BROADCASTS.com

b'

Den som tror att v\\xe5ra moderna tider lyckats g\\xf6ra sig kvitt det f\\xf6rg\\xe5ngna har fel. Tv\\xe4rtom, hela v\\xe4rlden h\\xe5ller p\\xe5 att f\\xf6rvandlas till ett museum menar Thomas Steinfeld.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Aldrig har det f\\xf6rflutna varit s\\xe5 n\\xe4rvarande. Det som en g\\xe5ng varit blir levande igen, i form av filmer eller datorspel som f\\xf6rm\\xe5r att \\xe5terskapa det f\\xf6rsvunna med yttersta precision. Eller s\\xe5 bevaras det f\\xf6rflutna i form av innerst\\xe4der, restaurerade f\\xf6r att f\\xf6r alltid se ut som de kanske en g\\xe5ng gjort. Eller s\\xe5 spelas samma gamla l\\xe5tar om och om igen, fr\\xe5n morgon till kv\\xe4ll, s\\xe5 att \\xe4ven den popul\\xe4ra musiken tycks har hamnat i en \\xe4ndl\\xf6s slinga av n\\xe4stan samma karakt\\xe4r som den klassiska musiken befinner sig i sedan mer \\xe4n hundra \\xe5r.

Ingenstans syns dock det f\\xf6rflutnas \\xf6vertag \\xf6ver n\\xe4rvaron lika tydligt som i museernas utveckling. Runt 150 museer l\\xe4r ha funnits i Sverige under slutet av sextiotalet. Idag r\\xe4knar man mer \\xe4n 1500 museer, och d\\xe5 \\xe4r m\\xe5nga privata, men allm\\xe4nt tillg\\xe4ngliga samlingar \\xe4r inte ens upptagna i listan.

Museernas historia \\xe4r en ber\\xe4ttelse om permanent utvidgning. De f\\xf6rsta skapades n\\xe4r n\\xe5gra f\\xe5 furstliga samlingar \\xf6ppnades f\\xf6r allm\\xe4nheten, eller n\\xe4r en republik som Frankrike ville visa upp alla konstskatter, som befunnit sig i slott, kyrkor och kloster och som nu skulle betraktas som folkets egendom. De nya samlingarna f\\xf6rvarades i byggnader, som liknade husen varifr\\xe5n de utst\\xe4llda f\\xf6rem\\xe5len tagits: I Paris anv\\xe4ndes ett gammalt kungas\\xe4te, n\\xe4mligen Louvren, eller s\\xe5 byggdes det nya slott, enbart f\\xf6r konsten, s\\xe5 som i St. Petersburg eller i Stockholm, eller s\\xe5 uttrycktes det en n\\xe4st intill religi\\xf6s v\\xf6rdnad f\\xf6r konsten genom att man byggde nya museer som liknade antika tempel, s\\xe5 som det skedde i Berlin, i London och Madrid.

Nationalmuseerna kom s\\xe5 sm\\xe5ningom ur modet, men museerna blev bara fler.

S\\xe5 sm\\xe5ningom uppr\\xe4ttades liknande praktbyggnader ocks\\xe5 f\\xf6r samlingar utanf\\xf6r konsten, framf\\xf6r allt inom naturhistorien, inom etnologin, inom konsthantverket och senare ocks\\xe5 inom teknikhistorien.

Uppkomsten av dessa samlingar var bunden till nationalstatens framfart under det sena 1800- och det tidiga 1900-talet: De dokumenterade civilisationens m\\xf6jligheter och framg\\xe5ngar, och n\\xe4r de talade om m\\xe4nniskan s\\xe5 menade de framf\\xf6r allt det egna folket.

Nationalmuseerna kom s\\xe5 sm\\xe5ningom ur modet, men museerna blev bara fler. I byn \\xd6nnek\\xf6p utanf\\xf6r H\\xf6rby i Sk\\xe5ne finns ett kannibalmuseum, i S\\xe4ter utanf\\xf6r Sk\\xf6nvik i Dalarna finns ett museum \\xf6ver mentalv\\xe5rdens historia, och i lappl\\xe4ndska Glommerstr\\xe4sk finns ett museum \\xf6ver os\\xe5lda damhattar. I Wien finns ett museum \\xf6ver kondomer, i kroatiska Zagreb finns ett museum \\xf6ver brustna relationer, och i byn Castelbosco utanf\\xf6r Piacenza i norra Italien finns ett "museo della merda", ett avf\\xf6ringens museum.

Ingen har \\xe4nnu lyckats g\\xf6ra en f\\xf6rteckning \\xf6ver alla dessa privatmuseer. Men de finns i alla l\\xe4nder i v\\xe4stv\\xe4rlden, med minst flera hundra exemplar i varje stat. Eftersom de vanligtvis g\\xe5r tillbaka till en hobby, som n\\xe5gon g\\xe5ng spr\\xe4ckte vardagsrummets begr\\xe4nsade m\\xf6jligheter, \\xe4r det sv\\xe5rt att best\\xe4mma n\\xe4r samlandet b\\xf6rjade bedrivas med museologiskt allvar. Det finns dock anledning att tro att de allra flesta inte \\xe4r \\xe4ldre \\xe4n trettio eller fyrtio \\xe5r. Det m\\xe5 l\\xe5ta underligt, men det \\xe4r s\\xe5: Deras framfart \\xe4r knuten till den moderna konstens segert\\xe5g genom v\\xe4rldens stora museer.

M\\xe5laren Wassily Kandinsky, en av den abstrakta konstens pionj\\xe4rer, ber\\xf6mde sin \\xe4ldre kollega Paul C\\xe9zanne \\xe5r 1912 f\\xf6r hans f\\xf6rm\\xe5ga, att "skapa en besj\\xe4lad varelse av en tekopp, eller riktigare sagt, att uppt\\xe4cka en varelse i denna kopp". Det dr\\xf6jde inte l\\xe4nge innan en s\\xe5dan tekopp, ikl\\xe4dd en bit p\\xe4ls, st\\xe4lldes ut som ett konstverk, bredvid en flasktorkare eller en cykelsadel med racerstyre, som skulle f\\xf6rest\\xe4lla en tjurskalle. S\\xe5dana f\\xf6rem\\xe5l, som blir till konst f\\xf6r att en konstn\\xe4r utn\\xe4mnt dem till konst, kallas f\\xf6r "readymades". Med dem utvidgades antalet objekt som kunde presenteras i ett museum i det o\\xe4ndliga. Det beh\\xf6vs kanske inte mer \\xe4n en vit v\\xe4gg, kanske en vitrin eller en sockel, och s\\xe5 ett bra ljus f\\xf6r att vad som helst ska kunna f\\xf6rvandlas till ett f\\xf6rem\\xe5l av h\\xf6gre betydelse. Kunskapen om str\\xe5lkastarens f\\xf6rm\\xe5ga att f\\xf6rvandla ett bruksf\\xf6rem\\xe5l till ett betydelsefullt objekt f\\xf6renar den moderna konstn\\xe4ren med m\\xe4nniskan bakom ett udda privatmuseum.

Det tidiga avantgardet var en revolution\\xe4r sekt. Var \\xe4n den upptr\\xe4dde s\\xe5 m\\xf6ttes den av kritikernas h\\xe5n och \\xe5sk\\xe5darnas vrede, av of\\xf6rst\\xe5nd, f\\xf6rol\\xe4mpningar och inte s\\xe4llan av slagsm\\xe5l. Det dr\\xf6jde innan den stora publiken sl\\xf6t fred med den moderna konsten, n\\xe5gon g\\xe5ng under sextio- eller sjuttiotalet, n\\xe4r Pontus Hult\\xe9n h\\xe4rskade \\xf6ver Moderna Museet, n\\xe4r Andy Warhol b\\xf6rjade tillverka uppdragskonst f\\xf6r alla som hade r\\xe5d och n\\xe4r Joseph Beuys l\\xe4t plantera 7000 ekar f\\xf6r en konstutst\\xe4llning i den tyska provinsstaden Kassel.

Till sist n\\xe5dde denna utveckling ocks\\xe5 m\\xe4nniskan sj\\xe4lv.

Efter denna tid f\\xf6rfogade konsten inte bara \\xf6ver en o\\xe4ndlig m\\xe4ngd av potentiella f\\xf6rem\\xe5l. Den spred sig ocks\\xe5 \\xf6ver hela samh\\xe4llet, i gestalt av allt fler museer, men ocks\\xe5 i form av en kulturalisering av hela samh\\xe4llet. Staden sj\\xe4lv blev till ett museum, n\\xe4r f\\xf6rsummade stadsdelar skulle bli levande igen, n\\xe4r det urbana rummet i allt st\\xf6rre utstr\\xe4ckning f\\xf6rvandlades till scener, f\\xf6r konserter eller teaterf\\xf6rest\\xe4llningar, med nya byggnader som fr\\xe5n b\\xf6rjan uppfattades som konstverk i sig sj\\xe4lva. Och n\\xe4r det nu uppstod allt fler och allt uddare privatmuseer, s\\xe5 blev de en del av en allm\\xe4n utveckling mot mer kultur f\\xf6r alla.

Till sist n\\xe5dde denna utveckling ocks\\xe5 m\\xe4nniskan sj\\xe4lv. Det skedde inte bara f\\xf6r att det blev s\\xe5 l\\xe4tt att bygga upp ett galleri \\xf6ver den egna tillvaron, med hj\\xe4lp av de sociala medierna och till mer eller mindre allm\\xe4n besk\\xe5dan. Det skedde framf\\xf6r allt f\\xf6r att folk gjorde sig sj\\xe4lv till konstverk, var och en: F\\xf6rst kanske i form av en expressiv individualism, som uttryckte sig genom kl\\xe4der, gester eller ovanliga preferenser, sedan ocks\\xe5 med sj\\xe4lva kroppen som ett konstn\\xe4rligt objekt och en alldeles privat konsthall. Denna utveckling inneb\\xe4r den systematiska bearbetningen av musklerna med perspektivet riktat mot ett sk\\xf6nhetsideal. Men den omfattar i synnerhet tatueringarna. Ty vad \\xe4r en tatuerad kropp, om inte ett bildarkiv, d\\xe4r varje postering \\xe4r av en s\\xe5dan betydelse att den tas emot under sm\\xe4rtor f\\xf6r att sedan ledsaga bildens b\\xe4rare under hela livet? Och vad \\xe4r en s\\xe5dan kropp om inte en utst\\xe4llning av en m\\xe4nniskas dr\\xf6mmar om sig sj\\xe4lv och resten av v\\xe4rlden, helst f\\xf6rknippad med starka minnen? Tatueringen m\\xe5 vara den mest intima formen av ett modernt privatmuseum. Men den \\xe4r ocks\\xe5 det mest extrema och personliga uttrycket f\\xf6r att det f\\xf6rflutna aldrig f\\xf6rg\\xe5r.

S\\xe4rskilt inte i v\\xe5r tid.

Thomas Steinfeld