BROADCASTS.com

b'

Heinrich Schliemann var aff\\xe4rsman, spr\\xe5kgeni, arkeologisk \\xe4ventyrare och n\\xe5got av en mytoman. Jan Henrik Swahn g\\xe5r genom Aten i Schliemanns och den moderna flyktingkrisens fotsp\\xe5r.

Lyssna p\\xe5 alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESS\\xc4: Detta \\xe4r en text d\\xe4r skribenten reflekterar \\xf6ver ett \\xe4mne eller ett verk. \\xc5sikter som uttrycks \\xe4r skribentens egna. Ess\\xe4n s\\xe4ndes f\\xf6rsta g\\xe5ngen 2019.

Jag har alltid f\\xf6rs\\xf6kt n\\xe4rma mig storst\\xe4der genom att g\\xe5 in i dem. Det blir som ett slags arkeologisk utgr\\xe4vning. Jag s\\xf6ker mig via ytteromr\\xe5dena skikt efter skikt in mot k\\xe4rnan. Reseguiderna har sina f\\xf6rslag p\\xe5 upptrampade stigar, som alla passerar det st\\xf6rsta turistm\\xe5let. I Aten \\xe4r denna plats Akropolis.

Aten \\xe4r ingen obekant stad f\\xf6r mig, men v\\xe4gen jag g\\xe5r \\xe4r fr\\xe4mmande. Jag ska l\\xe4mna \\xf6ver ett brev och lite pengar till ett syskonpar som bor p\\xe5 gatan i ett t\\xe4lt n\\xe4ra Exarchia, ett omr\\xe5de mitt i Aten d\\xe4r poliserna \\xe4r civilkl\\xe4dda f\\xf6r att de d\\xe5 f\\xe5r f\\xe4rre stenar kastade p\\xe5 sig. T\\xe4ltet ska finnas p\\xe5 en sidogata till Patissiongatan, eller fotg\\xe4ngarnas gata, som f\\xf6rvandlats till en bullrande boulevard. Kanske fanns h\\xe4r skuggiga all\\xe9tr\\xe4d och en h\\xe4stdragen sp\\xe5rvagn en g\\xe5ng. F\\xf6r att inte missa den lilla sidogatan som saknas p\\xe5 kartan tar jag mig till Patissions b\\xf6rjan. Den visar sig vara en av stadens l\\xe4ngsta gator med \\xf6ver femhundra husnummer. Det \\xe4r en varm dag.

Efter att ha gr\\xe4vt mig igenom de afrikanska och vietnamesiska kvarteren n\\xe5r jag svettig fram till ett palats. Folk sitter p\\xe5 b\\xe4nkar i lockande skugga bakom pelarna p\\xe5 det arkeologiska museet. Jag g\\xe5r in f\\xf6r att svalka mig. Bland Heinrich Schliemanns fynd fr\\xe5n utgr\\xe4vningar i Mykene 1876 \\xe4r en d\\xf6dsmask i guld h\\xf6jdpunkten. "Jag har sk\\xe5dat Agamemnon", skriver den omstridde tyske entrepren\\xf6ren och arkeologipionj\\xe4ren i ett telegram till grekiske kungen efter fyndet. Schliemann har tidigare sk\\xe5dat \\xe4ven Odysseus och Penelopes aska och hittat staden Troja tre g\\xe5nger. F\\xf6r honom \\xe4r hj\\xe4ltarna vid liv och kriget p\\xe5g\\xe5r. Att masken \\xe4r m\\xe5nga hundra \\xe5r \\xe4ldre och m\\xe5ste ha tillh\\xf6rt n\\xe5gon annan ser han som en petitess. Den kallas \\xe4n i dag f\\xf6r Agamemnons d\\xf6dsmask.

Jag g\\xe5r vidare l\\xe4ngs fotg\\xe4ngarnas gata; sidogatan jag letat efter r\\xe4ddar mig undan trafiken. Och d\\xe4r ser jag t\\xe4ltet. Ur \\xf6ppningen r\\xe4cker en hand ut en kittel. Rubina h\\xe4ller upp te, pratar. Till slut m\\xe5ste jag l\\xe4mna \\xf6ver brevet och p\\xe5 svaga ben vandra vidare mot Omoniatorget. H\\xe4r dyker det upp en gatstump uppkallad efter den fyrfaldige brittiske premi\\xe4rministern och Homeros\\xe4lskaren Gladstone. Han representerar en epok d\\xe5 politiker runt om i Europa inte bara l\\xe4ser Homeros, de skriver b\\xf6cker om honom ocks\\xe5. Och tanken b\\xf6rjar ta form \\u2013 kanske g\\xe5r Iliadens och Odyss\\xe9ns v\\xe4rld att gr\\xe4va fram?

Efter arkeologiska museet och Gladstones gata n\\xe5r jag fram till Schliemanns hus. Det verkar som att denna vandring \\xe4r t\\xe4nkt att ske i hans fotsp\\xe5r. Jag slinker in p\\xe5 kaf\\xe9et i tr\\xe4dg\\xe5rden bakom huset, som idag \\xe4r ett numismatiskt museum, och unnar mig och mina \\xf6ron en stunds vila.

Schliemanns hus kunde uppfattas som ett museum redan n\\xe4r han bodde i det, med sina m\\xe4ktiga rum, marmorfriser och marmorgolv, v\\xe4ggarna fulltecknade med antika citat. Det k\\xe4nns p\\xe5 n\\xe5got s\\xe4tt sj\\xe4lvklart att han d\\xf6per sina barn till Agamemnon och Andromache.

Jag h\\xe4ller vattnet jag f\\xe5tt till kaffet nerf\\xf6r ryggen och g\\xe5r ut p\\xe5 gatan. Benen styr mig mot Schliemanns mausoleum men tankarna \\xe4r hos Rubina och t\\xe4ltet, hennes kamp f\\xf6r uppr\\xe4ttelse, sv\\xe5righeterna att f\\xe5 tag i vatten, till te, tv\\xe4tt och personlig hygien.

Efter att ha korsat Syntagma viker jag av i riktning mot kyrkog\\xe5rden. D\\xe4r h\\xf6gst upp ligger mausoleet. En fris ber\\xe4ttar om Schliemanns liv, s\\xe5 som han sj\\xe4lv ville att det skulle \\xe5terges. H\\xe4r \\xe4r hans \\xe4lskade Sophia med p\\xe5 varje utgr\\xe4vning, en sj\\xe4lvklar sekundant vid kniviga fr\\xe5gor. I sj\\xe4lva verket stannade hon mest hemma och var f\\xf6rmodligen ganska ointresserad av arkeologi.

Schliemann skaffar sig m\\xe5nga fiender, inte f\\xf6r att han \\xe4r elak men f\\xf6r att han saknar etikett och v\\xe4grar l\\xe5ta n\\xe5gon st\\xe5 i v\\xe4gen f\\xf6r sig. Frank Calvert, den v\\xe4nlige och l\\xe5gm\\xe4lde, l\\xe4tt aristokratiske och sv\\xe5rt skuldsatte man som \\xe4ger marken d\\xe4r han tror att Troja ligger g\\xf6mt, saknar resurser att genomf\\xf6ra utgr\\xe4vningar. Calvert erbjuder Schliemann att ta \\xf6ver. Det har varit hans pojkdr\\xf6m att hitta Troja. Schliemann snor dr\\xf6mmen fr\\xe5n honom, g\\xf6r den till sin, och s\\xe5 \\xe4r Calvert ute ur leken.

Ingen kan ta ifr\\xe5n Schliemann att han varvar elva spr\\xe5k i sina dagb\\xf6cker och g\\xf6r sig f\\xf6rst\\xe5dd p\\xe5 ytterligare ett dussin. Han blir f\\xf6rm\\xf6gen flera g\\xe5nger om, bland annat i guldruschens Kalifornien, han \\xf6verlever ett skeppsbrott. Han umg\\xe5s med kungar och presidenter och blir omskriven i all v\\xe4rldens tidningar. Att det bakom mausoleets helgonlegend d\\xf6ljer sig en rej\\xe4l bunt r\\xf6varhistorier \\xe4r l\\xe4tt att gl\\xf6mma bort d\\xe4r jag st\\xe5r och ser ut \\xf6ver Atens kullar.

Engelska, franska, italienska, holl\\xe4ndska, spanska och portugisiska \\xe4r spr\\xe5k Schliemann l\\xe4r sig genom att rabbla ord och meningar, som en papegoja. Grammatiken hoppar han \\xf6ver.  Det g\\xe4ller \\xe4ven den arkeologiska grammatiken. Noggrannhet vad g\\xe4ller arkeologiska strata ligger inte f\\xf6r honom. Att i stekande sol pensla bort sandkorn f\\xf6r sandkorn \\xe4r honom fr\\xe4mmande. Han anv\\xe4nder spade och vid behov \\u2013 dynamit.

Det egentliga \\xe5ret f\\xf6r hans pensionering infaller 1864. D\\xe5 \\xe4r han 42 \\xe5r. Behovet av resor och ny kunskap \\xe4r om\\xe4ttligt. Barnen och hustrun har han inte tid med men, det hade ju inte Odysseus heller. 1868 g\\xf6r han sina f\\xf6rsta utgr\\xe4vningar i Grekland, bes\\xf6ker Ithaka och det heliga Athosberget. Homeros l\\xe4ser han som den bokstavstrogne l\\xe4ser bibeln. Allt i Iliaden ser han som sant, l\\xe5t vara att gudarnas inblandning i kriget vittnar om viss spekulation \\u2013 Homeros var ju poet. Men i Schliemanns \\xf6gon \\xe4r Homeros framf\\xf6r allt en historiker. Ja, n\\xe4rmast en krigsreporter som vesslesnabbt slinker ut och in genom stadsportarna f\\xf6r att f\\xe5 h\\xf6ra det senaste. Schliemann stakar ut riktningen med hj\\xe4lp av Homeros och Pausanias, antikens och f\\xf6rmodligen v\\xe4rldens f\\xf6rste f\\xf6rfattare av guideb\\xf6cker, numera ersatta av GPS, som hj\\xe4lper dagens turister till m\\xe5let, om \\xe4n till priset att de missar v\\xe4gen dit.

Det finns ingen nu levande arkeolog eller historiker som inte ifr\\xe5gas\\xe4tter Schliemanns metoder och ovetenskapliga, alltf\\xf6r snabbt dragna slutsatser, hans tendens att anpassa fynden efter teorin och inte teorin efter fynden, hans girighet och brutala utgr\\xe4vningar. Knappast n\\xe5gon ifr\\xe5gas\\xe4tter dock hans betydelse f\\xf6r arkeologin i stort. Han har gjort den till ett \\xe4ventyr. L\\xe5t vara att han i de allra flesta biografier framst\\xe5r som en mytoman och en skr\\xe4vlare, men visst \\xe4r det v\\xe4l \\xe4nd\\xe5 lite fint att att \\xe4ven skr\\xe4vlare kan visa upp goda sidor och faktiskt, som i Schliemanns fall, f\\xf6r\\xe4ndra v\\xe4rlden, om s\\xe5 bara genom att uppt\\xe4cka den.

I historiens och poesins ljus blir dessa platser magiska. Men eposen ber\\xe4ttar ocks\\xe5 om krig och lidande, om flyktingar p\\xe5 nya kontinenter och om vad det inneb\\xe4r att l\\xe4ngta hem.

Jag t\\xe4nker \\xe5terigen p\\xe5 Rubina. Varje vandring som g\\xf6r anspr\\xe5k p\\xe5 att visa Aten och spegla v\\xe5r samtid i historiens ljus borde inte enbart passera Akropolis h\\xf6jd utan \\xe4ven hennes knappt meterh\\xf6ga t\\xe4lt.

Jan Henrik Swahn, f\\xf6rfattare