BROADCASTS.com

b'

Yngre generationer kan uppfatta en punkt som h\\xe5rd och aggressiv, medan tre punkter efter varandra breder ut sig. F\\xf6rfattaren Tone Schunnesson reflekterar \\xf6ver sitt f\\xf6rh\\xe5llande till slutet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 26/11 2018.

I alla hj\\xe4rtans dag-present \\xe5ret jag fyllde nitton fick jag n\\xe5got som kom att h\\xe4nga \\xf6ver mig i m\\xe5nga \\xe5r. Peter Weiss bildungsroman \\u201dMotst\\xe5ndets estetik\\u201d, en stabbig ilsket r\\xf6d pocketutg\\xe5va av den trilogi som behandlar olika sorters motst\\xe5nd mot fascismen. Det h\\xe4r \\xe4r mitt f\\xf6rsta riktigt starka minne av punkten, eller snarare avsaknaden. Jag tyckte att jag l\\xe4ste och l\\xe4ste men meningarna tog aldrig slut. Jag tappade kraft och l\\xe4t tanken vandra, tvingades b\\xf6rja om, ibland flera sidor tillbaka. Jag f\\xf6rs\\xf6kte skapa st\\xe4llen i texten d\\xe4r jag kunde vila mig men lyckades inte, fullst\\xe4ndigt underkastad Weiss och det f\\xf6rsvunna skiljetecknet. Som jag l\\xe4ngtade efter den punkten, och n\\xe4r den v\\xe4l kom var det som att jag simmat allt f\\xf6r l\\xe4nge under vatten. Jag n\\xe5dde ytan desperat, andades in s\\xe5 h\\xe4ftigt att luften br\\xe4nde i mina lungor. Jag hade klarat mig, men utan n\\xe5gon uppskattning f\\xf6r vad jag nyss hade tagit mig igenom. F\\xf6r visst \\xe4r det s\\xe5 med punkten, den blir synlig f\\xf6rst n\\xe4r den inte \\xe4r d\\xe4r. Eller n\\xe4r den sitter p\\xe5 fel st\\xe4lle. Som n\\xe4r en v\\xe4n, som p\\xe5 grund av dyslexi, placerade den mitt i meningar. N\\xe4r han bad mig f\\xf6rklara hur jag gjorde hade jag inget bra svar att erbjuda. Mycket mer \\xe4n konkreta regler handlar grammatik ofta om en privilegierad intuition och jag h\\xe4nvisade korkat nog till den intuition som han ju saknade. H\\xe4r kom nu Weiss och utmanade min trygghet och f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen drabbades jag av skiljetecknets fulla kraft.

Den driver meningen fram\\xe5t och p\\xe5minner oss redan fr\\xe5n b\\xf6rjan om v\\xe5rt slut men l\\xe4gger sig i v\\xe4gen f\\xf6r ett fall ner i m\\xf6rkret.

Weiss \\xe4r bara en av o\\xe4ndligt m\\xe5nga f\\xf6rfattare som f\\xf6rst\\xe5tt hur betydelseb\\xe4rande punkten \\xe4r, och hur den belyser spr\\xe5kets kroppsliga dimension. Punkten synligg\\xf6r r\\xf6relsen bakom texten, skriver Laurence Pett och Pascale Tollance i f\\xf6rordet till boken \\u201dPoint Dot Period... The Dynamics of punctuation in Text and Image\\u201d och syftar p\\xe5 f\\xf6rfattaren som h\\xe5ller i pennan, och best\\xe4mmer sig f\\xf6r att runda av. Dessutom relaterar spr\\xe5ket b\\xe5de till rum och tid, och ska d\\xe4rf\\xf6r f\\xf6rst\\xe5s som n\\xe5got som h\\xe4nder snarare \\xe4n n\\xe5got som beskriver, och p\\xe5 det h\\xe4r s\\xe4ttet blir punkten sp\\xe5r av en h\\xe4ndelse. Kanske var det s\\xe5 Peter Weiss ville minimera f\\xf6rfattarens n\\xe4rvaro i sin gestaltning av historiska h\\xe4ndelserna s\\xe5 fruktansv\\xe4rda att de \\xe4r bortom spr\\xe5ket.

Roland Barthes, som alltid verkar lite hj\\xe4rtekrossad, h\\xe4nvisar oss tillbaka till ordets latinska ursprung: punctum, som ocks\\xe5 kan betyda litet h\\xe5l eller s\\xe5r. Litteraturprofessorn Pierre Szendy v\\xe4nder sig ist\\xe4llet mot grekiskan d\\xe4r vi finner sp\\xe5r av punkten i det som betyder pr\\xe4gel eller m\\xe4rke, till och med m\\xe4rke efter ett slag.

Punkten h\\xe4ndelse \\xe4r betydelsefull ocks\\xe5 inom konsten och Wassily Kandinskij h\\xe4vdar att punkten \\xe4r den ultimata, mest enast\\xe5ende f\\xf6reningen av tystnad och tal.

Alla skiljetecken \\xe4r bild i text, men inget skiljetecken \\xe4r lika levande f\\xf6r mig som punkten. Den driver meningen fram\\xe5t och p\\xe5minner oss redan fr\\xe5n b\\xf6rjan om v\\xe5rt slut men l\\xe4gger sig i v\\xe4gen f\\xf6r ett fall ner i m\\xf6rkret. Den sliter oss ur n\\xe5got n\\xe4r vi vill vara kvar, s\\xe4ger \\xe5t oss att stunden \\xe4r \\xf6ver samtidigt som den syftar tillbaka till platsen vi kom ifr\\xe5n. Punkten kan vara slut eller b\\xf6rjan p\\xe5 en evig loop. N\\xe5gon som anv\\xe4nder punkten s\\xe4rskilt beg\\xe5vat \\u2013 komplext och lustfyllt \\u2013 \\xe4r den kanadensiska poeten Anne Carson. Hennes interpunktion har en f\\xf6rm\\xe5ga att skjuta som en pil genom br\\xf6stet och i "The Life of Towns" \\u2013 en diktserie om st\\xe4der \\u2013 g\\xf6r punkten dikterna till en v\\xe4rld som hela tiden avbryter sig sj\\xe4lv, genom att avbryta meningarna innan l\\xe4saren f\\xf6rv\\xe4ntar sig ett avslut. S\\xe5 h\\xe4r l\\xe5ter det i Sylvia Town:

The burners and the starvers.
Came green April.
Drank their hearts came.
Burning and starving her.
Eyes pulled up by roots.
Lay on the desk.

F\\xf6rfattaren Jennifer K. Dick l\\xe4ser samman Carsons interpunktion med Kadinskijs geometriska teorier, som syftar p\\xe5 b\\xe5de punkten och cirkeln, d\\xe4r cirkeln blir lika viktigt f\\xf6r dikten som punkten. Cirkeln syftar i text till O, det O! som formar l\\xe4pparna i en cirkel och d\\xe4rmed inleder s\\xe5 m\\xe5nga verser i litteraturhistorien. T\\xe4nk John Keats: O Solitude! if I must with thee dwell, detta drabbande O! som lockar l\\xe4sare in i en mun som h\\xe4rb\\xe4rgerar v\\xe4rlden och b\\xf6rjar tala. Punkten \\xe4r ocks\\xe5 en cirkel, men ifylld.  En cirkel som inte manar till tal utan tv\\xe4rtom tystnad. Dick skriver att medan cirkeln i sin form, formen av en jordglob, f\\xf6rs\\xf6ker rymma hela v\\xe4rlden vill punkten, som sluter sig runt sig sj\\xe4lv, utesluta den. Punkten som \\xf6verraskar oss blir ett h\\xe5l in i ett spr\\xe5k som vi ofta producerar utan tillf\\xf6rsikt, ett spr\\xe5k vi \\xf6vermodigt presenterar som en perfekt maskin n\\xe4r det i sj\\xe4lva verket \\xe4r lika s\\xe5rigt och os\\xe4kert som vi.

I slutarbetet med min roman \\u201dTripprapporter\\u201d mailade jag fram och tillbaka med min redakt\\xf6r om textens allra sista punkt, som jag hade utel\\xe4mnat. Jag hade l\\xe5tit bli att s\\xe4tta dit den, b\\xe5de f\\xf6r att undvika den skr\\xe4ck det inneb\\xe4r att att vara klar men ocks\\xe5 f\\xf6r att jag t\\xe4nkte att min romanfigur helt enkelt var bl\\xf6t om f\\xf6tterna efter ett dopp i poolen och skulle snubbla \\xf6ver balkongens r\\xe4cke ut i luften och allt detta skulle s\\xe4gas i avsaknaden av ett skiljetecken. Till sist best\\xe4mde vi oss f\\xf6r att s\\xe4tta punkt \\xe4nd\\xe5, jag ville att hon skulle \\xf6verleva. Dessutom fanns risken att det skulle uppfattas som ett korrfel. Att utel\\xe4mna punkten kr\\xe4ver n\\xe4mligen ett visst f\\xf6rtroende fr\\xe5n l\\xe4saren. Att man tydligt talar om var man befinner sig och vad man kan f\\xf6rv\\xe4nta sig, som i en kubistisk dikt av Getrude Stein, eller om man vill vara mer cynisk, ett f\\xf6rtroende som framf\\xf6rallt inte handlar om form utan om \\xe5lder eller k\\xf6n, eller att ditt namn l\\xe4ses som ett namn sprunget ur spr\\xe5ket du skriver p\\xe5.

Ska vi \\xe4ta lunch ...

Jag \\xe5ngrar inte att jag till sist best\\xe4mde mig f\\xf6r att s\\xe4tta punkt, f\\xf6r i en vardag d\\xe4r jag anv\\xe4nder den allt mer s\\xe4llan innehar den en v\\xe4ldig pondus. N\\xe4r jag sms:ar med mina kompisar och de skriver punkt i slutet av sina meddelande, eller \\xe4nnu v\\xe4rre efter mitt namn, tror jag de \\xe4r arga p\\xe5 mig och sj\\xe4lv s\\xe4tter jag bara punkt i de f\\xf6rsta artiga sms:en till en redakt\\xf6r eller kollega. Punkten \\xe4r bortrationaliserad n\\xe4r vi inte l\\xe4ngre betalar per sms, d\\xe4r meddelandets \\u201dskicka\\u201d \\xe4r att s\\xe4tta punkt. Skrivandets hastighet, m\\xf6jliggjort av tekniken, g\\xf6r att vissa av spr\\xe5kets allra k\\xe4nsligaste element g\\xe5r f\\xf6rlorade och kvar finns det grovhuggna, yttersta lagret av spr\\xe5k men ist\\xe4llet tillkommer en underh\\xe5llande rapphet.

Kanske \\xe4r l\\xe4ngtan efter den punkt jag \\xf6vergett anledningen till att jag slumpm\\xe4ssigt b\\xf6rjat avsluta mina meningar med tre s\\xe5siga punkter, n\\xe5got som jag tidigare f\\xf6rknippat med illa skriven dialog och kiosklitteratur. De tre punkterna g\\xf6r mig oproportionerligt glad genom hur de skapar os\\xe4kerhet i n\\xe5got som inte b\\xf6r vara os\\xe4kert alls: \\u201dSka vi \\xe4ta lunch punkt punkt punkt.\\u201d Eller s\\xe5 ligger min gl\\xe4dje i den mekaniska och opersonliga r\\xf6relsen bakom, hur de tre punkterna p\\xe5 rad liksom urvattnar den pondus punkten pl\\xf6tsligt fick n\\xe4r vi f\\xf6rs\\xf6kte g\\xf6ra den oviktig.

Tone Schunnesson, f\\xf6rfattare

Litteratur

Point, Dot, Period\\u2026 The Dynamics of Punctuation in Text and Image. Redakt\\xf6rer: Laurence Petit, Pascale Tollance, Cambridge Scholars Publishing, 2016.