BROADCASTS.com

b'

Kampen mellan natur och m\\xe4nniska speglas i s\\xe5v\\xe4l Sara Lidmans romaner som 1600-talets nederl\\xe4ndska landskapsm\\xe5leri. Verk som kan f\\xe5 oss att se v\\xe5r omgivning i ett nytt ljus, menar Erik Lindman Mata.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna.

Mitt barndomshtem \\xe4r omringat av \\xe5krar. N\\xe4r jag v\\xe4xte upp odlades det \\xe5r efter \\xe5r vete, r\\xe5g, korn, raps och lin runt omkring mig; \\xf6sterut tog skogen vid.

Landskapet var alltid sj\\xe4lvklart f\\xf6r mig. Jag t\\xe4nkte aldrig p\\xe5 det. Det fanns skog och det fanns \\xe5ker. Men f\\xf6r n\\xe5gra \\xe5r sedan h\\xe4nde n\\xe5t: en liten bit av den s\\xf6dra \\xe5kern styckades av och ett tv\\xe5 meter h\\xf6gt st\\xe4ngsel restes. Innanf\\xf6r var det, f\\xf6rvirrande nog, bara samma \\xe5ker som utanf\\xf6r. F\\xf6rst senare ins\\xe5g jag att det var en liten granodling som hade anlagts d\\xe4r. I det l\\xe4get hade jag redan vant mig vid det nya landskapet.

P\\xe5 samma s\\xe4tt v\\xe4njer vi oss hela tiden vid det som alldeles nyss omformats och som d\\xe5 verkade nytt och uppr\\xf6rande. I m\\xe5lningen S\\xe4desf\\xe4ltet, av den nederl\\xe4ndske landskapsm\\xe5laren Jacob van Ruisdael, finns ett tydligt exempel p\\xe5 denna sorts omvandling. M\\xe5lningen f\\xf6rest\\xe4ller en himmel med r\\xf6rliga moln, en v\\xe4derkvarn, en v\\xe4g och n\\xe5gra kullar med \\xe5kermark. Men det viktiga, om man utg\\xe5r fr\\xe5n den amerikanske litteraturvetaren Lytle Shaw, \\xe4r placeringen av v\\xe4gen. Genom att l\\xe4gga den b\\xf6rdiga s\\xe4des\\xe5kern i direkt anslutning till den sandiga och eroderande v\\xe4gen s\\xe5 visar Ruisdael \\xf6verg\\xe5ngen fr\\xe5n sandig sankmark till odlingsbar jord. Detta \\xe4r k\\xe4rnan i Shaws bok New Grounds for Dutch Landscape fr\\xe5n 2021. Genom 1600-talets nederl\\xe4ndska landskapsm\\xe5leri skakar han i boken om v\\xe5r tillvanda blick och p\\xe5minner oss om v\\xe5rt f\\xf6rh\\xe5llande till omgivningen.

Det som utm\\xe4rkte det nya nederl\\xe4ndska m\\xe5leriet var framf\\xf6r allt motiven. I st\\xe4llet f\\xf6r portr\\xe4tt och historiska h\\xe4ndelser, valde konstn\\xe4rerna landskapen. I efterhand har forskare tolkat det h\\xe4r som en v\\xe4ndning fr\\xe5n det religi\\xf6sa till det sekul\\xe4ra. Hand i hand med den teknologiska och samh\\xe4lleliga utvecklingen, t\\xe4nker man sig, \\xf6vergick m\\xe5leriet till allt noggrannare avbildningar av den verkliga v\\xe4rlden. Ut med symboliken och religionen. In med den konkreta och handfasta jorden. Men kastade man av sig religionens masker, f\\xf6r att \\xe4ntligen reproducera v\\xe4rlden som den verkligen s\\xe5g ut?

Vid en f\\xf6rsta anblick kan det verka s\\xe5. Tagna var f\\xf6r sig \\xe4r landskapsm\\xe5leriets motiv inte uppseendev\\xe4ckande. Det \\xe4r skogar och diken och \\xe5krar. Det \\xe4r sj\\xf6ar och dungar. Man ser framf\\xf6r sig hur konstn\\xe4ren helt enkelt har tagit sitt staffli under armen och g\\xe5tt ut, f\\xf6r att besk\\xe5da den natur som hela tiden har legat d\\xe4r och v\\xe4ntat.

Men detta \\xe4r kn\\xe4ckfr\\xe5gan \\u2013 den l\\xe5g inte och v\\xe4ntade. Det Nederl\\xe4nderna som avbildades, menar Shaw, m\\xe5ste f\\xf6rst\\xe5s som ett landskap i framv\\xe4xt. Under 1600-talet p\\xe5gick ett intensivt arbete med att dika ut och torrl\\xe4gga stora delar av landet f\\xf6r att skapa odlingsbar mark.

Detta omformande var, enligt Shaw, det v\\xe4sentliga i m\\xe5lningarna. Sj\\xe4lva landskapet skapades framf\\xf6r m\\xe5larnas \\xf6gon. Besattheten av sanddyner, k\\xe4rr och dammar handlade aldrig om n\\xe5gon romantisk eller naivt realistisk syn p\\xe5 hur naturen egentligen var. Det var m\\xe4nniskans f\\xf6rhandling och kamp med naturen som stod i fokus.

F\\xf6r dammar brister ju, sanddyner smetas ut och det leriga, skiftande vattenlandskapet mots\\xe4tter sig st\\xe4ndigt den m\\xe4nskliga kontrollen. K\\xe4rnan i m\\xe5leriet var, menar Shaw, det genuint m\\xe4rkliga i detta landskap som kontinuerligt tog sig nya skepnader. De nederl\\xe4ndska konstn\\xe4rerna f\\xe5ngade f\\xf6rs\\xf6ken att t\\xe4mja naturen, och de sv\\xe5righeter och motg\\xe5ngar detta innebar.

\\xc4ven i Sverige har utdikning genomf\\xf6rts i stor skala. Detta syns inte minst hos f\\xf6rfattaren Sara Lidman. I sitt jernbaneepos, den septologi som beskriver hur V\\xe4sterbotten befolkades och exploaterades, skriver hon om konflikten mellan natur och m\\xe4nniska, mellan myrar och odlingsmark och mellan landsbygd och centralmakt. I ber\\xe4ttelsens mitt st\\xe5r Didrik M\\xe5rtensson med sin \\xf6nskan om att l\\xe5ta dra j\\xe4rnv\\xe4g genom hemsocknen Lillvattnet och \\xf6ppna upp bygden f\\xf6r storskaligt skogsbruk.

I den fj\\xe4rde boken, Den underbare mannen, kan vi l\\xe4sa om hur den \\xf6k\\xe4nda H\\xe4st\\xe4tarflarken f\\xf6rvandlas, f\\xf6r att bana v\\xe4g f\\xf6r Didriks j\\xe4rnv\\xe4gsdr\\xf6mmar. \\u201dMen denna samma sumpmark\\u201d, skriver Lidman, \\u201dtorrlades nu genom utdikningar, hundratals famnar per sommare. Och \\xf6verskottsdyan breddes ut p\\xe5 en mark, som skulle bli den fasta grunden f\\xf6r ett stationssamh\\xe4lle, d\\xe4r handel och kulturell odling skulle blomstra.\\u201d

B\\xe5de hos de nederl\\xe4ndska m\\xe5larna och i Lidmans romaner \\xe4r det fr\\xe5ga om konst som gestaltar rationalisering, industrialisering och kapitalism i m\\xf6tet mellan natur och m\\xe4nniska. Men medan 1600-talets m\\xe5lare var samtida med det f\\xf6r\\xe4nderliga landskapet, utg\\xf6r Lidmans romaner en tillbakablick. Det \\xe4r i hur detta gestaltas som den mest givande j\\xe4mf\\xf6relsen finns.

De l\\xe4ckande nederl\\xe4ndska landskapen \\xe5terspeglades i konstn\\xe4rernas konkreta arbete med f\\xe4rgen. Man m\\xe5lade v\\xe5tt p\\xe5 v\\xe5tt, konstaterar Shaw, utan att l\\xe5ta f\\xe4rgen torka f\\xf6rst. Likt leran som fanns l\\xe4ngs med v\\xe4garna, l\\xe4t m\\xe5larna pigmenten blandas upp och smetas ut. Det var allts\\xe5 inte bara i motiven fr\\xe5ga om en kamp mellan vatten och land, m\\xe4nniska och omgivning, utan \\xe4ven i motivens utformning.

Lidman skrev visserligen varken med sumpvatten eller sn\\xf6, men b\\xf6ckerna \\xe4r \\xe4nd\\xe5 sipprande och l\\xe4ckande skapelser. Det finns f\\xe5 svenska f\\xf6rfattare som s\\xe5 of\\xf6rv\\xe4get l\\xe5tit spr\\xe5ket fl\\xf6da och krascha, kr\\xe4nga och dansa. Meningar l\\xe4mnas oavslutade; skiljetecknen b\\xe5de avgr\\xe4nsar och \\xf6ppnar upp; talspr\\xe5k varvas med h\\xf6gtravande bibelcitat; till och med konsonanterna omformas, som n\\xe4r \\u201djernbana\\u201d, blir \\u201djernbarna\\u201d. S\\xe5 tuggar sig texten glatt vidare in i inlandet, f\\xf6r att sedan v\\xe4nda tillbaka ut mot kusten, fullastad med stockar fr\\xe5n den v\\xe4sterbottniska granskogen. Inget \\xe4r givet och inget st\\xe5r still.

Och detsamma g\\xe4ller tolkningen av de h\\xe4r konstverken. De ska inte f\\xf6rst\\xe5s enbart utifr\\xe5n det sammanhang de skapades i eller den tid de avspeglar. Precis som landskapen f\\xf6r\\xe4ndras, utvecklas ocks\\xe5 de effekter konstverk har p\\xe5 oss. \\xc4ven tolkningarna sipprar och droppar fr\\xe5n de mest ov\\xe4ntade vr\\xe5r.

I dag pr\\xe4glas v\\xe5rt f\\xf6rh\\xe5llande till omgivningarna inte minst av v\\xe5ra tafatta f\\xf6rs\\xf6k att hantera utarmningen av jorden och massd\\xf6den av arter. Det g\\xe5r inte att l\\xe4sa om Didriks utdikningar eller betrakta de nederl\\xe4ndska tr\\xe4sken utan att t\\xe4nka p\\xe5 klimatf\\xf6r\\xe4ndringarnas konsekvenser f\\xf6r dagens landskap. Samtidigt som vi lever i en tid som tycks f\\xf6r\\xe4ndras alltf\\xf6r snabbt h\\xe5ller vi paradoxalt nog krampartat fast vid v\\xe5ra tidigare s\\xe4tt. Trots att st\\xe4der, jordbruk och landskap har skapats av oss alldeles nyligen ser vi dem som oundg\\xe4ngliga och sj\\xe4lvklara.

Det \\xe4r i slut\\xe4ndan f\\xf6r\\xe4nderligheten vi m\\xe5ste minnas. Det \\xe4r vi som uppr\\xe4tth\\xe5ller samh\\xe4llet och landskapet i dess nuvarande form. Kanske borde jag allts\\xe5 egentligen bara vara glad \\xf6ver att \\xe5kern hos mina f\\xf6r\\xe4ldrar blivit granodling. Det \\xe4r en p\\xe5minnelse. Vem vet vad jag kommer att se n\\xe4sta g\\xe5ng jag \\xe4r p\\xe5 bes\\xf6k. Kanske har det blivit \\xe5ker av granskogen, igen. Eller kanske har grannen gjort v\\xe5tmark av det hela.

Litteratur

Lytle Shaw: New Grounds for Dutch Landscape
OEI Investigations X (2021)

Sara Lidman: Den underbare mannen
Bonniers (1983)