BROADCASTS.com

b'

\\xd6ar b\\xf6rjar ofta som himmelrike men n\\xe4rmar sig f\\xf6rr eller senare helvetet. I fiktionen s\\xe5 v\\xe4l som i massturismens exploateringskultur. \\xc4r det utopins eviga \\xf6de vi ser? Dan J\\xf6nsson unders\\xf6ker saken.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 16 september 2014.

Mitt i Kattegatt, ungef\\xe4r tre mil norr om Sj\\xe6lland och fem mil v\\xe4ster om Kullaberg i Sk\\xe5ne, ligger den lilla \\xf6n Hessel\\xf8. Inte m\\xe5nga m\\xe4nniskor vet att den finns och \\xe4nnu f\\xe4rre har varit d\\xe4r. Sj\\xe4lv har jag sett den vid tv\\xe5 tillf\\xe4llen.

F\\xf6rsta g\\xe5ngen fr\\xe5n Kullens fyr, d\\xe4r den syntes genom kikaren liksom sv\\xe4vande precis ovanf\\xf6r horisonten. Knappt verklig, en genomskinlig h\\xe4gring med sitt lilla fyrtorn som stack upp ur tr\\xe4ddungen. Jag tittade l\\xe4nge. N\\xe4r jag tog kikaren fr\\xe5n \\xf6gonen var den n\\xe4stan om\\xf6jlig att urskilja i det starka ljuset.

Horisonten \\xe4r sk\\xf6r. I den v\\xe4sterl\\xe4ndska litteraturen slocknar dr\\xf6mmen om en gemensam lycka i ett bortd\\xf6ende motorljud. S\\xe5 h\\xe4r: "Den sista bilen passerade. Obeaktat i m\\xf6rkret blev upplysthetens faktum kvar. Bullret fr\\xe5n motorerna minskade, den pipiga retoriken \\xf6vergick i ett oartikulerat mummel, och de p\\xe5tr\\xe4ngande ljuden dog bort. Fram kom grodorna igen, fram kom insekterna, om\\xf6jliga att tysta, fram kom majnastararna. - Karuna, karuna. Och en halvton l\\xe4gre: - Pass p\\xe5."

D\\xe4r, i tystnaden efter kuppmakarnas bilar p\\xe5 den lilla, nyss s\\xe5 lyckliga \\xf6n Pala i Indiska Oceanen slutar Aldous Huxleys roman "\\xd6n" fr\\xe5n 1961. V\\xe4rldens troligen sista utopiska roman. Man skulle ocks\\xe5 kunna s\\xe4ga: den sista ren\\xe4ssansromanen. Eller: den sista idealistiska romanen.

"\\xd6n" \\xe4r den avslutande l\\xe4nken i en l\\xe5ng kedja av fantasifulla f\\xf6rs\\xf6k att t\\xe4nka sig ett samh\\xe4lle som  producerar lycka - en dr\\xf6m som genom \\xe5rhundradena, trots alla olikheter, envist har bevarat vissa fundamentala, idylliska drag. En grundl\\xe4ggande frihet fr\\xe5n konflikter, till exempel. En frihet fr\\xe5n sexuella neuroser. En betoning av andliga v\\xe4rden framf\\xf6r materiella. Och s\\xe5, f\\xf6rst\\xe5s, denna st\\xe4ndiga ben\\xe4genhet att s\\xf6ka f\\xe4ste p\\xe5 en \\xf6.

Var kommer den fr\\xe5n, denna reflex att alltid f\\xf6rl\\xe4gga paradiset till en \\xf6? I Thomas Mores "Utopia", sj\\xe4lva urkunden f\\xf6r den nya tidens litter\\xe4ra utopier, ber\\xe4ttar sj\\xf6mannen Raphael Hythloday om sin resa till en isolerad \\xf6 utanf\\xf6r Sydamerikas kust, d\\xe4r inv\\xe5narna lever enkelt och naturligt, i n\\xe5gon sorts f\\xf6rnuftig kommunism. Deras kontakter med omv\\xe4rlden \\xe4r mycket sparsamma, Utopia \\xe4r sj\\xe4lvf\\xf6rs\\xf6rjande med det mesta.

N\\xe4r Francis Bacon hundra \\xe5r senare, i b\\xf6rjan p\\xe5 sextonhundratalet, skriver sin "Det nya Atlantis" - en utopi om ett samh\\xe4lle styrt av den nya tidens vetenskapliga ideal - \\xe4r inramningen ungef\\xe4r densamma. \\xd6n Bensalem i Stilla havet \\xe4r otillg\\xe4nglig f\\xf6r bes\\xf6kare, och dess inv\\xe5nare tar sig inte g\\xe4rna d\\xe4rifr\\xe5n.

Det finns en sk\\xf6rhet \\xf6ver dessa \\xf6ar. N\\xe5got s\\xe4ger oss att om vi n\\xe5r dem, s\\xe5 riskerar de att f\\xf6rflyktigas, som h\\xe4gringar. N\\xe4r \\xf6verste Dipas styrkor fr\\xe5n det aggressiva grannlandet Rendang-Lobo rycker in i Pala p\\xe5 slutsidorna i Huxleys "\\xd6n" har bokens huvudperson, Will Farnaby, just vaknat upp ur ett narkotiskt svamprus. Han \\xe4r omv\\xe4nd.

"Mocha-medicinen", som den kallas, \\xe4r ett av de centrala inslagen i den palanesiska andlighet som hela samh\\xe4llet \\xe4r uppbyggt kring. Det \\xe4r en kultur byggd p\\xe5 lika delar buddhism och modern vetenskap, som syftar till befrielse och sj\\xe4lvk\\xe4nnedom f\\xf6r varje individ. Will, som kommit till Pala som exploat\\xf6r f\\xf6r att genomdriva en oljekoncession som skulle betyda slutet f\\xf6r palanesernas speciella livsf\\xf6ring, har efter vad han sett p\\xe5 \\xf6n f\\xf6rst\\xe5tt att en s\\xe5dan utpl\\xe5ning inte bara skulle inneb\\xe4ra en f\\xf6rlust f\\xf6r Pala, utan f\\xf6r hela m\\xe4nskligheten.

Men d\\xe5 \\xe4r det f\\xf6r sent. I bokens slutscen st\\xe5r han vanm\\xe4ktig och ser den unge hitlerinspirerade rajan fara f\\xf6rbi i sin konvoj, h\\xf6r ljuden fr\\xe5n de f\\xf6rsta avr\\xe4ttningarna och de skrikande proklamationerna, medan de leende anletsdragen hos en gammal buddhastaty bl\\xe4nker till fr\\xe5n sin nisch i berget i skenet fr\\xe5n billyktorna, \\xe4nda tills den sista bilen har passerat. "Obeaktat i m\\xf6rkret blev upplysthetens faktum kvar." \\u2026

Kvar blir ocks\\xe5 majnastararna - f\\xe5glarna som palaneserna har dresserat till att st\\xe4ndigt upprepa sina maningar om att leva uppm\\xe4rksamt och k\\xe4nna medlidande, karuna. \\u2026Upplysthetens faktum och medm\\xe4nsklighetens r\\xf6ster. Det \\xe4r slut - och kanske \\xe4nd\\xe5 inte.

Det brukar s\\xe4gas att vi lever efter "utopiernas d\\xf6d". Det \\xe4r m\\xf6jligt. Kanske \\xe4r den utopiska romanen ett passerat stadium i litteraturhistorien. Den moderna litteraturen har det sv\\xe5rt med lyckan - att gestalta en idealisk samh\\xe4llsordning \\xe4r att bryta mot den moderna realismens f\\xf6rsta bud: det \\xe4r att beskriva v\\xe4rlden som den borde vara, och inte som den \\xe4r.

Men i ett lite st\\xf6rre perspektiv vittnar bristen p\\xe5 utopiska romaner ocks\\xe5 om en of\\xf6rm\\xe5ga i v\\xe5r tid att st\\xe4lla vissa fr\\xe5gor, formulera vissa perspektiv. D\\xe5 handlar det \\xe4nd\\xe5 om fr\\xe5gor som i \\xe5rhundraden har h\\xf6rt till litteraturens eviga, fr\\xe5gor som "Hur ska vi leva gemensamt?" eller "Efter vilka syften ska ett samh\\xe4lle inr\\xe4ttas f\\xf6r att kallas gott?". Fr\\xe5gor som nu ist\\xe4llet l\\xe4mnats \\xf6ver till en yrkespolitik som \\xe4ven den verkar allt mindre ben\\xe4gen att st\\xe4lla dem.

Kanske finns ett samband h\\xe4r? Kanske beh\\xf6vs den litter\\xe4ra fantasin f\\xf6r att inte den politiska ska tyna bort? Kanske finns det fler \\xe4n jag som k\\xe4nner ungef\\xe4r som pappan i Tove Janssons "Muminpappans memoarer", n\\xe4r han kommer tillbaka till Mumindalen efter sina resor och l\\xe4gger m\\xe4rke till de andras, som han f\\xf6rklarar det, "sorgliga of\\xf6rm\\xe5ga att undra och bli f\\xf6rv\\xe5nade. Jag kunde till exempel", skriver han, "fr\\xe5ga hemulen varf\\xf6r allting var som det var och inte tv\\xe4rtom. Det skulle just se sk\\xf6nt ut, sade hemulen d\\xe5. \\xc4r det inte bra s\\xe5 h\\xe4r, kanske? Hon gav mig n\\xe5gra ordentliga f\\xf6rklaringar och jag fick en mer och mer best\\xe4md k\\xe4nsla av att hon f\\xf6rs\\xf6kte slarva ifr\\xe5n sig hela saken."

Just det. I v\\xe5r tid och v\\xe5r kultur \\xe4r det de snusf\\xf6rnuftiga hemulerna som s\\xe4tter agendan. Det som intresserar oss \\xe4r hur v\\xe4rlden ser ut, inte hur den borde vara. Men kanske borde man faktiskt inte slarva ifr\\xe5n sig hela saken? M\\xe5ste den d\\xe4r \\xf6n verkligen f\\xf6r alltid sjunka bakom horisonten? Eller g\\xe5r det att mana fram den? Med andra ord: G\\xe5r det att t\\xe4nka sig en utopisk ber\\xe4ttelse f\\xf6r v\\xe5r tid?

Det finns, tror jag, en evig, filosofisk hake inbyggd i den litter\\xe4ra utopin. Enklast skulle den kunna beskrivas som en konflikt mellan lycka och frihet. N\\xe4r f\\xf6rfattare i modern tid har f\\xf6rs\\xf6kt gestalta ett utopiskt tillst\\xe5nd, som Huxley i "\\xd6n" eller som Hermann Hesse i "Glasp\\xe4rlespelet", \\xe4r det d\\xe4r, p\\xe5 den mots\\xe4ttningen det hela tiden stupar.

Om inte annat f\\xf6r intrigens skull dyker det f\\xf6rr eller senare alltid upp en figur som driver konflikten till sin spets och s\\xe4tter den sk\\xf6ra balansen ur spel. Huxley beskrev det nog starkast i sin mest ber\\xf6mda roman, "Du sk\\xf6na nya v\\xe4rld", d\\xe4r den tekniskt och politiskt framkallade lyckan avsl\\xf6jas som despotisk. I "Glasp\\xe4rlespelet" \\xe4r det spelm\\xe4staren sj\\xe4lv, Joseph Knecht, som till slut l\\xe4mnar sina uppdrag i det filosofiska lyckoriket n\\xe4r han k\\xe4nner hur det "luktar r\\xf6k". S\\xe5dant \\xe4r utopins eviga \\xf6de, verkar det: n\\xe4r \\xf6ns begr\\xe4nsningar blir uppenbara tvingas man l\\xe4mna den. Eller ocks\\xe5 m\\xe5ste \\xf6n helt enkelt g\\xe5 under.

S\\xe5 ser de ut, realismens krav.

Visst \\xe4r det sorgligt. Borde inte just litteraturen trots allt ha n\\xe5got mer att s\\xe4ga oss \\xe4n att vi ska sluta dr\\xf6mma, sluta fantisera, sluta f\\xf6rest\\xe4lla oss det som inte finns? Nu i somras s\\xe5g jag Hessel\\xf8 f\\xf6r andra g\\xe5ngen. Det var p\\xe5 norra Sj\\xe6lland, vi hade varit p\\xe5 stranden och badat och efter\\xe5t kl\\xe4ttrade vi upp f\\xf6r en h\\xf6g strandklitt och d\\xe4r ute, som en liten gr\\xe5bl\\xe5 knagge p\\xe5 horisontlinjen, l\\xe5g den.

Jag pekade ut den f\\xf6r barnen och vi stod d\\xe4r en stund och tittade. Efter\\xe5t, n\\xe4r vi hade g\\xe5tt ner, sade de att den fortfarande syntes. Var d\\xe5? Jag spanade, men kunde inte se den. Ins\\xe5g att mina \\xf6gon b\\xf6rjar bli gamla, att det snart kommer att vara f\\xf6r sent.

M\\xf6jligheten av en \\xf6, t\\xe4nker jag, \\xe4r det inte just det det handlar om? Inte \\xf6n, utan en strand med utsikt mot en \\xf6. Och v\\xe5ra korta liv, p\\xe5 denna strand.

Dan J\\xf6nsson, f\\xf6rfattare och ess\\xe4ist