BROADCASTS.com

b'

Vandringss\\xe4gner skapade flera g\\xe5nger hysteri i den sovjetiska vardagen. Morris Wikstr\\xf6m sp\\xe5rar myter vars ekon h\\xf6rs \\xe4n idag.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Den 19 december 1937 utbr\\xf6t panik i Sovjetunionen. Det fanns s\\xe5klart gott om sk\\xe4l att vara r\\xe4dd, \\xe5ren d\\xe5 Stalins terror n\\xe5dde sin kulmen. Men paniken som br\\xf6t ut just den 19 december 1937 handlade inte om tv\\xe5ngsf\\xf6rvisningar och avr\\xe4ttningar utan om de nya omslagen till de sovjetiska skolelevernas skrivb\\xf6cker. Omslagen var framtagna f\\xf6r att h\\xf6gtidligh\\xe5lla den ryske nationalskalden Aleksandr Pusjkins d\\xf6dsdag och gestaltade olika scener ur poetens liv. Men n\\xe4r eleverna kom till skolan i slutet av december blev de genast beordrade att riva bort omslagen. Det hade uppdagats att flera av dem inneh\\xf6ll symboler som inte alls tycktes h\\xf6gtidligh\\xe5lla minnet av Pusjkin, utan tv\\xe4rtom antingen kritiserade sovjetmakten genom dolda budskap som \\u201dNer med s\\xe4kerhetspolisen\\u201d, eller hyllade det tyska nationalsocialistiska partiet genom att linjerna i teckningarna bildade en svastika.

Denna \\u201dskrivbokspanik\\u201d \\xe4r ett av m\\xe5nga fall av kollektiv, sovjetisk hysteri som triggades av vandringss\\xe4gner, och som studerats av de ryska antropologerna Aleksandra Archipova och Anna Kirzjuk. I deras bok som i ungef\\xe4rlig svensk \\xf6vers\\xe4ttning skulle kunna heta \\u201dFarliga sovjetiska f\\xf6rem\\xe5l: vandringss\\xe4gner och r\\xe4dslor i Sovjetunionen\\u201d skriver de fram en alternativ 1900-talshistoria. En historia som p\\xe5g\\xe5r, ja, n\\xe4rmast sv\\xe4var omkring, p\\xe5 gator och torg, i k\\xf6ken och p\\xe5 fabrikerna. En historia vars skugga fortfarande g\\xe5r att f\\xe5 syn p\\xe5 i det ryska samh\\xe4llet.

F\\xf6rfattarna j\\xe4mf\\xf6r den kollektiva psykosen med den individuella psykosen, s\\xe5 som den beskrevs av den tyske psykiatern Klaus Conrad 1958. Enligt Conrad inleds en schizofren psykos med att det som annars f\\xf6rst\\xe5s som en bakgrund framtr\\xe4der som b\\xe4rare av ett budskap. De prasslande l\\xf6ven tycks prassla onaturligt starkt. Och lyssnar man noga tycks de ocks\\xe5 s\\xe4ga n\\xe5got. Detta \\xe4r en djupt obehaglig k\\xe4nsla, som lindras f\\xf6rst n\\xe4r man lyckats avkoda det budskap som f\\xf6rmedlas, Conrad kallar det f\\xf6r en aha-upplevelse. D\\xe5 avtar \\xe5ngesten, innan den efter ett tag \\xe5terv\\xe4nder. Problemet i det sovjetiska samh\\xe4llet p\\xe5 30-talet var att det inte fanns en plats att vila p\\xe5. F\\xf6r n\\xe4r Stalins terror p\\xe5gick var b\\xe4raren av de dolda symbolerna enligt den sovjetiska logiken sj\\xe4lv smittad \\u2013 ja, rent av farlig f\\xf6r sin omgivning. Det enda s\\xe4ttet att frig\\xf6ra sig fr\\xe5n smittan var att sl\\xe5 larm. Och n\\xe4r larmet gick var alla som bar p\\xe5 symbolen antingen agenter \\u2013 eller i sin naivitet ett redskap f\\xf6r fienden. D\\xe4rmed utbr\\xf6t ett slags t\\xe4vling om vem som kunde hitta symbolerna f\\xf6rst. Det var i en tid av statlig terror lika farligt att inte se symboler, som att faktiskt se dem.

Det sovjetiska imperiets politiska logik, dess l\\xe5nglivade s\\xe4rskildhet och totala anspr\\xe5k, \\xe4r en intressant kontext f\\xf6r studier av vandringss\\xe4gner. Det \\xe4r mardr\\xf6mmar om r\\xf6da atomvapenknappar i m\\xe4rkligt bekanta portf\\xf6ljer, det \\xe4r svarta KGB-bilar som k\\xf6r runt p\\xe5 gatorna sent p\\xe5 kv\\xe4llen och tillf\\xe5ngatar barn som inte sitter hemma, det \\xe4r f\\xf6rgiftade amerikanska tuggummin, ja faktiskt alla slags g\\xe5vor fr\\xe5n utl\\xe4nningar inf\\xf6r Moskva-olympiaden 1980. Det \\xe4r hemliga arkitektoniska budskap, riktningsanvisningar som bara syns fr\\xe5n bombplanen i luften, det \\xe4r fotoapparater med r\\xf6d film som kan se genom v\\xe4ggar och kl\\xe4der - och det \\xe4r en obscen m\\xe4ngd antisemitiska blodsmyter. P\\xe5 v\\xe4ggarna i de sovjetiska hemmen h\\xe4nger kinesiska bonader som om n\\xe4tterna visar sig vara f\\xf6rh\\xe4xade i tider av geopolitiska sp\\xe4nningar mellan de r\\xf6da stormakterna. Och s\\xe5 den d\\xe4r l\\xe5ten, som tycktes f\\xf6reb\\xe5da \\xe4nnu ett krig. Den ok\\xe4nda tyskan i Dschinghis Khans kitschiga schlagerd\\xe4nga fr\\xe5n 1979 tycktes kommunicera hotfulla meddelanden om att tyskarna skulle komma tillbaka och bomba s\\xf6nder Moskva.

\\u201dFarliga sovjetiska f\\xf6rem\\xe5l\\u201d \\xe4r inte bara en studie om hur vandringss\\xe4gner p\\xe5verkade de sovjetiska medborgarnas vardag. Det \\xe4r ocks\\xe5 forskning som g\\xf6r det m\\xf6jligt att orientera sig i dagens Ryssland. Sj\\xe4lv minns jag hur jag, i en gammal l\\xe4genhet i Sankt Petersburg, blev beskylld f\\xf6r att vara det mest skr\\xe4mmande en \\xe4ldre generation ryssar kan t\\xe4nka sig: \\u201ddu \\xe4r en fr\\xe4mling!\\u201d skrek en uppr\\xf6rd \\xe4ldre kvinna som bodde permanent i en kollektivl\\xe4genhet jag hyrde ett rum i. \\u201dJag \\xe4r ingen fr\\xe4mling\\u201d, sa jag, \\u201djag \\xe4r g\\xe4st h\\xe4r\\u201d. \\u201dDu \\xe4r ingen g\\xe4st, du \\xe4r en fr\\xe4mling, och imorgon kommer jag ringa polisen s\\xe5 f\\xe5r de ta reda p\\xe5 vem du egentligen \\xe4r!\\u201d. F\\xf6rutom ilskan och r\\xe4dslan i hennes r\\xf6st minns jag ordvalet. Hon skulle inte ringa polisen: politsija, utan militsija. Den heter inte s\\xe5 i dagens Ryssland. Men den hette s\\xe5 i Sovjet. Replikskiftet var en tidsresa in i ett medvetande som jag inte sj\\xe4lv har tillg\\xe5ng till, men \\xe4nd\\xe5 blev en deltagare i. P\\xe5 samma s\\xe4tt blev flera generationer sovjetiska medborgare deltagare i en historia de aldrig genomlevt. Flera av de som delar med sig av sina minnen i \\u201dFarliga sovjetiska f\\xf6rem\\xe5l\\u201d minns hur r\\xe4dslor och beteenden traderades fr\\xe5n \\xe4ldre sl\\xe4ktingar. Framtidens krig var en f\\xf6rest\\xe4llning om det krig som varit, r\\xe4dslan f\\xf6r ett k\\xe4rnvapenkrig var lika mycket r\\xe4dslan f\\xf6r de atombomber som redan exploderat mot 1900-talets jord, och det var i denna b\\xf6rdiga jord som nya mardr\\xf6mmar och myter blomstrade \\u2013 ett tillst\\xe5nd som den ryska kulturvetaren Alexander Etkind har beskrivit som att minnet av ett trauma i det f\\xf6rflutna till slut blir om\\xf6jligt att skilja fr\\xe5n en tv\\xe5ngsm\\xe4ssig r\\xe4dsla f\\xf6r dess upprepning.

\\xc4ven om flera av de sovjetiska vandringss\\xe4gnerna var specifika till sitt inneh\\xe5ll, \\xe4r deras struktur ofta generell: M\\xe5nga \\xe4r vi som n\\xe5gon g\\xe5ng f\\xe5tt f\\xf6r oss att s\\xe4tta en klisterlapp \\xf6ver linsen p\\xe5 datorns webbkamera. D\\xf6vat \\xe5ngesten, tillf\\xe4lligt lindrat den skr\\xe4mmande insikten om att allt vi g\\xf6r \\xf6vervakas. Det tycks inte spela n\\xe5gon roll att det inte \\xe4r v\\xe5ra eventuella t-shirtmotiv som intresserar de globala teknikf\\xf6retagen. Klisterlappen \\xf6ver webkameran fyller allts\\xe5 samma funktion som de sovjetiska vandringss\\xe4gnerna gjorde n\\xe4r de lindrade en kontrollf\\xf6rlust. Fantasin \\xe4r b\\xe5de barnets och den vuxnes s\\xe4llskap n\\xe4r verklighetens r\\xe4dslor tr\\xe4nger sig p\\xe5.

Men det \\xe4r ocks\\xe5 i fantasins dom\\xe4ner som l\\xe4rofilmer och varnande f\\xf6rmaningar ibland f\\xf6rvandlas och antar nya skepnader \\u2013 p\\xe5 ett s\\xe4tt som f\\xf6rvandlar det skr\\xe4mmande till det \\xe5tr\\xe5v\\xe4rda. S\\xe5 ber\\xe4ttar en av deltagarna i forskningsstudien att han som skolelev fick se en instruktionsfilm om det f\\xf6rest\\xe5ende k\\xe4rnvapenkriget. Filmen var t\\xe4nkt att varna eleverna f\\xf6r den totala katastrofen, men fick nya inneb\\xf6rder i nattens fantasieggande m\\xf6rker. F\\xf6r det som stannade kvar i minnet var inte den fasansfulla explosionen, utan en scen d\\xe4r bombens tryckv\\xe5g p\\xe5 ett erotiskt s\\xe4tt fick en tjejs kl\\xe4nning att \\u201dfullst\\xe4ndigt klibba fast mot huden\\u201d.

Morris Wikstr\\xf6m, kulturjournalist och doktorand i rysk litteratur

Litteratur

 Archipova, Aleksandra & Kirzjuk, Anna (2020). Opasnye sovetskie ves\\u030cc\\u030ci: gorodskie legendy i strachi v SSSR. Moskva: Novoe literaturnoe obozrenie.

E\\u0307tkind, Aleksandr Markovic\\u030c (2013). Warped mourning: stories of the undead in the land of the unburied. Stanford, California: Stanford University Press.