BROADCASTS.com

b'

Den sk\\xe5nska staden Kristianstad lever under hot fr\\xe5n att i framtiden hamna under vatten. Journalisten Morris Wikstr\\xf6m, som vuxit upp i trakten reflekterar \\xf6ver hotets mytiska dimensioner.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ursprungligen publicerad 2020-10-29.

Jag \\xe4r uppvuxen inte l\\xe5ngt ifr\\xe5n det som idag kallas f\\xf6r Kristianstad i nord\\xf6stra Sk\\xe5ne. Jag s\\xe4ger idag \\u2013 f\\xf6r Kristianstad lever under ett konstant hot om att \\xf6versv\\xe4mmas. Om s\\xe5 sker kanske platsen i framtiden kommer att ben\\xe4mnas Kristiansund \\u2013 eller Kristians tr\\xe4sk. Redan idag anses stadens framtid vara h\\xf6gst os\\xe4ker \\u2013 delar av den befinner sig under havsniv\\xe5n och hotet om \\xf6versv\\xe4mning kommer bara att \\xf6ka i takt med att klimatf\\xf6r\\xe4ndringarna g\\xf6r att havsvattenniv\\xe5n h\\xf6js. F\\xf6r att f\\xf6rhindra att Kristianstad \\xf6versv\\xe4mmas spenderas idag stora pengar p\\xe5 att skydda staden. Men fr\\xe5gan \\xe4r vid vilken tidpunkt sj\\xe4lva hotet kommer att vara tillr\\xe4ckligt graverande f\\xf6r att hindra staden fr\\xe5n att utvecklas och d\\xe4rmed inte l\\xe4ngre vara v\\xe4rd investeringarna.

Det sl\\xe5r mig att detta borde tas med i ber\\xe4kningen, kanske bli en omst\\xe4ndighet i ber\\xe4ttelserna om Kristianstad \\u2013 och d\\xe4rmed ocks\\xe5 mitt eget liv. Att den plats som varit s\\xe5 betydelsefull f\\xf6r mig kanske kommer att f\\xf6rsvinna. Inte bara f\\xf6r att tiden g\\xe5r, utan ocks\\xe5 f\\xf6r att platsen kanske kommer att bli fysiskt o\\xe5tkomlig. En s\\xe5 vardaglig sak som en t\\xe5gresa kommer kanske om 300 \\xe5r att beh\\xf6va ha skett p\\xe5 botten av ett tr\\xe4sk och stadens byggnader kommer kanske vara inlindade i alger och v\\xe4xtlighet som slagit rot i den dyiga botten.

I Karl-Ove Knausg\\xe5rds roman \\u201dEn tid f\\xf6r allt\\u201d, d\\xe4r gamla testamentets ber\\xe4ttelser har f\\xf6rflyttats till ett p\\xe5tagligt norskt landskap, anl\\xe4nder syndafloden i form av ett regn som aldrig tar slut. F\\xf6r att r\\xe4dda sig undan det st\\xe4ndigt stigande vattnet flyr huvudpersonerna upp p\\xe5 ett berg. Till slut har vattnet stigit s\\xe5 h\\xf6gt att hela landskapet har f\\xf6r\\xe4ndrats. Byarna ligger nu p\\xe5 botten av en fjord som bildats mellan bergen. \\xc4nd\\xe5 slutar inte regnet falla. Till slut st\\xe5r det klart f\\xf6r huvudpersonerna att ingen r\\xe4ddning finns \\u2013 att syndafloden verkligen kommer att sluka ocks\\xe5 berget de sj\\xe4lva befinner sig p\\xe5. Det \\xe4r mitt i den h\\xe4r insikten som de drabbade f\\xe5r en p\\xe5 alla s\\xe4tt \\xf6verraskande id\\xe9. De b\\xf6rjar simma. Berget har blivit en klippa i en sk\\xe4rg\\xe5rd, och botten best\\xe5r nu av ett v\\xe4lk\\xe4nt landskap \\u2013 de byar d\\xe4r de tidigare levt sina liv.

Det \\xe4r en vacker och \\xf6verraskande scen i romanen. Men den s\\xe4ger ocks\\xe5 n\\xe5got om havet och vattnet och dess symboliska betydelse f\\xf6r m\\xe4nniskan. M\\xf6jligen f\\xf6r att det finns en s\\xe5 tydlig yta \\u2013 ett \\xf6ver och under. Det g\\xf6r havet till en distinkt geografisk plats. Samtidigt \\xe4r detta som befinner sig under ytan hela tiden utom r\\xe4ckh\\xe5ll \\u2013 ofta ocks\\xe5 utom synh\\xe5ll. I Knausg\\xe5rds roman inneb\\xe4r simturen i fjordvattnet egentligen ocks\\xe5 ett betraktande av urtillst\\xe5ndet. D\\xe4rmed s\\xe4llar sig scenen till en av alla de litter\\xe4ra skildringar som l\\xe5ter ursprunget till en ber\\xe4ttelse ligga begravd p\\xe5 botten.

Det samma g\\xe5r att s\\xe4ga om Marilynne Robinsons roman \\u201dTv\\xe5 par systrar\\u201d fr\\xe5n 1980. Ber\\xe4ttelsen tar sin b\\xf6rjan i en t\\xe5golycka som intr\\xe4ffat i den lilla orten Fingerbone. I olyckan sp\\xe5rade ett t\\xe5g fullt med passagerare ur och slungades ner i den svarta sj\\xf6n. I olyckan gick den sista manliga familjemedlemmen i huvudpersonernas familj under. Efter olyckan \\xe5terg\\xe5r livet sakta till det normala. \\u201dDet k\\xe4ra gamla vanliga hade l\\xe4kts ihop lika s\\xf6ml\\xf6st som en spegelbild p\\xe5 vattnet\\u201d, f\\xe5r vi veta. Samtidigt tycks alla \\xf6verlevande p\\xe5 n\\xe5got s\\xe4tt str\\xe4va mot botten av sj\\xf6n. I minnesarbetet som p\\xe5g\\xe5r hos alla i sl\\xe4kten blir sj\\xf6n en fysisk manifestation av familjehistorien. Men alla har sitt s\\xe4tt att n\\xe4rma sig vattnet. Den excentriska moster Sylvia stj\\xe4l roddb\\xe5tar och f\\xf6rflyttar sig med ett leende \\xf6ver vattnet, medan barnbarnen smyger f\\xf6rsiktigt p\\xe5 str\\xe4nderna \\u2013 deras vuxenblivande kr\\xe4ver att de hittar sitt eget s\\xe4tt att f\\xf6rh\\xe5lla sig till tragedin. Faktum \\xe4r att hela byn d\\xe4r olyckan intr\\xe4ffat pr\\xe4glas av vattnet som hela tiden hotar att sv\\xe4mma \\xf6ver. Vilket ocks\\xe5 sker. En v\\xe5r sv\\xe4mmas staden \\xf6ver \\u2013 husen och kaninburarna och ladorna liknar \\u201dgrundst\\xf6tta och f\\xf6rlista Noaks arkar\\u201d. Stadens bibliotek sv\\xe4mmas \\xf6ver, vilket \\u201d\\xe5stadkommer kraftiga gap i bibliotekets klassifikationssystem\\u201d. Ocks\\xe5 huset d\\xe4r huvudpersonerna bor drabbas och de gamla fotografierna som fortfarande kan ber\\xe4tta om livet f\\xf6re katastrofen f\\xe5r h\\xe4ngas p\\xe5 tork f\\xf6r att r\\xe4ddas, samtidigt som huvudpersonerna hasar runt med vatten upp till kn\\xe4na. En tr\\xe4ffande bild \\xf6ver hur minnesarbetet kan se ut.

Vem vet, kanske kommer ocks\\xe5 de m\\xe4nnisko\\xf6den som bebott Kristianstad att f\\xe5 sina uttolkare som vandrar l\\xe4ngs str\\xe4nderna av det som tidigare var en stad. Och n\\xe4r tiden har g\\xe5tt och de m\\xe4nskliga ber\\xe4ttelserna l\\xe5ngsamt f\\xf6rtvinat, d\\xe5 kanske Kristianstad g\\xe5r samma \\xf6de till m\\xf6tes som en g\\xe5ng Atlantis. Denna sjunkna \\xf6 vars existens aldrig kunnat vare sig avf\\xe4rdas eller bekr\\xe4ftas, och d\\xe4rmed blivit till en projektionsyta i den mytiska v\\xe4rld d\\xe4r politiska id\\xe9er f\\xf6ds och speglas. Olof Rudbeck s\\xe5g i Atlantis en svunnen stormaktstid i Sveriges historia. Andra har genom historien velat placera \\xf6n p\\xe5 s\\xe5 vitt skilda platser som Atlanten, Norra ishavet och Medelhavet \\u2013 ofta f\\xf6r att motivera samtida str\\xe4vanden och \\xf6nskningar. Jakten p\\xe5 Atlantis \\u2013 eller om man s\\xe5 vill ursprunget, guld\\xe5ldern \\u2013 har n\\xe4r den en g\\xe5ng inletts inte n\\xe5got egentligt slut. Det \\xe4r ett s\\xf6kande som ligger i sj\\xe4lva vattnets natur, d\\xe4r den spegelblanka ytan hela tiden tycks d\\xf6lja n\\xe5got v\\xe4sentligt och livsavg\\xf6rande. Och d\\xe4rmed ocks\\xe5 f\\xf6rr\\xe4diskt. Alla vet att stenar som bl\\xe4nker vackert p\\xe5 havsbotten oftast f\\xf6rlorar en del av sin glans n\\xe4r de lyfts upp ur vattnet. Sj\\xf6gr\\xe4set f\\xf6rlorar sin sp\\xe4nst och sjunkna skepp som konserveras i vattnet f\\xf6rmultnar och ruttnar p\\xe5 land.

I de handlingsplaner som nu f\\xf6rfattas f\\xf6r att f\\xf6rl\\xe4nga Kristianstads liv ovanf\\xf6r ytan, strategier som p\\xe5 olika s\\xe4tt ska tackla stadens hotande underg\\xe5ng, borde kanske ocks\\xe5 detta tas med. F\\xf6r hur skyddar man minnet av staden mot revisionistiska anspr\\xe5k och dunkla politiska motiv? Kanske genom att etablera vissa historiska fakta. Kanske genom att sl\\xe5 fast det som vi idag tar f\\xf6r givet, men som om 300 \\xe5r f\\xe5tt ett f\\xf6rr\\xe4diskt skimmer: Tivoliparken var en vacker plats, men knappast att j\\xe4mf\\xf6ra med Babylons h\\xe4ngande tr\\xe4dg\\xe5rdar. Under Kristianstadsdagarna var stadens uteserveringar fulla, men det var aldrig tal om n\\xe5gon medeltida karnevalsyra. Och kanske viktigast: Kristianstad fanns. Och finns. Och kommer antagligen att forts\\xe4tta finnas l\\xe5ngt efter att hon f\\xf6rvunnit ner i djupet. Om s\\xe5 bara som ett g\\xe4ckande och mycket f\\xf6rr\\xe4diskt minne.

Morris Wikstr\\xf6m, journalist