BROADCASTS.com

Published: Aug. 4, 2022, 4:01 a.m.

b'

Fyra ess\\xe4er om lyriska bilder som kan uppfattas som klich\\xe9er men ruvar p\\xe5 ouppt\\xe4ckta hemligheter. Maria K\\xfcchen reflekterar \\xf6ver fj\\xe4derf\\xe4n i dikten och avsl\\xf6jar vilken v\\xe5r allra mest poetiska f\\xe5gel \\xe4r.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes ursprungligen i oktober 2018.

\\n

Vilken f\\xe5gelart f\\xf6rekommer oftast i svensk dikt? Jag t\\xe4nker inte ber\\xe4tta det riktigt \\xe4n. Den som skriver en bok eller g\\xf6r en radioess\\xe4 ska inte frestas att avsl\\xf6ja allt genast.

\\n

Och den som gestaltar en f\\xe5gel i sk\\xf6nlitteratur kan inte bara skriva \\u201df\\xe5gel\\u201d.

\\n

Den aktuella f\\xe5geln m\\xe5ste artbest\\xe4mmas. \\xc4r det en gr\\xe5sparv eller en havs\\xf6rn, en s\\xe5ngl\\xe4rka eller en struts? L\\xe4saren m\\xe5ste f\\xe5 veta. L\\xe4saren beh\\xf6ver f\\xe5 r\\xe4tt associationer.

\\n

Det h\\xe4r har jag st\\xe4ndigt p\\xe5pekat n\\xe4r jag har handlett m\\xe4nniskor som vill utveckla sitt litter\\xe4ra skrivande inom ramarna f\\xf6r olika utbildningar och kurser. Skriv inte bara f\\xe5gel, skriv vad det \\xe4r f\\xf6r f\\xe5gel! S\\xe5 det \\xe4r tur f\\xf6r den svenska litteraturen att Nils Ferlin aldrig r\\xe5kade ut f\\xf6r mig som skrivarskolefr\\xf6ken.

\\n

D\\xe5 hade det st\\xe5tt \\u201dgr\\xe5sparv\\u201d eller \\u201dpilfink\\u201d i st\\xe4llet f\\xf6r \\u201dgr\\xe5 liten f\\xe5gel\\u201d i en av hans allra mest mest \\xe4lskade dikter.

\\n

\\u201dInte ens en gr\\xe5 liten f\\xe5gel som sjunger p\\xe5 gr\\xf6nan kvist det finns p\\xe5 den andra sidan och det tycker jag nog blir trist. \\u201d S\\xe5 b\\xf6rjar Nils Ferlins dikt \\u201dInte ens\\u201d i samlingen \\u201dGoggles\\u201d  som gavs ut 1938.

\\n

Frasen \\u201dinte ens en gr\\xe5 liten f\\xe5gel\\u201d \\xe4r spr\\xe5kligt sett s\\xe5 mycket vackrare, s\\xe5 mycket mer b\\xf6jlig och b\\xf6ljande, och den faller s\\xe5 mycket b\\xe4ttre in i diktens rytm, \\xe4n en artbest\\xe4mning av typen \\u201dinte ens en pilfink\\u201d. Och inte heller n\\xe4r det g\\xe4ller diktens betydelse och inneh\\xe5ll, dess tema, beh\\xf6ver jag n\\xe5gon artbest\\xe4mning av Ferlins f\\xe5gel, den i d\\xf6dsriket fr\\xe5nvarande.

\\n

Den \\xe4r liten. Den \\xe4r gr\\xe5. Det r\\xe4cker s\\xe5. Kanske tillh\\xf6r den inte ens n\\xe5gon s\\xe4rskild art. Den \\xe4r livets oansenliga f\\xe5gel, hoppet som kvittrar i sn\\xe5ren, anspr\\xe5ksl\\xf6st och of\\xf6rtr\\xf6ttligt.

\\n

F\\xe5glarna i svensk dikt \\xe4r dock inte bara metaforer f\\xf6r existentiella tillst\\xe5nd och skeenden. De \\xe4r p\\xe5tagliga varelser i egen r\\xe4tt.

\\n

Tillsammans med bland annat m\\xe5ne, stj\\xe4rnor och rosor tillh\\xf6r f\\xe5glarna poesins mest v\\xe4lanv\\xe4nda metaforer.  Att f\\xe5glar har en central plats i poesi \\xe4r inte s\\xe5 konstigt. De sjunger och de kan flyga, det \\xe4r precis vad dikten ocks\\xe5 vill g\\xf6ra. Och n\\xe4r poeter s\\xf6ker bilder f\\xf6r existensen \\xe4r f\\xe5glar metaforiskt brukbara \\xe4nda till d\\xf6ds.

\\n

N\\xe4r f\\xe5glar d\\xf6r ber\\xf6vas de sin s\\xe5ng och sin flykt, precis som n\\xe4r en m\\xe4nniska f\\xf6rlorar hoppet. D\\xf6da f\\xe5glar \\xe4r ett omhuldat tema i svensk poesi. Svenska skalders dikter om d\\xf6da f\\xe5glar \\xe4r \\xf6verraskande m\\xe5nga.

\\n

Det skriver Sten Hidal, professor emeritus i bibelvetenskap och ordf\\xf6rande i Tegn\\xe9rsamfundet, i sin lekfullt spirituella och samtidigt noggrant underbyggda och strukturerande bok \\u201dF\\xe5glar i svensk poesi\\u201d.

\\n

Harry Martinson skrev om en d\\xf6d sj\\xf6m\\xe5s, Margareta Ekstr\\xf6m om en d\\xf6d entita, Niklas T\\xf6rnlund om en l\\xf6vs\\xe5ngare som spr\\xe4ckte skallen mot hans f\\xf6nster, G\\xf6ran Tunstr\\xf6m om en bl\\xe5mes som \\xe5ts upp av katten, Olof Lagercranz d\\xf6pte en hel bok till \\u201dDen d\\xf6da f\\xe5geln\\u201d. \\xc4ven levande och d\\xf6da \\xf6rnar f\\xf6rekommer i poesin, men \\xf6rnen tycks ha fallit ur modet bland diktare ungef\\xe4r samtidigt som romantiken gjorde det.

\\n

Jag gissar att de fascistiska ideologiernas fascination f\\xf6r \\xf6rnar har bidragit till att skamfila \\xf6rnens poetiska rykte. Som diktl\\xe4sare kan jag \\xe4rligt talat bli tr\\xf6tt p\\xe5 poesins f\\xe5glar \\xf6verhuvudtaget, precis s\\xe5 som jag regelbundet tr\\xf6ttnar p\\xe5 m\\xe5ne, stj\\xe4rnor och rosor \\u2013 och sedan \\xe5teruppt\\xe4cker jag dem och \\xe5teranv\\xe4nder dem i mitt eget skrivande. Utn\\xf6tta metaforer n\\xf6ts ut av en anledning, de \\xe4r o\\xf6vertr\\xe4ffat brukbara.

\\n

F\\xe5glarna i svensk dikt \\xe4r dock inte bara metaforer f\\xf6r existentiella tillst\\xe5nd och skeenden. De \\xe4r p\\xe5tagliga varelser i egen r\\xe4tt. Den svenska f\\xe5geldiktningens pionj\\xe4r, Erik Axel Karlfeldt, anv\\xe4nde dem ofta som \\xe5rstidsmark\\xf6rer. Hos den samtida poeten Joar Tiberg \\xe4r s\\xe5ngkarakt\\xe4ristiken s\\xe4rskilt central. 

\\n

Men giganten i svensk f\\xe5geldiktning \\xe4r Bengt Emil Johnson.

\\n

\\u201dIngen annan poet har s\\xe5 m\\xe5nga f\\xe5gelarter som han\\u201d konstaterar Sten Hidal imponerat i sin bok. I Bengt Emil Johnsons verk eskalerar f\\xe5gelintresset oavbrutet och han p\\xe5stod sj\\xe4lv att han tidvis \\u201df\\xf6rf\\xe5glades\\u201d.

\\n

Bl\\xe5 k\\xe4rrh\\xf6kar, s\\xe4des\\xe4rlor, talgoxar, koltrastar, ringduvor, o\\xe4ndliga m\\xe4nger n\\xe4ktergalar, tranor, g\\xf6kar, steglitsor, knipor, spovar, taltrastar, bl\\xe5hakar, alla flyger de genom den svenska moderna dikten. Men vilken \\xe4r diktens vanligaste? Det \\xe4r inte n\\xe4ktergalen, inte duvan, inte svanen. Inte heller \\xe4r det n\\xe5gon mytologisk f\\xe5gel \\u2013 varken artonhundratalsromantikern Atterboms f\\xe5gel bl\\xe5, Ferlins lilla gr\\xe5 f\\xe5gel eller den r\\xe4tt s\\xe5 ymnigt f\\xf6rekommande F\\xe5gel Fenix. Den vanligaste f\\xe5geln i svensk poesi \\xe4r i god ordning artbest\\xe4md.

\\n

Att skalder artbest\\xe4mmer f\\xe5glar har \\xf6verhuvudtaget blivit allt vanligare i Sverige det senaste seklet. Jag f\\xf6rest\\xe4ller mig att det \\xe4r en frukt av sekularismens f\\xf6rk\\xe4rlek f\\xf6r det vetenskapliga, det i sak korrekta. Precis som samtidens skrivarkursfr\\xf6ken tycker \\xe4ven sekularisten att det \\xe4r viktigt att vi vet exakt vilken f\\xe5gel vi talar om, inte bara p\\xe5 biologilektionen utan \\xe4ven i dikter.

\\n

Det \\xe4r helt enkelt alltid viktigt att veta i st\\xe4llet f\\xf6r att gissa, dr\\xf6mma eller tro.

\\n

Vetandet i sig har ett v\\xe4rde, alltid, \\xf6verallt. Den som bara s\\xe4ger \\u201den gr\\xe5 liten f\\xe5gel\\u201d tycks inte ha fullst\\xe4ndigt klart f\\xf6r sig vad hon talar om. Den som s\\xe4ger \\u201dpilfink\\u201d \\u201dgr\\xe5sparv\\u201d eller \\u201dl\\xf6vs\\xe5ngare\\u201d har d\\xe4remot p\\xe5 f\\xf6tterna, vetenskapligt s\\xe5v\\xe4l som poetiskt.

\\n

L\\xe5ngt fler m\\xe4n \\xe4n kvinnor tar plats bland skalderna i \\u201dF\\xe5glar i svensk poesi\\u201d. Och jag blir d\\xe5 f\\xf6rst\\xe5s ocks\\xe5 nyfiken p\\xe5 om det ocks\\xe5 \\xe4r vanligare att m\\xe4n \\xe4n kvinnor artbest\\xe4mmer f\\xe5glar n\\xe4r de diktar?

\\n

Kanske, kanske inte. Finlandssvenska Solveig von Schoultz verk har en varierad f\\xe5gelv\\xe4rld d\\xe4r l\\xe4saren bland annat m\\xf6ter en sandbadande orrh\\xf6na. Den allra vanligaste f\\xe5geln i \\xe5tminstone rikssvensk dikt tycks dock Solveig von Schoultz aldrig ha skrivit om, KR\\xc5KAN.

\\n

Inte en gr\\xe5 liten f\\xe5gel som sjunger p\\xe5 gr\\xf6nan kvist, utan en stor gr\\xe5 oromantiskt intelligent f\\xe5gel

\\n

Kr\\xe5kan \\xe4r den svenska poesins favoritf\\xe5gel. N\\xe4stan varje diktare som \\xf6verhuvudtaget n\\xe4mner n\\xe5gon f\\xe5gelart, har med kr\\xe5kan. Det skulle jag inte ha gissat. Av alla f\\xe5glar v\\xe5r fauna rymmer, varf\\xf6r just kr\\xe5kan?!

\\n

Professor Sten Hidal, som ligger bakom avsl\\xf6jandet, sliter med fr\\xe5gan och kommer fram till att kr\\xe5kan just i sin alldaglighet inneb\\xe4r en poetisk utmaning. Kan det verkligen bli stor dikt av n\\xe5got s\\xe5dant som en kr\\xe5ka? Inte en gr\\xe5 liten f\\xe5gel som sjunger p\\xe5 gr\\xf6nan kvist, utan en stor gr\\xe5 oromantiskt intelligent f\\xe5gel som kraxande rotar i sopkorgar och stj\\xe4l andra f\\xe5glars \\xe4gg?

\\n

Lennart Sj\\xf6gren har i sin dikt \\u201dV\\xe4rldskr\\xe5kan\\u201d gjort kr\\xe5kan till en symbol f\\xf6r hela m\\xe4nskligheten. Harry Martinson har beskrivit kr\\xe5kan som \\u201dh\\xe5rd och gr\\xe5 som en dammig sko\\u201d, Staffan S\\xf6derblom har kallat henne \\u201dlandskapets g\\xe5ngg\\xe4rn\\u201d \\u2013 hon finns egentligen ingenstans, men i n\\xe4ra anslutning till n\\xe4stan allt. Och jag t\\xe4nker att precis s\\xe5 \\xe4r det ju ocks\\xe5 med dikten. Sj\\xe4lva poesin kan liknas b\\xe5de vid en gr\\xe5 liten f\\xe5gel som sjunger p\\xe5 gr\\xf6nan kvist, en skr\\xe4nande \\xe4ggtjuv och det som fattas oss i d\\xf6dsriket. Ett liv helt utan dikt, ett liv helt utan f\\xe5glar, \\xe4r inget liv.

\\n

Maria K\\xfcchen, f\\xf6rfattare
 

\\n

Litteratur

\\n

Sten Hidal: F\\xe5glar i svensk poesi, Norma 2018.

'