BROADCASTS.com

b'

De klassiska muserna har fallit. Ner i det m\\xe4nskliga. Ner mot gatan och k\\xf6ket. Rebecka K\\xe4rde reflekterar \\xf6ver ett skifte som ber\\xe4ttar om konstens f\\xf6r\\xe4ndrade roll i kulturen.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Minnet \\xe4r konstens moder. I alla fall om man ska tro den grekiske poeten Hesiodos. Enligt honom resulterade en nio dagar l\\xe5ng f\\xf6rbindelse mellan Zeus och minnets gudinna Mnemosyne i att den senare f\\xf6dde lika m\\xe5nga d\\xf6ttrar. De fick namnen Kleio, Euterpe, Erato, Polyhymnia, Melpomene, Ourania, Therpsichore, Thaleia och Kalliope. Tillsammans kallas de f\\xf6r muserna. Fr\\xe5n dessa nio systrar fl\\xf6dar den poetiska inspirationen, och den som vill dansa, dikta, sjunga eller \\xe4gna sig \\xe5t n\\xe5gon av de andra musiska konstarterna m\\xe5ste g\\xf6ra det med deras v\\xe4lsignelse.

Hur f\\xe5r man kontakt med muserna? I Hesiodos fall kommer uppvaktningen ov\\xe4ntat. En dag, d\\xe5 han som vanligt vallar sina f\\xe5r p\\xe5 berget Helikon, dyker systrarna pl\\xf6tsligt upp fr\\xe5n ingenstans. De b\\xf6rjar f\\xf6rol\\xe4mpa den blivande poeten. Du lantliga f\\xe4, ropar de, i Ingvar Bj\\xf6rkesons \\xf6vers\\xe4ttning \\u2013 du som \\u201dbara t\\xe4nker p\\xe5 buken!\\u201d Sedan s\\xe4ger de att mycket av det de ber\\xe4ttar i sj\\xe4lva verket \\xe4r l\\xf6gn. Men n\\xe4r de s\\xe5 har lust, kan de ocks\\xe5 tala sanning. Hesiodos f\\xf6rses med en stav och en lagergren. Hans br\\xf6st fylls av en \\u201dgudomlig r\\xf6st f\\xf6r att sjunga om svunnen tid och kommande\\u201d. I ett slag \\xe4r herden redo att dikta. Muserna har gjort honom till poet.

Episoden \\xe5terges i den episka l\\xe4rodikten \\u201dTheogonin\\u201d, som Hesiodos komponerade omkring \\xe5r 700 f\\xf6re Kristus, och som d\\xe4rmed \\xe4r den \\xe4ldsta bevarade k\\xe4llan till myten om muserna. Fr\\xe5gan \\xe4r vad som h\\xe4nt med dem sedan dess. N\\xe4r man talar om systrarna idag \\xe4r det ju oftast i en r\\xe4tt s\\xe5 annorlunda bem\\xe4rkelse. F\\xf6r det f\\xf6rsta upptr\\xe4der de i singularis, som musan. F\\xf6r det andra \\xe4r denna musa m\\xe4nsklig. Kanske var hon gift med en ber\\xf6md manlig 1900-talskonstn\\xe4r, i vars bilder eller dikter hon \\xe5terfinns, och som hon gav upp sitt eget konstn\\xe4rskap f\\xf6r att v\\xe5rda. Att vara n\\xe5gons musa \\u2013 nej, det \\xe4r f\\xf6r de flesta ingen lockande roll. Som den amerikanska poeten Louise Gl\\xfcck skriver i en dikt: \\u201dIngen vill vara musan. N\\xe4r allt kommer omkring, vill alla vara Orfeus\\u201d.

Hur blev det s\\xe5 h\\xe4r? N\\xe4r f\\xf6rvandlades musan fr\\xe5n generativ kraft till stum sk\\xf6terska? Kanske kan man n\\xe4rma sig ett svar genom den franske konsthistorikern Georges Didi-Huberman. I boken \\u201dNinfa moderna\\u201d diskuterar han en besl\\xe4ktad figur, nymfen, och hur hon har gestaltats genom \\xe5rhundradena. Didi-Huberman utg\\xe5r fr\\xe5n det bildmaterial som i b\\xf6rjan av 1900-talet samlades ihop av den tyska kulturhistorikern Aby Warburg. Denne \\xe4gnade sina sista \\xe5r i livet \\xe5t ett ofullbordat j\\xe4tteprojekt som han (med h\\xe4nvisning till musernas moder) kallade f\\xf6r Bilderatlas Mnemosyne. Warburg var intresserad av hur former och motiv fr\\xe5n antiken lever kvar i senare tiders europeisk bildkonst. Atlasen, som best\\xe5r av ett sextiotal stora planscher med fastn\\xe5lade fotografier och konstreproduktioner, \\xe4r hans f\\xf6rs\\xf6k att i collageform kartl\\xe4gga sl\\xe4ktbanden. Till exempel kan en ren\\xe4ssansm\\xe5lning placeras bredvid en romersk skulptur. Det som f\\xf6rbinder konstverken \\xe4r en gemensam detalj: ett plagg som faller snarlikt \\xf6ver en skuldra, en hand som g\\xf6r en identisk gest. Det \\xe4r som om antiken hems\\xf6ker moderniteten.

Didi-Hubermans unders\\xf6kning, som str\\xe4cker sig fr\\xe5n antiken till den florentinska ren\\xe4ssansen, bygger allts\\xe5 p\\xe5 Warburgs atlas. Och n\\xe4r han betraktar nymferna uppt\\xe4cker han n\\xe5got m\\xe4rkv\\xe4rdigt. Nymfen har fallit. Ju l\\xe4ngre bort fr\\xe5n antiken vi kommer, desto tydligare n\\xe4rmar hon sig marken. Hon sjunker fr\\xe5n gudinnans h\\xf6jder l\\xe4ngst upp i bilden till dess nedre kant. D\\xe4r f\\xf6rblir hon liggande. Samma \\xf6de drabbar hennes kl\\xe4der. De tidiga, grekiska nymferna \\xe4r draperade i l\\xe5nga, mantelliknande kl\\xe4desplagg. Men med tiden blir nymfen mer och mer avkl\\xe4dd. Axlarna blottas, under ren\\xe4ssansen br\\xf6sten. Tizian portr\\xe4tterar henne som i princip naken. I hans m\\xe5lning \\u201dNymf och herde\\u201d ligger hon med ryggen och baken v\\xe4nd mot betraktaren, med ett ynka tygstycke kring midjan. I en annan, \\u201dBackanal p\\xe5 Andros\\u201d, \\xe5terfinns hon med bak\\xe5tb\\xf6jt huvud i bildens h\\xf6gra h\\xf6rn. Br\\xf6sten och k\\xf6net \\xe4r blottade, liksom strupen. Draperingen ligger sl\\xe4ngd som en eftertanke \\xf6ver armen. Nymfen \\xe4r redo att intas.

Didi-Hubermans och Warburgs nymfer \\xe4r nu inte identiska med vare sig muserna eller nymfen som vi k\\xe4nner henne fr\\xe5n den grekiska mytologin. Snarare syftar de p\\xe5 en arketyp i form av en gudinnelik kvinnogestalt \\u2013 ung, vacker, lekfull, med svallande h\\xe5r och suggestiv blick. Ungef\\xe4r s\\xe5 brukar ocks\\xe5 muserna avbildas. Och man skulle kunna h\\xe4vda att n\\xe5got liknande h\\xe4nt med dem. Muserna har sjunkit fr\\xe5n Helikon, ner till jorden, till k\\xf6ket och gatan. Kanske b\\xf6rjar fallet redan efter Hesiodos. Hos m\\xe5nga senare antika f\\xf6rfattare \\xe4r muserna n\\xe5gra man \\xe5beropar, snarare \\xe4n upps\\xf6ks av. Samtidigt betvivlas deras existens. Den romerska poeten Horatius ber i ett av sina oden musan Kalliope att stiga ner till honom fr\\xe5n himlen, men s\\xe4ger sig vara os\\xe4ker p\\xe5 om r\\xf6sten han sedan h\\xf6r verkligen \\xe4r hennes, eller om han drabbats av ett \\u201dljuvligt vansinne\\u201d. Propertius, en annan romersk diktare, talar ofta om sin musa, som om en av dem stod redo just f\\xf6r honom. S\\xe5 skulle Hesiodos knappast formulera sig. Muserna \\xe4r inte hans \\u2013 det \\xe4r ju han som \\xe4r deras!

L\\xe5ngt efter antiken forts\\xe4tter muserna dyka upp i konsten. Dante \\xe5kallar dem i \\u201dDen gudomliga komedin\\u201d, till exempel i Sk\\xe4rselden, d\\xe5 han ber dem om hj\\xe4lp med att besjunga ting \\u201dsom knappt tanken fattar\\u201d. Men n\\xe4r man s\\xe4ger ordet \\u201dmusa\\u201d i samband med Dante t\\xe4nker de flesta p\\xe5 Beatrice. Hon upptr\\xe4der som en guide genom paradiset i den sista delen av \\u201dDen gudomliga komedin\\u201d, och var med viss sannolikhet en sublimering av Dantes ungdomsk\\xe4rlek med samma namn. Inspirationen h\\xe4rr\\xf6r allts\\xe5 fr\\xe5n en levande, h\\xf6gst verklig person \\u2013 som, till skillnad fr\\xe5n de antika muserna, knappast delat med sig av den medvetet. Samma g\\xe4ller Laura i den n\\xe5got yngre Petrarcas sonetter. \\xc4nnu senare, hos Baudelaire, har musan blivit prostituerad. I dikten \\u201dLa muse v\\xe9nale\\u201d \\u2013 ungef\\xe4r \\u201dden k\\xf6pbara musan\\u201d \\u2013 f\\xf6rtj\\xe4nar diktens du sitt uppeh\\xe4lle genom att g\\xe5 p\\xe5 gatan.

Mycket kan s\\xe4gas om kvinnosynen i de n\\xe4mnda dikterna. Men det \\xe4r knappast s\\xe5 enkelt som att musans nya skepnad motsvarar en parallell omvandling av k\\xf6nsordningen. Snarare speglar den konstens f\\xf6r\\xe4ndrade betydelse, fr\\xe5n kollektiv praktik till uttryck f\\xf6r individualitet. Det s\\xe4ger ju sig sj\\xe4lvt att den diktare som sj\\xe4lv \\xe4r gudomlig inte kan vara underst\\xe4lld en skara br\\xe5kiga systrar.

Fast vore det verkligen s\\xe5 illa? Finns det inte n\\xe5got frig\\xf6rande i att t\\xe4nka p\\xe5 dikten s\\xe5 som Hesiodos: som n\\xe5got som kommer utifr\\xe5n, ovanifr\\xe5n, snarare \\xe4n fr\\xe5n den r\\xe4dda lilla sj\\xe4l man b\\xe4r inom sig? Litteraturen \\xe4r ju trots allt inte ens egen. Den f\\xf6ds ur de texter som f\\xf6reg\\xe5tt den. Dess moder \\xe4r minnets gudinna \\u2013 och minnet \\xe4r n\\xe5got gemensamt.

Rebecka K\\xe4rde, litteraturkritiker och grecist

Litteratur

Georges Didi-Huberman: Ninfa moderna \\u2013 ess\\xe4 \\xf6ver fallen drapering. \\xd6vers\\xe4ttare: Jakob Svedberg. Bokf\\xf6rlaget Faethon, 2023.

Hesiodos: Theogonin och Verk och dagar. \\xd6vers\\xe4ttning: Ingvar Bj\\xf6rkeson. Natur och kultur, 2003.