BROADCASTS.com

b'

Det vi inte kan kommunicera kan vi inte heller dela. Sm\\xe4rta, till exempel, \\xe4r en erfarenhet som spr\\xe5ket \\xe4r d\\xe5ligt p\\xe5 att uttrycka. Kan vi \\xe4ndra p\\xe5 det? fr\\xe5gar sig psykologen Celia Svedhem.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n publicerades f\\xf6rsta g\\xe5ngen \\xe5r 2021.

Aj. Ont. Sm\\xe4rta. I b\\xf6rjan av min kroniska migr\\xe4n, n\\xe4r jag f\\xf6rs\\xf6kte prata om sm\\xe4rtan och det jag gick igenom var det ungef\\xe4r vad jag fick ur mig. Folk la huvudet lite p\\xe5 sned, s\\xe5g p\\xe5 mig med s\\xe5na d\\xe4r hund\\xf6gon och suckade ett litet jobbigt. Sen var diskussionen \\xf6ver. F\\xf6r dem.

F\\xf6r mig d\\xe4remot var sm\\xe4rtan st\\xe4ndigt n\\xe4rvarande. N\\xe5got jag hela tiden tvingades f\\xf6rh\\xe5lla mig till. Den slafsade i sig av mitt t\\xe5lamod, min ork, min fritid, min arbetskapacitet. Jag upplevde att den h\\xf6ll p\\xe5 att i grunden f\\xf6r\\xe4ndra vem jag var som m\\xe4nniska. Men om allt det h\\xe4r kunde jag inte f\\xf6rmedla mig. En v\\xe4ldig stumhet bredde ut sig mellan mig och m\\xe4nniskorna omkring mig. Det blev ensamt.

Karin Alvtegen har beskrivit sin ME-sjukdom som en ranglig b\\xe5t ute p\\xe5 havet, d\\xe4r de n\\xe4ra och k\\xe4ra finns kvar p\\xe5 stranden. Ibland \\xe4r b\\xe5ten n\\xe4ra kusten s\\xe5 att hon kan r\\xf6ra vid dem, ibland \\xe4r hon l\\xe5ngt ute till havs.

Den amerikanska f\\xf6rfattaren Susan Sontag har skrivit om sjukdom som tv\\xe5 medborgarskap; ett i de friskas land och ett i de sjukas, d\\xe4r de friska inte har tilltr\\xe4de till de sjukas. B\\xe5de Sontag och Alvtegen verkar ha accepterat det faktum att de i sin sjukdom \\xe4r ensamma, eller i vart fall att de har upplevelser som de inte kan n\\xe5 fram med, eller dela med de friska. Men jag kunde bara inte acceptera det! Det gjorde mig frustrerad och arg. Arg p\\xe5 de som inte f\\xf6rstod mig.

Men inte bara det - jag alienerades ifr\\xe5n mig sj\\xe4lv. Det var sv\\xe5rt att bearbeta det jag var med om och det jag k\\xe4nde. Och att hitta ett s\\xe4tt att f\\xf6rh\\xe5lla mig till det. Utan orden skapades ett vakuum ocks\\xe5 inom mig sj\\xe4lv.

I sin ess\\xe4 On being ill funderar Virginia Woolf \\xf6ver hur det kommer sig att s\\xe5 lite litteratur handlar om sjukdom, varf\\xf6r det tillst\\xe5ndet inte alls har f\\xe5tt samma utrymme som exempelvis k\\xe4rlek och svartsjuka. Det \\xe4r en intressant iakttagelse. Ta Siri Hustvedt till exempel, en av v\\xe4rldens kanske fr\\xe4msta f\\xf6rfattare som skrivit fjorton b\\xf6cker. Hon lider sj\\xe4lv av kronisk migr\\xe4n, men allt hon skrivit om det \\xe4r kortess\\xe4n Mitt konstiga huvud \\u2013 anteckningar om migr\\xe4n. Och de f\\xe5 sidorna \\xe4gnas till allra st\\xf6rsta delen \\xe5t synhallucinationerna hon f\\xe5r innan anfallen. Om sj\\xe4lva huvudv\\xe4rken \\xe4r allt hon skriver att den \\xe4r sv\\xe5r och pl\\xe5gsam.

Sm\\xe4rtans spr\\xe5k \\xe4r faktiskt l\\xf6jligt begr\\xe4nsat.

L\\xe4ngre fram i sin ess\\xe4 On being ill konstaterar Woolf att \\u201dengelskan, som kan uttrycka b\\xe5de  Hamlets tankar och Lears tragedi, har inga ord f\\xf6r darrningar och huvudv\\xe4rk\\u201d. Och ja, s\\xe5 \\xe4r det ju i svenskan med. Aj. Ont. Sm\\xe4rta. Vi anv\\xe4nder samma ord n\\xe4r n\\xe5gon sk\\xe4mtsamt daskar till oss p\\xe5 armen som f\\xf6r det vi k\\xe4nner n\\xe4r vi f\\xf6der barn, n\\xe4r en annan m\\xe4nniska spr\\xe4nger sig ut genom v\\xe5r kropp.

Sm\\xe4rtans spr\\xe5k \\xe4r faktiskt l\\xf6jligt begr\\xe4nsat. S\\xe4kert \\xe4r det ocks\\xe5 d\\xe4rf\\xf6r vi s\\xe5 g\\xe4rna fyller ut med svordomar n\\xe4r vi g\\xf6r illa oss. Jag fann trots allt en tr\\xf6st i det. Kanske handlade det inte om en defekt hos mig eller mina v\\xe4nner n\\xe4r vi inte kunde dela mina upplevelser. Utan om en spr\\xe5klig defekt och en mer allm\\xe4nm\\xe4nsklig erfarenhet.

Det finns inga f\\xe4rdiga ord att ta till f\\xf6r att uttrycka sig om sjukdom, skriver Woolf, och, forts\\xe4tter hon, i engelskan kan man inte bara hitta p\\xe5 ord som helst. Ist\\xe4llet s\\xe4tter hon sitt hopp till Amerikanarna som hon menar f\\xf6rh\\xe5ller sig annorlunda till spr\\xe5ket och \\xe4r s\\xe5 mycket mer f\\xf6r det d\\xe4r med nyord.

En f\\xf6rdel vi har i svenskan \\xe4r att man kan s\\xe4tta ihop ord ganska fritt, s\\xe5 n\\xe5got borde ju ocks\\xe5 vi kunna bidra med. Jag har gjort ett par f\\xf6rs\\xf6k genom \\xe5ren.

- Vad f\\xf6r slags migr\\xe4n \\xe4r det du har, fr\\xe5gade en v\\xe4n.
- Eh... bajsmigr\\xe4n.
- Eh va? 
- Ja men det \\xe4r vad det \\xe4r, en j\\xe4vla bajsmigr\\xe4n, upprepade jag och k\\xe4nde den d\\xe4r bekanta frustrationen \\xf6ver att inte kunna dela mina upplevelser flamma upp i br\\xf6stet.
- Jaha, den sorten skrattade han och verkade faktiskt f\\xf6rst\\xe5 n\\xe5got av vad jag menade. (Men d\\xe5 har han ocks\\xe5 sj\\xe4lv migr\\xe4n och \\xe4r en v\\xe4ldigt receptiv person. De allra flesta sammanhang kr\\xe4ver helt klart mer sofistikerade uttryck \\xe4n s\\xe5).

Siffrorna blev n\\xe5got som gick att dela.

N\\xe4r jag b\\xf6rjade med en ny generation f\\xf6rebyggande medicin skulle man som en del i utv\\xe4rderingen av behandlingen varje dag skatta sin sm\\xe4rta mellan 1-10. I n\\xe5got skede tidigare hade jag blivit uppmanad att skatta sm\\xe4rtan mellan 1-3, men det h\\xe4r gav trots allt sju ytterligare nyanser. Siffrorna blev n\\xe5got som gick att dela.
- Jag har ont, men det \\xe4r \\xe4nd\\xe5 bara en femma idag, till skillnad fr\\xe5n sjuan ig\\xe5r, kunde jag s\\xe4ga. Det var i alla fall n\\xe5got, om \\xe4n inte tillr\\xe4ckligt.

I litteraturen letade jag efter m\\xe4nniskor som beskrivit sm\\xe4rta och hittade Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn. Den handlar till stor del om den fysiska sm\\xe4rta som hon \\xe5samkas av sin endometrios. Hon skriver:

\\u201dMensv\\xe4rken var v\\xe5gor som slog mot ett sk\\xe4r. Obevekliga, om\\xf6jliga att stoppa. Jag fick kallsupar med j\\xe4mna mellanrum. Jag visste inte om jag var v\\xe5gorna eller sk\\xe4ret, eller bara en torr gren som vaskades i br\\xe4nningen\\u201d

Och jag tycker verkligen n\\xe4r jag l\\xe4ser det d\\xe4r att hennes sm\\xe4rta n\\xe5r fram till mig, att jag k\\xe4nner med henne. Det hon hela tiden g\\xf6r, konstaterade jag, \\xe4r att anv\\xe4nda sig av metaforer s\\xe5 fort hon skriver om sm\\xe4rtan. P\\xe5 samma s\\xe4tt som otaliga f\\xf6rfattare genom tiderna f\\xf6rh\\xe5llit sig till sex. Och kanske \\xe4r det s\\xe5, att b\\xe5de de v\\xe4rsta och de b\\xe4sta sensationerna, b\\xe5de sm\\xe4rta och orgasm, \\xe4r ordl\\xf6sa. Och i brist p\\xe5 direkta ord f\\xe5r vi ta till omskrivningar. \\u201dKastas upp bland stj\\xe4rnor\\u201d eller \\u201dvaskas i br\\xe4nningen\\u201d, \\u201domfamnas av Gud\\u201d eller \\u201df\\xe5 en kallsup\\u201d.

S\\xe5 jag b\\xf6rjade tafatt, kort och felstavat anteckna i mobilen under anfallen. Famlade efter ord och liknelser: Nubb. I hj\\xe4ssan. Spik. Stor j\\xe4vla spik. Som n\\xe5gon hamrar p\\xe5.

N\\xe4r jag skrivit n\\xe5gra rader i telefonens anteckningsapp var jag tvungen jag l\\xe4gga ner mobilen mot \\xf6verkastet, blunda och l\\xe5ta sm\\xe4rtan dunka av sig mot \\xf6gongloberna n\\xe5gra minuter innan jag kunde forts\\xe4tta. N\\xe4r jag m\\xe5dde b\\xe4ttre ber\\xe4ttade jag om min nyfunna metafor f\\xf6r min man. Om nubben i hj\\xe4ssan som blir till en allt gr\\xf6vre spik, och som n\\xe5gon hamrar ner in\\xe5t i min hj\\xe4rna med en allt h\\xe4ftigare frenesi.

- Till slut blir det som en s\\xe5dan h\\xe4r vad heter det? Som en v\\xe4garbetare har n\\xe4r de ska g\\xf6ra h\\xe5l i gatan.
- Hm\\u2026 en bilningshammare?
- Aa, exakt!
- \\xc5h fy fan, svarade han och n\\xe5got i hans blick ber\\xe4ttade att jag n\\xe5tt fram. F\\xf6rmedlat n\\xe5got som blivit relaterbart. Snart blev det en del av v\\xe5rt gemensamma spr\\xe5k.

Jag har en nubb i hj\\xe4ssan nu, kan jag s\\xe4ga.
- Oj d\\xe5, men g\\xe5 och l\\xe4gg dig och vila direkt d\\xe5 innan det blir en spik, kan han svara. Och jag k\\xe4nner mig lite mer i kontakt med b\\xe5de mig sj\\xe4lv och med v\\xe4rlden.

Celia Svedhem, psykolog