BROADCASTS.com

b'

F\\xf6rfattaren Torbj\\xf6rn Elensky ber\\xe4ttar zombiens fascinerande och grymma historia och analyserar deras m\\xe5ngfacetterade betydelse idag.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2022-10-31.

1. Ursprunget p\\xe5 Haiti

Den 24 oktober 1936 vandrade en \\xe4ldre kvinna av sv\\xe5rbest\\xe4md \\xe5lder in i byn Ennery i Haiti. Hon var lam i v\\xe4nstra benet, hade inga \\xf6gonfransar och bar en smutsig gammal tygtrasa virad runt huvudet, men i \\xf6vrigt var hon naken. Hon identifierades efter ett tag som Felicia Felix-Mentor. Problemet var bara att Felicia Felix-Mentor hade d\\xf6tt och begravits redan 29 \\xe5r tidigare, 1907. Det fanns bara en f\\xf6rklaring till att hon \\xe5terv\\xe4nde hem igen efter s\\xe5 m\\xe5nga \\xe5r: Byborna och hennes egen familj kom fram till att hon gjorts till en zombie, och det var som ett bevis p\\xe5 att s\\xe5dana existerade som hon blev k\\xe4nd f\\xf6r v\\xe4rlden.

F\\xf6rfattaren Zora Neale Hurston m\\xf6tte Felicia Felix-Mentor och tog en bild av henne. Den publicerades i Life magazine den 13 december 1937 i anslutning till Hurstons artikel Black Haiti: Africa, America, Voodooism. Vid denna tid hade zombier varit k\\xe4nda ett tag, de hade b\\xf6rjat er\\xf6vra sin plats i filmv\\xe4rlden och d\\xe4rmed i den vidare popul\\xe4rkulturen. Men till skillnad fr\\xe5n de flesta tog Hurston den haitiska folktron p\\xe5 fullt allvar. Fotot av Felicia och bybornas vittnesb\\xf6rd togs till int\\xe4kt f\\xf6r att zombier var ett reellt faktum, och inte n\\xe5gon myt \\u2013 till skillnad fr\\xe5n de traditionella ber\\xe4ttelserna om varulvar, vampyrer och geng\\xe5ngare, v\\xe4sen som hade inspirerat 1930-talets stora v\\xe5g av skr\\xe4ckfilmer och som alla kunde avf\\xe4rdas som fantasifoster. Hurstons f\\xf6rklaring av zombiefenomenet var tidstypiskt rationell: det var givetvis inte magi som gjorde en till zombie, utan n\\xe5gon form av drog, en kemikalie som st\\xe4ngde av ens medvetande, samtidigt som man kunde forts\\xe4tta att r\\xf6ra sig, arbeta, g\\xf6ra allt en levande m\\xe4nniska g\\xf6r, men utan medvetande om det, utan egen vilja och utan ett levande sj\\xe4lv. Troligen fanns det gammal kunskap om vilka v\\xe4xter och djur som kunde anv\\xe4ndas, och som f\\xf6rts \\xf6ver fr\\xe5n Afrika p\\xe5 slavskeppen.

Det s\\xe4gs ibland att zombien \\xe4r det unikt amerikanska bidraget till v\\xe4rldens stora monsterkatalog. Men det \\xe4r allts\\xe5 inte fr\\xe5n USA, utan fr\\xe5n Haiti, som den ursprungligen h\\xe4rstammar. Sina r\\xf6tter har den i afrikanska f\\xf6rest\\xe4llningar och den v\\xe4stafrikanska religionen voudun som kom att blandas upp med katolicismens riter och helgon i den synkretistiska religion som utvecklades av slavarna i den franska kolonin Saint Domingue till voodoo. Saint Domingue var ett av v\\xe4rldens mest vinstbringande f\\xf6retag, tack vare den intensiva odlingen av sockerr\\xf6r, som bidrog substantiellt till den franska statskassan under l\\xe5ng tid. Men det var ocks\\xe5 ett av de allra h\\xe5rdaste slavregementena under ett par hundra \\xe5r, tills slavarna \\xe5r 1791 gjorde uppror mot de franska herrarna och skapade den sj\\xe4lvst\\xe4ndiga staten Haiti. Namnet var en hyllning till Ta\\xedno, den karibiska ursprungsbefolkning som i princip helt utrotats av kolonisat\\xf6rerna under 1500-talet. Haiti betyder \\u201dland av berg\\u201d p\\xe5 deras spr\\xe5k.

Haiti var faktiskt det andra landet i Amerika, efter USA, som vann sin sj\\xe4lvst\\xe4ndighet. Men att det var huvudsakligen svarta slavar som gjort uppror i namn av den franska revolutionens universella ideal var sv\\xe5rt att sv\\xe4lja f\\xf6r de f\\xf6rment upplysta m\\xe4nniskor som inte riktigt kunde acceptera de svartas f\\xf6rm\\xe5ga till sj\\xe4lvst\\xe4ndigt t\\xe4nkande. S\\xe4kert har den oro slavrevolutionen v\\xe4ckt ocks\\xe5 bidragit till den starka exotiseringen i de flesta skildringarna av Haiti - och inte minst av voodoo, som allts\\xe5 inte \\xe4r n\\xe5gon form av magi, utan en religion.

Zora Neale Hurston var en av de drivande krafterna i the Harlem renaissance, Harlemren\\xe4ssansen, den v\\xe4ldiga blomstringen av svart kultur i 1930-talets New York. Hon var intellektuell, f\\xf6rfattare, disputerad och n\\xe4r hon ville \\xe5ka till Haiti f\\xf6r att studera traditionerna p\\xe5 \\xf6n fick hon 2000 dollar av Guggenheims stiftelse, f\\xf6r att t\\xe4cka alla sina omkostnader. En summa som motsvarade en anst\\xe4ndig \\xe5rsl\\xf6n, s\\xe5 hon kunde genomf\\xf6ra sin expedition i lugn och ro. Syftet var att forts\\xe4tta sina studier av de svartas magi. I tidigare b\\xf6cker hade hon bland annat skildrat hur hon sj\\xe4lv deltagit i hoodoo-ceremonier i trakterna kring New Orleans, en folktro som har mycket gemensamt med voodoo. Hon var n\\xe4rmast antropolog, och hennes ideal var att delta som likv\\xe4rdig i de ceremonier och f\\xf6rest\\xe4llningar som hon kom i kontakt med. Det betyder inte att hon n\\xf6dv\\xe4ndigtvis sj\\xe4lv m\\xe5ste tro p\\xe5 dem, men hon menade att man f\\xf6r att f\\xf6rst\\xe5 en annan m\\xe4nniskas f\\xf6rest\\xe4llningsv\\xe4rld m\\xe5ste begripa hur den sj\\xe4lv faktiskt anser att v\\xe4rlden \\xe4r ordnad.

I Haiti deltog hon i ceremonier, m\\xf6tte flera av landets fr\\xe4msta houngans, voodoopr\\xe4ster och s\\xe5g med egna \\xf6gon hur deltagare i riterna blev besatta av andar, loa, som \\u201dred\\u201d dem som om de vore h\\xe4star. Det som \\xe4r s\\xe5 speciellt med Hurstons syn p\\xe5 dessa upplevelser \\xe4r allts\\xe5 att hon satte sig i sinnet att se dem som helt naturliga, utslag av m\\xe4nsklig aktivitet, m\\xf6jligen en sorts psykologiska g\\xe5tor, men inte konstigare \\xe4n tungom\\xe5lstal och religi\\xf6s extas i n\\xe5gon baptistkyrka i USA. Och hon ins\\xe5g ocks\\xe5 att medan man i USA och \\xf6vriga V\\xe4stv\\xe4rlden betraktade en m\\xe4nniska som antingen levande eller d\\xf6d, s\\xe5 fanns det h\\xe4r i Haiti fler andra grader av existens, mellan d\\xf6d och liv, av vilka zombiens \\xe4r den mest fruktansv\\xe4rda. Hon h\\xf6rde zombiehistorier \\xf6verallt, vart hon \\xe4n reste ber\\xe4ttades det om d\\xf6da som kommit tillbaka, om hur zombier utnyttjades i arbetet p\\xe5 sockerf\\xe4lt och p\\xe5 sockerbruken. Men den enda hon sj\\xe4lv tr\\xe4ffade var den arma Felicia. Zora Neale Hurstons foto av henne \\xe4r det f\\xf6rsta av en person som faktiskt p\\xe5st\\xe5s ha varit en zombie.

Hurston deltog visserligen i de religi\\xf6sa ceremonierna, men hon var en modern kvinna och hennes slutsats var densamma som l\\xe4karnas: Felicia hade drogats f\\xf6r att utnyttjas som arbetskraft. Hon hade allts\\xe5 aldrig d\\xf6tt p\\xe5 riktigt. Hennes egen bror identifierade henne, liksom hennes tidigare make. Denne var sedan l\\xe4nge omgift och hade en ny familj - han ville inte ha tillbaka sin f\\xf6rsta hustru. Felicia hade s\\xe5ledes ingenting att \\xe5terv\\xe4nda till, den enda l\\xf6sningen f\\xf6r dem alla var att st\\xe4nga in henne p\\xe5 mentalsjukhus. Och det var d\\xe4r Hurston m\\xf6tte henne: en o\\xf6nskad kvinna, utst\\xf6tt ur sin familj och samh\\xe4llet. Kanske hade hon r\\xe5kat \\xe4ta n\\xe5got giftigt, kanske hade hon avsiktligt f\\xf6rgiftats, kanske hade hon h\\xe5llits f\\xe5ngen mot sin vilja, kanske hade hon p\\xe5 n\\xe5got m\\xe4rkligt s\\xe4tt faktiskt levt som en zombie, men vaknat upp igen och \\xe5terv\\xe4nt hem. Hurston ville veta vad det var f\\xf6r gift hon f\\xe5tt i sig, men det skulle dr\\xf6ja m\\xe5nga \\xe5r innan n\\xe5gon p\\xe5 allvar b\\xf6rjade analysera m\\xf6jligheterna p\\xe5 den fronten. Nu blev Felicia Felix-Mentor ist\\xe4llet passiviserad av psykofarmaka. Om hon inte varit en zombie tidigare f\\xf6rvandlades hon till det nu, av den moderna l\\xe4karvetenskapen.

2. Zombien p\\xe5 sk\\xe4rmen

\\u201dMitt f\\xf6rsta intryck av de tre f\\xf6rmenta zombier, som stumma fortsatte med sitt arbete, var, att det l\\xe5g n\\xe5got onaturligt och besynnerligt \\xf6ver dem. De slavade som djur, som automater. Deras ansikten, som uttrycksl\\xf6sa voro b\\xf6jda \\xf6ver arbetet, kunde jag inte tydligt se utan att b\\xf6ja mig ned. Polynice r\\xf6rde en av dem vid axeln och gav honom tecken att resa sig. Lydigt som ett djur st\\xe4llde han sig l\\xe5ngsamt uppr\\xe4tt \\u2013 och vad jag d\\xe5 s\\xe5g, gav mig, p\\xe5 grund av eller trots vad jag f\\xf6rut h\\xf6rt, en chock, som gjorde mig riktigt illam\\xe5ende. \\xd6gonen var det v\\xe4rsta. Det var inte inbillning av mig. De voro verkligen som \\xf6gonen p\\xe5 en d\\xf6d m\\xe4nniska, inte blinda, utan stirrande; de saknade br\\xe4nnpunkt och s\\xe5go ingenting.\\u201d

Citatet \\xe4r h\\xe4mtat ur \\u201dThe magic island\\u201d, \\xe4ventyraren William Seabrooks Haiti-skildring fr\\xe5n 1929. Boken kom p\\xe5 svenska redan samma \\xe5r, under titeln Mysteriernas \\xf6, och gjorde stor skandal. Seabrook beskrev hur han sj\\xe4lv deltagit i ceremonier och druckit getblod och skulle senare g\\xf6ra \\xe4nnu st\\xf6rre skandal med sina skildringar av kannibalism i V\\xe4stafrika. Mycket av det han skrev var l\\xf6gn och \\xf6verdrifter. Men det \\xe4r allts\\xe5 genom denna bok den ursprungligen lokala f\\xf6reteelsen zombier blir k\\xe4nd i v\\xe4rlden.

Strax d\\xe4refter n\\xe5r de Hollywood. I White zombie, fr\\xe5n 1932, som bygger p\\xe5 Seabrooks beskrivning, \\xe4r zombier sj\\xe4ll\\xf6sa arbetare som drar runt sockerbrukets maskineri l\\xe5ngsamt, viljel\\xf6st och ostoppbart. Inte ens d\\xe5 n\\xe5gon av dem ramlar ner i anl\\xe4ggningen och krossas till d\\xf6ds r\\xf6r de en min. Men sj\\xe4lva skr\\xe4ckhistorien centreras kring den vita societetskvinnan Madeline Short Parker, spelad av stumfilmsstj\\xe4rnan Madge Bellamy, i en av sina f\\xe5 talroller. P\\xe5 sin resa mot Haiti st\\xf6ter Parker och hennes f\\xe4stman p\\xe5 plantage\\xe4garen Charles Beaumont, som bjuder dem till sin egendom. Han \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s f\\xf6r\\xe4lskad i Madeline, men avvisas och v\\xe4nder sig d\\xe5 till en voodoom\\xe4stare spelad av Bela Lugosi, sedermera mera k\\xe4nd i rollen som Dracula. Denne onde magiker \\u2013 ja, f\\xf6r h\\xe4r \\xe4r voodoo likst\\xe4llt med svart magi \\u2013 g\\xf6r Madeline till en zombie som g\\xe5r att styra rakt in i Beaumonts famn. Denne uppt\\xe4cker emellertid att det \\xe4r helt v\\xe4rdel\\xf6st att \\xe4ga hennes viljel\\xf6sa kropp. Det var hennes sj\\xe4l, hennes personlighet han f\\xf6r\\xe4lskat sig i. N\\xe5, till slut d\\xf6r voodoom\\xe4staren s\\xe5v\\xe4l som plantage\\xe4garen, Madeline frias fr\\xe5n sin f\\xf6rtrollning, \\xe5terf\\xf6renas med sin f\\xe4stman och s\\xe5 levde de lyckliga i alla sina dar.

Som antyds redan i titeln pr\\xe4glas filmen av en tydlig dikotomi mellan svart och vitt. Ljudet av de svartas trummor som genljuder i den tropiska natten spelar en central roll. De symboliserar n\\xe5got primitivt, ursprungligt, men ocks\\xe5 sex och hotfull magi.

I Jacques Torneurs sev\\xe4rda I walked with a zombie, fr\\xe5n 1943, fungerar de svarta personerna i filmen inte bara som anonym bakgrund, de deltar i handlingen, framst\\xe4lls som hyggliga m\\xe4nniskor, voodoo framh\\xe4vs som religion, inte svart magi och i en nyckelscen alldeles i b\\xf6rjan s\\xe4gs det rent ut att landet \\xe4r vuxet ur slaveriet och revolutionen mot slav\\xe4garna. Varf\\xf6r denna f\\xf6r\\xe4ndring i tilltalet? Jo, mellan White zombie och I walked with a zombie hade Zora Neale Hurstons nyfikna och mindre exotiserande voodoo-reportage publicerats i Life magazine. Det \\xe4r uppenbart att de gjorde skillnad i synen p\\xe5 haitierna.

N\\xe4r zombier senare \\xe5terv\\xe4nder till popul\\xe4rkulturen \\xe4r det f\\xf6rst via skr\\xe4ckserietidningar under 1950-talet. S\\xe5dana som regiss\\xf6ren George A Romero l\\xe4ste under sin uppv\\xe4xt. Men den moderna zombiefilmen \\xe4r helt och h\\xe5llet hans skapelse. De h\\xe4r vandrande liken vars enda m\\xe5l \\xe4r att \\xe4ta de levande f\\xf6ds i hans film Night of the living dead, fr\\xe5n 1968. I den etableras grundpremissen f\\xf6r i stort sett alla kommande zombiefilmer: en grupp m\\xe4nniskor barrikaderar sig i en byggnad, vilken anfalls i v\\xe5g efter v\\xe5g av l\\xe5ngsamt men ostoppbart vandrande zombier. I Romeros f\\xf6rsta film i en bondg\\xe5rd. Och i den andra, Dawn of the dead, fr\\xe5n 1978, i ett stort k\\xf6pcentrum.

Om man i de tidiga filmatiseringarna kunde l\\xe4sa in en medveten eller omedveten kritik mot om\\xe4nskliga arbetsf\\xf6rh\\xe5llanden och slaveri, s\\xe5 \\xe4r det lockande att se hur den kritiska blicken nu ist\\xe4llet v\\xe4nts mot konsumismen och dess slavar, som levande d\\xf6da h\\xe5gl\\xf6st vandrar mot the mall. Men Romero v\\xe4nder slutligen ocks\\xe5 upp och ner p\\xe5 den svartvita dynamiken i White zombie. Huvudrollen i Night of the living dead spelas av Duane Jones och hans rollfigur Ben \\xe4r en b\\xe5de handlingskraftig och samlad svart protagonist i en v\\xe4rld av kaos. N\\xe5got som vid denna tid i praktiken inte existerade i amerikansk film.

Under l\\xe5ng tid dominerade Romero zombiefilmv\\xe4rlden, \\xe4ven om inte minst de italienska spagettizombiefilmerna \\xf6ppnade f\\xf6r nya skikt av oh\\xf6ljt blodig v\\xe5ldsamhet. Men hur kom vi d\\xe4rifr\\xe5n till 2000-talets explosion, d\\xe4r zombier blev vardagsmat? Naturligtvis var det inte l\\xe4ngre serietidningar, film eller tv som satte agendan och d\\xe4rmed inte heller l\\xe4ngre USA. Det japanska tv-spelet Resident evil tog v\\xe4rlden med storm n\\xe4r det b\\xf6rjade s\\xe4ljas 1996. Och h\\xe4r finns flera av de motiv som utvecklat genren, som att zombierna uppst\\xe5r p\\xe5 ett stort f\\xf6retag som sysslar med hemlig forskning. Det finns zombiedjur och muterade monster. Det handlar inte l\\xe4ngre om vanliga m\\xe4nniskor som barrikaderar sig tillsammans, utan det \\xe4r elitfighters som sl\\xe5ss med allt mer spektakul\\xe4ra vapen. Spelet har lett till en l\\xe5ng filmserie och f\\xf6r varje ny film blir zombierna allt mer groteska och kampen mot dem allt mer bombastisk. Ska man f\\xf6rklara varf\\xf6r just zombier blivit s\\xe5 extremt popul\\xe4ra under 2000-talet s\\xe5 \\xe4r nog det en av de enklaste f\\xf6rklaringarna: de funkar s\\xe5 bra som spel \\u2013 man f\\xe5r springa, man f\\xe5r skjuta, man f\\xe5r under tidspress hitta kreativa l\\xf6sningar p\\xe5 livshotande utmaningar. Allt i en trygg milj\\xf6 och utan att beh\\xf6va resa sig ur soffan.

Men med detta var ocks\\xe5 alla gr\\xe4nser spr\\xe4ngda. Vi fick zombiekomedin Shaun of the dead, den globala zombiekollapsen World war Z. Samtidigt v\\xe4ndes blicken mot det mer jordn\\xe4ra, det sociala samspelet mellan dem som barrikaderar sig tillsammans. Det g\\xe4ller inte minst den tv-serie som f\\xf6r en tid skulle bli st\\xf6rst av alla och f\\xe5 zombiegenren att n\\xe5 ut till den riktigt breda allm\\xe4nheten. 

The walking dead b\\xf6rjade s\\xe4ndas 2010 och gav upphov till spin off-serien Fear the walking dead, b\\xe5da riktiga l\\xe5ngk\\xf6rare. H\\xe4r var medieg\\xe5ngen den omv\\xe4nda. F\\xf6rst kom Robert Kirkmans och Tony Moores tecknade serie, sedan tv-serien och sist kom spelet. The Walking dead utspelar sig i h\\xf6g grad i sydstaterna, vars stora svarta befolkning speglas i antalet viktiga roller med svarta sk\\xe5despelare. I och med slaveriets forna utbredning i detta omr\\xe5de, knyter serien ocks\\xe5 an till zombiens ursprung p\\xe5 Haiti, nationen som byggdes av revolterande slavar och d\\xe4r zombien blev en hotfull p\\xe5minnelse om denna historia.

3. Den f\\xf6rsta ateistiska mytologin

I zombiefilmen Dawn of the dead fr\\xe5n 1978 tar Robert A Romero tillvara p\\xe5 alla de satiriska m\\xf6jligheter som ges av att den lilla gruppen \\xf6verlevande barrikaderat sig i ett stort k\\xf6pcentrum. This was an important place in their lives, detta var en viktig plats i deras liv, anges som f\\xf6rklaring till varf\\xf6r de od\\xf6da s\\xf6ker sig just till the mall.

Om zombiens f\\xf6ddes som en mardr\\xf6msversion av slavens liv p\\xe5 Haiti \\u2013 en viljel\\xf6s, levande d\\xf6d som arbetade utan ett uns av mening \\u2013 har den h\\xe4r blivit en spegelbild av den konsumerande v\\xe4sterl\\xe4ndska samtidsm\\xe4nniskan. De \\xf6verlevande frossar d\\xe5 de pl\\xf6tsligt har fri tillg\\xe5ng till allt, medan zombier \\xe5ker rulltrappa och vandrar m\\xe5ll\\xf6st mellan skyltf\\xf6nster, lika uttrycksl\\xf6sa som skyltdockorna de passerar.

Sedan 1978 har konsumismen f\\xf6rst\\xe5s expanderat \\xf6ver alla br\\xe4ddar. Det finns knappast n\\xe5got fredat omr\\xe5de. Vi konsumerar vila och vi konsumerar sex. Vi g\\xf6r rentav varor av v\\xe5ra personligheter, bygger upp v\\xe5r image som om vi vore produkter, f\\xf6r att vi inte l\\xe4ngre orkar g\\xf6ra arbetet att utveckla oss sj\\xe4lva som m\\xe4nniskor. Zombielivet \\xe4r en utm\\xe4rkt symbol f\\xf6r denna den absoluta materialismens triumf.

Andra klassiska monster har alltid n\\xe5got individuellt drag. En vampyr \\xe4r b\\xe5de offer och f\\xf6r\\xf6vare, den har personlighet. Dessutom sex appeal, vilket knappast \\xe4r n\\xe5got zombier kan anklagas f\\xf6r att ha. Till och med varulvar \\xe4r monster som lider och reflekterar \\xf6ver sin situation, ocks\\xe5 de erotiskt laddade, vilket framh\\xe4vts inte minst av den engelska f\\xf6rfattaren Angela Carter. Frankensteins monster, modernitetens ursymbol, \\xe4r p\\xe5 s\\xe4tt och vis ocks\\xe5 en zombie \\u2013 en od\\xf6d som stapplar fram genom tillvaron \\u2013 men som reflekterar \\xf6ver sin roll, vill f\\xf6rst\\xe5 vem han \\xe4r och varf\\xf6r Dr Frankenstein skapat honom till ett liv av lidande. Zombien d\\xe4remot vill bara \\xe4ta m\\xe4nniskok\\xf6tt. Den har ingen personlighet, inget \\xf6de, inget djup. Den t\\xe4nker inte, kommunicerar inte, har inte ens insektssamh\\xe4llets kollektiva intelligens och f\\xf6rm\\xe5ga till samh\\xe4llsbyggande. Den \\xe4r ruttnande k\\xf6tt bara, som sakta men ob\\xf6nh\\xf6rligt n\\xe4rmar sig f\\xf6r att \\xe4ta upp dig eller g\\xf6ra dig till en i zombiehorden. Vilket \\xf6de som \\xe4r v\\xe4rst \\xe4r upp till var och en, men ingen kan i l\\xe4ngden undg\\xe5 det ena eller det andra.

Zombier \\xe4r nihilistiska monster som gestaltar ett liv helt utan v\\xe4rde. Det \\xe4r d\\xe4rf\\xf6r de passar s\\xe5 bra i skjutspel ocks\\xe5. N\\xe4r du skjuter s\\xf6nder en av de vandrande od\\xf6da utf\\xf6r du en ren hygien\\xe5tg\\xe4rd, de \\xe4r inte l\\xe4ngre m\\xe4nniskor och absolut inte n\\xe5gra personer. Till och med n\\xe4r det kommer till att skjuta nazister finns det en liten moralisk sp\\xe4rr, men inte om de f\\xf6rvandlats till zombier f\\xf6rst \\u2013 vilket sker i allt fler filmer och spel. De absolut onda f\\xf6rvandlas till absolut fr\\xe4mmande. Men fr\\xe5gan st\\xe4lls faktiskt i en del filmer och naturligtvis \\xe4ven i tv-serierna, om det verkligen \\xe4r r\\xe4tt att d\\xf6da dem urskillningsl\\xf6st. T\\xe4nk om n\\xe5gon skulle hitta ett botemedel? Upprepade skr\\xe4ckeffekter bygger p\\xe5 att det \\xe4r en n\\xe4rst\\xe5ende som kommer fram till en, n\\xe5gon man \\xe4lskar, men som blivit en zombie och d\\xe5 m\\xe5ste man v\\xe4lja: d\\xf6da den eller l\\xe5ta sig sj\\xe4lv d\\xf6das av den. I dessa scener stegras obehaget, men de kan \\xe4ven laddas av en viss sorg, som d\\xe5 centrala huvudpersoner efter att ha varit med oss flera s\\xe4songer, d\\xf6r \\xe4ven de, i armarna p\\xe5 v\\xe4nner och familj, vilka tvingas krossa deras skallar f\\xf6r att f\\xf6rhindra att de omvandlas. Det ob\\xf6nh\\xf6rliga hos zombien, att det \\xe4r totalt om\\xf6jligt att resonera med den, speglar v\\xe4l den v\\xe4xande k\\xe4nslan som m\\xe5nga k\\xe4nner inf\\xf6r samtidens hot, inte minst klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna.

Hellre \\xe4n att tala om nihilism kan det formuleras som att zombier befinner sig bortom ont och gott. Eftersom de \\xe4r utan vilja har de heller inte ansvar f\\xf6r sina handlingar. De personifierar, ironiskt nog helt utan att l\\xe4ngre vara personer, naturens absoluta likgiltighet inf\\xf6r oss och v\\xe5ra behov \\u2013 vilken i v\\xe5r tid ersatt Guds tystnad som k\\xe4lla till existentiell fasa.

Ja, zombiev\\xe4rlden kan betraktas som den f\\xf6rsta rent ateistiska mytologin. I de flesta sammanhang ges inte ens n\\xe5gon egentlig f\\xf6rklaring till varf\\xf6r de h\\xe4r sj\\xe4ll\\xf6sa vandrarna pl\\xf6tsligt upptr\\xe4der ibland oss. De \\xe4r en miasma bara, en massa som v\\xe4xer och v\\xe4xer av odifferentierade, avindividualiserade konsumerande, d\\xf6dande, \\xe4tande kroppar. Inte ens onda, utan alla lika mycket offer som vi sj\\xe4lva. Och detta p\\xe5pekas g\\xe4rna i filmerna: de \\xe4r vi. Lite som i devisen som sitter \\xf6ver den groteska samlingen av skelett i kapucinerklostrets krypta i Rom: Ni \\xe4r det vi var, vi \\xe4r det ni blir.

Och n\\xe5gonstans d\\xe4r, i d\\xf6dens of\\xf6rklarliga v\\xe4ldighet och oundviklighet ligger naturligtvis ocks\\xe5 skr\\xe4cken f\\xf6r zombier. N\\xe4r de v\\xe4ller fram i ostoppbara massor \\xe5sk\\xe5dligg\\xf6r de en d\\xf6dens barock. Estetiken har r\\xf6tter l\\xe5ngt tillbaka, till exempel i den katolska kyrkans kult kring helgonens kroppar, som inte s\\xe4llan g\\xe5r att se mumifierade i glaskistor i de stora katedralerna. Den f\\xf6r ocks\\xe5 tankarna till de d\\xf6da som kan besk\\xe5das i Palermo, mumifierade och ikl\\xe4dda sina b\\xe4sta finkl\\xe4der. Tydligare \\xe4n s\\xe5 kan inte d\\xf6den g\\xf6ras. I en tid d\\xe5 teknologin, v\\xe5rden, hygienen avl\\xe4gsnat oss s\\xe5 mycket det bara g\\xe5r fr\\xe5n d\\xf6den, \\xe4r denna typ av fysiskt n\\xe4rvarande d\\xf6da kroppar mera skr\\xe4mmande \\xe4n under den tid d\\xe5 det \\xe4nnu var vanligt att ta avsked p\\xe5 d\\xf6dsb\\xe4dden, vaka vid liket och kanske \\xe4ven fotografera sig tillsammans med det, som p\\xe5 1800-talet.

Den ursprungliga, haitiska zombien sl\\xe4par med f\\xf6tterna f\\xf6r att den \\xe4r en slav. Slavens enda form av protest \\xe4r att maska, att sabotera eller i v\\xe4rsta fall att stympa sig sj\\xe4lv f\\xf6r att inte l\\xe4ngre kunna jobba. Det \\xe4r dess motvilligt mekaniska r\\xf6relsem\\xf6nster som \\xf6verf\\xf6rts till zombier. Men det finns andra fasor som g\\xe5r igen i zombieestetiken och de tv\\xe5 mest uppenbara, som ligger mellan 1930-talets blonda kvinnozombier och v\\xe5r tids s\\xf6nderfallande d\\xf6da kroppar, \\xe4r andra v\\xe4rldskrigets fasor. F\\xf6r den som slentrianm\\xe4ssigt skrattar \\xe5t zombier som massakreras i popul\\xe4rkulturen \\xe4r denna tanke sm\\xe5tt hotfull. Den f\\xf6rvandlar den avslappnade k\\xe4nslan till \\xe5ngest, men det m\\xe5ste s\\xe4gas: Vad i sinnev\\xe4rlden liknar zombier mest om inte l\\xe4gerf\\xe5ngar i Auschwitz eller de irrande \\xf6verlevande strax efter atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki? Dessa tomma, sj\\xe4ll\\xf6sa, mekaniserade f\\xf6re detta levande m\\xe4nniskor \\xe4r ocks\\xe5 en bearbetning av m\\xe4nniskans djupaste m\\xf6rker och det moderna krigets yttersta fasor: d\\xf6dsl\\xe4gret och atombomben.

En modern mytologi allts\\xe5, men samtidigt en f\\xf6rening av n\\xe4rmast eviga motiv. Grekernas d\\xf6dsrike d\\xe4r de d\\xf6da sv\\xe4var runt utan att riktigt veta vilka de \\xe4r. Och d\\xf6dsdansen, d\\xe4r h\\xf6g och l\\xe5g, rik och fattig dansar tillsammans mot det oundvikliga slutet, i kyrkom\\xe5lningar fr\\xe5n pestens 1300-tal. Helvetesskildringar i ord och bild fr\\xe5n m\\xe5nga \\xe5rhundraden av religi\\xf6sa f\\xf6rs\\xf6k att skr\\xe4mma oss till ordning. Fr\\xe5gan \\xe4r bara om vi f\\xf6rm\\xe5r att lyssna p\\xe5 vad den vill s\\xe4ga oss idag, den j\\xe4mrande uttrycksl\\xf6sa folkhopen, som sl\\xe4par sig fram mot k\\xf6pcentret medan v\\xe4rlden st\\xe5r i brand.

4. Monster i livets tj\\xe4nst

Det finns n\\xe5got gl\\xe4djande, n\\xe4stan r\\xf6rande, i hur vi m\\xe4nniskor kan ta det vi fruktar mest, kondensera det till n\\xe5gon sorts fungerande symboler och ritualer, och g\\xf6ra det till ett s\\xe4tt att vara tillsammans, fira och njuta av livet, samtidigt som vi besv\\xe4rjer faran.

Som att ta p\\xe5 oss s\\xf6nderrivna kl\\xe4der, groteskt smink och vandra tillsammans l\\xe4ngs gatorna som en hord av od\\xf6da. S\\xe5 kallade zombie walks, zombiepromenader, \\xe4r en av de mest fascinerande utl\\xf6parna av zombiekulturen, och tog form kring millennieskiftet. En av de f\\xf6rsta, som h\\xf6lls som ett pr-jippo f\\xf6r en skr\\xe4ckfilmsfestival i Kalifornien 2001, blev en \\xe5rlig tradition och promenaderna har sedan dess blivit en global f\\xf6reteelse. \\u201dEn folkfest i likdelarnas tecken\\u201d, som det hette om en parad i Stockholm. N\\xe4r zombiepromenaderna n\\xe5dde Brasilien blev det naturligtvis en folkfest med tiotusentals deltagare. F\\xf6r detta \\xe4r f\\xf6rst\\xe5s i grunden en ny sorts karneval, som riktigt gottar sig i det motbjudande och groteska, vilket som sagt alltid har varit ett av m\\xe4nsklighetens s\\xe4tt att fira livet och besv\\xe4rja de verkliga farorna.

Det \\xe4r naturligtvis inte zombier vi egentligen fruktar. Men som v\\xe5r tids monster lyckas de \\xe5sk\\xe5dligg\\xf6ra alla v\\xe5ra r\\xe4dslor f\\xf6r krig och utrotning, atomvintern, det konsumerande livets meningsl\\xf6shet, och s\\xe5klart d\\xf6den i sig. De kan uppfattas som symboler f\\xf6r b\\xe5de pandemier och klimathotet. Samtida, som sagt. Och p\\xe5 ett s\\xe4tt str\\xe4cker sig zombiekulturen rakt in tv\\xe5 skarpt \\xe5tskilda men \\xe4nd\\xe5 besl\\xe4ktade r\\xf6relser i v\\xe5r tid. Du beh\\xf6ver inte pengar eller avancerad teknik f\\xf6r att kl\\xe4 ut dig till en zombie och delta i r\\xf6relsen, med tid och t\\xe5lamod kan du fixa det sj\\xe4lv och bli en del av gemenskapen. DIY, do it yourself, som devisen lyder p\\xe5 engelska. Men zombieran p\\xe5minner ocks\\xe5 om en helt annan g\\xf6r-det-sj\\xe4lvkultur, d\\xe4r det gemensamma brutit ihop och varje man m\\xe5ste klara sig sj\\xe4lv.

I filmer och tv-serier om zombier \\xe4r det naturligtvis denna \\xf6verlevnad som \\xe4r det centrala temat: hur klarar man av att samh\\xe4llet kollapsar runt en, hur kan man \\xf6verleva utan att sj\\xe4lv smittas av zombier, d\\xe5 varken polis och sjukv\\xe5rd, milit\\xe4r eller elf\\xf6rs\\xf6rjning och vatten och avlopp l\\xe4ngre fungerar? Det \\xe4r inte s\\xe5 konstigt att zombier ofta anv\\xe4nds som fiktivt hot i diskussioner kring preppning, om att f\\xf6rbereda sig f\\xf6r det allra v\\xe4rsta: ett krig, en v\\xe4ldig naturkatastrof, en samh\\xe4llskollaps av n\\xe5got slag. Litteraturen som l\\xe4r ut hur man b\\xf6r g\\xf6ra \\xe4r stor och v\\xe4xande. Redan 2003 kom Max Brooks The zombie survival guide, som \\xe4r en komplett handbok om hur man skyddar sig fr\\xe5n de levande d\\xf6da. Den b\\xf6rjar i beskrivningar av vilka vapen man kan anv\\xe4nda och hur man b\\xe4st tar k\\xe5l p\\xe5 attackerande zombier, om de kommer enskilda eller i stora grupper. Men ocks\\xe5 om vilken sorts byggnad det \\xe4r b\\xe4st att barrikadera sig i, vilka fordon som \\xe4r l\\xe4mpligast i olika typer av terr\\xe4ng och den ger r\\xe5det att man ska organisera sig, samarbeta och \\u201dl\\xe4s p\\xe5, l\\xe4s p\\xe5, l\\xe4s p\\xe5!\\u201d. \\xc4ven om f\\xe5 fruktar en verklig zombiekollaps s\\xe5 kan man l\\xe4ra sig en hel del, dessutom med fiktionens lite avdramatiserande fernissa. Herman Geijer \\xe4r en svensk ledstj\\xe4rna i underg\\xe5ngsf\\xf6rberedelsen, han har skrivit b\\xf6cker och h\\xe5llit kurser i Zombie\\xf6verlevnad. I b\\xe5de dessa praktiska guider med fiktiva f\\xf6rtecken och i de rena fantasierna \\xe4r det l\\xe4tt att se hur zombiegenren f\\xf6rnyar och utvecklar tv\\xe5 klassiska koloniala genrer: Vilda v\\xe4stern och Robinson Kruse-ber\\xe4ttelsen. Kampen f\\xf6r att er\\xf6vra och f\\xf6rsvara nytt territorium mot ett hotfullt folkslag, samt f\\xf6rs\\xf6ken att \\xf6verleva med det lilla som st\\xe5r till buds. Precis som under karnevaler och zombiepromenader anv\\xe4nds monstren f\\xf6r att tj\\xe4na livet och \\xf6verlevnaden.

Med alla dessa bottnar i m\\xe4nniskans grundl\\xe4ggande instinkter och fasor, s\\xe5v\\xe4l som i samtidens specifika bekymmer, \\xe4r det l\\xe4tt att f\\xf6rst\\xe5 zombiens starka roll i dag. \\xc4nd\\xe5 \\xe4r det inte utan fascination jag scrollar genom de l\\xe5nga zombietr\\xe5darna p\\xe5 Mumsnet, ett brittiskt n\\xe4tforum i stil med svenska Familjeliv, d\\xe4r f\\xf6r\\xe4ldrar vanligen diskuterar recept, nappavv\\xe4njning och annat fredligt. Nu f\\xf6r tiden blandas det med diskussioner om hur zombier troligen attackerar, var de biter, vilka vapen som \\xe4r l\\xe4mpligast, och vad man b\\xf6r ha i skafferiet om man ska klara en l\\xe4ngre bel\\xe4gring.

Det verkar onekligen som att distinktionen mellan fiktion och verklighet blivit suddig f\\xf6r flera personer. De kanske inte tror att det finns zombier h\\xe4r och nu, men kan mycket v\\xe4l t\\xe4nka sig att de kan uppst\\xe5. Ett virus eller n\\xe5gon drog skulle kanske p\\xe5 riktigt kunna g\\xf6ra s\\xe5 att de d\\xf6da vaknar. Eller f\\xf6r all del en f\\xf6rbannelse av n\\xe5got slag. Den ursprungliga \\u201dverkliga\\u201d zombien fr\\xe5n Haiti, har m\\xf6jligen sina lokala anh\\xe4ngare. Men den \\xe4r numera alltmer olik popul\\xe4rkulturens samtida dito. N\\xe4r William Seabrook och Zora Neale Hurston reste runt Haiti och skrev sina zombieskildringar p\\xe5 1920- och 30-talen, var ber\\xe4ttelserna om levande d\\xf6da som slavade p\\xe5 f\\xe4lten vitt spridda. Och s\\xe5 sent som 1983 tog antropologen och etnobotanisten Wade Davis Hurstons ber\\xe4ttelse om sitt m\\xf6te med zombien Felicia Felix-Mentor p\\xe5 st\\xf6rsta allvar. Han satte sig i sinnet att unders\\xf6ka hur en zombie hade kunnat skapas med n\\xe5gon drog, och presenterade olika f\\xf6rslag p\\xe5 \\u201dreceptet\\u201d i en numera klassisk uppsats: The ethnobiology of the Haitian zombi. Han rapporterade om nya zombiefynd p\\xe5 Haiti och fick med sig olika misst\\xe4nkta blandningar, som vid laboratoriestudier alla visade sig inneh\\xe5lla gift fr\\xe5n bl\\xe5sfisken. Den \\xe4r v\\xe4rldens n\\xe4st giftigaste ryggradsdjur, men \\xe4ven k\\xe4nd som en japansk delikatess. Sushi gjord p\\xe5 bl\\xe5sfisken fugu l\\xe4r d\\xf6da omkring 50 personer per \\xe5r i Japan. Ingen har emellertid rapporterats bli en zombie.

Troligen har zombier p\\xe5 Haiti alltid varit en myt, ett s\\xe4tt att m\\xf6ta och hantera slaveriets fasor. Precis som v\\xe5r tids levande d\\xf6da fr\\xe4mst \\xe4r ett s\\xe4tt att bearbeta v\\xe5r tids fruktan. Men vem vet s\\xe4kert? Seabrook s\\xe5v\\xe4l som Hurston och Davis, rapporterar alla om Haitis lagbok, Code p\\xe9nal, fr\\xe5n 1883, i vilken det uttryckligen f\\xf6rbjuds att g\\xf6ra n\\xe5gon till en zombie med hj\\xe4lp av droger. Kanske anv\\xe4ndes faktiskt gift f\\xf6r att g\\xf6ra slavarna fogliga. Och kanske kommer det en dag ett virus som verkligen f\\xf6rvandlar oss till zombier. Prepparna har nog r\\xe4tt. Det \\xe4r s\\xe4krast att vara f\\xf6rberedd p\\xe5 allt.

Torbj\\xf6rn Elensky, f\\xf6rfattare