BROADCASTS.com

b'

M\\xe5nga n\\xe4r en dr\\xf6m om att flytta ut p\\xe5 landet f\\xf6r att kunna vila och slappna av. Men omgivningen kan kanske inte p\\xe5 egen hand f\\xf6r\\xe4ndra v\\xe5ra invanda beteenden, funderar Eva-Lotta Hult\\xe9n.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Som 23-\\xe5ring flyttade jag fr\\xe5n staden till landet med f\\xf6rhoppning om att f\\xe5 lugn b\\xe5de i sj\\xe4len och runt omkring mig. Visst ville jag odla, och visst ville vi ha snickarbod och h\\xf6nshus, och bostadshuset beh\\xf6vde renoveras och byggas till men p\\xe5 det stora hela skulle jag \\xe4nd\\xe5 f\\xe5 leva ett ganska stillsamt liv d\\xe4r det fanns tid att ligga i h\\xe4ngmattan och titta upp i himlen. Var det t\\xe4nkt. Det blev inte riktigt s\\xe5. Man m\\xe5ste arbeta och f\\xf6rs\\xf6rja sig \\xe4ven om man bor p\\xe5 landet, och tillf\\xe4llena att ligga och glo p\\xe5 moln presenterade sig inte heller p\\xe5 det d\\xe4r uppenbara vis som jag hade v\\xe4ntat mig. I st\\xe4llet gr\\xe4vde jag en hel del, k\\xf6rde runt med tegelpannor och byggmaterial, m\\xe5lade, snickrade, klippte gr\\xe4s och m\\xe5lade lite till. Och eftersom jag hade s\\xe5 br\\xe5ttom med att gr\\xe4va hamnade landen naturligtvis p\\xe5 fel st\\xe4lle \\u2013 f\\xf6r skuggigt och f\\xf6r bl\\xf6tt \\u2013 och beh\\xf6vde flyttas. F\\xf6r att inte tala om alla v\\xe4xter jag k\\xf6pte och lade tid p\\xe5 att plantera och sedan s\\xe5g d\\xf6 f\\xf6r att de inte trivdes med jordsammans\\xe4ttningen. Och hur jag sedan bums \\xe5kte och k\\xf6pte eller bytte till mig nya v\\xe4xter som planterades och tynade. Jag som fr\\xe5n b\\xf6rjan hade en arbetsfri tr\\xe4dg\\xe5rd utan en massa prydnadsv\\xe4xter som ideal. Jag ville odla \\xe4tbart och se vackra blommor och vyer i naturen ist\\xe4llet f\\xf6r att rensa rabatter. Men s\\xe5 stod jag d\\xe4r i alla fall, med humlest\\xf6rar, pioner, magnoliabuskar och saxifraga.

I boken \\u201dMeningen med landet\\u201d ber\\xe4ttar f\\xf6rfattaren David Jonstad om hur han flyttar ut p\\xe5 landet med en stark \\xf6nskan om att finna ro och mening. N\\xe4rmast maniskt ger han sig i f\\xe4rd med det ena projektet efter det andra och f\\xf6rlorar s\\xe5n\\xe4r b\\xe5de sig sj\\xe4lv som sin n\\xe4rmsta relation. David Jonstad s\\xe4tter ord p\\xe5 det jag ocks\\xe5 upplevde, och fortfarande brottas med. Hur v\\xe4ldigt sv\\xe5rt det \\xe4r att sl\\xe4ppa det moderna samh\\xe4llets id\\xe9 om att mer alltid \\xe4r b\\xe4ttre och att det \\xe4r f\\xf6rkastligt att vara n\\xf6jd med det man har.

Som de flesta vill jag prestera. Kunna se mig omkring och k\\xe4nna att jag \\xe5stadkommit n\\xe5got. Se p\\xe5 mig sj\\xe4lv genom andras beundrande blickar. Det finns f\\xf6rst\\xe5s ocks\\xe5 n\\xe5got lustfyllt i att skapa, som i att bygga ett h\\xf6nshus eller en veranda eller plantera en vacker rabatt. Just n\\xe4r jag satt ig\\xe5ng har det varit sv\\xe5rt att komma ih\\xe5g att den sortens skapande \\xe4ter upp min tid, knaprar p\\xe5 ork och leder till mer som sedan beh\\xf6ver f\\xf6rvaltas. Det \\xe4r mycket roligare att komponera de d\\xe4r rabatterna \\xe4n att rensa och sk\\xf6ta dem. Och andra tenderar att bli betydligt mindre imponerade av att man underh\\xe5llit sina fem existerande rabatter \\xe4n skapat en ny. S\\xe5 jag har fortsatt fram\\xe5t, mot mer och b\\xe4ttre i ett ofta h\\xf6gt tempo. Bort fr\\xe5n allt vad h\\xe4ngmattor heter.

F\\xf6r att p\\xe5minna mig sj\\xe4lv om vad det \\xe4r f\\xf6r liv jag helst vill leva l\\xe4ser jag med n\\xe5got decenniums mellanrum psykoanalytikern Erich Fromms bok \\u201dAtt ha eller att vara?\\u201d. I den f\\xf6rklarar han skillnaden mellan \\xe4gandets och varandets livsform. I den v\\xe4sterl\\xe4ndska moderna kulturen \\xe4r det \\xe4gandes livsform som dominerar. Tron p\\xe5 st\\xe4ndiga framsteg \\xe4r v\\xe5r religion och framsteg har blivit detsamma som \\xf6kad materiell standard. Det leder oss till eviga k\\xe4nslor av avundsjuka och missn\\xf6je toppat med r\\xe4dsla f\\xf6r vad andras avundsjuka och missn\\xf6je ska leda till f\\xf6r oss. Vi \\xe4r ocks\\xe5 \\xe5terkommande r\\xe4dda f\\xf6r att f\\xf6rlora det vi har eftersom vi ser oss sj\\xe4lva som synonyma med v\\xe5ra \\xe4godelar. Vi har b\\xf6rjat tro att egoism och vinningslystnad \\xe4r m\\xe4nniskans medf\\xf6dda natur och inser inte att de snarare \\xe4r produkter av de f\\xf6rh\\xe5llanden vi skapat \\xe5t oss.

V\\xe5rt m\\xe5l, menar Erich Fromm, m\\xe5ste vara att vara mycket, inte att ha mycket. Och det handlar inte bara om att byta f\\xf6rh\\xe5llningss\\xe4tt till \\xe4gande av fysisk egendom, utan om att \\xe4ndra h\\xe5llning till att prestera och uppleva. I st\\xe4llet f\\xf6r att samla erfarenheter och prestationer f\\xf6r att k\\xe4nna oss duktiga, rika p\\xe5 upplevelser eller bli beundrade b\\xf6r vi str\\xe4va efter att k\\xe4nna mycket. Vi m\\xe5ste sluta att se relationerna till v\\xe5ra barn, v\\xe4nner eller v\\xe5r partner som n\\xe5got vi har, eller \\xe4ger, och b\\xf6rja betrakta dem mer som n\\xe5got vi upplever, eller befinner oss i. Och vi m\\xe5ste sluta se p\\xe5 oss sj\\xe4lva som en vara p\\xe5 personlighetsmarknaden och v\\xe5ra liv som skyltf\\xf6nster d\\xe4r vi st\\xe4ller ut v\\xe5r egen f\\xf6rtr\\xe4fflighet och v\\xe5ra framg\\xe5ngar. Att komma i verklig kontakt med andra m\\xe4nniskor f\\xf6r att ta oss ur sj\\xe4lviskhetens f\\xe4ngelse b\\xf6r vara v\\xe5r str\\xe4van.           

Erich Fromms bok kom 1976 och han skriver mycket om hur vi m\\xe5ste f\\xf6r\\xe4ndra v\\xe5ra s\\xe4tt att t\\xe4nka och leva f\\xf6r att undvika ekologisk katastrof. Sedan dess har v\\xe5r konsumtion bara \\xf6kat och de naturrelaterade kriserna hela tiden blivit mer omfattande och akuta. Det \\xe4r l\\xe5ng v\\xe4g tillbaka till 1976 \\xe5rs niv\\xe5 av resursf\\xf6rbrukning.

Jag tycker mig se hur id\\xe9n om prestation genomsyrar ocks\\xe5 klimatdiskussionen. Vi \\xe4r s\\xe5 skadade av v\\xe5r f\\xf6rest\\xe4llning om att mer alltid \\xe4r b\\xe4ttre att den som p\\xe5pekar att den enklaste l\\xf6sningen p\\xe5 klimatuppv\\xe4rmning och f\\xf6rlust av biologisk m\\xe5ngfald \\xe4r att g\\xf6ra mindre, inte mer, ses som extremist. Merparten av de l\\xf6sningar som presenteras g\\xe5r ut p\\xe5 att skapa ny infrastruktur, nya s\\xe4tt att framst\\xe4lla energi, nya och mer klimatsmarta varor som vi kan k\\xe4nna oss duktiga n\\xe4r vi k\\xf6per. Vi matas med siffror p\\xe5 hur sol- och vindkraft utg\\xf6r en allt st\\xf6rre andel av v\\xe5r energif\\xf6rbrukning men sanningen \\xe4r att utsl\\xe4pp fr\\xe5n fossila br\\xe4nslen fortfarande \\xf6kar globalt, och d\\xe5 spelar det ingen roll om vindkraften byggs ut parallellt. Tv\\xe4rtom, att bygga vindkraftverk f\\xf6rbrukar ocks\\xe5 resurser. Precis som anl\\xe4ggningar f\\xf6r att f\\xe5nga in koldioxid. Ny teknik \\xe4r ingen l\\xf6sning om den inte ers\\xe4tter gammal teknik och en betydligt smartare utv\\xe4g vore att sluta \\xf6verutnyttja naturen och l\\xe5ta den binda koldioxiden \\xe5t oss. Det vi allra mest beh\\xf6ver g\\xf6ra \\xe4r i m\\xe5nga avseenden s\\xe5 lite som m\\xf6jligt. Mindre konsumtion, mindre byggande, mindre transporter, mindre teknologi, mindre ingrepp i naturen. Och mindre prestation.

I v\\xe5rt samh\\xe4lle \\xe4r det fint att vara hungrig \\u2013 som i sugen p\\xe5 fler prylar, v\\xe4nner och resor, och mer framg\\xe5ng. P\\xe5 det personliga planet \\xe4r att vara n\\xf6jd med det man har och det man \\xe5stadkommer ett s\\xe4kert s\\xe4tt att presentera sig som en loser, s\\xe5 l\\xe4nge man inte redan \\xe4r b\\xe4st och har mest. Kanske \\xe4r n\\xe5got av det mest radikala jag kan g\\xf6ra, f\\xf6r mig sj\\xe4lv och f\\xf6r v\\xe4rlden, att k\\xe4nna mig n\\xf6jd och v\\xe4gra mata det monster som sjasar ut oss, utarmar ekosystemen och f\\xf6rgiftar relationer med k\\xe4nslor av r\\xe4dsla och konkurrens?

Som David Jonstad konstaterar: vi beh\\xf6ver l\\xe4ra oss l\\xe4ngta efter annat \\xe4n s\\xe5dant som \\xe4r destruktivt f\\xf6r v\\xe5ra liv eller f\\xf6r planetens ekosystem. Han n\\xe4mner f\\xf6r egen del grodors s\\xe5ng om v\\xe5ren. Kanske kan kunskap om hur akut l\\xe4get \\xe4r bli den faktor som g\\xf6r att vi klarar att st\\xe4lla om v\\xe5r l\\xe4ngtan? Det handlar trots allt om att byta kortsiktigt sj\\xe4lvf\\xf6rverkligande mot l\\xe5ngsiktig \\xf6verlevnad f\\xf6r v\\xe5r planet som vi k\\xe4nner den. I mitt eget fall dr\\xf6mmer jag om mer tid att se p\\xe5 moln och stj\\xe4rnhimlar. Jag ska bara ligga d\\xe4r stilla och glo. Och f\\xf6rs\\xf6ka att k\\xe4nna mig alldeles n\\xf6jd.

Eva-Lotta Hult\\xe9n, f\\xf6rfattare och journalist