BROADCASTS.com

Published: Aug. 11, 2021, 4 a.m.

b'

Kan en m\\xe4rklig roman och ett sjukhus som aldrig blev byggt f\\xf6rklara vad Venedig egentligen \\xe4r? Kulturredaktionen Mattias Berg f\\xf6rs\\xf6ker f\\xf6rst\\xe5 en flytande stad byggd p\\xe5 dr\\xf6mmar och mardr\\xf6mmar.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Den h\\xe4r ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen i september 2020.

\\n

Jag blundar och f\\xf6rs\\xf6ker f\\xf6rest\\xe4lla mig en v\\xe4rld utan Venedig. N\\xe4r det inte l\\xe4ngre \\xe4r ett minne blott, ens ett minne av ett minne, utan bara en myt.

\\n

N\\xe5gonting man s\\xf6ker efter med alla arkeologins framtida spetsmetoder, diktar och fantiserar om, eller mest skrattar \\xe5t. Som skapar r\\xe4ttshaverister och monomaner, likt barockm\\xe4nniskan Olof Rudbeck den \\xe4ldre i sin jakt p\\xe5 Atlantis. Och s\\xe5 sm\\xe5ningom n\\xe5got kommande sekels st\\xf6rsta kulturnyhet \\u2013 om och n\\xe4r staden \\xe5teruppt\\xe4cks under lager p\\xe5 lager av tid. Som skeppet Wasa eller Pompeji.

\\n

Och Venedig \\xe4r ju en s\\xe5 paradoxal plats, b\\xe5de dr\\xf6m och mardr\\xf6m, inneslutna i varandra. Vattnet utg\\xf6r dess f\\xf6ruts\\xe4ttning och p\\xe5 samma g\\xe5ng dess st\\xf6rsta risk. L\\xe5ngsamt gr\\xf6per det ur staden underifr\\xe5n, n\\xe4r det inte sv\\xe4mmar \\xf6ver alla br\\xe4ddar. I ett tragikomiskt f\\xf6rsenat projekt har det spenderats miljarder med euro p\\xe5 j\\xe4ttelika f\\xe4llbara dammportar mot kommande flodv\\xe5gor.

\\n

Dessutom hotas staden \\xe5 ena sidan av f\\xf6r mycket turism \\u2013 inte minst genom de monstru\\xf6sa kryssningsfartygen \\u2013 och \\xe5 andra sidan av f\\xf6r lite turism; som under Corona-pandemin 2020. N\\xe4stan ingen expert ger staden mer framtid \\xe4n historia.

\\n

\\xc4nd\\xe5 har nog m\\xe5nga av oss sv\\xe5rt att riktigt ta in domedagsprofetiorna. Tills motsatsen bevisas v\\xe4ljer vi v\\xe4l att i st\\xe4llet se Venedig som ett slags mirakel: n\\xe5got som kommer att forts\\xe4tta trotsa naturlagar och logik.

\\n

Miraklet finns ocks\\xe5 liksom inbyggt i fundamentet. 30 miljoner tr\\xe4p\\xe5lar, en veritabel uppochnedv\\xe4nd skog, har beh\\xf6vt f\\xf6rankras i lerbotten f\\xf6r att h\\xe5lla staden p\\xe5 plats i Adriatiska havets str\\xf6mma bukt.

\\n

Inf\\xf6r allt detta st\\xe5r bes\\xf6karen stor\\xf6gd och l\\xe4tt handfallen, \\xe4ven f\\xf6rfattarna s\\xf6ker efter orden. \\u201dVenedig g\\xe5r inte att j\\xe4mf\\xf6ra med n\\xe5got annat \\xe4n sig sj\\xe4lv\\u201d, skriver Goethe. \\u201dDet \\xe4r en stad gjord enbart av undantag, hinder, mots\\xe4gelser, inkongruenser, obefintligheter\\u201d, skriver Italo Calvino.

\\n

Hans g\\xe5tfulla roman \\u201dDe osynliga st\\xe4derna\\u201d fr\\xe5n 1972 best\\xe5r av ett antal korta stycken om dr\\xf6mda, eller \\u201dosynliga\\u201d om man s\\xe5 vill, st\\xe4der. Den som ber\\xe4ttar \\xe4r den italienske resen\\xe4ren Marco Polo. Den som lyssnar, och kommenterar, \\xe4r den m\\xe4ktige h\\xe4rskaren Kublai Khan \\u2013 vid vars kinesiska hov Marco Polo vistades under slutet av 1200-talet.

\\n

Och det speciella med alla historier \\xe4r att de egentligen skildrar aspekter av och en samma stad. Efter Marco Polos egendomliga skr\\xf6nor om platser med namn som Zoe, Maurilia eller Valdrada, menar Kublai Khan att det bara \\xe5terst\\xe5r en enda stad att ber\\xe4tta om: Venedig.

\\n

\\u201dVad annat tror du att jag har talat med dig om?\\u201d, s\\xe4ger Marco Polo d\\xe5.

\\n

\\u201dMen jag har aldrig h\\xf6rt dig uttala dess namn.\\u201d

\\n

\\u201dVarje g\\xe5ng jag beskriver en stad s\\xe4ger jag n\\xe5got om Venedig\\u201d, svarar Marco Polo.

\\n

I boken \\u201dThe Venice Variations\\u201d, Venedigvariationerna, fr\\xe5n 2018 anv\\xe4nder sig den brittiska arkitekturprofessorn Sophia Psarra av just Calvinos roman f\\xf6r att beskriva staden. Hon menar att det finns tydliga paralleller mellan kompositionen av \\u201dDe osynliga st\\xe4derna\\u201d, d\\xe4r del l\\xe4ggs till del medan helheten blir allt mindre begriplig, och Venedigs sj\\xe4lva struktur.

\\n

Och hennes originella studie fokuserar varken p\\xe5 kanaler eller tr\\xe4p\\xe5lar. Inte heller p\\xe5 stadens underg\\xe5ng, utan dess f\\xf6delse och fortlevnad. Hur den faktiskt skapades \\u2013 mentalt, socialt, strukturellt.

\\n

Med hj\\xe4lp av klassisk konst, \\xe4ldre kartor och nya egna modeller visar Psarra \\xe4ven i bild hur Venedig blev ett praktexempel p\\xe5 en stad som v\\xe4xer fram organiskt ur ett n\\xe4tverk av mindre gemenskaper. Detta trots att de hundratals sm\\xe5 \\xf6ar och samh\\xe4llen som vid 400-talet efter Kristus b\\xf6rjade uppg\\xe5 i stadsbildningen hade stark lokal pr\\xe4gel. Inte enbart egen kyrka utan ocks\\xe5 s\\xe4rskilda helgon, h\\xf6gtider och visst sj\\xe4lvstyre.

\\n

Det mest naturliga gemensamma var f\\xf6rst\\xe5s vattnet. Enligt Psarras noggranna unders\\xf6kning l\\xe5g 94 procent av respektive samh\\xe4lles torg inom 50 meter fr\\xe5n en kanal.

\\n

Men kanske var en annan sammanh\\xe5llande faktor \\xe4n starkare: Myten om Venedig. En serie f\\xf6rest\\xe4llningar som, med r\\xe4tt eller or\\xe4tt, fr\\xe5n och med ren\\xe4ssansen skapade id\\xe9n om just detta som platsen f\\xf6r det realiserade Utopia.

\\n

Och n\\xe4r Venedig p\\xe5 1500-talet b\\xf6rjade tappa sin position som milit\\xe4r stormakt, Medelhavets h\\xe4rskare, tog myten vid. De ber\\xf6mda konstn\\xe4rernas skildringar av glittrande kanaler och gl\\xe4nsande kupoler gjorde ju sitt. Men staden blev \\xe4ven ett centrum f\\xf6r den nyuppt\\xe4ckta boktryckarkonsten \\u2013 och inte minst de praktfulla kartorna samverkade med m\\xe5leriet f\\xf6r att framh\\xe4va just bilden av Venedig.

\\n

Vid den h\\xe4r tiden hade staden ocks\\xe5 tio teatrar, skriver Sophia Psarra. Dessutom anv\\xe4ndes ett slags flytande tabl\\xe5er p\\xe5 vattnet och p\\xe5 Markusplatsen uppf\\xf6rdes regelbundet offentliga sk\\xe5despel. Hela omr\\xe5det bands ihop till ett slags sv\\xe4vande spektakel, d\\xe4r dr\\xf6m och verklighet blev allt sv\\xe5rare att separera. Karnevalen, som under kommande sekel kunde p\\xe5g\\xe5 halva \\xe5ret, bidrog givetvis till att ytterligare f\\xf6rst\\xe4rka den k\\xe4nslan.

\\n

Psarra tar ocks\\xe5 hj\\xe4lp av tv\\xe5 liksom imagin\\xe4ra verk f\\xf6r att beskriva Venedig. F\\xf6rutom Calvinos roman \\xe4ven den schweiziske arkitekten Le Corbusiers storslagna planer p\\xe5 ett avantgardistiskt sjukhus i Venedig.

\\n

Det var konstruerat enligt liknande princip som \\u201dDe osynliga st\\xe4derna\\u201d, med cell efter cell i en n\\xe4rmast biologiskt komplex organism. Och till skillnad fr\\xe5n m\\xe5nga av hans byggnader \\u2013 modernistiskt renskalade, frist\\xe5ende \\u2013 skulle nyskapelsen b\\xe4ddas djupt in i Venedigs omgivande historiska arkitektur.

\\n

Men symptomatiskt nog kunde skisserna aldrig realiseras. Le Corbusier avled 1965, n\\xe5gonstans under processen fr\\xe5n id\\xe9 till verklighet. S\\xe5 sjukhuset f\\xf6rblev ett bl\\xe4ndverk \\u2013 liksom, p\\xe5 s\\xe4tt och vis, hela den h\\xe4r staden.

\\n

Jag blundar igen, ser l\\xe5ngt i fj\\xe4rran en man st\\xe5 framf\\xf6r en folkmassa och peka ned i vattnet. Kanske \\xe4r det platsen f\\xf6r den kommande utgr\\xe4vningen, djupt nere under lerbottnen: exakt d\\xe4r han \\xe4r \\xf6vertygad om att det mytiska \\u201dVenedig\\u201d en g\\xe5ng fanns.

\\n

Eller s\\xe5 var det i st\\xe4llet d\\xe4r som de nya dammportarna st\\xe4ngdes. Vilket r\\xe4ddade staden fr\\xe5n den absolut st\\xf6rsta flodv\\xe5gen hittills.

\\n

F\\xf6rg\\xe4ves f\\xf6rs\\xf6ker jag att avg\\xf6ra vilket, h\\xf6ra vad som s\\xe4gs, tolka reaktionerna. P\\xe5 det h\\xe4r avst\\xe5ndet \\xe4r bara mannens stora gester m\\xf6jliga att urskilja. Ett antal silhuetter l\\xf6sg\\xf6r sig s\\xe5 sm\\xe5ningom ur massan. N\\xe5gra s\\xe4tter sig p\\xe5 kn\\xe4 vid vattnet \\u2013 kanske i b\\xf6n, eller f\\xf6r att kunna se b\\xe4ttre ned under ytan. Andra skakar h\\xe4ftigt mannens hand. Och n\\xe4r jag \\xf6ppnar \\xf6gonen f\\xf6rsvinner hela scenen, b\\xe5de dr\\xf6mmen och mardr\\xf6mmen om Venedig.

\\n

Men i verkligheten st\\xe5r hon ju kvar d\\xe4r i all sin l\\xe4tt apokalyptiska sk\\xf6nhet. Rosig, gisten, gl\\xe4nsande av feber och finess. Hon som genom historien kallats La Serenissima, den mest rofyllda. Vilket nuf\\xf6rtiden, med horderna av turister och hoten mot hela hennes existens, mest l\\xe5ter som bitter ironi.

\\n

Venedig \\xe4r inte heller Den eviga staden \\u2013 utan mer dess motsats: den tillf\\xe4lliga, slumpm\\xe4ssiga, mots\\xe4gelsefulla. Som nu \\xe4nd\\xe5 st\\xe5tt och levt i 1600 \\xe5r. Det \\xe4r v\\xe4l ett mirakel s\\xe5 gott som n\\xe5got.

\\n

Mattias Berg, medarbetare p\\xe5 Sveriges Radios kulturredaktion.

'