BROADCASTS.com

b'

V\\xe5r tid kr\\xe4ver ett religi\\xf6st spr\\xe5k h\\xe4vdas det. Sven Anders Johansson ser en m\\xe5nghundra\\xe5rig syn p\\xe5 ondska och natur g\\xe5 under i klimatkrisens tid.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Den h\\xe4r ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2019.

Den 1 november 1755 drabbades Lissabon av en fruktansv\\xe4rd jordb\\xe4vning. Staden \\u2013 vid den h\\xe4r tiden Europas fj\\xe4rde st\\xf6rsta \\u2013 \\xf6delades och en stor del av dess befolkning dog. Att h\\xe4ndelsen \\xe4r intressant \\xe4n idag beror p\\xe5 att den troligen bidrog till att f\\xf6r\\xe4ndra det v\\xe4sterl\\xe4ndska t\\xe4nkandet i allm\\xe4nhet, och synen p\\xe5 naturen och det onda i synnerhet.

Det h\\xe4r var en tid d\\xe5 Gud fortfarande antogs vaka \\xf6ver allt som h\\xe4nde. V\\xe4rlden var ordnad, allt hade sin best\\xe4mda plats i Guds skapelse. S\\xe5 hur kunde Gud l\\xe5ta en katastrof som denna \\xe4ga rum? Fr\\xe5gan, en variant av det klassiska teodic\\xe9problemet, hade naturligtvis st\\xe4llts l\\xe5ngt tidigare, men nu, vid 1700-talets mitt, f\\xe5r den en ny laddning.

Den amerikanska id\\xe9historikern Susan Neiman beskriver utf\\xf6rligt denna \\xf6verg\\xe5ng i sin bok Evil in Modern Thought. Fr\\xe5n och med nu blir naturen n\\xe5got neutralt, och ondskan upph\\xf6r att vara ett filosofiskt problem. F\\xf6r \\u201dondskans problem f\\xf6ruts\\xe4tter ett systematiskt samband mellan [\\u2026] naturlig och moralisk ondska. Men v\\xe4rlden tycks inte uppvisa n\\xe5gra s\\xe5dana samband alls\\u201d skriver Neiman. N\\xe5gra menade f\\xf6rst\\xe5s att jordb\\xe4vningen berodde p\\xe5 portugisernas syndiga leverne, men den sortens argument hade inte framtiden f\\xf6r sig.

Ist\\xe4llet kommer naturen och moralen forts\\xe4ttningsvis att skiljas \\xe5t. Immanuel Kants formulering fr\\xe5n 1786 f\\xe5ngar separationen: \\u201dNaturens historia b\\xf6rjar allts\\xe5 med det goda, ty den \\xe4r Guds verk; frihetens historia med det onda, ty den \\xe4r ett m\\xe4nniskoverk.\\u201d Den myndiga, upplysta m\\xe4nskligheten skiljs fr\\xe5n naturen, som h\\xe4danefter blir ett objekt f\\xf6r m\\xe4nskligt vetande och brukande. Ondska har f\\xf6ljaktligen ingenting med jordb\\xe4vningar att g\\xf6ra \\u2013 den f\\xf6rpassas till den m\\xe4nskliga sf\\xe4ren.

Under de \\xe5rhundraden som f\\xf6ljer f\\xe5r beteckningen ondska f\\xf6ljaktligen allt mindre relevans. Den moderna sociologin, psykologin och p\\xe5 senare tid \\xe4ven genetiken spelar viktiga roller i den utvecklingen. Insikten om att ocks\\xe5 de mest bestialiska handlingar har sociala, psykologiska och genetiska orsaker leder kort sagt till att begreppet \\u201dondska\\u201d f\\xe5r ett minskat f\\xf6rklaringsv\\xe4rde.

Men om denna l\\xe5ngsamma f\\xf6r\\xe4ndring f\\xf6ljer av Kants syns\\xe4tt, s\\xe5 \\xe4r det ocks\\xe5 n\\xe5got i den fortsatta utvecklingen som vederl\\xe4gger hans hoppfulla ideal. F\\xf6r om onda handlingar i sj\\xe4lva verket \\xe4r symptom p\\xe5 fattigdom eller trauman i barndomen s\\xe5 inneb\\xe4r det ju ocks\\xe5 att friheten \\xe4r mindre \\xe4n vi trodde. Och Kants filosofi gick ju ut p\\xe5 att vi skulle g\\xf6ra oss fria genom att t\\xe4nka sj\\xe4lva. Men blev vi verkligen fria? Eller fanns det ett f\\xf6rbiseende, rent av ett inslag av blind hybris, i denna f\\xf6rnuftstro?

Om Lissabon-katastrofen ledde till en f\\xf6r\\xe4ndrad syn p\\xe5 naturen och det onda \\u2013 man skulle rent av kunna s\\xe4ga att den innebar ondskans f\\xf6rsvinnande och naturens uppkomst \\u2013 s\\xe5 tror jag att vi just nu befinner oss i ett snarlikt, fast motsatt skifte. Jag t\\xe4nker f\\xf6rst\\xe5s p\\xe5 den globala uppv\\xe4rmningen och dess konsekvenser.

\\xc4r det s\\xe5 enkelt att naturen \\xe5terigen har blivit \\u201dond\\u201d? Ja, f\\xf6r de vars liv sl\\xe5s s\\xf6nder av orkaner p\\xe5 Haiti, torka i Sudan eller skogbr\\xe4nder i Kalifornien \\xe4r den k\\xe4nslan f\\xf6rmodligen inte s\\xe5 avl\\xe4gsen. Men po\\xe4ngen \\xe4r nog snarare att v\\xe5r relation till naturen, som en f\\xf6ljd av klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna, \\xe5terigen betraktas i moraliska termer. Syndamedvetandet, skammen, domedagsscenarierna, avlatsbreven (i form av klimatkompenserande), predikanterna, hoppl\\xf6sheten och hoppfullheten \\u2013 allt finns d\\xe4r, i vardagen, politiken och framf\\xf6rallt i massmedierna.

DN:s kulturchef Bj\\xf6rn Wiman \\xe4r en av dem som har introducerat ondskebegreppet i klimatdiskussionen: \\u201dVi beh\\xf6ver prata om godhet och ondska, helvete och paradis\\u201d f\\xf6rklarar Wiman. \\u201dVi beh\\xf6ver det religi\\xf6sa spr\\xe5ket\\u201d. Ja, uppenbart finns det ett s\\xe5dant behov, f\\xf6r Wiman \\xe4r inte ensam. Men varf\\xf6r beh\\xf6ver vi det? Och vad leder det spr\\xe5kbruket till? Tendensen kan delvis f\\xf6rklaras med att det \\xe4r s\\xe5 jargongen ser ut: n\\xe4r n\\xe5got \\xe4r riktigt f\\xf6rkastligt kallar vid det g\\xe4rna f\\xf6r ondska f\\xf6r att understryka situationens allvar. Men framf\\xf6rallt, tror jag, handlar det om att skapa en moralisk gemenskap genom att markera avst\\xe5nd till det man uppfattar som motst\\xe5ndarsidan.

Ett sk\\xe4l till det \\xe4r att skillnaden mellan de som kallas klimatf\\xf6rnekare och de som \\xe4r klimataktivister rent filosofiskt inte n\\xf6dv\\xe4ndigtvis \\xe4r s\\xe5 stor. F\\xf6r figurer som Jair Bolsonaro och Donald Trump \\xe4r naturen mest en r\\xe5varuk\\xe4lla med vars hj\\xe4lp vi kulturvarelser kan skapa mer v\\xe4lst\\xe5nd, mer tillv\\xe4xt. F\\xf6r klimataktivisterna i den andra \\xe4ndan av spektrumet \\xe4r naturen det som vi kulturvarelser m\\xe5ste r\\xe4dda innan det \\xe4r f\\xf6r sent. Krass ekonomism och vinningslystnad st\\xe5r allts\\xe5 mot moralism och omsorg.

\\xc4ven om det \\xe4r inbjudande att ansluta sig till den moraliserande sidan s\\xe5 kan man inv\\xe4nda att det inte g\\xf6r s\\xe5 stor skillnad. Ocks\\xe5 f\\xf6r dem \\xe4r naturen det andra, det vill s\\xe4ga ett yttre objekt f\\xf6r v\\xe5rt agerande, n\\xe5got vi kan anv\\xe4nda eller r\\xe4dda tack vare v\\xe5rt f\\xf6rnuft. R\\xf6r det sig inte s\\xe5 sett om samma naturbeh\\xe4rskning, samma antropocentriska hybris? (Det tydligaste uttrycket f\\xf6r denna antropocentriska objektifiering \\xe4r kanske den underliga frasen om att \\u201dr\\xe4dda klimatet\\u201d, som om det vore sj\\xe4lva klimatet som s\\xe5dant som var p\\xe5 v\\xe4g att g\\xe5 under, snarare \\xe4n framstegstanken.) I b\\xe4gge fallen uppr\\xe4tth\\xe5lls den gr\\xe4ns som Kant beskrev: p\\xe5 ena sidan naturen; p\\xe5 andra sidan friheten, f\\xf6rnuftet och handlingskraften.

Problemet f\\xf6r oss idag \\xe4r att det \\xe4r sv\\xe5rt att, p\\xe5 Kants vis, se naturen som Guds sf\\xe4r. Gud \\xe4r ute ur ekvationen, det religi\\xf6sa spr\\xe5ket till trots. Naturen \\xe4r herrel\\xf6s, och samtidigt allt annat \\xe4n passiv. Det \\xe4r en sv\\xe5rsm\\xe4lt insikt f\\xf6r en upplyst m\\xe4nsklighet. Att naturen slutade framst\\xe5 som ond berodde ju p\\xe5 att naturbeh\\xe4rskningen effektiviserades. Husen blev jordb\\xe4vningss\\xe4kra, obotliga sjukdomar blev m\\xf6jliga att bota \\u2013 de tidigare hoten reducerades till \\u201dbara natur\\u201d. Idag vet vi att denna \\u201dnatur\\u201d i h\\xf6g grad \\xe4r en produkt av framsteget, av naturbeh\\xe4rskningen, kulturen, moralen. Naturen \\xe4r inte n\\xe5got \\u201dd\\xe4r borta\\u201d \\u2013 den \\xe4r tv\\xe4rtom v\\xe5r egen skapelse, v\\xe5rt eget monster. Men det m\\xe5ste i s\\xe5 fall ocks\\xe5 s\\xe4gas att hela m\\xe4nskligheten, all v\\xe5r moral, all v\\xe5r girighet och all v\\xe5r frihet, ocks\\xe5 \\xe4r en del av det vi kallar natur, ett o\\xf6versk\\xe5dligt system som ingen kontrollerar.

Om naturen uppstod genom Lissabon-jordb\\xe4vningen, kan man s\\xe4ga att denna natur, det vill s\\xe4ga detta naturbegrepp, nu h\\xe5ller p\\xe5 att g\\xe5 under. Om det \\xe4r goda eller d\\xe5liga nyheter beror p\\xe5 vad man \\xe4r och var i biosf\\xe4ren man befinner sig. Fr\\xe5gan \\xe4r ju ocks\\xe5 vad som uppst\\xe5r ist\\xe4llet. M\\xf6jligen kan man hoppas p\\xe5 det som ekoteoretikern Timothy Morton kallat ecognosis, det vill s\\xe4ga en ny form av samexistens som inbegriper en insikt om att gr\\xe4nserna mellan det m\\xe4nskliga och det icke-m\\xe4nskliga, historien och naturen, t\\xe4nkandet och v\\xe4rlden \\xe4r oklara, por\\xf6sa, f\\xf6r\\xe4nderliga, om de alls existerar.

En sak \\xe4r i alla fall tydlig redan nu: det religi\\xf6sa spr\\xe5ket, den uppbl\\xe5sta sagoboksretoriken om gott och ont, \\xe4r ingen l\\xf6sning, snarare ett symptom p\\xe5 m\\xe4nniskans maktl\\xf6shet. I det avseendet b\\xe4r den kanske trots allt p\\xe5 en sanning.

Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet

Litteratur

Susan Neiman, Evil in Modern Thought: An Alternative History of Philosophy, Princeton: Princeton Universty Press, 2002

Immanuel Kant, \\u201dMutmasslicher Anfang der Menschengeschichte\\u201d, i Kants gesammelte Schriften avd. 1, bd 8, red. K\\xf6niglich Preussischen Akademie der Wissenschaften, Berlin: Georg Reimer, 1912

Malina Abrahamsson, \\u201dBj\\xf6rn Wiman: \\u2019I klimatkrisen beh\\xf6ver vi det religi\\xf6sa spr\\xe5ket\\u2019\\u201d, Dagen, 2018-11-23

Timothy Morton, Dark Ecology: For a Logic of Future Coexistence, New York: Columbia University Press, 2016