BROADCASTS.com

b'

Kulturredaktionens Mattias Berg funderar p\\xe5 kunskapens om\\xf6jligheter och p\\xe5 den svenske orientalisten Jacob Jonas Bj\\xf6rnst\\xe5hl, som kunde och visste s\\xe5 mycket mer \\xe4n de flesta, men \\xe4nd\\xe5 f\\xf6ll i gl\\xf6mska.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

D\\xe5 och d\\xe5 t\\xe4nker jag p\\xe5 kunskap. P\\xe5 vad jag kan och \\u2013 oftast \\u2013 inte kan.
Undrar varf\\xf6r jag aldrig tidigare l\\xe4rt mig, eller kanske ens h\\xf6rt talas om, n\\xe5got helt sl\\xe5ende.

Ofta g\\xe4ller det arkeologi. Ett eller annat som bokstavligen gr\\xe4vs fram ur historiens djup: som en bit ren kunskap. Materialiserad, fossiliserad, transformerad till marmor eller terrakotta.
Ibland kan det f\\xf6r\\xe4ndra min syn p\\xe5 hela arkeologins natur, eller kanske m\\xe4nniskans. P\\xe5 hur vi kan gl\\xf6mma n\\xe4stan of\\xf6rgl\\xf6mliga saker.
Ikonen f\\xf6r de tankeg\\xe5ngarna \\xe4r v\\xe4l Pompeji. Den blomstrande romerska handelsstaden som b\\xf6rjade f\\xf6rsvinna ur m\\xe4nniskans minne n\\xe5got hundra \\xe5r efter Vesuvius utbrott \\xe5r 79 \\u2013 och sedan l\\xe5g d\\xe4r helgl\\xf6md och praktfull under jordlagren i \\xf6ver ettusen \\xe5r.

Jag kan ocks\\xe5 sl\\xe5s av de grekiska l\\xe4mningarna p\\xe5 Sicilien, d\\xe4r jag tillbringar r\\xe4tt mycket tid.
Till exempel av en relativt obes\\xf6kt och oturistig plats vid namn Selinunte, antikens Selinus, p\\xe5 v\\xe4stra delen av \\xf6n. Europas allra st\\xf6rsta arkeologiska utgr\\xe4vningsplats.
H\\xe4r, och vid flera andra st\\xe4llen p\\xe5 \\xf6n, finns mer eller mindre v\\xe4lbevarade grekiska tempel fr\\xe5n 600-talet f\\xf6re Kristus. Allts\\xe5 ungef\\xe4r etthundra \\xe5r innan Aten b\\xf6rjade bli en regelr\\xe4tt stadsstat, p\\xe5 det grekiska fastlandet och inte p\\xe5 Sicilien.
Kolonin ute i havet l\\xe5g allts\\xe5 liksom steget f\\xf6re imperiets huvudstad vad g\\xe4llde praktfulla monument.

Dessutom var det i just Selinunte som n\\xe5gra av de f\\xf6rsta insikterna om att antiken inte alls var vit som marmor f\\xf6ddes. Att den snarare var helt kul\\xf6rt: med tempel och statyer m\\xe5lade i de bj\\xe4rtaste f\\xe4rger.
Vilket den tysk-franske arkitekten Hittorf gjorde kolorerade rekonstruktioner av, vid Selinunte, redan p\\xe5 1850-talet. \\xc4nd\\xe5 skulle det dr\\xf6ja innan insikten om antikens f\\xe4rger spred sig i vidare kretsar.

Men visst, jag vet att kunskapsmassan \\xe4r o\\xe4ndlig. Att ju mer man l\\xe4r sig om n\\xe5got, desto tydligare blir insikten om hur lite man \\xe4nd\\xe5 vet \\u2013 som redan Sokrates sade. Och jag vet att s\\xe5 mycket m\\xe5ste pressas in i historieundervisningens f\\xe5 lektionstimmar.
\\xc4nd\\xe5 h\\xe4pnar jag ofta \\xf6ver att jag inte f\\xe5tt veta n\\xe5got om s\\xe5 m\\xe5nga fantastiska saker och ting genom m\\xe4nsklighetens utveckling.
Som tidig sextitalist fick jag till exempel varken i grundskola, gymnasium eller p\\xe5 universitet ens h\\xf6ra talas om ett s\\xe5 centralt begrepp som den muslimska guld\\xe5ldern.
En guld\\xe5lder som varade i ett halvt millennium, mellan ungef\\xe4r \\xe5r 750 och 1250, och vars f\\xf6rgreningar avsatt s\\xe5 m\\xe5nga hisnande vackra arkitektoniska m\\xe4sterverk p\\xe5 Sicilien eller i Alhambra, bland annat.

Jag t\\xe4nker p\\xe5 den guld\\xe5ldern, och p\\xe5 kunskapsbegreppet mer allm\\xe4nt, n\\xe4r jag l\\xe4ser om v\\xe5r otrolige orientalist Jacob Jonas Bj\\xf6rnst\\xe5hl.
Honom hade jag inte heller h\\xf6rt talas om \\u2013 fast jag nog borde, med mina specialintressen.
Hans plats i svensk kunskapshistoria bef\\xe4sts ocks\\xe5 genom den helt magnifika boken Bj\\xf6rnst\\xe5hls resa. D\\xe4r g\\xf6r fyra forskare fr\\xe5n spr\\xe5k-, religion- och litteraturvetenskap n\\xe5got jag aldrig tidigare sett i utgivningen utanf\\xf6r de akademiska f\\xf6rlagen. Ett rasande ambiti\\xf6st f\\xf6rs\\xf6k att p\\xe5 500 packade sidor, utifr\\xe5n sina respektive infallsvinklar, f\\xe5nga den h\\xe4r upplysningsgiganten.

Men det \\xe4r inte l\\xe4tt, ens f\\xf6r specialister.
Bj\\xf6rnst\\xe5hl tycks n\\xe4stan f\\xf6r fascinerande f\\xf6r sitt eget b\\xe4sta. Blir p\\xe5 gr\\xe4nsen till en sagofigur fr\\xe5n den rastl\\xf6sa, delvis osorterade, kunskapsinh\\xe4mtningens tid \\u2013 som hos oss inte kallas guld\\xe5lder utan \\u201dupplysning\\u201d.
Inte minst var Bj\\xf6rnst\\xe5hls f\\xf6rm\\xe5ga att ta sig in \\xf6verallt helt f\\xf6rbluffande. F\\xe5 tr\\xe4ffa de allra st\\xf6rsta som p\\xe5 ett p\\xe4rlband genom Europa. I Schweiz Voltaire, i Tyskland Goethe, i Frankrike Rousseau och i Holland Diderot.
Bj\\xf6rnst\\xe5hl tycks ocks\\xe5 samtala med dem alla som mer eller mindre j\\xe4mb\\xf6rdig. Om l\\xe4rda ting, spatserar, dinerar.
Och om jag inte koncentrerar mig p\\xe5 allvaret \\u2013 Bj\\xf6rnst\\xe5hls n\\xe4rmast besatta s\\xf6kande efter denna kunskap \\u2013 kan jag n\\xe4stan se honom framf\\xf6r mig som en upplysningens Zelig. En gestalt likt Woody Allens filmfigur liksom inklippt i centrala historiska sammanhang, bredvid de allra mest k\\xe4nda gestalterna.

Men kunskapsjakten var verkligen ingen lek eller pose f\\xf6r Bj\\xf6rnst\\xe5hl. P\\xe5 m\\xe5nga s\\xe4tt blev den snarare hans personliga h\\xe4vst\\xe5ng.
Fr\\xe5n det modesta ursprunget som son till en f\\xe4nrik i lilla s\\xf6rml\\xe4ndska N\\xe4shulta fick han som tolv\\xe5ring, vintern 1743, fotvandra till Str\\xe4ngn\\xe4s trivialskola. D\\xe4r blev han redan f\\xf6re ton\\xe5ren undervisad i latin, antik grekiska och hebreiska.
P\\xe5 gymnasiet lade han \\xe4ven till syriska och kaldeiska \\u2013 och skrev s\\xe5 sm\\xe5ningom en avhandling p\\xe5 latin med den svenska titeln \\u201dHebr\\xe9ernas Tio Guds Bud belysta av den arabiska dialekten\\u201d. Genom den fick han en docentur i arabiska.

\\xc4nd\\xe5, trots kunskapens anv\\xe4ndbarhet f\\xf6r att skaffa sig ett b\\xe4ttre liv, tycks den f\\xf6r Bj\\xf6rnst\\xe5hl prim\\xe4rt ha haft ett egenv\\xe4rde.
Han var lika upphetsad \\xf6ver stort som sm\\xe5tt i sina hundratals resebrev. Till en b\\xf6rjan publicerade i tidskriften Tidningar om L\\xe4rda saker, f\\xf6r att sedan bli ymniga samlingsvolymer under tidningsmannens Gj\\xf6rwells redakt\\xf6rskap.
Det kunde handla om en ny\\xf6vers\\xe4ttning av ett spr\\xe5kvetenskapligt storverk om antika dialekter. Eller m\\xe4rkv\\xe4rdiga arkeologiska uppt\\xe4ckter, hisnande utsikter eller en viss typ av odlingsmetoder.
Eller om det sagolika bibliotek i Oxford han beskrev som en \\u201dskattkammare f\\xf6r den orientaliska litteraturen\\u201d. Dit han, mot all kutym, fick egen nyckel och satt d\\xe4r fr\\xe5n sex p\\xe5 morgonen till \\xe5tta p\\xe5 kv\\xe4llen.

S\\xe5 sm\\xe5ningom tog sig Bj\\xf6rnst\\xe5hl under sin tolv \\xe5r l\\xe5nga resa \\xe4ven till Konstantinopel, ett av den orientaliska kulturens verkliga centra, och till Grekland. D\\xe4r var uppdraget att hitta de avg\\xf6rande manuskripten i ensligt bel\\xe4gna kloster.
Den felande l\\xe4nken mellan det orientaliska, det antika och det kristna. Bibelns sj\\xe4lva k\\xe4llkoder.

Bj\\xf6rnst\\xe5hl dock dog av r\\xf6dsot l\\xe5ngt innan han hittade vad han s\\xf6kte. Fick d\\xe4rmed inte heller veta om sin slutgiltiga kr\\xf6ning, som anl\\xe4nde brevledes f\\xf6r sent: utn\\xe4mningen till Professor i de orientaliska och grekiska spr\\xe5ken vid Lunds universitet.
Det \\xe4r en \\xf6dets ironi, bland m\\xe5nga g\\xe4llande honom. Mycket av det viktigaste kring Bj\\xf6rnst\\xe5hl har ocks\\xe5 f\\xf6rsvunnit sp\\xe5rl\\xf6st: alla hans personliga resejournaler, liksom den st\\xe5tliga minnessten som restes efter honom i Thessaloniki.
Men den definitiva ironin \\xe4r kanske att jag tidigare inte ens h\\xf6rt talas om Bj\\xf6rnst\\xe5hl. Att han, trots alla sina kunskaper, sj\\xe4lv inte blev en bit av vad vi nuf\\xf6rtiden definierar som riktigt n\\xf6dv\\xe4ndig kunskap.
V\\xe4rldsresen\\xe4ren reste allts\\xe5 aldrig hela v\\xe4gen in i v\\xe5rt kollektiva minne. Till l\\xe4roplaner eller kurslitteratur, eller \\xe5tminstone n\\xe5gon halv lektionstimme p\\xe5 gymnasiet.

S\\xe5 jag forts\\xe4tter att t\\xe4nka p\\xe5 kunskapsbegreppet: dess m\\xf6jligheter och om\\xf6jligheter. P\\xe5 till exempel Bj\\xf6rnst\\xe5hl och Selinunte och guld\\xe5lder och upplysning. P\\xe5 m\\xe4nniskans minne och gl\\xf6mska.
Och p\\xe5 allt jag aldrig f\\xe5tt l\\xe4ra mig att jag borde l\\xe4ra mig.

Mattias Berg, medarbetare p\\xe5 kulturredaktionen

Litteratur

Johan Stenstr\\xf6m, Vassilios Sabatakakis, Carla Killander Cariboni och Catharina Raudvere: Bj\\xf6rnst\\xe5hls resa \\u2013 Europa och Konstantinopel 1767\\u20131779. Makadam f\\xf6rlag, 2021.