BROADCASTS.com

b'

Vad f\\xf6renar en tysk romantisk diktare med milit\\xe4rt \\xf6verintresserade svenska m\\xe4n? En evig fr\\xe5ga ska det visa sig. F\\xf6rfattaren M\\xe5ns Wadensj\\xf6 funderar p\\xe5 vem som egentligen avg\\xf6r vad som \\xe4r m\\xe4rkv\\xe4rdigt.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

I september 1786 br\\xf6t Johann Wolfgang von Goethe i hemlighet upp fr\\xe5n sitt eget f\\xf6delsedagsfirande, och reste s\\xf6derut med h\\xe4st och vagn. Han hade just fyllt 37, och var tr\\xf6tt och utschasad efter de senaste \\xe5rens h\\xe5rda arbete som hovman och administrat\\xf6r. Nu l\\xe4ngtade han till Italien, till v\\xe4rmen och till sk\\xf6nheten \\u2013 inte helt olikt alla dem som idag \\xe5ker dit med t\\xe5g eller flyg f\\xf6r att \\xe5terh\\xe4mta sig och uppleva n\\xe5got nytt p\\xe5 en och samma g\\xe5ng; ja, det \\xe4r som om v\\xe4rme och gamla ruiner ibland \\xe4r den enda verksamma medicinen mot stress och mot en vardag som blivit alltf\\xf6r f\\xf6ruts\\xe4gbar och tr\\xe5ng.

Senare skulle Goethes resa till Italien bli ber\\xf6md, men nu reste f\\xf6rfattaren inkognito, och det dr\\xf6jde inte l\\xe4nge innan han st\\xf6tte p\\xe5 problem. P\\xe5 v\\xe4g \\xf6ver Gardasj\\xf6n drevs han iland i den lilla staden Malcesine, p\\xe5 gr\\xe4nsen mellan republiken Venedig och den tysk-romerske kejsarens dom\\xe4ner.

F\\xf6r att g\\xf6ra det b\\xe4sta av uppeh\\xe5llet best\\xe4mde sig Goethe f\\xf6r att teckna av stadens vackra men f\\xf6rfallna borg. Porten stod \\xf6ppen, d\\xe4r fanns inga vakter och stenarna hade b\\xf6rjat falla is\\xe4r \\u2013 men medan han sitter d\\xe4r och skissar b\\xf6rjar en folkmassa att samlas runtomkring. Byborna stirrar p\\xe5 den tecknande fr\\xe4mlingen, och till slut g\\xe5r en av dem fram till Goethe, tar ifr\\xe5n honom hans papper och river itu det. F\\xf6r dem \\xe4r borgen i Malcesine vad vi idag skulle kalla f\\xf6r ett skyddsobjekt, och de misst\\xe4nker honom f\\xf6r att vara en kejserlig agent i f\\xe4rd med att spionera ut deras bef\\xe4stningar. 

F\\xf6r att reda ut saken tillkallas de lokala myndigheterna, och i en komisk och stiliserad dialog f\\xf6rs\\xf6ker Goethe f\\xf6rst av allt peka ut borgens f\\xf6rfall och avsaknaden av portar \\u2013 i allt detta, s\\xe4ger han, har han inte sett n\\xe5got annat \\xe4n en ruin. S\\xe5 l\\xe4tt slipper han dock inte undan, f\\xf6r d\\xe5 undrar stadens aktuarie vad som egentligen \\xe4r s\\xe5 m\\xe4rkv\\xe4rdigt med borgen att den ska tecknas av, om den nu bara \\xe4r en ruin.

Men, inv\\xe4nder Goethe, hela Italien \\xe4r ju fullt av ruiner som har tecknats av hundratals g\\xe5nger, jag \\xe4r sj\\xe4lv p\\xe5 v\\xe4g till Verona f\\xf6r att se amfiteatern d\\xe4r och kommer helt s\\xe4kert att teckna av den ocks\\xe5. Arenan i Verona, svarar \\xe4mbetsmannen, Det \\xe4r ju en v\\xe4rldsber\\xf6md romersk byggnad, men med dessa torn finns ingenting m\\xe4rkv\\xe4rdigt utom att de utg\\xf6r gr\\xe4nsen mellan Venedig och kejsard\\xf6met, och d\\xe4rf\\xf6r inte ska spioneras p\\xe5. Det spelar ingen roll med vilka romantiska br\\xf6sttoner Goethe hyllar platsens sk\\xf6nhet \\u2013 f\\xf6r byborna \\xe4r det lika sv\\xe5rt att se n\\xe5got m\\xe4rkv\\xe4rdigt i den borg de passerar varje dag, som det \\xe4r f\\xf6r Goethe att se ett f\\xf6rsvarsverk i en medeltida ruin.

M\\xe4rkv\\xe4rdigt nog \\xe4r Goethe inte helt ensam om att ha hamnat i denna bel\\xe4genhet. Under v\\xe5ren 2022 h\\xf6lls h\\xe4r i Sverige r\\xe4tteg\\xe5ngar mot vad som i pressen beskrevs som ett n\\xe4tverk av s\\xe5 kallade \\u201dM\\xd6P:ar\\u201d eller Milit\\xe4rt \\xd6verintresserade Personer. M\\xe4nnen hade gripits av S\\xe4kerhetspolisen i gryningsr\\xe4der, och stod \\xe5talade f\\xf6r att ha dokumenterat och delat bilder och ritningar av bunkrar och andra skyddsobjekt.

Sj\\xe4lva h\\xe4vdade m\\xe4nnen \\xe5 ena sidan att de gjorde det av historiskt intresse \\u2013 \\xe5 den andra att anl\\xe4ggningarna var f\\xf6r\\xe5ldrade och saknade milit\\xe4rt v\\xe4rde. Eller, som en av dem sade till DN: \\u201dJag hade uppfattningen att det inte var hemligt. Jag fick ju uppgifter fr\\xe5n Lantm\\xe4teriet.\\u201d

Goethe kan man anklaga f\\xf6r mycket, men knappast f\\xf6r att ha varit en M\\xd6P. \\xc4nd\\xe5 har han och M\\xd6P:arna n\\xe5gonting gemensamt. F\\xf6r om man f\\xf6r ett \\xf6gonblick sl\\xe4pper den juridiska aspekten \\xe4r b\\xe5da dessa h\\xe4ndelser p\\xe5 s\\xe4tt och vis strider om vem som har tolkningsf\\xf6retr\\xe4det n\\xe4r det kommer till de hemliga anl\\xe4ggningarna. \\xc4r det de myndigheter som eventuellt vill anv\\xe4nda dem i krigiskt syfte n\\xe5gon g\\xe5ng \\u2013 eller \\xe4r det Goethe och M\\xd6P:arna, som har en mer emotionell relation till dem?

M\\xd6P:arnas intresse m\\xe5 vara sn\\xe4vt milit\\xe4rhistoriskt \\u2013 men s\\xe4g vilket hobbyhistoriskt intresse som n\\xe4r allt kommer omkring inte \\xe4r av estetisk natur. B\\xe5da dessa situationer st\\xe4ller oss inf\\xf6r samma fr\\xe5ga: \\xc4r dessa byggnader m\\xe4rkv\\xe4rdiga f\\xf6r att de utg\\xf6r en del av rikets f\\xf6rsvar, eller f\\xf6r att de \\xe4ger en sk\\xf6nhet och s\\xe4ger oss n\\xe5gonting om tiden som har g\\xe5tt?

F\\xf6r Goethes del gick det till slut bra. Det brukade g\\xf6ra det. Byborna trodde honom d\\xe5 han sade att han kom fr\\xe5n den fria staden Frankfurt, och inte alls stod i kejsarens tj\\xe4nst. Kanske lyckades han ocks\\xe5 \\xf6vertyga n\\xe5gra av dem med sitt estetiska resonemang, f\\xf6r det som f\\xe4llde avg\\xf6randet till hans f\\xf6rdel var en kvinna i folksamlingen som h\\xf6jde r\\xf6sten och sade: \\u201dVi ska i all v\\xe4nlighet l\\xe5ta den h\\xe4r mannen g\\xe5, s\\xe5 att han kan tala gott om oss bland sina landsm\\xe4n och uppmuntra dem att bes\\xf6ka Malcesine, vars sk\\xf6na l\\xe4ge verkligen \\xe4r v\\xe4rt att beundras av bes\\xf6kare.\\u201d Det \\xe4r ord som i efterhand har kommit att l\\xe5ta profetiska \\u2013 Gardasj\\xf6n \\xe4r idag ett av Italiens mest exklusiva turistm\\xe5l, och till Malcesine kommer m\\xe5nga f\\xf6r att se just den borg som Goethe tecknade av.

Som l\\xe4sare \\xe4r det f\\xf6rst\\xe5s frestande att i den h\\xe4r lilla historien identifiera sig med Goethe, den nya tidens f\\xf6retr\\xe4dare som f\\xf6rklarar f\\xf6r byborna att ocks\\xe5 deras gamla borg har ett historiskt v\\xe4rde. S\\xe5 var Goethe ocks\\xe5 verksam i en tid d\\xe5 vad den franske historikern Francois Hartog kallar f\\xf6r en \\u201dhistoricitetsregim\\u201d h\\xf6ll p\\xe5 att avl\\xf6sa en annan, d\\xe5 alltmer av t\\xe4nkandet p\\xe5 tiden inriktades emot framtiden; i det skiftet sattes \\xe4ven det f\\xf6rflutna i r\\xf6relse, s\\xe5 att det som f\\xf6r en tid sedan var \\u201dnyss\\u201d pl\\xf6tsligt f\\xf6rvandlades till \\u201df\\xf6r l\\xe4ngesen.\\u201d S\\xe5 framst\\xe4ller Goethe sj\\xe4lv det hela, och vi skulle f\\xf6rmodligen se p\\xe5 borgen med ungef\\xe4r samma \\xf6gon som han.

Men kanske g\\xf6r vi det v\\xe4l enkelt f\\xf6r oss sj\\xe4lva d\\xe5. F\\xf6r vad s\\xe4ger egentligen att hans s\\xe4tt att se p\\xe5 ruinen \\xe4r mer riktigt \\xe4n bybornas? Det han g\\xf6r \\xe4r att komma dit utifr\\xe5n, och lyfta ut byggnaden ur dess politiska och vardagliga kontext, f\\xf6r att i st\\xe4llet placera den i en estetisk och historisk kategori. Det \\xe4r ingen liten sak \\u2013 och s\\xe5dana strider om vem som har tolkningsf\\xf6retr\\xe4det till historien har vi gott om \\xe4n idag.

Det estetiska intresset \\xe4r inte alltid mer sj\\xe4lvklart eller mer oskyldigt \\xe4n n\\xe5got annat \\u2013 det kan lika g\\xe4rna brukas f\\xf6r att ta \\xf6ver och definiera om det som f\\xf6r en annan fortfarande \\xe4r b\\xe5de problematiskt och fullt av liv. Hos vem ligger egentligen mandatet att best\\xe4mma vad som \\xe4r vackert, vad som \\xe4r aktuellt och vad som \\xe4r f\\xf6rflutet redan nu?

Kanske borde vi d\\xe4rf\\xf6r lyssna p\\xe5 b\\xe5da sidorna i den h\\xe4r debatten, och p\\xe5minna oss om att historien aldrig \\xe4r neutral eller ligger i vila i v\\xe4ntan p\\xe5 att vi ska uppt\\xe4cka den. P\\xe5 ett eller annat s\\xe4tt \\xe4r den alltid redan i bruk, och varje g\\xe5ng vi betraktar den ger vi den en ny mening, som kanske s\\xe4ger mer om oss, om v\\xe5ra behov och om v\\xe5r tid \\xe4n om det som en g\\xe5ng var.

Och det \\xe4r faktiskt sant \\xe4ven n\\xe4r vi bara \\xe4r ute efter att koppla av i v\\xe4rmen f\\xf6r en tid, och fly en vardag som har blivit f\\xf6ruts\\xe4gbar och tr\\xe5ng.

M\\xe5ns Wadensj\\xf6, f\\xf6rfattare och kritiker