BROADCASTS.com

b'

Henrik Nilsson bes\\xf6ker Borges gamla \\xf6vergivna bibliotek i Buenos Aires och funderar \\xf6ver den intrikata fr\\xe5gan om hur man ska sortera sitt bibliotek.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen den 22 januari 2019.

F\\xf6r en tid sedan bes\\xf6kte jag Buenos Aires f\\xf6r f\\xf6rsta g\\xe5ngen. En dag gick jag till Nationalbiblioteket. Inte till det nuvarande nationalbiblioteket som uppf\\xf6rdes i brutalistisk stil p\\xe5 70-talet i stadsdelen Recoleta. Utan till det gamla, p\\xe5 Calle M\\xe9xico \\u2013 det som f\\xf6rfattaren Jorge Luis Borges l\\xe4nge var chef f\\xf6r och som ocks\\xe5 f\\xf6rekommer i flera av hans ber\\xe4ttelser. Det \\xe4r en bedagad byggnad d\\xe4r det v\\xe4xer ogr\\xe4s p\\xe5 taket och som idag hyser det lite bortgl\\xf6mda Nationellt centrum f\\xf6r musik och dans. Jag fr\\xe5gade en vakt om jag kunde f\\xe5 se mig om d\\xe4r inne. Han skakade f\\xf6rst p\\xe5 huvudet, men efter en kort pratstund gick han med p\\xe5 att visa mig den stora l\\xe4sesalen. En vit skyddsduk h\\xe4ngde fr\\xe5n taket i det st\\xe5tliga men \\xf6vergivna rummet. L\\xe4ngs v\\xe4ggarna och p\\xe5 balkongerna stod alla de h\\xf6ga bokhyllorna kvar. I sirliga bokst\\xe4ver kunde man fortfarande l\\xe4sa namnen p\\xe5 avdelningarna, som Historia, Geografi och Filosofi. Men det k\\xe4ndes som att tr\\xe4da in i ett bibliotek efter ett l\\xe5ngvarigt krig eller en allvarlig naturkatastrof \\u2013 f\\xf6r vart jag \\xe4n v\\xe4nde mig gapade alla bokhyllor tomma.

... en hylla d\\xe4r b\\xf6ckerna blandas huller om buller utan n\\xe5gra principer \\u2013  den p\\xe5minner om en utbrytarnation med omstritt territorium och op\\xe5litlig regering

Den argentinske f\\xf6rfattaren Alberto Manguel, som ocks\\xe5 har varit chef f\\xf6r Nationalbiblioteket i Buenos Aires, ber\\xe4ttar i sin bok Nattens bibliotek om hur han redan som sju\\xe5ring hade skapat \\u201dett Alexandria i miniatyr\\u201d och hela tiden organiserade b\\xf6ckerna i det p\\xe5 nya s\\xe4tt. Ibland efter storlek, s\\xe5 att b\\xf6cker med lika l\\xe5nga ryggar hamnade bredvid varandra. Andra g\\xe5nger efter \\xe4mne, s\\xe5 att sagob\\xf6ckerna placerades p\\xe5 en hylla och b\\xf6ckerna om vetenskap p\\xe5 en annan. Den vuxne Manguel skriver att han ibland har funderat p\\xe5 att ha en s\\xe4rskild avdelning som best\\xe5r enbart av hans mest tummade volymer.

N\\xe4r man ska inr\\xe4tta sitt privata bibliotek har man f\\xf6rst\\xe5s en annan frihet \\xe4n p\\xe5 ett offentligt bibliotek. Sj\\xe4lv organiserar jag mina sk\\xf6nlitter\\xe4ra b\\xf6cker enligt de spr\\xe5k som f\\xf6rfattarna skriver p\\xe5, och sedan samlar jag andra b\\xf6cker \\xe4mnesm\\xe4ssigt, till exempel reseskildringar och ordb\\xf6cker f\\xf6r sig. Men jag har alltid \\xe5tminstone en hylla d\\xe4r b\\xf6ckerna blandas huller om buller utan n\\xe5gra principer \\u2013 den p\\xe5minner om en utbrytarnation med omstritt territorium och op\\xe5litlig regering.

I flera av den uruguayska f\\xf6rfattaren Carlos Mar\\xeda Dom\\xednguez b\\xf6cker finns en \\xe5terkommande gestalt. Det \\xe4r den excentriske bibliofilen Carlos Brauer som tillbringar sin tid p\\xe5 antikvariaten i Montevideo och sedan sitter hemma och str\\xe4ckl\\xe4ser b\\xf6ckerna han k\\xf6pt. I Dom\\xednguez mest k\\xe4nda roman La casa de papel \\u2013 Huset av papper \\u2013 f\\xe5r vi veta mer om den mystiske Brauer, som lever ensam i ett hus med 20 000 b\\xf6cker. S\\xe4rskilt d\\xe5 om hans egensinniga s\\xe4tt att organisera denna v\\xe4ldiga boksamling. Brauer v\\xe5gar aldrig st\\xe4lla f\\xf6rfattare som blivit fiender bredvid varandra, till exempel Garc\\xeda M\\xe1rquez och Vargas Llosa. Han \\xe4ndrar ocks\\xe5 hela tiden placeringarna p\\xe5 sina b\\xf6cker, i takt med att han uppt\\xe4cker nya sl\\xe4ktskap eller avst\\xe5nd mellan dem. Med tiden utvecklar Brauer ett avancerat matematiskt system f\\xf6r att organisera sitt bibliotek, som ingen annan f\\xf6rst\\xe5r sig p\\xe5. Efter att han en sen kv\\xe4ll gl\\xf6mt ett t\\xe4nt stearinljus och en brand brutit ut, har Brauer sp\\xe5rl\\xf6st f\\xf6rsvunnit. Innan dess har n\\xe5gon skymtat en samling b\\xf6cker som organiserats p\\xe5 ett hittills helt ok\\xe4nt s\\xe4tt i hans hem \\u2013 enligt den \\xf6verraskande formen av en m\\xe4nniskokropp.

Men det finns ocks\\xe5 s\\xe5dana b\\xf6cker som drar sig undan alla f\\xf6rs\\xf6k till klassificering. En sorts s\\xe4rlingar eller udda figurer i b\\xf6ckernas persongalleri. De kan ha hamnat hos en p\\xe5 de mest skilda s\\xe4tt \\u2013 b\\xf6cker som man kanske hittat kvargl\\xf6mda i en t\\xe5gkup\\xe9 eller som man f\\xe5tt syn p\\xe5 i n\\xe5gon second hand-butik och som ut\\xf6vat en m\\xe4rklig dragningskraft just eftersom de tett sig s\\xe5 annorlunda. Ibland hittar man dem i tr\\xe4l\\xe5dor utanf\\xf6r antikvariaten, d\\xe4r s\\xe5dant slumpas bort som egentligen inte g\\xe5r att s\\xe4lja. D\\xe4r uth\\xe4rdar de kylan och vinden tills n\\xe5gon f\\xf6rbarmar sig \\xf6ver dem. Men n\\xe4r man kommer hem vet man inte var man ska st\\xe4lla dem, vilka andra b\\xf6cker de h\\xf6r samman med. De p\\xe5minner om bekantskaper som har dykt upp p\\xe5 de mest ov\\xe4ntade s\\xe4tt i livet.

Det \\xe4r inte utan en viss \\xf6mhet som jag t\\xe4nker p\\xe5 egna s\\xe5dana b\\xf6cker som jag inte vet var jag ska placera men som jag heller inte kan g\\xf6ra mig av med. Som den d\\xe4r gamla reseskildringen jag haft n\\xe4stan s\\xe5 l\\xe4nge jag kan minnas, Georg Stenlunds Se\\xf1or Trampa fr\\xe5n b\\xf6rjan av 40-talet. Den ber\\xe4ttar om hans vagabondliv i Mexiko \\u2013 men p\\xe5 internet hittar jag inte det minsta sp\\xe5r av varken f\\xf6rfattaren eller boken. \\xc4nd\\xe5 kan jag inte l\\xe5ta bli att \\xf6ppna den p\\xe5 m\\xe5f\\xe5, sl\\xe5 upp ett av alla \\xe4ventyr, som n\\xe4r han simmar bland giftormar i n\\xe5gon insj\\xf6 eller hamnar i f\\xe4ngelse efter ett slagsm\\xe5l i hamnstaden Tampico.

Eller den d\\xe4r underliga boken som jag en g\\xe5ng fick av en turkisk f\\xf6rfattare p\\xe5 en litteraturfestival i Istanbul. Han hade inte bara gjort sig en f\\xf6rm\\xf6genhet i den kvinnliga underkl\\xe4desbranschen, utan ocks\\xe5 skrivit en rikligt illustrerad bok \\u2013 S\\xfctyen \\u2013 om beh\\xe5ns historia, d\\xe4r f\\xf6rfattaren poserar bland l\\xe4ttkl\\xe4dda skyltdockor p\\xe5 baksidesbilden. Bland b\\xf6ckerna jag inte vet var jag ska g\\xf6ra av finns ocks\\xe5 den gammalmodiga arabiska parl\\xf6ren som jag k\\xf6pte i Syrien l\\xe5ngt innan kriget br\\xf6t ut. D\\xe4r f\\xe5r man l\\xe4ra sig hur man kan k\\xf6pa Shakespeares samlade verk, eller hur man ber hotellpersonalen att skicka upp penna, bl\\xe4ck och papper till ens rum. Och hur skulle jag n\\xe5gonsin kunna g\\xf6ra mig av med Introduktion till spindelstudier fr\\xe5n tiden som f\\xe4ltbiolog i ton\\xe5ren, trots att ingenting tyder p\\xe5 att jag n\\xe5gonsin kommer att b\\xf6rja identifiera olika spindelarter igen. Eller reportageboken Nattens K\\xf8benhavn fr\\xe5n 1971, som jag en g\\xe5ng hittade p\\xe5 ett antikvariat i den danska huvudstaden, och som handlar om alla tusentals nattarbetare p\\xe5 tidningsredaktionerna och bryggerierna, sjukhusen och polisstationerna.

\\xc4nd\\xe5 h\\xe4nder det att jag fantiserar om hur de en dag ska sl\\xe5 sig samman, ta sig mod och bilda ett annat bibliotek, inne i biblioteket.

Vissa av dessa b\\xf6cker har jag ibland f\\xf6rpassat till n\\xe5gon kartong i k\\xe4llaren. En dag har jag f\\xe5tt syn p\\xe5 dem igen, n\\xe4r jag letat efter annat, och drabbats av d\\xe5ligt samvete, dammat av dem och tagit upp dem i v\\xe4rmen igen. Sedan dess ligger de lite h\\xe4r och var i hyllorna, flyttar runt utan att hitta n\\xe5gon definitiv position. Ibland har jag funderat p\\xe5 att samla dem, l\\xe5ta dem st\\xe5 bredvid varandra. Men jag l\\xe5ter bli. Jag vill inte ordna dem, utan beh\\xe5lla dem utspridda. \\xc4nd\\xe5 h\\xe4nder det att jag fantiserar om hur de en dag ska sl\\xe5 sig samman, ta sig mod och bilda ett annat bibliotek, inne i biblioteket. Hur Se\\xf1or Trampa sl\\xe5r f\\xf6lje med skyltdockorna i underkl\\xe4der, spindlarna och nattarbetarna i K\\xf6penhamn g\\xf6r varandra s\\xe4llskap, och tillsammans bildar ett hemlighetsfullt f\\xf6rbund, en s\\xe4rlingarnas kanon som spr\\xe4nger alla klassifikationer och kategorier. Och i samma stund vet jag att jag aldrig kan g\\xf6ra mig av med dem. Att inte gallra ut dessa b\\xf6cker, att mot alla odds f\\xf6rsvara dem, \\xe4r kanske ocks\\xe5 att f\\xf6rsvara det udda i sig sj\\xe4lv, att inte gallra ut det omotiverade och \\xf6verraskande inom sig. Vem \\u2013 fr\\xe5gar jag mig \\u2013 vill vara ett bibliotek d\\xe4r allting st\\xe5r i r\\xe4tt ordning?

Henrik Nilsson, f\\xf6rfattare och ess\\xe4ist

S\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 14-1-2020