BROADCASTS.com

b'

Idag \\xe5terskapas fasader i gammal stil, men f\\xf6rst\\xe5r vi egentligen vad de dekorerade husen s\\xe4ger? Arkitekten Rasmus Waern reflekterar \\xf6ver ornamenten i puts och gips som bokstavligen h\\xe4nger l\\xf6st.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna

Fasader dras med ett tvivelaktigt rykte. Den som visar upp en fasad, d\\xf6ljer n\\xe5got bakom den. Ocks\\xe5 inom arkitekturen, d\\xe4r fasaden ju \\xe4r en helt oundg\\xe4nglig del, har idealet l\\xe4nge varit att den ska f\\xf6das ur sj\\xe4lva strukturen. \\xc4r denna tillr\\xe4ckligt intressant beh\\xf6vs ingen fasadgestaltning. Men det \\xe4r f\\xe5 hus som f\\xf6r\\xe4rats en s\\xe5 intressant stomme att utsidan ritat sig sj\\xe4lv. Fasaden var d\\xe4rf\\xf6r l\\xe4nge arkitekturens huvudnummer.

Idag \\xe5terskapas ocks\\xe5 n\\xe5gra av de fasader som i mitten av det f\\xf6rra seklet rensades p\\xe5 allt utanverk. F\\xf6r det h\\xf6rde l\\xe4nge till god ton att beg\\xe4ra om inte rivning, s\\xe5 \\xe5tminstone en rej\\xe4l avhyvling av den puts och gips som f\\xf6rs\\xf6kte spegla ren\\xe4ssansens och barockens djupa ornamentik. Man f\\xf6rstod helt enkelt inte vad grannl\\xe5ten fr\\xe5n det hatade 1800-talet skulle vara bra till. Nu ser vi p\\xe5 denna tid med st\\xf6rre respekt, men fr\\xe5gan \\xe4r om vi f\\xf6r den sakens skull f\\xf6rst\\xe5r oss p\\xe5 dess fasader.

P\\xe5 den f\\xf6rr s\\xe5 \\xf6verd\\xe5diga Stureplan i Stockholm b\\xf6rjar dekoren nu ta tillbaka terr\\xe4ngen. En rekonstruerad fasad avt\\xe4cktes v\\xe5ren 2023 och fler st\\xe5r p\\xe5 tur. Att husen \\xe5terf\\xe5r sina fasader \\xe4r en v\\xe4lg\\xe4rning, men de politiska ambitionerna g\\xf6r idag inte halt vid rekonstruktioner. I m\\xe5nga kommuner, ja ocks\\xe5 internationellt, f\\xf6rv\\xe4ntas ocks\\xe5 nybyggen svara mot klassicismens ideal. Detta \\xe4r l\\xe4ttare sagt \\xe4n gjort. Dels f\\xf6r att vi inte bygger hus p\\xe5 samma s\\xe4tt som f\\xf6rr, men ocks\\xe5 f\\xf6r att det ornamenten manifesterade \\xe4r fr\\xe4mmande f\\xf6r oss. \\xc4nd\\xe5, eller kanske just d\\xe4rf\\xf6r, forts\\xe4tter den f\\xf6rmoderna arkitekturen att locka.

Det h\\xe4r \\xe4r inget att f\\xf6rv\\xe5nas \\xf6ver. Den europeiska staden s\\xe5 som vi fortfarande k\\xe4nner den, formades till stor del kring f\\xf6rra sekelskiftet. Det var den dittills mest kraftfulla v\\xe5gen av urbanisering v\\xe4rlden sett och den drog fram i takt med industrin. Klassiska fasader blev civilisationens sinnebild.

Att klassicismen satte tonen berodde p\\xe5 att arkitekturutbildningen p\\xe5 \\xc9cole des Beaux-Arts i Paris var m\\xf6nsterbildande, och staden bevisade g\\xe5ng p\\xe5 g\\xe5ng sin status som 1800-talets huvudstad. Dessa hus och stadsrum, med gator lika breda som husen var h\\xf6ga, satte normen f\\xf6r Europas v\\xe4xande storst\\xe4der. London, som hellre byggde uppf\\xf6rstorade radhus l\\xe4ngs vindlande v\\xe4gar, fick aldrig samma inflytande, trots det brittiska imperiets oerh\\xf6rda makt. De parisiska principerna tog plats ocks\\xe5 bortom sina ursprungliga f\\xf6ruts\\xe4ttningar. Grunda, s\\xe5 kallade franska balkonger, tillkom exempelvis f\\xf6r att f\\xf6rhindra skador p\\xe5 husen d\\xe5 h\\xf6gt lastade vagnar tog sig fram p\\xe5 smala gator. Men id\\xe9n fick snabb spridning, liksom tanken om en enhetlig stadsbild som frukten av tydliga regelverk. 

Omvandlingen av Paris under mitten av 1800-talet var det st\\xf6rsta stadsomvandlingsprojekt v\\xe4rlden dittills sk\\xe5dat.  Aldrig tidigare hade heller en stad smyckats med s\\xe5 mycket skulpturer. \\xc4ven om den progressiva konsten gjorde vad den kunde f\\xf6r att ta avst\\xe5nd fr\\xe5n den cancansprittande nybarock som v\\xe4llde fram \\xf6ver fasaderna, gick den inte att bortse fr\\xe5n. Ornamentiken blev ocks\\xe5 ett redskap i l\\xe4nder med behov av att h\\xe4vda sin sj\\xe4lvst\\xe4ndighet. S\\xe5v\\xe4l i Finland som i Ungern bars den nationella s\\xe4rarten fram av arkitekturen n\\xe4r l\\xe4nderna reste sig mot rysk eller \\xf6sterrikisk \\xf6verh\\xf6ghet. Motst\\xe5ndet skapade s\\xe4regna modeller av den europeiska staden.

Arkitekturens varianter ber\\xe4ttar om Europas historia, men ocks\\xe5 om dess geografi och geologi. Den som sett Tallinns fasader i kalksten och granitbj\\xf6rnarna i Helsingfors har ocks\\xe5 f\\xe5tt en blick in i b\\xe5de berggrund och i en kulturhistoria som g\\xe5r bortom det pittoreska. Husens ornament \\xe4r tysta men n\\xe4rvarande f\\xf6ljeslagare p\\xe5 vandringar genom st\\xe4der som byggdes f\\xf6r att betraktas. V\\xe4rdet i arkitekturen berodde p\\xe5 hur spirituellt arkitekterna gav de stumma byggnadsmaterialen liv.

Den svenska arkitekturen har aldrig uttryckt den sj\\xe4lvh\\xe4vdelse som pr\\xe4glat l\\xe4nder vilka kl\\xe4mts mellan sk\\xf6ldar. De skulpturer som Tessin planerade f\\xf6r att kr\\xf6na Stockholms slott kom till exempel aldrig till utf\\xf6rande. Det l\\xe5gm\\xe4lda uttrycket har sedan dess varit en f\\xf6ljeslagare i svensk arkitektur, men varken sparsamhet eller funkis tog k\\xe5l p\\xe5 dekorationerna. Det var snarare 1950-talets rationalism och det industrialiserade byggandet som satte ornamenten \\xe5t sidan.

Ocks\\xe5 ointresset f\\xf6r ber\\xe4ttande fasader har sin historia. 1800-talets idealism firade sin sista stora triumf vid v\\xe4rldsutst\\xe4llningen i Paris \\xe5r 1900. D\\xe4refter dog den, f\\xf6r att senare \\xe5teruppv\\xe4ckas av fascistiska och kommunistiska diktaturer. Detta faktum gjorde den d\\xe4refter l\\xe4nge fullkomligt obsolet, vilket bidrog till att den revs bort. Arkitekturhistorikern John Summerson skrev 1941 att arkitekturen, med vissa sv\\xe5righeter, frigjort sig fr\\xe5n ornamenten men inte fr\\xe5n r\\xe4dslan f\\xf6r ornament. Orden \\xe4r \\xe4nnu aktuella. Det \\xe4r sv\\xe5rt att upprepa en ornamentik som i grunden syftade till att ber\\xe4tta n\\xe5got. Det \\xe4r inte bara bildspr\\xe5ket som fattas, utan ocks\\xe5 en vilja att p\\xe5st\\xe5 n\\xe5got bortom sj\\xe4lvklarheter. Detta \\xe4r dagens fastighetsbransch s\\xe4llan s\\xe4rskilt intresserad av.

F\\xf6r att se vad v\\xe5ra st\\xe4der har och saknar, beh\\xf6ver vi se p\\xe5 andra. I en stad som Budapest bjuds vandraren p\\xe5 s\\xe4regna ber\\xe4ttelser. De gamla husen \\xe4r fyllda med politiska, humoristiska, erotiska, religi\\xf6sa eller bara pretenti\\xf6sa signaler. Hur staden f\\xf6rm\\xe5dde att skapa ett s\\xe5dant \\xf6verd\\xe5d av gatuunderh\\xe5llning \\xe4r h\\xe4pnadsv\\xe4ckande i sig.  Men risken \\xe4r att denna stadsbild som l\\xe4nge varit Storstadseuropas emblem, inte har m\\xe5nga \\xe5r kvar. Ornamenten i puts och gips h\\xe4nger bokstavligt talat l\\xf6st, och sedan de en g\\xe5ng statligt \\xe4gda husen i forna \\xf6st s\\xe5lts ut l\\xe4genhet f\\xf6r l\\xe4genhet, tar ingen l\\xe4ngre ansvar f\\xf6r utsidan. L\\xe4mnar figurerna fasaderna finns det inte mycket kvar. Kostnaden f\\xf6r att \\xe5terskapa s\\xe5 pass enkla fasader som de vid Stureplan, g\\xf6r det tydligt att rekonstruktioner aldrig kommer kunna bli ett storskaligt alternativ. Husen m\\xe5ste r\\xe4ddas medan de \\xe4nnu st\\xe5r upp. Det g\\xe4ller f\\xf6rst\\xe5s inte minst de i Ukraina.

Att r\\xe4dda dekorerade fasader kan ocks\\xe5 v\\xe4cka insikter om inneb\\xf6rden i dessa valv och profiler. D\\xe5 hamnar man snart i kroppens betydelse som f\\xf6rebild. Den gamla ornamentiken var mer eller mindre tydliga abstraktioner av den m\\xe4nskliga kroppens kontur, dess balans, proportioner och karakt\\xe4r. Detta skulle ocks\\xe5 den nya arkitekturen kunna visa.

Att husen ska bekr\\xe4fta oss \\xe4r ingen orimlig beg\\xe4ran. Kanske skulle heroiska id\\xe9er om fasaden som en on\\xf6dig mask och konservativa f\\xf6rv\\xe4ntningar p\\xe5 en ny \\xe5rg\\xe5ngsarkitektur kunna m\\xf6tas i en gemensam str\\xe4van efter fasader som bjuder p\\xe5 ett slags m\\xe4nskligt s\\xe4llskap. Det vore n\\xe5got f\\xf6r arkitekturen att ber\\xe4tta om. F\\xf6r alla vill nog att st\\xe4der ska vara b\\xe5de spirituella och egensinniga.

Rasmus Waern, arkitekt och arkitekturhistoriker