BROADCASTS.com

b'

Bakl\\xe4nges i tiden l\\xe4ngs en linje, det \\xe4r temat f\\xf6r de reseb\\xf6cker som Katarina Wikars har grottat ner sig i. F\\xf6lj hennes f\\xe4rd p\\xe5 och utanf\\xf6r kartan.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Det var min mamma som ritade Uppsalas stadskarta p\\xe5 fyrtiotalet. I basker och dr\\xe4ktjacka med h\\xe5rt stoppade axlar drog hon upp konturerna av \\xd6vre Slottsgatan p\\xe5 stadsingenj\\xf6rskontoret innan hon tog bussen hem till tant Berta i Eriksberg d\\xe4r hon hyrde ett rum p\\xe5 \\xf6verv\\xe5ningen. Det tog l\\xe5ng tid att rita hela Uppsala, vartenda kvarter, varenda sev\\xe4rdhet skulle prickas ut.  Det fick inte r\\xe5da n\\xe5gon tvekan. Hur m\\xe5nga steg fr\\xe5n Gustav Vasas grav till domkyrkans utg\\xe5ng, hur m\\xe5nga meter till botten av Fyris\\xe5n? Mamma doppade ritstiftet i kolsvart bl\\xe4ck. Hon sa: Vart du \\xe4n g\\xe5r, flicka, s\\xe5 sl\\xe4pp aldrig taget om kartan. D\\xe5 kommer du bort.

Och jag v\\xe5gade aldrig sl\\xe4ppa taget om kartorna. N\\xe4r jag var barn lekte jag resebyr\\xe5 och ritade egna \\xf6ar med berg, skogar, floder och st\\xe4der, var det dit jag skulle? I ton\\xe5ren samlade jag kartorna p\\xe5 h\\xf6g f\\xf6r framtida bruk: Kairos. Berlins. Dom s\\xf6dra f\\xf6rorternas. Och n\\xe4r jag v\\xe4l b\\xf6rjade resa s\\xe5g jag ingenting av omv\\xe4rlden och medm\\xe4nskorna, men \\xe4lskade dom prickade strecken f\\xf6r sv\\xe5rorienterade g\\xe5ngstigar, t\\xe4nkte ofta p\\xe5 mamma och undrade: Har jag kommit till Bort nu?

Hur ska man egentligen resa? L\\xe4ngre ut eller bara l\\xe4ngre ner? Hur g\\xf6r de andra?

Den danska f\\xf6rfattaren Dorthe Nors reser l\\xe4ngs en enda linje i ett helt \\xe5r. I periferin, utmed Nordsj\\xf6kusten, Skagen, v\\xe4stra Jylland och l\\xe4ngs Frisiska \\xf6arna. En enslig Toyotatripp l\\xe4ngs sanddynerna med n\\xe5gra surfare och s\\xe4lar i fonden. Boken som blev heter till och med \\u201dEn linje i v\\xe4rlden\\u201d. Sandens flyktighet g\\xf6r det \\xe4r sv\\xe5rt att dra upp en best\\xe4ndig yttre linje men den halvt imagin\\xe4ra \\xe4r ocks\\xe5 Dorthe Nors  egen linje, f\\xf6r den \\xe4r en del av barndomen. Och trots att hon inser att det aldrig g\\xe5r att \\xe5terv\\xe4nda till samma landskap som man minns best\\xe4mmer hon sig f\\xf6r tr\\xe5ckla ihop resan med just sina f\\xf6r\\xe4ldrars s\\xf6nderfallande kaffefl\\xe4ckiga v\\xe4gkarta som ciceron.

En annan m\\xe4nniskas linje, t\\xe4nker hon, skulle kunna str\\xe4cka sig fr\\xe5n Alaska till Mexiko, eller fr\\xe5n Gibraltar till Godahoppsudden. Jag med mitt mikroperspektiv och mamma f\\xf6r \\xf6gonen kommer att t\\xe4nka p\\xe5 det gamla mastodontverket Med Dal\\xe4lven fr\\xe5n k\\xe4llorna till havet. Som jag lusl\\xe4ste som barn och d\\xe4r det stod ang\\xe5ende min badsj\\xf6 \\u201datt Gimmen vill inte ha folk.\\u201d Det betydde att ingen n\\xe5gonsin drunknat d\\xe4r till skillnad fr\\xe5n \\xe4lven som g\\xe4rna ville ha folk.

Vad finns det d\\xe5 p\\xe5 Dorthe Nors linje? Det som hon d\\xe4r ute i v\\xe4rlden alltid l\\xe4ngtat tillbaka till. H\\xe5rd kuling. Tr\\xe4d som tar stryk s\\xe5 de kravlar utefter marken. Salt p\\xe5 huden och av kr\\xe5kris s\\xf6nderrivna vader. Man m\\xe5ste g\\xe5 i sidled utmed hennes linje. Till och med husen hukar. Allt mals ner till salt och sand. Gr\\xe5 horisont men ocks\\xe5 n\\xe5got hon kallar sund ensamhet.

Hur m\\xe5nga ber\\xe4ttelser kan det finnas p\\xe5 en linje? Det finns inga gr\\xe4nser f\\xf6r dem, man m\\xe5ste bara g\\xe5 in p\\xe5 linjen, snitta upp den varsamt med en skalpell och se efter, skriver hon i det inledande kapitlet. En metod hon sj\\xe4lv inte riktigt lever upp till d\\xe5 hon reser mer i minnet \\xe4n att hon sl\\xe5r sig i slang med lokalbefolkningen.  

Men kanske \\xe4r det om platsens kraft hon ska ber\\xe4tta. Om minnesfragmenten som ligger kvar, som vid \\xe5terkomsten lyfter som damm och dansar i ljuset. Alla \\xf6gonblicken som undsluppit en, kan de ligga kvar vid Hirthals fyr? Eller vid f\\xf6r\\xe4ldrarnas pyttelilla sommarstuga mittemot kemifabriken vid Limfjorden?

Jag \\xe4r den perfekta l\\xe4saren f\\xf6r s\\xe5na h\\xe4r intentioner, f\\xf6r jag vill tro att under speciella ljusf\\xf6rh\\xe5llanden b\\xf6rjar de d\\xf6da r\\xf6ra p\\xe5 sig, kan man se dem hasta runt d\\xe4r i sin tid.

Hon hittar stigar. Stigar har alltid en anledning, har hon l\\xe4rt av Kerstin Ekman, de \\xe4r landskapets minnesarbete. Hon ser turister, men hon s\\xf6ker de \\xe5ldrade badm\\xf6drarna hon minns fr\\xe5n sin egen barndom, de tatuerade h\\xe5rdhudade som \\xe4gde vattnet. Farmor f\\xf6rst\\xe5s, brorsorna, sommarlovet. Vinthundarnas andar vid badhotellet. Det \\xe4r som hela resan till slut blir n\\xe5gra utfr\\xe4tta diabilder.

I P\\xe5 v\\xe4gen till Babadag, den polska f\\xf6rfattaren Andrej Stasiuks reseskildring fr\\xe5n mitten av 00-talet valde han ocks\\xe5 konsekvent bort storst\\xe4derna f\\xf6r byarna, spriten, flugorna. P\\xe5 hans hackiga tidslinje finns de rum\\xe4nska, moldaviska och ungerska byarna, de i gr\\xe4nstrakterna som har namn p\\xe5 flera spr\\xe5k. Det \\xe4r som om han s\\xf6ker universum i en lastbilshytt, eller snarare som v\\xe4gen till sj\\xe4lvinsikt g\\xe5r genom stillast\\xe5endet, det \\xe4r som om han vill hitta en v\\xe4rld som p\\xe5minner om hans barndoms sommarlov.  Ibland fr\\xe5gar han sig: Varf\\xf6r reser jag? N\\xe4r det \\xe4r n\\xe4stan likadant hemma i min by i Polen.

Min favorit i genren resa bakl\\xe4nges i tiden l\\xe4ngs linjen \\xe4r den motvilliga resen\\xe4ren Jenny Diski. Hon var st\\xe4ndigt p\\xe5 resa, i bok efter bok:  I \\u201dP\\xe5 tunn is\\u201d s\\xf6kte hon intigheten p\\xe5 Antarktis tillsammans med en grupp uppspelta amerikanska \\xe4nkor och brittiska f\\xe5gelsk\\xe5dare men t\\xe4nkte mest p\\xe5 sin kylslagna mamma. P\\xe5 Nya Zeeland t\\xe4nkte hon: \\u201dDet enda trygga avst\\xe5ndet till ens hem \\xe4r det mycket stora\\u201d. Hon blev oroad av inplanerade framtida h\\xe4ndelser, b\\xe4st om det p\\xe5minde en om en annan upplevelse man redan haft.

Finns det en slutsats att dra av detta. \\xc4r en resa bara en halvt igenvuxen stig till den ursprungliga ensamheten? Om s\\xe5 bland gamla Mercor och lerv\\xe4llingar? Eller genom salt\\xe4ngar, f\\xf6rbi horder av surfare? Att bland valrossarna p\\xe5 Antarktis skymtar alltid mamma? G\\xe5r alla stigar bak\\xe5t?  

Min pappa som hade varit en skicklig orienterare i sin ungdom l\\xe4mnade \\xe4nd\\xe5 efter sig l\\xe5dor fulla av kompasser. Det \\xe4r v\\xe4l lite av en \\xf6dets ironi att jag som produkten av en kartriterska och en orienterare \\xe4r kroniskt f\\xf6rvirrad av en verklighet som inte ville passa ihop med kartorna. Kan det vara dags att ta ett kliv \\xf6ver kartans kant?

Det \\xe4r v\\xe4l inte f\\xf6rsent att till\\xe4mpa Tove Janssons r\\xe5d, hon \\xe4r \\xe4nd\\xe5 alla farliga resors urmamma. Och skrev s\\xe5 h\\xe4r: Att det viktigaste \\xe4r att l\\xe4ra sig att bem\\xe4stra en och annan farlighet. Och att det allra farligaste kanske inte ens syns. Det kan bara anas, som en sk\\xe4lvning, som en skugga, som ett str\\xe5k av frost i fjol\\xe5rsgr\\xe4set och om man tr\\xe4ffar n\\xe5n d\\xe4rute som om m\\xf6jligt \\xe4r \\xe4nnu r\\xe4ddare \\xe4n en sj\\xe4lv, s\\xe5 tvingas man kanske bli den modigaste, bita M\\xe5rran i svansen.  S\\xe5. Sl\\xe4ppa taget om kartan, det finns faktiskt helt obem\\xe4rkta platser, dit inget stadsingenj\\xf6rskontor i v\\xe4rlden kommer att hitta. S\\xe5 sl\\xe5 av GPS:en. Avvik \\xe4ntligen fr\\xe5n rutten. 

Katarina Wikars, medarbetare p\\xe5 kulturredaktionen

Litteratur

Dorthe Nors: En linje i v\\xe4rlden \\u2013 Ett \\xe5r p\\xe5 Nordsj\\xf6kusten. \\xd6vers\\xe4ttare: Ninni Holmqvist. Ordfront f\\xf6rlag, 2023.

Andrzej Stasiuk: P\\xe5 v\\xe4gen till Babadag. \\xd6vers\\xe4ttare: Tomas H\\xe5kanson. Ersatz f\\xf6rlag, 2015.

Jenny Diski:

P\\xe5 tunn is \\u2013 en resa till Antarktis. \\xd6vers\\xe4ttning: Meta Ottosson. Alfabeta, 2004.

Fr\\xe4mling p\\xe5 t\\xe5g \\u2013 hur jag, med vissa avbrott, dagdr\\xf6mde och r\\xf6kte mig runt Amerika. \\xd6vers\\xe4ttare: Meta Ottosson. Alfabeta, 2005.

Den motvilliga resen\\xe4ren. \\xd6vers\\xe4ttning: Cecilia Franklin. Alfabeta, 2007.