p\\xe5 sin prins s\\xe5 v\\xe4ntar vi p\\xe5 l\\xe4saren, p\\xe5 den r\\xe4tte. D\\xe4rf\\xf6r har vi inget annat val \\xe4n att f\\xf6rs\\xf6ka verka f\\xf6r utbredningen av v\\xe5r f\\xf6rfattares skrifter. L\\xe4s \\u201dProcessen\\u201d! L\\xe4s \\u201dF\\xf6rvandlingen\\u201d! Hj\\xe4lp oss! Hj\\xe4lp oss hitta sprickan, kryph\\xe5let i textens ogenomtr\\xe4ngliga t\\xe4thet, den \\xf6ppning som fl\\xe4ker alla vedertagna tolkningar \\xe5t sidan och kan ge oss ny luft, nya perspektiv! S\\xe5 talar K. I hans fall finns en h\\xe5rd, till synes of\\xf6rsonlig passage i texten d\\xe4r n\\xe5gon, jag minns inte vem, sl\\xe5r fast att skulden alltid \\xe4r utom tvivel. F\\xf6r K handlar kampen om att l\\xe4sa denna gruvliga rad p\\xe5 ett s\\xe4tt som frik\\xe4nner honom, om inte juridiskt, s\\xe5 moraliskt, vilket \\u2013 paradoxalt nog \\u2013 f\\xf6rmodligen l\\xe5ter sig g\\xf6ras. Den justis som inte sl\\xe4pper in tvivel i r\\xe4ttsskipningen saknar av allt att d\\xf6ma legitimitet. I mitt fall \\xe4r det tyv\\xe4rr inte riktigt lika enkelt. Inte lika \\xf6ppet f\\xf6r tolkningar. Fr\\xe5gan \\xe4r v\\xe4l om mitt fall ens kan beskrivas som ett \\u201dfall\\u201d. Jag \\xe4r en insekt. N\\xe4mligen. Det g\\xe5r inte att f\\xf6rhandla bort.

 Jag n\\xe4mnde risken. Vilken risk? Ni undrar om det kan bli v\\xe4rre? Ja. Man kan f\\xf6rlora hoppet. Det \\xe4r det man kan. I K:s fall skulle det betyda att det visar sig, n\\xe4r man petar p\\xe5 formuleringarna, att deras k\\xe4rna \\xe4r lika h\\xe5rd som n\\xe5gonsin. Att r\\xe4ttvisan mycket riktigt \\xe4r till f\\xf6r att sl\\xe5 fast skulden. Utan skuld, ingen r\\xe4tt. I mitt eget fall \\xe4r det inte lika sj\\xe4lvklart vad jag hoppas l\\xe4saren ska g\\xf6ra. P\\xe5 vilket s\\xe4tt han eller hon ska r\\xe4dda mig. Men efter alla \\xe5r har jag \\xe5tminstone kommit fram till att det som pl\\xe5gar mig mest inte \\xe4r sj\\xe4lva insektsskapet, kanske inte ens f\\xf6rvandlingen i sig, utan skammen. Det finns ett stycke i texten som fortfarande efter hundra \\xe5r verkligen sk\\xe4r i mig \\u2013 n\\xe4mligen det n\\xe4r Grete, min syster, dagen efter min f\\xf6rvandling st\\xe4ller in ett fat fullt av diverse matvaror i mitt rum f\\xf6r att p\\xe5 s\\xe5 vis utr\\xf6na vad jag kan t\\xe4nka mig att \\xe4ta. R\\xf6rande, inte sant. S\\xe5 omt\\xe4nksamt. Men i denna omtanke finns ocks\\xe5 en grymhet. Grete v\\xe4grar acceptera min f\\xf6rvandling och hindrar den p\\xe5 s\\xe5 vis fr\\xe5n att fullbordas. Tack vare henne lever hoppet om mitt tillfrisknande, f\\xf6r henne \\xe4r jag fortfarande hennes bror, en m\\xe4nniska och ingen insekt, f\\xf6rr eller senare kommer jag att \\xe5terv\\xe4nda till min r\\xe4tta skepnad, mitt arbete, min l\\xf6vs\\xe5g. Vad hon inte alls f\\xf6rst\\xe5r \\xe4r att hon med sitt hopp bara f\\xf6rl\\xe4nger min pl\\xe5ga, att denna tillvaro som varken insekt eller m\\xe4nniska \\xe4r om\\xf6jlig att uth\\xe4rda eftersom den g\\xf6r skammen s\\xe5 bed\\xf6vande. S\\xe5 l\\xe4nge hoppet lever, s\\xe5 l\\xe4nge f\\xf6rvandlingen inte \\xe4r fullbordad, m\\xe5ste jag b\\xe4ra min skam. F\\xf6rst n\\xe4r min familj f\\xf6rlorar hoppet kan jag andas ut. Slippa skammen. F\\xe5 frid. Risken, i mitt fall, \\xe4r kanske att ocks\\xe5 denna frid visar sig vara illusorisk. Att f\\xf6rvandlingen inte g\\xe5r att fullborda. Att skammen, f\\xf6r att \\xe4n en g\\xe5ng citera K, kommer att \\xf6verleva mig.

 Nu tror jag inte att den risken \\xe4r s\\xe5 stor. Jag \\xe4r av allt att d\\xf6ma od\\xf6dlig. Som sagt, det skrivna ordet \\xe4ger en f\\xf6rf\\xe4rlig makt att fixera en m\\xe4nniskas \\xf6de. Men det \\xe4ger ju ocks\\xe5 makten att ge det en vidare, allm\\xe4ngiltig inneb\\xf6rd. Klen tr\\xf6st, kan tyckas. Men under alla \\xe5r jag k\\xe4mpat med mitt \\xf6de har jag klamrat mig fast vid tanken att mitt el\\xe4nde p\\xe5 n\\xe5got vis fyller ett h\\xf6gre syfte, f\\xf6rs\\xf6kt f\\xf6rsona mig med rollen som er st\\xe4llf\\xf6retr\\xe4dande ohyra, den f\\xf6rhatliga insekt ni knappast \\xe4gnar en tanke \\xe5t att leva er in i n\\xe4r ni ringer Anticimex f\\xf6r att sanera sommarstugan inf\\xf6r semestern. Eller n\\xe4r ni tv\\xe4ttar bilrutan p\\xe5 bensinmacken p\\xe5 v\\xe4g till stranden. Kanske t\\xe4nker ni, medan ni st\\xe5r d\\xe4r och lyfter p\\xe5 vindrutetorkarna, eller sitter och sl\\xe5r efter myggen under kr\\xe4ftskivan, att sommaren vore bra mycket behagligare om det inte vore f\\xf6r alla f\\xf6rbannade insekter, alla dessa f\\xe4stingar, getingar, knott och flugor som inte l\\xe5ter er sova f\\xf6r \\xf6ppet f\\xf6nster, kort sagt all denna ohyra som det vore b\\xe4st att rota ut. L\\xe4s d\\xe5 Kafka, l\\xe4s \\u201dF\\xf6rvandlingen\\u201d och vekna! Se, din broder \\u2013

 \\xc4sch. Jag kanske \\xf6verdriver. Kanske har mitt fall ingen h\\xf6gre betydelse \\xf6verhuvudtaget. Kanske \\xe4r jag ingens st\\xe4llf\\xf6retr\\xe4dande ohyra, utan bara en ohyra. S\\xe5 d\\xe4r i allm\\xe4nhet. Ett meningsl\\xf6st kryp. F\\xf6r all del, jag kan f\\xf6rlika mig med det ocks\\xe5. Det vore faktiskt n\\xe4stan en befrielse. Var g\\xe5ng jag blir l\\xe4st brukar jag alltid k\\xe4nna en underlig l\\xe4ttnad inf\\xf6r slutsidorna, n\\xe4r familjen \\xe4ntligen har gett upp hoppet om min m\\xe4nsklighet och jag ocks\\xe5 sj\\xe4lv f\\xf6rst\\xe5r att jag \\u201dm\\xe5ste bort\\u201d. F\\xf6rvandlingen \\xe4r fullbordad, min pl\\xe5ga \\xf6ver. S\\xe5 mycket lidande i v\\xe4rlden bottnar inte i n\\xe5got annat \\xe4n om\\xf6jliga f\\xf6rhoppningar, motst\\xe5nd mot f\\xf6r\\xe4ndringar och i st\\xf6rsta allm\\xe4nhet en ovilja att l\\xe5ta tiden och livet ha sin g\\xe5ng. Det handlar inte om resignation, utan om realism. P\\xe5 vilket s\\xe4tt skulle livet som m\\xe4nniska vara mer v\\xe4rt \\xe4n ett liv som insekt? Man inbillar sig s\\xe5 mycket. K\\xe4ra lyssnare, n\\xe4r ni nu \\xe5terv\\xe4nder till era h\\xe4ngmattor och era kr\\xe4ftstj\\xe4rtar, f\\xf6r att \\xe5teruppta ert dr\\xf6narliv den korta tid ni \\xe4nnu kan ha kvar av sommaren, vill jag bara be er g\\xf6ra denna sista anstr\\xe4ngning, l\\xe4sa min historia \\u2013 f\\xf6r min skull och er egen \\u2013 och f\\xf6rs\\xf6ka f\\xf6rest\\xe4lla er Gregor Samsa lycklig.

Dan J\\xf6nsson, kulturjournalist