BROADCASTS.com

b'

Kristoffer Leandoer reser och l\\xe4ser sig ner under markytan. Och bland grottor, katakomber och eld h\\xe4nder det att man f\\xe5r syn p\\xe5 sig sj\\xe4lv.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2021-03-25.

Jag ber de andra g\\xe5 i f\\xf6rv\\xe4g ut och v\\xe4ntar tills deras ljus f\\xf6rsvunnit utom synh\\xe5ll, sedan sl\\xe4cker jag ficklampan och \\xe4r ensam i den 360 meter djupa kalkstensgrottan Pellumbas, en halvtimme fr\\xe5n Tirana. H\\xe4r bodde grottbj\\xf6rnar, h\\xe4r bodde m\\xe4nniskor redan p\\xe5 sten\\xe5ldern och \\xe5tminstone fram till medeltiden.

Kalkstensland \\xe4r ih\\xe5ligt, konstaterade Arthur Conan Doyle: knackar man p\\xe5 det, ekar det som en trumma eller ger vika och blottar ett underjordiskt hav. Kalkstensbergets por\\xf6sa natur g\\xf6r det idealiskt som begravningsplats och g\\xf6mst\\xe4lle. Men i geologisk mening \\xe4r sj\\xe4lva stenarten i sig att beteckna som en gravplats, eftersom den bildats av korall och sn\\xe4ckor som sammanpressats under h\\xf6gt tryck. Det albanska karstlandskapet \\xe4r allts\\xe5 ren havsbotten som tryckts upp\\xe5t n\\xe4r kontinenterna kolliderat. Sn\\xe4ckskal p\\xe5 tv\\xe5tusen meters h\\xf6jd. Det osynliga blir synligt, det l\\xe4gsta hamnar p\\xe5 toppen, som om hela jorden v\\xe4nts ut och in. Genom historien har detta landskap erbjudit g\\xf6mst\\xe4llen \\xe5t insurgenter, lagl\\xf6sa och partisaner. Idag \\xe4r det framf\\xf6r allt den moderna \\xe4ventyrsturismens krav som tillgodoses genom \\xe4ndl\\xf6sa vattenfall, branta cykelv\\xe4gar, bergskl\\xe4ttring, grottforskning och forsr\\xe4nning.

Men nu finns h\\xe4r inga turister, till och med fladderm\\xf6ssen ligger i dvala.

Grottan \\xe4r synliggjord tid. Det kr\\xe4vs ingen f\\xf6rel\\xe4sning om geologisk tid, deep time som begreppet numera lyder, f\\xf6r att inse sambandet mellan det st\\xe4ndiga droppandet och de gr\\xf6nslemmiga stalaktiterna och stalagmiterna, som knappast hunnit v\\xe4xa m\\xe5nga millimeter under loppet av ett m\\xe4nniskoliv. Berget har uppenbarligen inte br\\xe5ttom. Tanken p\\xe5 geologisk tid, p\\xe5 evolutionen och l\\xe5ngsamma f\\xf6r\\xe4ndringar f\\xe5r mig att t\\xe4nka p\\xe5 Tolkiens gestalt, hobbiten Bilbo, och dennes underjordiska m\\xf6te med Gollum, den fiskliknande versionen av honom sj\\xe4lv, och p\\xe5 H. P. Lovecrafts samtidiga skr\\xe4ckber\\xe4ttelse \\u201dSkuggan \\xf6ver Innsmouth\\u201d, d\\xe4r huvudpersonen under dramatiska omst\\xe4ndigheter tvingas inse sin sl\\xe4ktskap med en fiskliknande varelse. \\u201dSkuggan \\xf6ver Innsmouth\\u201d publicerades 1936, Bilbo \\xe5ret efter: uppenbarligen hade k\\xe4nsliga sj\\xe4lar orsak att fundera \\xf6ver m\\xe4nniskosl\\xe4ktets urartning dessa m\\xf6rka \\xe5r.

Sk\\xe4let till att jag \\xf6vervunnit min l\\xe4tta klaustrofobi och st\\xe5r h\\xe4r inne i sten\\xe5ldersm\\xf6rkret \\xe4r dock att jag har l\\xe4st Underland, den brittiske f\\xf6rfattaren Robert Macfarlanes storslagna litter\\xe4ra resereportage och inventering av jordens inre. Han skriver om den tr\\xe5nga och livsfarliga labyrint som breder ut sig under Paris, om grottsystem och gravplatser i England och Slovenien, om underjordiska f\\xf6rvaringsplatser av k\\xe4rnbr\\xe4nsle, om sp\\xf6kpartiklar och fyra kilometer l\\xe5nga svampar, men framf\\xf6r allt kanske m\\xe4nniskor som alla drivs av samma ot\\xe5liga tv\\xe5ng att hela tiden tr\\xe4nga vidare, oavsett riskerna. En av dem s\\xe4ger rentav att livet vore meningsl\\xf6st om man slutade utforska det ok\\xe4nda: \\u201dD\\xe5 v\\xe4ntar vi bara.\\u201d

Precis som den franske filosofen Gaston Bachelard t\\xe4nker Macfarlane i hela kategorier som sk\\xe4r genom tid och rum, precis som Bachelard \\xe4r han intresserad av hur m\\xe4nniskan f\\xf6rh\\xe5ller sig \\u2013 litter\\xe4rt, religi\\xf6st och filosofiskt \\u2013 till element\\xe4ra begrepp som luft, eld och vatten. Men f\\xf6r Macfarlane tillkommer en faktor: hur avl\\xe4gset, sv\\xe5rtillg\\xe4ngligt och farligt n\\xe5got \\xe4r. Hans drivkraft verkar vara att med den egna kroppen som pant iscens\\xe4tta utmaningar som vi andra \\xe4r fullt n\\xf6jda med att l\\xe4sa om.

\\xc4nd\\xe5 b\\xf6rjade hans \\xe4ventyr d\\xe4r varje klassiskt \\xe4ventyr ska b\\xf6rja: i ett bibliotek. En h\\xe4ndelsel\\xf6s sommareftermiddag leker den tolv\\xe5rige Robert kurrag\\xf6mma med sin bror och g\\xf6mmer sig inne p\\xe5 f\\xf6rbjudet omr\\xe5de, i farfaderns arbetsrum dit inga barn fick g\\xe5. V\\xe4l d\\xe4rinne b\\xf6rjar han titta i farfaderns bibliotek och hittar b\\xf6ckerna om bergsbestigning, gl\\xf6mmer kurrag\\xf6mmaleken, gl\\xf6mmer tid och rum och fastnar f\\xf6r alltid i ett fr\\xe4mmande och farligt land, l\\xe5ngt fr\\xe5n det sorgl\\xf6sa sommarlovet: bara genom att l\\xe4sa om kl\\xe4ttrandets strapatser blir han bergtagen f\\xf6r livet.

Som kl\\xe4dsk\\xe5pet som leder till landet Narnia, t\\xe4nker jag, som liksom Macfarlane lever i st\\xe4ndig dialog med barndomens fantasyb\\xf6cker. N\\xe4ra att fastna i en tr\\xe5ng underjordisk g\\xe5ng associerar han omedelbart till Alan Garners Den f\\xf6rtrollade stenen, l\\xe4st som tio\\xe5ring.

I den keltiska kristna traditionen talas det om \\u201dtunna platser\\u201d, platser i ett landskap d\\xe4r gr\\xe4nsen mellan olika tider eller existensniv\\xe5er \\xe4r s\\xe4rskilt sk\\xf6r. Man t\\xe4nkte sig att \\xf6ar och str\\xe4nder, men \\xe4ven grottor, var platser med s\\xe4rskilt tunna v\\xe4ggar mellan v\\xe5r v\\xe4rld och andra \\u2013 med andra ord s\\xe5dana platser som redan i sig sj\\xe4lva utg\\xf6r gr\\xe4nser mellan elementen, mellan vatten och jord, mellan luft och jord, mellan ute och inne.

\\xc5r 1852 bes\\xf6ker den franske romantikern G\\xe9rard de Nerval de parisiska luffarnas underjordiska g\\xf6mst\\xe4llen. F\\xf6r Nervals febriga blick dubbelexponeras de \\xf6vergivna kalkbrotten med visioner av keltiska mytologi, han ser druidtempel och den behornade guden Cernunnos: det \\xe4r nog lika mycket betraktaren som platsen som har tunna v\\xe4ggar, t\\xe4nker jag.

Samerna f\\xf6rest\\xe4ller sig underjorden som en spegelbild av v\\xe5r v\\xe4rld, med sj\\xe4lva markytan som spegelglaset, s\\xe5 att de d\\xf6das f\\xf6tter vidr\\xf6r v\\xe5ra. Det \\xe4r en suggestiv bild som inte ger mig n\\xe5gon ro. Varje promenad blir ett existentiellt \\xe4ventyr, en vandring \\xf6ver glashal nattgammal is. \\xc4r det kanske i sj\\xe4lva verket vad v\\xe5ra skuggor \\xe4r, spegelbilder kastade underifr\\xe5n fr\\xe5n en v\\xe4rld som saknar andra f\\xe4rger \\xe4n gr\\xe5tt? \\xc4r skuggan i sj\\xe4lva verket min underjordiska spegelbild, min spegelbild som d\\xf6d?

Underjorden m\\xe5 vara en n\\xf6tt metafor f\\xf6r det egna psyket, men om man faktiskt beger sig dit ner p\\xe5 riktigt s\\xe5 \\xe5terf\\xe5r den n\\xf6tta ytan snart sin forna glans och kan b\\xf6rja spegla igen. I Gaston Bachelards "Eldens psykoanalys" l\\xe4ser jag hur den tyske romantikern Novalis \\u201ddr\\xf6mde om jordens varma innand\\xf6me s\\xe5 som andra dr\\xf6mt om himlarnas kalla och praktfulla rymd. F\\xf6r honom \\xe4r bergsmannen en \\u2019upp-och-nedv\\xe4nd astrolog\\u2019.\\u201d

Tusentals meter under jord finns, inte astrologerna men v\\xe4l fysikerna som s\\xf6ker den m\\xf6rka materians g\\xe5ta. Likt upp-och-nedv\\xe4nda astronauter firar de sig ned i jordens innand\\xf6me f\\xf6r att l\\xe4gga kilometer av berg mellan sig sj\\xe4lva och v\\xe4rldsrymden. D\\xe5 tystnar brus och enskilda signaler kan uppfattas.

Bachelard forts\\xe4tter s\\xe5h\\xe4r: \\u201dI centrum finns fr\\xf6na; i centrum finns elden som alstrar. Det som gror brinner. Det som brinner gror.\\u201d Och gror g\\xf6r det sannerligen: inte mindre \\xe4n en \\xe5ttondel av v\\xe4rldens biomassa lever under jord. Vi lever i en v\\xe4rld stadd i st\\xe4ndig f\\xf6rvandling, en v\\xe4rld som hela tiden h\\xe4nder. Marken k\\xe4nns lite mindre stabil n\\xe4r man vet vad som finns d\\xe4runder. Alla begrepp v\\xe4nds upp och ner, rummet blir osynligt och tiden synlig, d\\xf6da ting f\\xe5r liv, berg sjunken djup st\\xe5n upp. Romantikens grundtanke visar sig riktig: allting lever precis som G\\xe9rard de Nerval s\\xe4ger i \\u201dGyllene verser\\u201d: \\u201dOch som ett spirande \\xf6ga bak slutna lock / V\\xe4xer en sj\\xe4l under ytan p\\xe5 stenarnas block.\\u201d

Ja, \\xe4r det n\\xe5got man b\\xe4r med sig n\\xe4r man st\\xe5r d\\xe4r och blinkar mot dagsljuset igen, s\\xe5 \\xe4r det just insikten om att inget \\xe4r stilla, berg \\xe4r varken bergfasta eller bergs\\xe4kra: ordet \\u201dberg\\u201d \\xe4r i sj\\xe4lva verket ett verb.

Kristoffer Leandoer, f\\xf6rfattare och skribent

Litteratur

Robert Macfarlane: Underland \\u2013 En uppt\\xe4cktsresa i underjorden. \\xd6vers\\xe4ttare: Niclas Hval. Albert Bonniers f\\xf6rlag, 2020.