BROADCASTS.com

b'

\\xc4r den deprimerade m\\xe4nniskan smartare \\xe4n den lyckliga? Lars Hermansson reflekterar kring det filosofiska sj\\xe4lvmordet.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Varf\\xf6r \\xe4r den gode dum, den onde klok, varf\\xf6r \\xe4r allting en trasa? undrar ber\\xe4ttaren i Carl Jonas Love Almqvists satiriska stycke Ormus och Ariman. Det \\xe4r han inte ensam om. F\\xf6rest\\xe4llningen om godheten som enkel och lite korkad och ondskan som komplex och intelligent, har djupa r\\xf6tter till \\xe5tminstone bibeln, t\\xe4nk till exempel Guds lamm \\xe5 ena sidan, och ormen i paradiset \\xe5 den andra, den illistiga varelse som f\\xf6rleder Adam och Eva att \\xe4ta av kunskapens frukt p\\xe5 gott och ont. Innan dess fanns ingen synd, all ondska var samlad p\\xe5 enda plats, hos dj\\xe4vulen och hans anhang. Men i och med det d\\xe4r \\xe4pplet gavs vi m\\xf6jligheten att v\\xe4lja gott eller ont, oskuld eller erfarenhet, gud eller dj\\xe4vulen.

Det finns en uppsj\\xf6 kulturprodukter, fr\\xe5n ormen i F\\xf6rsta Mosebok till Jokern i Batman som reproducerar motsatsparet korkad godhet/smart eller kanske \\xfcbersmart ondska. I f\\xf6rl\\xe4ngningen av tankefiguren finns f\\xf6rest\\xe4llningen om att intelligens, i synnerhet den ondskefulla f\\xf6rst\\xe5s, leder till olycka. Annars vore ju allt verkligen en trasa. \\u201dDumm sein und arbeit haben, das ist Gl\\xfcck\\u201d, som den tyske poeten Gottfried Benn skrev, allts\\xe5 \\u201dLycka, det \\xe4r att vara dum och ha ett jobb\\u201d.

De som \\xe4r intelligenta nog att vara missn\\xf6jda med sakernas tillst\\xe5nd, f\\xf6rtvivlade, olyckliga, kanske till och med ondskefulla \\u2013 f\\xf6r att kompensera f\\xf6r den olycka de m\\xe5st utst\\xe5, inbillad eller ej \\u2013 s\\xe5dana vimlar det av i b\\xf6cker, teveserier och filmer. De godmodiga och hyfsat n\\xf6jda d\\xe4remot anses inte lika intressanta.

D\\xe4rf\\xf6r \\xe4r den engelske regiss\\xf6ren Mike Leighs film Happy go Lucky fr\\xe5n 2008 intressant, den handlar om en ung tjej, Poppy, spelad av Sally Hawkins, som tar tillvaron med en klackspark, och inte har s\\xe4rskilt h\\xf6ga f\\xf6rv\\xe4ntningar p\\xe5 livet, vilket st\\xf6r somliga i hennes omgivning. Hon trivs med jobbet som l\\xe4rare, dansar g\\xe4rna, g\\xe5r p\\xe5 puben, skrattar ofta och h\\xf6gt, ibland blir hon bekl\\xe4md av andras olycka, men det rinner av henne. Hon har ett starkt r\\xe4ttvisepatos, men hon \\xe4r ingen revolution\\xe4r, hon jobbar p\\xe5 utan st\\xf6rre \\xe5th\\xe4vor, och \\xe4r, verkar det, hyfsat lycklig. Dum? Nej, hon g\\xe5r kanske inte runt och str\\xf6r citat omkring sig, men hon \\xe4r en fena p\\xe5 att l\\xf6sa konflikter, b\\xe5de privat och i arbetslivet, och p\\xe5 att sprida gl\\xe4dje, till de som har vett att ta emot den, vilket inte alla har, och kanske \\xe4r det det som \\xe4r filmens sensmoral. Att EQ och IQ inte riktigt f\\xf6rst\\xe5r varandra.

Poppy har sin antites i Johnny, huvudpersonen i Mike Leighs genombrottsfilm, Naked fr\\xe5n 1993, om en ung, arbetsl\\xf6s, och till synes bel\\xe4st solipsist som driver runt och lever p\\xe5 andra och frenetiskt argumenterar f\\xf6r att livet \\xe4r meningsl\\xf6st. \\xc4r han smartare \\xe4n Poppy, ser han tillvaron klarare? Det f\\xf6rblir oklart i filmen. Han g\\xe5r runt och s\\xe4ger s\\xe5dant som: \\u201dYou might have had the happiest moment in your fucking life, and all you have to look forward to is sickness and pervertry\\u201d. Jaja, men det kan ju ocks\\xe5 vara tv\\xe4rtom, att det lyckligaste \\xf6gonblicket i livet ligger framf\\xf6r en. Jonnys svartsyn \\xe4r inte intellektuellt \\xf6vertygande, och inte heller s\\xe4rskilt intelligent.

F\\xf6r det \\xe4r ju inte den intellektuella stringensen eller briljanta samtidsanalysen som g\\xf6r att vi lyssnar till Dostojevskijs k\\xe4llarman eller Becketts och Thomas Bernhards gn\\xe4llspikar. Det \\xe4r f\\xf6r m\\xe5ttl\\xf6sheten, f\\xf6r att de v\\xe4grar vara resonliga i sin svartsyn, f\\xf6r att de beter sig som arga tre\\xe5ringar med en professors ordf\\xf6rr\\xe5d. Det \\xe4r klart att det ligger en del i vad de s\\xe4ger, inte minst idag, klimatkris, krig och fattigdom, och d\\xf6 ska vi ocks\\xe5, utan att f\\xf6rst\\xe5 varf\\xf6r vi kom hit fr\\xe5n b\\xf6rjan. \\u201dVarf\\xf6r \\xe4r vi inte i paradiset\\u201d, lyder mottot till en av Ann J\\xe4derlunds b\\xf6cker. \\u201dVarf\\xf6r \\xe4r vi inte i helvetet?\\u201d kunde man lika g\\xe4rna fr\\xe5ga. F\\xf6r de flesta av oss \\xe4r ju inte det, trots allt, annat \\xe4n tillf\\xe4lligt. Poppys livsgl\\xe4dje \\xe4r filosofiskt sett lika befogad eller obefogad som Jonnys nihilism. Och inte mindre intelligent.

En av de mer \\xf6vertygande i skaran av litter\\xe4ra kverulanter \\xe4r Alicia Western, huvudperson i det som kom att bli Cormac McCarthys sista roman, Stella Maris. Alicia \\xe4r ett ungt mattegeni som redan som ton\\xe5ring umg\\xe5s med den internationella forskareliten inom kvantmekanik, och som dryga tjugo \\xe5r gammal tar livet av sig av filosofiska sk\\xe4l, sk\\xe4l som hon redog\\xf6r f\\xf6r inf\\xf6r en terapeut p\\xe5 en psykiatrisk klinik d\\xe4r hon lagt in sig, inte f\\xf6r att f\\xe5 hj\\xe4lp, utan f\\xf6r att umg\\xe5s med en av de inlagda hon fattat tycke f\\xf6r vid en tidigare vistelse p\\xe5 kliniken.

Alicia \\xe4r mindre aggressiv \\xe4n Johnny, mer v\\xe4ltalig och bel\\xe4st, men lika bottenl\\xf6st f\\xf6rtvivlad. Av filosofiska sk\\xe4l \\xe4r hon noga med att insk\\xe4rpa, hon \\xe4r inte deprimerad. Fan tro\\xb4t. Romanen \\xe4r andra delen i en diptyk, d\\xe4r den f\\xf6rsta utg\\xf6rs av Passageraren, i vilken Alicias brors historia ber\\xe4ttas. \\xc4ven Bobby, som brorsan heter, \\xe4r, liksom alla i familjen, ett mattegeni \\u2013 inte ett lika stort som lillasystern, vilket, helt enligt den logik denna ess\\xe4 unders\\xf6ker, g\\xf6r honom lite mindre olycklig; han lyckas utveckla v\\xe4nskaper, odla en annan och annan k\\xe4rleksrelation, ha ett jobb.

B\\xe4gge syskonen \\xe4r sympatiska. De har inte v\\xe4nt sina livsbesvikelser ut\\xe5t, som Jonny i Mike Leighs film. De \\xe4r artiga, belevade, n\\xe5gorlunda hela och rena f\\xf6r det mesta, och det som framf\\xf6r allt skiljer dem fr\\xe5n deras olycksbr\\xf6der och enstaka systrar bland kulturhistoriens lament\\xf6rer, \\xe4r att de har sk\\xe5dat tillvarons meningsl\\xf6shet \\xe4nd\\xe5 ned p\\xe5 kvarkniv\\xe5. Kvarkarna har s\\xe5 f\\xe5niga namn, s\\xe4ger Alicia till terapeuten: \\u201dToppkvark och bottenkvark. Uppkvark och nerkvark. En positron best\\xe5r av tv\\xe5 uppkvarkar och en nerkvark. En neutron av tv\\xe5 nerkvarkar och en uppkvark. Allt funkar. Ingen vet riktigt hur.\\u201d Och det \\xe4r det som pl\\xe5gar henne s\\xe5, att det stora ovetbara \\xe4r just det, ovetbart. \\u201dVerkligheten \\xe4r i b\\xe4sta fall en kollektiv magk\\xe4nsla\\u201d, s\\xe4ger hon.

Och sedan tar hon allts\\xe5 livet av sig.

Albert Camus ber\\xe4ttar i Myten om Sisyfos om en fastighetsdirekt\\xf6r som f\\xf6rlorat sin dotter, och hur denna h\\xe4ndelse hade citat \\u201dunderminerat honom\\u201d, vilket leder fram till hans sj\\xe4lvmord. \\u201dAtt b\\xf6rja t\\xe4nka\\u201d, skriver Camus lite senare, \\u201d\\xe4r detsamma som att b\\xf6rja bli underminerad.\\u201d Jag kan f\\xf6rst\\xe5 fastighetsdirekt\\xf6ren, men jag f\\xf6rst\\xe5r inte Camus. Jag tror inte p\\xe5 det filosofiska sj\\xe4lvmordet. Jag tror det \\xe4r en litter\\xe4r konstruktion. Folk tar livet av sig f\\xf6r att de \\xe4r deprimerade, och inte kan se n\\xe5gon v\\xe4g ut ur depressionen, f\\xf6r att de upplever livet som meningsl\\xf6st, inte f\\xf6r att de tagit del av smarta argument. Alicia Western har en liten l\\xe5tsaskompis som bes\\xf6ker henne i hennes rum ibland. En gl\\xe5mig novemberdag st\\xe5r han och sl\\xf6tittar ut genom f\\xf6nstret och s\\xe4ger: \\u201dLivet. Vad kan man s\\xe4ga? Det \\xe4r inte f\\xf6r alla.\\u201d Inget vidare skarpt argument, men f\\xf6r den som l\\xe4nge k\\xe4nt att allt \\xe4r en trasa, kan en s\\xe5dan replik vara en utl\\xf6sande faktor.

Lars Hermansson, f\\xf6rfattare och kritiker