BROADCASTS.com

b'

Vad \\xe4r det f\\xf6r skillnad p\\xe5 klagan och beklagan? Mikael van Reis reflekterar \\xf6ver den \\xe5tskillnaden, som skiljer Kafkas privata liv fr\\xe5n hans litteratur. D\\xe4r beklagan s\\xe4llan fick ta plats i hans b\\xf6cker.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Den h\\xe4r ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2019.

\\xd6versekreteraren vid Institutet f\\xf6r arbetarnas olycksfallsf\\xf6rs\\xe4kring i Kungariket B\\xf6hmen hade ibland sk\\xe4l att klaga. \\xc4ven som blivande sjukpension\\xe4r.

Som n\\xe4r han i januari 1922 befinner sig p\\xe5 vintersportorten Spindelm\\xfchle \\u2013 en plats d\\xe4r det inte blir s\\xe5 mycket skidor men v\\xe4l utmattande k\\xe4lk\\xe5kning.

Han p\\xe5b\\xf6rjar nu sin sn\\xf6rika roman om den vilsne lantm\\xe4taren K. Den f\\xe5r titeln Das Schloss \\u2013 p\\xe5 svenska Slottet.

Det faller mycket sn\\xf6 ocks\\xe5 i Spindelm\\xfchle. Han finner frid i ensamheten och skriver: \\u201dDet skulle vara fruktansv\\xe4rt om exempelvis Milena pl\\xf6tsligt kom hit.\\u201d Fr\\xe5n samma vistelse finns i f\\xf6rfattarens dagbok en underbar passage som handlar om ett klagom\\xe5l:

\\u201dTrots att jag skrivit till hotellet och klart och tydligt uppgett mitt namn, och trots att de tv\\xe5 g\\xe5nger korrekt angett mitt namn n\\xe4r de skrivit till mig, st\\xe5r det \\xe4nd\\xe5 Josef K. nere p\\xe5 anslagstavlan. Ska jag f\\xf6rklara f\\xf6r dem, eller ska jag l\\xe5ta dem f\\xf6rklara f\\xf6r mig?\\u201d

F\\xf6rfattaren f\\xf6rlorar sitt egennamn, han blir en Annan och \\xe4nd\\xe5 sin egen och snart postuma m\\xe4sterfiktion \\u2013 det vill s\\xe4ga Josef K. i romanen Processen. Det \\xe4r som om hotellpersonalen i Spindelm\\xfchle redan r\\xe4knat ut att den v\\xe4ntade g\\xe4sten kommer att bli 1900-talets mest spridda litter\\xe4ra varum\\xe4rke och i f\\xf6rblandning med hans alltid f\\xf6rmodade alter ego, romangestalten Josef K.

Nu \\xe4r de b\\xe5da inskrivna g\\xe4ster i Spindelm\\xfchle. Det vore nog b\\xe4st om receptionen f\\xf6rklarade sammanhanget f\\xf6r sin st\\xf6rde g\\xe4st.

Men romanen om Josef K. utkommer f\\xf6rst 1925, ett \\xe5r efter Kafkas d\\xf6d. Nu \\xe4r det 1922. H\\xe4r i dagboken ryms s\\xe5 b\\xe5de humor och fiktioner.

Den som klagar finner sig vanligen f\\xf6rpassad till periferin \\u2013 som f\\xf6rvisad fr\\xe5n ljuset i centrum. Jag \\xe4r \\xf6vergiven, missf\\xf6rst\\xe5dd, ber\\xf6vad, f\\xf6rsummad, ratad, underskattad n\\xe4r jag egentligen skulle vara en uppskattad och g\\xe4rna \\xe4lskad person. Det \\xe4r en klagan som s\\xf6ker uttryck \\u2013 som hos Ovidius en g\\xe5ng n\\xe4r han landsf\\xf6rvisats fr\\xe5n Rom till bistra Svarta havet. Det \\xe4r d\\xe4r som han skriver Tristia, sina klagos\\xe5nger.

Hur mycket s\\xe5ngbar musik har det senare inte blivit av all denna klagan \\u2013 jeremiader, elegier, blues, fado\\u2026 Och hur omv\\xe4nd \\xe4r inte deportationens och exilens djupa f\\xf6rstumning?

De som vid mitten av 2010-talet kom till v\\xe5rt lands gr\\xe4nser fr\\xe5n Levanten, de beklagade sig inte \\u2013 de kom g\\xe5ende med sin milsl\\xe5nga tystnad och m\\xf6tte h\\xe4r ett land som beklagade sig \\xf6ver de fr\\xe4mmande. De f\\xe5ordiga fr\\xe5n bombade Aleppo m\\xf6tte s\\xe5 den svenska j\\xe4mmerdalen.

 D\\xe4r finns en skillnad mellan klagan och beklagande. Det \\xe4r skillnaden mellan en djupt k\\xe4nd saknad och n\\xe4rmast juridiska fel. Klagan kan bli litteratur, beklagande blir l\\xe4tt ett anm\\xe4lt missn\\xf6je eller blott ett formellt uttryck \\u2013 jag beklagar sorgen.

Till mina fixa id\\xe9er h\\xf6r att det finns gradskillnader mellan en fuktig och en torr litteratur. Den fuktiga t\\xe5ras av k\\xe4nslor eller svettas av ruelser. Som i Dostojevskijs v\\xe4xels\\xe5ng av bek\\xe4nnelser och anklagelser.

Till de torra f\\xf6rfattarna h\\xf6r avgjort Franz Kafka. Han beskriver det obegripliga hos de m\\xe4nskliga villkoren men s\\xe4llan som klagan. Han vet att det enda svaret och f\\xf6rsvaret \\xe4r en litteraturens stiff upper lip. Som en utredare med stel \\xf6verl\\xe4pp bland lagar, domar och pl\\xf6tsliga olycksfall.

Skulle Kafkas m\\xe4rkligt upprymda ber\\xe4ttelser b\\xf6rja lamentera med bek\\xe4nnelser och anklagelser skulle hans texter stelna till grimaser. Men det g\\xf6r de inte. Hans gestalter saknar oftast minspel, t\\xe5rkanaler och hj\\xe4rtsm\\xe4rta. Kvar \\xe4r kroppen som gester och en vilsen undran. Det \\xe4r nog d\\xe4rf\\xf6r som hans ber\\xe4ttelser ber\\xf6r oss.

Skall Kafka beklaga sig f\\xe5 det ske i dagb\\xf6cker och brev \\u2013 hur han attackeras av huvudv\\xe4rk eller k\\xf6nsdrift eller andras dumhet. N\\xe4r han pl\\xe5gas av ensamhet sker det i en klassisk f\\xf6rfattarklyvning \\u2013 dels bor lyckan i att leva med andra vilket l\\xf6ser upp ensamheten och dels bor lyckan i ensamheten som \\xe4r villkoret f\\xf6r att skriva. Kafka vill b\\xe5da \\u2013 det blir en k\\xe4lla till klagan.

Ta skilsm\\xe4ssan fr\\xe5n Felice Bauer, den processen rymmer detta vankelmod som i ett n\\xf6tskal. Den 1 juli 1916 inleds f\\xe4ltslaget vid Somme som skall resultera i en miljon d\\xf6da. Den katastrofen har inte Franz Kafka en tanke p\\xe5 n\\xe4r han den 5 juli skriver om sina inre samlevnadsstrider.

\\u201dP\\xe5frestande att leva tillsammans. Man tvingas till det av fr\\xe4mlingskap, medlidande, \\xe5tr\\xe5, feghet, f\\xe5f\\xe4nga och endast l\\xe4ngst ner i djupet kanske en liten r\\xe4nnil v\\xe4rd att kallas k\\xe4rlek, om\\xf6jlig att finna om man s\\xf6ker den, men ibland glimmar den till f\\xf6r ett kort \\xf6gonblick. Stackars Felice.\\u201d

Dagen senare, den 6 juli 1916:
\\u201dSv\\xe5r natt. Om\\xf6jligt att leva med Felice. Outh\\xe4rdligt att \\xf6ver huvud taget leva med n\\xe5gon. Beklaga inte detta, beklaga ist\\xe4llet om\\xf6jligheten att vara ensam. Men egentligen: meningsl\\xf6st att beklaga sig, b\\xe4ttre att foga sig och \\xe4ntligen f\\xf6rst\\xe5. Resa sig fr\\xe5n marken. H\\xe5ll dig till boken! \\xc5 andra sidan: s\\xf6mnl\\xf6shet, huvudv\\xe4rk; lika bra att hoppa ut ur det h\\xf6ga f\\xf6nstret, men jag skulle antagligen inte sl\\xe5 ihj\\xe4l mig, eftersom regnet mjukat upp jorden. Vridit och v\\xe4nt mig hela natten med slutna \\xf6gon, det k\\xe4ndes som om n\\xe5gon stirrade p\\xe5 mig.\\u201d

Vi kan inte bortse fr\\xe5n den bl\\xe4ckf\\xe4rgade humorn i detta beklagliga tillst\\xe5nd. Kafka spelar sin roll v\\xe4l. Det mesta i hans litter\\xe4ra ber\\xe4ttelser gestaltas emellertid genom distansens tredjeperson. De m\\xe4nskliga villkoren blir d\\xe5 synliga redan i den d\\xe4r torra stilen D\\xe4r finns inte dagboksjagets hudl\\xf6shet. Han beklagar sig og\\xe4rna i sin prosa. Han f\\xf6rfr\\xe4mligar sig i st\\xe4llet. Blir en Annan.

Mikael van Reis, litteraturvetare, f\\xf6rfattare och skribent