BROADCASTS.com

b'

Livet vid strandkanten antar en egen karakt\\xe4r, pr\\xe4glat av tidvattnets r\\xf6relser. Eva-Lotta Hult\\xe9n f\\xf6rdjupar sig i en fascinerande tillvaro och en skr\\xe4mmande utveckling.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

En varm sommardag sitter jag med f\\xf6tterna i vattnet och t\\xe4nker p\\xe5 andning. Ett par g\\xe5nger om dygnet drar sig vattnet undan f\\xf6r att sedan stiga igen. Ebb och flod. Den antike grekiske t\\xe4nkaren Apollonios fr\\xe5n Tyana menade att tidvattnet kom sig av att hav och land var delar av en levande varelse vars andetag orsakade variationerna. Idag vet vi f\\xf6rst\\xe5s att den l\\xe5ngsamma rytmiska r\\xf6relsen h\\xe4nger samman med gravitation fr\\xe5n solen och m\\xe5nen. Men bilden av en enorm varelses l\\xe5ngsamma respiration \\xe4r sv\\xe5r att sl\\xe4ppa n\\xe4r man v\\xe4l f\\xe5tt upp den f\\xf6r sin inre syn.

Jag sitter d\\xe4r vid vattnet och l\\xe4ser Adam Nicholsons "Life between the tides" \\u2013 en ess\\xe4bok om havet, tidvattnet, djur och m\\xe4nniskor vid en karg kust, b\\xe5de lik och olik min egen. Han ber\\xe4ttar bland annat om strandlopporna, som jag tidigare mest bara tyckt varit lite \\xe4ckliga. De trivs i vallarna av uppspolat sj\\xf6gr\\xe4s och t\\xe5ng p\\xe5 str\\xe4nder som ingen krattar. Puttar man undan en tovig ruska spr\\xe4tter de \\xe5t alla h\\xe5ll. Nu l\\xe4ser jag intresserat att de spelar d\\xf6da n\\xe4r de k\\xe4nner sig hotade och att de alltid r\\xf6r sig i riktning mot vattnet \\xe4ven n\\xe4r man sl\\xe4pper dem en bra bit fr\\xe5n vattenlinjen. Men korsar man en strandloppa fr\\xe5n en strand som vetter mot sydv\\xe4st med en fr\\xe5n sydost s\\xe5 r\\xf6r sig avkomman \\xe5t syd f\\xf6r att hitta havet, en perfekt kompromiss mellan f\\xf6r\\xe4ldrarnas riktningar.

Boken v\\xe4cker egna minnen fr\\xe5n strandbrynet. Min pappa som skriker till och lyfter foten \\xf6ver vattnet efter att ha klivit p\\xe5 en bl\\xe5mussla som st\\xe4ngt sig om hans fot. Det n\\xf6p rej\\xe4lt i skinnet. I min barndom fanns det hela b\\xe4ddar av musslor i grunda vatten. Vi fiskade krabbor med dem och \\xe4nnu f\\xf6r n\\xe5gra \\xe5r sedan kunde jag plocka hur m\\xe5nga jag ville och grilla eller laga till musselsoppa. Nu b\\xf6rjar de bli s\\xe4llsynta. I odlingar en bit ut i vattnet v\\xe4xer de fortfarande, liksom under b\\xe5tskrov d\\xe4r man helst inte vill ha dem, men vid str\\xe4nderna blir de allt ovanligare. Forskarna har bara b\\xf6rjat f\\xf6rst\\xe5 varf\\xf6r.

Torskbest\\xe5nden har minskat vilket f\\xe5tt antalet krabbor att \\xf6ka och de \\xe4ter musslor. De japanska j\\xe4tteostronen som kommit med b\\xe5tars barlastvatten tr\\xe4nger undan inhemska musslor. Klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna har gett kraftigare regn vilket ger mer s\\xf6tvatten l\\xe4ngs str\\xe4nderna, och med det mer n\\xe4ring som l\\xe4tt lakas ur marken av nuvarande s\\xe4tt att bruka jord och skog. Det har lett till mer alger d\\xe4r musslorna brukade trivas.

Jag har blivit s\\xe5 nerv\\xf6s n\\xe4r det kommer till havet. Har inte marelden minskat ocks\\xe5? Havstulpanerna? Och inte ett enda kokande sillstim har jag sett i \\xe5r. I st\\xe4llet v\\xe4ldigt gott om amerikanska kammaneter. De \\xe4r sm\\xe5 och vackra, n\\xe4stan genomskinliga men syns p\\xe5 sina l\\xe4ngsg\\xe5ende r\\xe4nder som glittrar i solskenet. Jag dyker utan att tveka rakt ner bland dem. De br\\xe4nns inte och \\xe4r inte stora och geleiga som de gamla vanliga bl\\xe5maneterna men kanske \\xe4r det de som \\xe4ter upp de plankton som ger mareld?

Det h\\xe4nder mycket med mina str\\xe4nder och mitt hav. Det g\\xe5r s\\xe5 fort, jag h\\xe4nger inte med.

Nicholson ber\\xe4ttar att de sm\\xe5 littorinasn\\xe4ckor som jag alltid kallat kubbong, och som r\\xf6r sig p\\xe5 stenar och klippor, inte alls \\xe4r p\\xe5 v\\xe4g \\xe5t fel h\\xe5ll n\\xe4r de kryper bort fr\\xe5n vattnet. De kan mycket v\\xe4l kan vara p\\xe5 flykt. Sn\\xe4ckorna uppfattar om en av deras egna faller offer f\\xf6r en aggressiv krabba och s\\xe4tter sig i s\\xe4kerhet. Jag sk\\xe4ms lite \\xf6ver hur jag som barn sl\\xe4ngde ner dem i vattnet i tron att jag gjorde dem en tj\\xe4nst. Men of\\xf6rst\\xe5ndiga barn \\xe4r snart deras minsta problem. F\\xf6rsurningen av havet g\\xf6r deras skal allt tunnare och de blir b\\xe5de deformerade och l\\xe4ttare byten.

Allt h\\xe4nger ihop. \\xd6kar antalet krabbor s\\xe5 minskar antalet sn\\xe4ckor och eftersom sn\\xe4ckorna betar sj\\xf6gr\\xe4s s\\xe5 v\\xe4xer det till sig. Livet strax under och strax \\xf6ver ytan genomg\\xe5r hela tiden f\\xf6r\\xe4ndringar och rubbade och nyetablerade balanser. Men nu \\xe4r det vi m\\xe4nniskor som orsakar merparten av omvandlingarna och havet f\\xe5r allt sv\\xe5rare att hantera dem.

Om man som jag bor p\\xe5 en \\xf6 och promenerar \\xf6ver en bro varje dag s\\xe5 ser man ett och annat. En morgon tittar en s\\xe4l upp mellan bryggorna men oftast syns bara krabbor som springer \\xf6ver botten, plattfiskar som r\\xf6r upp lite slam n\\xe4r de simmar iv\\xe4g eller ejdrar som dyker efter mat. P\\xe5 sommar och h\\xf6st l\\xe4gger sig fintr\\xe5diga alger \\xf6ver hela botten och sveper in sj\\xf6gr\\xe4s, t\\xe5ng, stenar och badstegar. Det ser ut som om hela havet blivit luddigt. Undervattensfotografen Anette Seld\\xe9n har tagit skr\\xe4mmande bilder av ett landskap inb\\xe4ddat i gr\\xf6nbrun s\\xf6rja. S\\xe5 s\\xe5g det inte ut n\\xe4r hon b\\xf6rjade som fotograf p\\xe5 1980-talet.

Adam Nicholsons hemmahav finns p\\xe5 den skotska v\\xe4stkusten. D\\xe4r har han roat sig med att bygga tre sm\\xe5 klippbass\\xe4nger av stenar och betong. N\\xe4r tidvattnet flyter in f\\xe5r bass\\xe4ngerna nytt, syrerikt vatten och i hans skapade friluftsakvarier har allehanda djur och v\\xe4xter flyttat in.

"Vad \\xe4r de bra f\\xf6r?" fr\\xe5gar flera av hans v\\xe4nner som inte kan f\\xf6rst\\xe5 varf\\xf6r han l\\xe4gger s\\xe5 mycket tid och kraft p\\xe5 dem. F\\xf6r inget alls, svarar han. Att vara d\\xe4r och g\\xf6ra dem \\xe4r hela po\\xe4ngen. Jag f\\xf6rst\\xe5r honom utm\\xe4rkt v\\xe4l. Kommer min familj till en sandstrand d\\xe4r en b\\xe4ck rinner ut tar det inte ens en minut innan vi \\xe4r i full f\\xe4rd med att st\\xe4nga in vatten och skapa dammar, eller l\\xe4gga ut stenar som b\\xe5de ramar in lite vatten och fungerar som trampstenar n\\xe4r man vill ta sig \\xf6ver fl\\xf6det.

Ibland n\\xe4r jag l\\xe4ser hur arkeologer utn\\xe4mner stenr\\xf6sen till gravar eller tv\\xe5 stenar p\\xe5 varandra till offeraltare t\\xe4nker jag: kan det inte bara vara n\\xe5gra m\\xe4nniskor som lekt? P\\xe5 \\xf6n M\\xe5nkholmen utanf\\xf6r Grebbestad finns en labyrint av stenar utplacerade p\\xe5 marken. F\\xf6r drygt tjugo \\xe5r sedan satte Bohusl\\xe4ns museum upp en fornminnesskylt som ber\\xe4ttade att platsen anv\\xe4nts f\\xf6r riter f\\xf6r b\\xe4ttre fiskelycka. Den fick tas ner igen n\\xe4r tv\\xe5 m\\xe4n tr\\xe4dde fram och ber\\xe4ttade att de rullat dit stenarna som elva\\xe5ringar 1974.

Tidvattnet \\xe4r starkare vid Nicholsons strand \\xe4n vid min, men finns hos mig ocks\\xe5. Drar man upp b\\xe5ten f\\xf6r l\\xe5ngt p\\xe5 en strand man \\xe5kt till ensam och vattnet sjunker kan det vara sv\\xe5rt att f\\xe5 ut b\\xe5ten igen, har jag f\\xe5tt l\\xe4ra mig den h\\xe5rda v\\xe4gen. Vindarna p\\xe5verkar ocks\\xe5 vattenst\\xe5ndet. Men det p\\xe5g\\xe5r \\xe4ven en annan sorts, mer l\\xe5ngsam havsniv\\xe5f\\xf6r\\xe4ndring runt mig. \\xc4nda sedan inlandsisen f\\xf6rsvann har landet h\\xf6jt sig ur havet i hela Skandinavien. I Bohusl\\xe4n kan man hitta stora skalbankar l\\xe5ngt uppe p\\xe5 land. Men snart kommer f\\xf6r\\xe4ndringen b\\xf6rja g\\xe5 \\xe5t andra h\\xe5llet. Havet kommer stiga \\xe5r f\\xf6r \\xe5r p\\xe5 grund av klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna. Mina str\\xe4nder kommer f\\xf6rsvinna. Det landskap som jag \\xe4lskar \\xe4ts upp av m\\xe4nsklig egoism och dumhet.

Om vi inte bara badade, fr\\xe4ste fram i snabba b\\xe5tar, grillade p\\xe5 klipporna och tyckte att sandloppor var \\xe4ckliga; kunde vi f\\xe5 l\\xe4ttare att r\\xe4dda havet d\\xe5? Om vi s\\xe5g det som myllrande liv och intrikata processer och relationer, snarare \\xe4n som bara vatten och rekreationsyta. Om vi betraktade det med en nyfiknare blick, men ocks\\xe5 en mer poetisk. Nicholson formulerar det vackert i sin bok: G\\xe5 till klipporna, och det levande kommer att h\\xe4lsa dig v\\xe4lkommen.

Kanske kan vi rentav b\\xf6rja betrakta havet som en j\\xe4ttelik varelse vars lugna andetag blir till ebb och flod.

Eva-Lotta Hult\\xe9n, journalist och f\\xf6rfattare

Litteratur

Adam Nicolson: Life between the tides. Farrar, Straus and Giroux, 2022.